Lär man inte ut eftergift på ridskolor numera?

Ingen instruktör kommenterade när jag red på filmen, men skulle min nuvarande ridlärare säga nåt skulle han förmodligen säga åt mig att hålla ihop hästen mer och att jag inte får släppa nånsin för då kan hon ramla isär. Med det sättet att rida blir det iaf för mig en konstant dragkamp med hästen, och det vill inte jag ha, eftersom det orsakar spänningar hos hästen. Jag vill ha en avslappnad häst med god framåtbjudning. Speciellt i övergångarna är det ju viktigt att låta hästen göra dem själv, utan att hålla för mkt. Vill man underlätta för hästen så kan man istället ställa hästen i övergången eller göra det ur sidvärtsrörelse. Lätta hjälper och mycket övergångar tycker jag generellt sett fungerar mkt bra för att få en lösgjord häst. "Krångliga övningar" kan man lägga till när hästen har en god grundbalans och är stadig med ärlig framåtbjudning.
 
Ingen instruktör kommenterade när jag red på filmen, men skulle min nuvarande ridlärare säga nåt skulle han förmodligen säga åt mig att hålla ihop hästen mer och att jag inte får släppa nånsin för då kan hon ramla isär. Med det sättet att rida blir det iaf för mig en konstant dragkamp med hästen, och det vill inte jag ha, eftersom det orsakar spänningar hos hästen. Jag vill ha en avslappnad häst med god framåtbjudning. Speciellt i övergångarna är det ju viktigt att låta hästen göra dem själv, utan att hålla för mkt. Vill man underlätta för hästen så kan man istället ställa hästen i övergången eller göra det ur sidvärtsrörelse. Lätta hjälper och mycket övergångar tycker jag generellt sett fungerar mkt bra för att få en lösgjord häst. "Krångliga övningar" kan man lägga till när hästen har en god grundbalans och är stadig med ärlig framåtbjudning.

Först vill jag säga - all cred för att du la ut en film! Det där med socialt självmord var förstås ett skämt, men jag tycker det är modigt att lägga ut filmer!

Det jag efterfrågade i sammanhanget var just en film på dina eftergifter på ridskolehästen och instruktörens kommentarer till den ridningen. Den här filmen säger något om dig som ryttare, men inget detaljerat om ridskolesituationen, då jag förmodar att din 5-åring är riden med andra förutsättningar.

Jag gör ändå de kommentarer på filmen jag tycker är relevanta ang din ridning. Jag måste säga att jag blir förvånad över hur du rider din häst i förhållande till det ideal du beskrivit i tråden. Du har precis skrittat fram och väljer ändå att sitta ner i traven när du rider på en unghäst. Ditt säte är instabilt och pushar hästen större delen av tiden i traven, du står i stigbyglarna när du saknar av och puttar hästen framåt med din bakvikt i igångsättningarna - detta hindrar hästen från att hitta sin egenbalans, något du skriver mycket om att du eftersträvar. Du håller dina händer brett och inte särskilt still. Du tar ganska rejäla korrigerande tygeltag och drar hästen bitvis bakom hand. Din underskänkel är också instabil.

Sammanfattningsvis ser jag att du rider med ganska tuffa men instabila hjälper och det förklarar en del av dina problem på ridskolan. Du skriver att du rider bättre nu, men det var denna film vi fick se, så det är den jag utgår ifrån. Jag menar inte att låta hård i min kritik här nu, utan svaren jag gett är det bästa jag kan säga för att analysera problemen som du beskriver.
 
Jag håller helt med @Bambi i henoms bedömning. Den var ingen trevlig ridning på filmen @Tatami och jag förstår varför du får kritik för den typen av ridning av instruktörerna på ridskolan.
 
Många ryttare på förväxlar stabilitet och stumhet och instabilitet och mjukhet. En utmaning för instruktörer att förklara skillnaden.
 
Modigt av dig att lägga upp film @Tatami. Jag tänker inte kommenterar eftersom jag själv är en urusel ryttare så det skulle bli som att kasta sten i glashus. Påminn mig dock om att aldrig lägga ut någon ridfilm här, det räcker att min tränare tjatar på mig. :D
 
Alltså såhär, killar och tjejer, jag vet att jag inte är någon perfekt ryttare, då hade jag väl ridit OS nu eller nåt :D Jag la inte ut filmen för att ni skulle ge mig kritik om min ridning, det vill jag helst ha från en person jag litar på och känner. Enda anledningen var för att se om ni håller med om det jag ibland får höra, att jag ska hålla hårdare i hästen, aldrig släppa tygeln osv. Att ni ens tror att ni kan kritisera hur som helst säger rätt mkt om er som personer. Jag är nöjd med hur jag rider på filmen, självklart går mkt att förbättra men i det stora hela är det en glad framåt häst i balans och det tog tid att lära sig att komma dit.

Jag kan själv se att min sits på filmen inte är jättebra, och sen jag såg det för fem år sen har jag jobbat jättemkt med just sitsen (bl.a. genom träning i klassisk dressyr) och får nu beröm för min stabila sits och fint placerade hand.

Jag tycker inte det känns ok att hålla ihop hästen med hårdare tygeltag än vad jag gör på filmen och enligt dina kommentarer Bambi så verkar du inte tycka det heller. Så vi kanske kan avsluta detta genom att hålla med varandra för den tonen du har i dina inlägg (och även andra personer) vill jag inte se i min tråd. Det skapar ju bara konflikter, förstår du inte det? Och inget försvar till det nu, respektera mig är du snäll och lyssna på vad jag säger.

Jag ville med tråden veta folks upplevelser på ridskolor runtom och det har jag fått, tack för det, det bekräftar mina tankar och jag ska leta vidare efter instruktör tills jag hittar en som jag litar på och ser upp till.
 
Alltså såhär, killar och tjejer, jag vet att jag inte är någon perfekt ryttare, då hade jag väl ridit OS nu eller nåt :D Jag la inte ut filmen för att ni skulle ge mig kritik om min ridning, det vill jag helst ha från en person jag litar på och känner. Enda anledningen var för att se om ni håller med om det jag ibland får höra, att jag ska hålla hårdare i hästen, aldrig släppa tygeln osv. Att ni ens tror att ni kan kritisera hur som helst säger rätt mkt om er som personer. Jag är nöjd med hur jag rider på filmen, självklart går mkt att förbättra men i det stora hela är det en glad framåt häst i balans och det tog tid att lära sig att komma dit.

Jag kan själv se att min sits på filmen inte är jättebra, och sen jag såg det för fem år sen har jag jobbat jättemkt med just sitsen (bl.a. genom träning i klassisk dressyr) och får nu beröm för min stabila sits och fint placerade hand.

Jag tycker inte det känns ok att hålla ihop hästen med hårdare tygeltag än vad jag gör på filmen och enligt dina kommentarer Bambi så verkar du inte tycka det heller. Så vi kanske kan avsluta detta genom att hålla med varandra för den tonen du har i dina inlägg (och även andra personer) vill jag inte se i min tråd. Det skapar ju bara konflikter, förstår du inte det? Och inget försvar till det nu, respektera mig är du snäll och lyssna på vad jag säger.

Jag ville med tråden veta folks upplevelser på ridskolor runtom och det har jag fått, tack för det, det bekräftar mina tankar och jag ska leta vidare efter instruktör tills jag hittar en som jag litar på och ser upp till.

Det är här ett diskussionsforum och du kan inte styra precis vad som ska skrivas. Din trådstart är ganska tuff och kritisk och jag kan inte se att det skulle vara något större fel på min ton, däremot skriver jag inte det du vill höra.

Eftersom du har fått kritik som du inte förstår, på flera ridskolor, och la ut en ridfilm som jag efterfrågade, trodde jag att du var intresserad av en förklaring till ditt problem. Precis som jag skrev var det inte mitt syfte att vara hård, men jag gav dig helt konkreta exempel på saker som kan bidra till varför instruktörerna säger som de gör till dig. Det är INTE okej att rida ridskolehästar med korrigerande tygeltag och sporrar (som du skriver i trådstarten att du vill) om man inte sitter stilla på hästen och ger alla hjälper korrekt. Men jag ska inte kommentera ridningen och hästen på filmen mer eftersom du inte vill det.
 
Bara ett förtydligande. Jag har inte personligen fått kritik för min ridning av någon annan än nuvarande ridlärare, som tycker att jag släpper tyglarna och ska hålla hårdare i hästen. Jag får också en del beröm som jag tagit upp tidigare. På tidigare ställen har jag inte fått negativ kritik men jag har å andra sidan inte gillat vad de sagt alltid. De har däremot gett mig beröm, trots att jag inte alltid ridit enligt deras instruktion. Detta har fått mig att fundera på varför saker lärs ut som de gör.

Ber om ursäkt om min ton i första inlägget uppfattades hård eller generaliserande, det var en uppriktig undran.
 
Alltså såhär, killar och tjejer, jag vet att jag inte är någon perfekt ryttare, då hade jag väl ridit OS nu eller nåt :D Jag la inte ut filmen för att ni skulle ge mig kritik om min ridning, det vill jag helst ha från en person jag litar på och känner. Enda anledningen var för att se om ni håller med om det jag ibland får höra, att jag ska hålla hårdare i hästen, aldrig släppa tygeln osv. Att ni ens tror att ni kan kritisera hur som helst säger rätt mkt om er som personer. Jag är nöjd med hur jag rider på filmen, självklart går mkt att förbättra men i det stora hela är det en glad framåt häst i balans och det tog tid att lära sig att komma dit.

Jag kan själv se att min sits på filmen inte är jättebra, och sen jag såg det för fem år sen har jag jobbat jättemkt med just sitsen (bl.a. genom träning i klassisk dressyr) och får nu beröm för min stabila sits och fint placerade hand.

Jag tycker inte det känns ok att hålla ihop hästen med hårdare tygeltag än vad jag gör på filmen och enligt dina kommentarer Bambi så verkar du inte tycka det heller. Så vi kanske kan avsluta detta genom att hålla med varandra för den tonen du har i dina inlägg (och även andra personer) vill jag inte se i min tråd. Det skapar ju bara konflikter, förstår du inte det? Och inget försvar till det nu, respektera mig är du snäll och lyssna på vad jag säger.

Jag ville med tråden veta folks upplevelser på ridskolor runtom och det har jag fått, tack för det, det bekräftar mina tankar och jag ska leta vidare efter instruktör tills jag hittar en som jag litar på och ser upp till.

Jagskulle inte tycka att du behöver hålla hårdare i hästen, men stadigare, och mindre vingligt. Nu ser det ut som att tygelkontakten varierar rätt mycket för hästen, mer än vad åtminstone min ridlärare skulle tycka var eftersträvansvärt. Så skulle du rida på min ridskola skulle du förmodligen få liknande instruktioner som du verkar ha fått: kortare tygel, jämnare och stadigare kontakt. Då ska inte hålla hårdare i hästen, utan jämnare och stadigare. Så att det inte blir så vingligt för hästen i munnen. Då vågar hästen också ta ett stadigare stöd, för den kan lita på handen, att det inte kommer några hastiga eller stora rörelser.

Inte hårt och stumt, utan mjukt och stadigt, helt enkelt. Absolut inte dragkamp, utan en konstant, jämn kontakt. Så att hästen vågar lita på handen, och du kan rida fram till handen och så småningom öka energin och samlingen.
 
Jagskulle inte tycka att du behöver hålla hårdare i hästen, men stadigare, och mindre vingligt. Nu ser det ut som att tygelkontakten varierar rätt mycket för hästen, mer än vad åtminstone min ridlärare skulle tycka var eftersträvansvärt. Så skulle du rida på min ridskola skulle du förmodligen få liknande instruktioner som du verkar ha fått: kortare tygel, jämnare och stadigare kontakt. Då ska inte hålla hårdare i hästen, utan jämnare och stadigare. Så att det inte blir så vingligt för hästen i munnen. Då vågar hästen också ta ett stadigare stöd, för den kan lita på handen, att det inte kommer några hastiga eller stora rörelser.

Inte hårt och stumt, utan mjukt och stadigt, helt enkelt. Absolut inte dragkamp, utan en konstant, jämn kontakt. Så att hästen vågar lita på handen, och du kan rida fram till handen och så småningom öka energin och samlingen.

Tack för ett mer konstruktivt inlägg :) Jag strävar absolut efter en så jämn kontakt som möjligt, gärna en lätt mjuk kontakt hela tiden. En konstant kontakt är idealet, men det är vägen dit som verkar kunna skilja sig. När man mjuknar i en eftergift så har man ju inte samma tryck i kontakten som när man gör en förhållning, men jag tror jag förstår vad du menar. Jag tror att ett problem är att vi blir lärda hur man ska rida en häst som redan går i perfekt balans, men hur vi ska lösa problem på vägen dit för att uppnå det, pratas det mindre om. Det jag blir lite ledsen över är att jag just nu får höra att jag ska "ta i" och att jag är "för snäll" osv, och jag känner inte för att rida på styrka på det sättet. Men, har inte fått höra det tidigare, så det kanske är bättre att byta tränare.
 
(Min förra tråd blev borttagen, jag visste inte att man inte fick fråga explicit efter ridskolor. Jag håller frågan mer allmän.)

Jag har ridit på massa olika ställen, haft medryttarhästar och egen häst, men nu när jag vill testa ridskola igen så verkar det som mkt har ändrats. Är det så?

1. Lär man inte längre ut om eftergiftens betydelse för bärighet och samling? Jag får höra att jag ska sitta och hålla i hästens mun hela tiden och att tygeln aldrig får "glappa". Jag lättar av i tygeln ibland för att testa om hästen är bärig, samt mjuknar när den gör rätt, och gör den fel sen så får man helt enkelt ta en ny förhållning. Detta får jag inte göra för ridläraren.

2. Det verkar också som att man inte lär ut skalan med förstärkta hjälper, utan att alla sitter och rider med samma styrka på hjälper hela tiden? Jag börjar alltid med det minsta möjliga (vikt, muskelspänning) och om det inte fungerar så ökar jag ett snäpp (krama i tygeln, trycka med skänkeln) men fungerar inte det heller så ökar jag mer, i tygeln först genom tygeltag och sedan genom ett snabbt ryck uppåt om inget annat har fungerat, och ett tryck med sporre samt lägga till spö om inget annat ger reaktion. Och så beröm när hästen gör rätt. Sen börja om med lättaste hjälperna igen. Så fort jag använder nåt annat än medelhårda hjälper får jag kritik för att jag gör för lite eller för mkt.

Är dessa enkla principer borta från ridskolorna numera?

Nu kommer jag in väldigt sent i tråden men jag jobbar som ridlärare och redan första lektionen får eleverna öva på eftergiften (dvs göra halt och mjukna). Sedan får de hellre rida med lite för långa tyglar tills de kan balansera sig själva (så att jag ser helt säkert att de inte håller balansen i hästens mun. Kan ta år!). Därefter får de ta kontakten och givetvis vet de då att man får både ta och ge vid behov med bibehållen kontakt. Jag är väldigt rädd om "mina" hästars munnar och vi pratar mycket om hur det känns för hästen att ha ett bett i munnen.

Jag går även alltid igenom stegen 1. Be 2. Säga åt 3. Se till att. Blir tokig när folk sparkar runt hästarna och är jättenoga med att man först kramar med handen/skänkeln, därefter förstärker hjälpen och sedan, när hästen svarar, får man lov att vara "tyst" (dvs sluta skänkla) tills hästen kanske saktar ner igen.

Dvs jag lär ut ungefär som jag rider :) Jag är utbildad och det här är inget unikt för just mig. Tror att de flesta ridlärare är måna om sina hästar och vill att de ska ha det bra. Tror att "ridskolor numera" blir bättre på att anställa utbildad personal och höja kunskapsnivån på personal, elever och hästar. Iallafall hoppas jag det.
 
Nu kommer jag in väldigt sent i tråden men jag jobbar som ridlärare och redan första lektionen får eleverna öva på eftergiften (dvs göra halt och mjukna). Sedan får de hellre rida med lite för långa tyglar tills de kan balansera sig själva (så att jag ser helt säkert att de inte håller balansen i hästens mun. Kan ta år!). Därefter får de ta kontakten och givetvis vet de då att man får både ta och ge vid behov med bibehållen kontakt. Jag är väldigt rädd om "mina" hästars munnar och vi pratar mycket om hur det känns för hästen att ha ett bett i munnen.

Jag går även alltid igenom stegen 1. Be 2. Säga åt 3. Se till att. Blir tokig när folk sparkar runt hästarna och är jättenoga med att man först kramar med handen/skänkeln, därefter förstärker hjälpen och sedan, när hästen svarar, får man lov att vara "tyst" (dvs sluta skänkla) tills hästen kanske saktar ner igen.

Dvs jag lär ut ungefär som jag rider :) Jag är utbildad och det här är inget unikt för just mig. Tror att de flesta ridlärare är måna om sina hästar och vill att de ska ha det bra. Tror att "ridskolor numera" blir bättre på att anställa utbildad personal och höja kunskapsnivån på personal, elever och hästar. Iallafall hoppas jag det.

Det där med munnarna på ridskolehästarna är nånting som jag upplever kan skilja sig en del mellan ridskolor. Jag har ridit på en ridskola som var lite som du beskriver, väldigt försiktiga med att låta ryttarna ta i munnen på hästen, och ridning på i princip lång tygel (inte bokstavligen såklart, men väldigt väldigt lätt tygelkontakt) ganska länge i utbildningen för ryttarna. Om man väl provade att korta tygeln till mer normal kontakt så var hästarna fantastiskt fina och känsliga i munnen, och roliga att rida. Problemet var att de egna ryttarna aldrig kom dithän, man fick ju aldrig korta tyglarna, och öva sig på att hålla en stadig och jämn kontakt med hästen - resultatet blev hästar som var väldigt fina i munnen, men ryttare som stannade upp och aldrig riktigt lärde sig rida.

På min egen ridskola får man prova att rida med kort tygel mycket tidigare - och våra hästar är i regel hårdare i munnen, de blir det efter att ha gått ett tag med mer obalanserade ryttare. Fördelen är att ryttarna lär sig mer och snabbare, eftersom de får prova. De får rida på riktigt, inte rida med silkesvantar för att spara på hästarna.
 
Tack för ett mer konstruktivt inlägg :) Jag strävar absolut efter en så jämn kontakt som möjligt, gärna en lätt mjuk kontakt hela tiden. En konstant kontakt är idealet, men det är vägen dit som verkar kunna skilja sig. När man mjuknar i en eftergift så har man ju inte samma tryck i kontakten som när man gör en förhållning, men jag tror jag förstår vad du menar. Jag tror att ett problem är att vi blir lärda hur man ska rida en häst som redan går i perfekt balans, men hur vi ska lösa problem på vägen dit för att uppnå det, pratas det mindre om. Det jag blir lite ledsen över är att jag just nu får höra att jag ska "ta i" och att jag är "för snäll" osv, och jag känner inte för att rida på styrka på det sättet. Men, har inte fått höra det tidigare, så det kanske är bättre att byta tränare.

Jag funderar på om det kanske framförallt är ett pedagogiskt problem? Att ridläraren inte bokstavligen menar att du är för snäll och borde bli elakare mot hästen (om det är så, så låter det ju inget vidare), utan mer "för snäll" som i "för försiktig", i ivern att vara så snäll så snäll, så blir det att du duttar lite med hjälperna istället för att vara mjuk och stadig, vilket kanske egentligen skulle vara bekvämare och tryggare för hästen. Typ som att rykta en häst, folk som är ovana kan ofta i missriktad iver att vara snälla liksom dutta med borsten, istället för att rykta med jämna, stadiga tag - fast det senare egentligen är skönare och trevligare för hästen.

I den mån mjuk och stadig ridning handlar om att rida på styrka, så handlar det om att ryttaren behöver vara stark för att kunna sitta still på hästen, och erbjuda det där mjuka stadiga stödet. Styrkan att sitta still, inte styrkan att dra. Det behövs ju rätt mycket styrka för att kunna sitta still, utan att bli stel och stum.
 
Jag funderar på om det kanske framförallt är ett pedagogiskt problem? Att ridläraren inte bokstavligen menar att du är för snäll och borde bli elakare mot hästen (om det är så, så låter det ju inget vidare), utan mer "för snäll" som i "för försiktig", i ivern att vara så snäll så snäll, så blir det att du duttar lite med hjälperna istället för att vara mjuk och stadig, vilket kanske egentligen skulle vara bekvämare och tryggare för hästen. Typ som att rykta en häst, folk som är ovana kan ofta i missriktad iver att vara snälla liksom dutta med borsten, istället för att rykta med jämna, stadiga tag - fast det senare egentligen är skönare och trevligare för hästen.

I den mån mjuk och stadig ridning handlar om att rida på styrka, så handlar det om att ryttaren behöver vara stark för att kunna sitta still på hästen, och erbjuda det där mjuka stadiga stödet. Styrkan att sitta still, inte styrkan att dra. Det behövs ju rätt mycket styrka för att kunna sitta still, utan att bli stel och stum.

Ja man kan ju alltid hoppas att ridläraren menar stadighet när hen säger att jag ska "ta i" och "vara lite tuff". Det skulle förklara mycket för vid ett tillfälle red jag en häst som hela tiden ville springa ifrån mig, han var jättefin och mjuk däremellan men när det blev lite för "jobbigt" så sprang han på. Jag tog då en kraftigare förhållning och gjorde ett stegs avsaktning till skritt en av dessa gånger och då fick jag höra att jag inte fick ta i honom för att han skulle förlora framåtbjudningen… Jag ska se vad som händer om jag superfokuserar på att ha så jämn kontakt jag kan en lektion och se hur reaktionen blir. Och som jag sagt tidigare, i slutet av lektionerna får jag alltid beröm för att hästen går fint och det är ju när jag kommit en bit på väg med bärigheten och eftergiften och hästen börjat lyssna på mina förhållningar. Ofta sätter jag mig på en häst i början av lektionen och tar en liten förhållning och hästen lyssnar inte alls. Och mitt sätt att lösa det på verkar inte godtas, därav min frustration, eftersom jag märker att det fungerar.

Jag är tyvärr rädd för att prata med ridläraren om det eftersom om det blir en irriterad stämning av någon anledning så känns det jobbigt att rida kvar de åtta gånger till som jag har betalat för :P Även om jag naturligtvis fattar att det vore det bästa. Jag funderar på att kontakta min gamla ridlärare och se om han kan ge nåt svar, som vet mer hur jag rider.
 
Enda anledningen var för att se om ni håller med om det jag ibland får höra, att jag ska hålla hårdare i hästen, aldrig släppa tygeln osv.

Jag rider själv med "för lösa" tyglar och får kritik för det i stort sett varje gång jag testar att tävla dressyr - utom de få gångerna jag tycker att hästen hänger i tyglarna.

Med det sagt:

Du hade ganska glappa tyglar stora delar av tiden, ja.
Jag kan, när jag ser filmen, förstå att du får kritik för bristande tygelstöd utifrån "engelsk dressyrridning".

Personligen tycker jag att ju mindre, desto bättre. Jag är "skolad" i westernvärlden och där söker man efter självbärighet på eftergiften, och inte balans på stödet. Det kan bli en del åsiktskrockar där.
Inom western skulle man vara betydligt mer förlåtande gällande din ridning och den (icke-)kontakt på tygeln.

Betydligt stadigare och tydligare tygelkontakt eftersträvas inom engelsk dressyr.
 
Ja man kan ju alltid hoppas att ridläraren menar stadighet när hen säger att jag ska "ta i" och "vara lite tuff". Det skulle förklara mycket för vid ett tillfälle red jag en häst som hela tiden ville springa ifrån mig, han var jättefin och mjuk däremellan men när det blev lite för "jobbigt" så sprang han på. Jag tog då en kraftigare förhållning och gjorde ett stegs avsaktning till skritt en av dessa gånger och då fick jag höra att jag inte fick ta i honom för att han skulle förlora framåtbjudningen… Jag ska se vad som händer om jag superfokuserar på att ha så jämn kontakt jag kan en lektion och se hur reaktionen blir. Och som jag sagt tidigare, i slutet av lektionerna får jag alltid beröm för att hästen går fint och det är ju när jag kommit en bit på väg med bärigheten och eftergiften och hästen börjat lyssna på mina förhållningar. Ofta sätter jag mig på en häst i början av lektionen och tar en liten förhållning och hästen lyssnar inte alls. Och mitt sätt att lösa det på verkar inte godtas, därav min frustration, eftersom jag märker att det fungerar.

Jag är tyvärr rädd för att prata med ridläraren om det eftersom om det blir en irriterad stämning av någon anledning så känns det jobbigt att rida kvar de åtta gånger till som jag har betalat för :P Även om jag naturligtvis fattar att det vore det bästa. Jag funderar på att kontakta min gamla ridlärare och se om han kan ge nåt svar, som vet mer hur jag rider.

Det kanske blir lite mycket korrigeringsridning över det hela när du rider på ridskolan? Att göra en avsaktning är ju en ganska ordentlig korrigering, den skulle jag bara göra om hästen öht inte lyssnar alls utan bara tar tag i bettet och springer, utan att reagera öht på förhållningar.

Om hästen springer så är det ju i grunden ändå positivt, den vill ju arbeta och röra på sig, och då skulle jag nog i första hand vilja fånga upp mjukt för att hjälpa den med balansen och visa hur den ska göra (inte släppa tygeln, och sakta av om hästen springer iväg) - vartefter hästen landar och slutar springa, så kan man sen lätta av mer och mer, men då behöver man aldrig korrigera så hårt. Korrigeringsridning öht skulle jag vara försiktig med som ridskoleelev, du kan inte forma hästen efter dig själv så mycket, och lära den dina signaler, som att lära dig själv hur du ska göra dig förstådd med hästen på ett sätt den förstår och är bekväm med. Anpassa dig efter hästen, mer än hästen efter dig.

Nu verkar du och ridläraren ha kommit på kant, och då funkar det ju inte oavsett, så av den anledningen kan det ju vara vettigt att byta ridlärare. Man måste ju ha förtroende för ridläraren, annars funkar det inte.
 
Det kanske blir lite mycket korrigeringsridning över det hela när du rider på ridskolan? Att göra en avsaktning är ju en ganska ordentlig korrigering, den skulle jag bara göra om hästen öht inte lyssnar alls utan bara tar tag i bettet och springer, utan att reagera öht på förhållningar.

Ja, självklart började med den lättaste typen av förhållning (säte, vikt) för att sedan krama tygeln, ta ett ledande tygeltag i förhållning, en ordentlig halvhalt men när hästen inte valde att lyssna på dessa (den enda gången) så valde jag att göra en avsaktning. Jag förstår att det såklart är omöjligt för dig att avgöra om det var rätt eller fel som inte såg det, men det stämmer väl överens med den ridning jag fått lära mig på andra ridskolor och av privata tränare att göra så i det läget. Självklart skulle jag inte ta en förhållning över huvud taget på en häst som inte har tillräcklig framåtbjudning, men det var tydlig att hästen bjöd på, därav min förvåning när ridläraren säger att hästen kan tappa framåtbjudning om jag tar en för kraftig förhållning (typ avsaktning). Fungerar inte renodlingen av hjälperna så går det inte att sätta ihop dem, det håller du säkert med om.

Angående korrigeringsridning, jag förstår inte riktigt hur du menar. Jag har bara ett sätt att rida, det innefattar konsekvent ridning med så tydliga hjälper som möjligt så att inga missförstånd sker. Om hästen då inte lyssnar på en hjälp så talar jag om för den vad jag menar eftersom den uppenbarligen inte förstod när jag gjorde en finare hjälp. Jag rider likadant på alla hästar. Sen är det ju olika vad man kan ställa för krav på en häst! En nyinriden unghäst ger såklart helt andra krav än en häst som tävlas LA eller går svår dressyr, och denna hästen tävlades just LA. Då tycker jag man kan ställa krav på den att den ska lyssna på en förhållning och gjorde en bedömning av ridning utefter det.

Men vem vet, man kanske mer ska "gilla läget" som ridskoleelev och inte ställa krav? Isf kan jag, som jag iofs redan tidigare gjort, konstatera att vanlig ridskola inte är nåt för mig. Jag vill kunna ställa krav på både häst och ridlärare, och jag vill att det ställs krav på mig (på ett logiskt, välgrundat sätt!). Jag tycker ändå detta är intressant att diskutera eftersom åsikter går isär ganska mycket, det tyder ju på att alla inte lär sig likadant.
 
Ja, självklart började med den lättaste typen av förhållning (säte, vikt) för att sedan krama tygeln, ta ett ledande tygeltag i förhållning, en ordentlig halvhalt men när hästen inte valde att lyssna på dessa (den enda gången) så valde jag att göra en avsaktning. Jag förstår att det såklart är omöjligt för dig att avgöra om det var rätt eller fel som inte såg det, men det stämmer väl överens med den ridning jag fått lära mig på andra ridskolor och av privata tränare att göra så i det läget. Självklart skulle jag inte ta en förhållning över huvud taget på en häst som inte har tillräcklig framåtbjudning, men det var tydlig att hästen bjöd på, därav min förvåning när ridläraren säger att hästen kan tappa framåtbjudning om jag tar en för kraftig förhållning (typ avsaktning). Fungerar inte renodlingen av hjälperna så går det inte att sätta ihop dem, det håller du säkert med om.

Angående korrigeringsridning, jag förstår inte riktigt hur du menar. Jag har bara ett sätt att rida, det innefattar konsekvent ridning med så tydliga hjälper som möjligt så att inga missförstånd sker. Om hästen då inte lyssnar på en hjälp så talar jag om för den vad jag menar eftersom den uppenbarligen inte förstod när jag gjorde en finare hjälp. Jag rider likadant på alla hästar. Sen är det ju olika vad man kan ställa för krav på en häst! En nyinriden unghäst ger såklart helt andra krav än en häst som tävlas LA eller går svår dressyr, och denna hästen tävlades just LA. Då tycker jag man kan ställa krav på den att den ska lyssna på en förhållning och gjorde en bedömning av ridning utefter det.

Men vem vet, man kanske mer ska "gilla läget" som ridskoleelev och inte ställa krav? Isf kan jag, som jag iofs redan tidigare gjort, konstatera att vanlig ridskola inte är nåt för mig. Jag vill kunna ställa krav på både häst och ridlärare, och jag vill att det ställs krav på mig (på ett logiskt, välgrundat sätt!). Jag tycker ändå detta är intressant att diskutera eftersom åsikter går isär ganska mycket, det tyder ju på att alla inte lär sig likadant.
Spontant tänker jag här att det är inte alltid hästen missförstår för att det var för "fina" hjälper. Ibland är de bara otydliga eller motsägelsefulla. Ibland var vikten fel, handen spänd, rumpan skjuter fram och tygeln drar bak. Om det är vad ridläraren misstänker händer så kan jag förstå instruktionen. Många lite duktigare ryttare vill korrigera ridskolehästen för att den inte svarar nog snabbt- fast felet ligger i tekniken. Då tycker jag som instruktör att man ska framhålla ödmjukhet mot en häst som har olika ryttare varje kväll!
Sen är ju en avsaktning i sig inget grovt tycker jag! Beror på hur den rids.

Just det du beskriver kan jag känna igen som att många ryttare är så snabba att korrigera när häst en springer på lite och ridskolehästen ger ibland upp bjudningen eftersom.många ryttare inte låter dom bjuda... Det är ryttaren som gör att hästen känns stark eftersom ryttaren inte är van att hästen själv går framåt- ryttaren blir efter i rörelsen och stum i handen och tycker sen hästen är olydig och tar "tag" i den. Resultaten blir att hästen krymper steget och backar av från handen.

Vet inte om det var fallet- men det händer.
 

Liknande trådar

Hästhantering Som man kan se på mitt namn rider jag på ridskola. Senaste månaden har jag märkt att hästarna är inte hanterade på ett så bra sätt där...
Svar
6
· Visningar
1 918
Samhälle I tråden om religion togs det upp att det var fel att vården erbjöd samtalsstöd till patienter hos en präst när kurator hade semester...
11 12 13
Svar
258
· Visningar
12 211
Senast: Enya
·
Utrustning Vad har ni och vad är ni nöjda med? Det känns som att jag har provat igenom hela sortimentet. Jag har provat alla hööks, både deras egna...
2
Svar
31
· Visningar
4 025
Senast: JennyLz
·
Övr. Katt Det här inlägget, lade jag på en annan sida och tänkte att det kunde passa här med, med tanke på att "katter är katter och 'ska ha sin...
Svar
5
· Visningar
2 383

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CCIV
  • Menskopp
  • Åderbråck efter graviditet

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp