Lär man inte ut eftergift på ridskolor numera?

Angående trav menade jag inte att det är en kraftig ansträngning utan slitsamt för lederna.

Att varva stillastående med ansträngning/belastning syftade till att vänta på medellinjen halva lektionen och hoppa emellanåt.
Och jag menar att jag inte håller med under förutsättning att tempot är lugnt och hästen lämpad för jobbet. Den slutsatsrn drar jag av att sett väldigt många hästar harva runt utan ledförslitningar eller annat- både på ridskola, turridning, och med mediokra privatryttare.
 
Jag tror att jag förstår precis vad ts menar. Sitter man på en ridskolehäst som är van vid att sålla bort merparten av "hjälperna" (eftersom de väldigt ofta ändå inte är några hjälper dom får utan bara okontrollerade rörelser från ovana ryttare) så behöver man ofta vara väldigt tydlig och konsekvent till en början. När hästen väl har förstått att, aha, här har vi en ryttare som inte ger tusen olika signaler som inte betyder något utan ger hjälper när det behövs och då verkligen menar det, det är då man kan börja finlira med dom små, lätta hjälperna.

Det är ju naturligtvis en helt annan sak med en egen häst som man bara rider själv. Den är ju precis så känslig som man själv har gjort den.

Exakt, det är det jag menar med att den erfarna ridskolehästen sorterar sina ryttare. Visar du att du menar nåt med dina hjälper, så blir hästen genast mer lyhörd. Så stor skillnad mot privathästar är det inte, det tar väl kanske 5 minuter för hästen att förstå vilken sorts ryttare du är. Men absolut, de fem minuterna kanske inte behövs på en välriden privathäst.
 
@Mabuse @miss_lillamy @Ray

Då det är väldigt mycket tyckande om ridskolehästarnas hälsa, gjorde jag en snabb faktakoll i ämnet. Aktuella svenska studier visar bland annat (statistiskt säkerställda resultat):

God planering av hästens träning och uppbyggnad är viktigt för dess prestation och hållbarhet. Långsiktiga planer för ridskolehästens arbete är OVANLIGT. @miss_lillamy har påtalat vikten av kvalitetsmärkning ridskolor, och i den aktuella studien visas att de kvalitetsmärkta ridskolorna har fler lektioner per häst samt färre vilodagar. Generellt är ridskolehästarnas arbete mer ENSIDIGT än de privatägdas.

http://www2.hipp.slu.se/fda/374carlsengr%F6nlund.pdf

Agrias försäkringsdatabas visar att ridskolehästar utnyttjar försäkringarna mer relativt alla andra hästar i samma ålder. 22 % mer i veterinärvård och 79% mer i liv.
 
@Mabuse @miss_lillamy @Ray

Då det är väldigt mycket tyckande om ridskolehästarnas hälsa, gjorde jag en snabb faktakoll i ämnet. Aktuella svenska studier visar bland annat (statistiskt säkerställda resultat):

God planering av hästens träning och uppbyggnad är viktigt för dess prestation och hållbarhet. Långsiktiga planer för ridskolehästens arbete är OVANLIGT. @miss_lillamy har påtalat vikten av kvalitetsmärkning ridskolor, och i den aktuella studien visas att de kvalitetsmärkta ridskolorna har fler lektioner per häst samt färre vilodagar. Generellt är ridskolehästarnas arbete mer ENSIDIGT än de privatägdas.

http://www2.hipp.slu.se/fda/374carlsengr%F6nlund.pdf

Agrias försäkringsdatabas visar att ridskolehästar utnyttjar försäkringarna mer relativt alla andra hästar i samma ålder. 22 % mer i veterinärvård och 79% mer i liv.

Varför i all världen skulle planerna för ridskolehästar vara mer kortsiktiga än för genomsnittliga privathästar?

Tvärtom finns det ju ofta planer som sträcker sig över några år för ridskolehästarna, och en regelbundenhet i livet och träningen, som absolut inte är alla privathästar förunnat.

Jag är helt med på att ridskolehästarna slits mer, men det är för att de går mer, skulle jag säga, inte nödvändigtvis för att de rids fel.

Visst, ridskolelivet är inte det perfekta hästlivet, men det är inte det värsta heller. Hästen sköts och motioneras regelbundet och professionellt, vandrar inte runt, får veterinärvård och regelbunden hovvård - jag vet flera fina hästar min ridskola har fått köpa billigare än till marknadspris just eftersom vi är en seriös ridskola, och säljaren vet att hästen kommer tas väl om hand resten av livet.
 
@Mabuse @miss_lillamy @Ray

Då det är väldigt mycket tyckande om ridskolehästarnas hälsa, gjorde jag en snabb faktakoll i ämnet. Aktuella svenska studier visar bland annat (statistiskt säkerställda resultat):

God planering av hästens träning och uppbyggnad är viktigt för dess prestation och hållbarhet. Långsiktiga planer för ridskolehästens arbete är OVANLIGT. @miss_lillamy har påtalat vikten av kvalitetsmärkning ridskolor, och i den aktuella studien visas att de kvalitetsmärkta ridskolorna har fler lektioner per häst samt färre vilodagar. Generellt är ridskolehästarnas arbete mer ENSIDIGT än de privatägdas.

http://www2.hipp.slu.se/fda/374carlsengr%F6nlund.pdf

Agrias försäkringsdatabas visar att ridskolehästar utnyttjar försäkringarna mer relativt alla andra hästar i samma ålder. 22 % mer i veterinärvård och 79% mer i liv.
Att gå många pass och ha få vilodagar är inget jag didkuterat. Det sliter självklart mer än att gå få timmar om intensiteten är densamma. Jag motsätter mig att det är slitsamt att trava runt i fri form. Jag tycker det är att missa den stora bilden.
Underlag, skoning, exteriör och arbete.

Många verksamheter köper fel hästar- svårt att hitta rätt typ till vettig peng.
Bästa munhälsan hittar du förresten enligt undersökning på ridskoleponnyer av den mindre varianten.
I undersökningen du länkat till syns oxå att stora hästar åker till vetten mer ofta än ponnyer. Beror de på att de rids sämre eller har det med annat att göra tror du?
 
Jag blir både förundrad, ledsen och rentav lite arg över vissa personers konstiga syn på ridskolehästar jämfört med privathästar. På ridskolor har hästarna fasta rutiner, de rids med kunnig personals ögon på sig hela tiden, de går oftast i flock i hagen tillsammans, de får veterinärvård, hovvård och väl tillpassad utrustning. Självklart är ridskolorna rädda om sina hästar - de är ju deras levebröd + att de har allas ögon på sig. Förstår ni inte hur många privathästar som saknar väldigt mycket av det? Det jag menar är INTE att privathästar rent generellt har det dåligt - absolut inte, MEN jag tror att det är få ridskolehästar som felbehandlas så mycket som många privathästar gör p g a ren okunskap. Det finns så många privatpersoner som köper häst utan att kunna någonting om varken skötsel eller ridning och de hästarna får inget roligt liv alls. De vanvårdas, medvetet eller omedvetet. Självklart finns det även sämre ridskolor, men jag tror ändå att privathästar som far illa är betydligt vanligare än ridskolehästar som gör det.
 
Jag blir både förundrad, ledsen och rentav lite arg över vissa personers konstiga syn på ridskolehästar jämfört med privathästar. På ridskolor har hästarna fasta rutiner, de rids med kunnig personals ögon på sig hela tiden, de går oftast i flock i hagen tillsammans, de får veterinärvård, hovvård och väl tillpassad utrustning. Självklart är ridskolorna rädda om sina hästar - de är ju deras levebröd + att de har allas ögon på sig. Förstår ni inte hur många privathästar som saknar väldigt mycket av det? Det jag menar är INTE att privathästar rent generellt har det dåligt - absolut inte, MEN jag tror att det är få ridskolehästar som felbehandlas så mycket som många privathästar gör p g a ren okunskap. Det finns så många privatpersoner som köper häst utan att kunna någonting om varken skötsel eller ridning och de hästarna får inget roligt liv alls. De vanvårdas, medvetet eller omedvetet. Självklart finns det även sämre ridskolor, men jag tror ändå att privathästar som far illa är betydligt vanligare än ridskolehästar som gör det.
Lika vanligt i alla fall tror jag!
 
Varför i all världen skulle planerna för ridskolehästar vara mer kortsiktiga än för genomsnittliga privathästar?

Tvärtom finns det ju ofta planer som sträcker sig över några år för ridskolehästarna, och en regelbundenhet i livet och träningen, som absolut inte är alla privathästar förunnat.

Jag är helt med på att ridskolehästarna slits mer, men det är för att de går mer, skulle jag säga, inte nödvändigtvis för att de rids fel.

Visst, ridskolelivet är inte det perfekta hästlivet, men det är inte det värsta heller. Hästen sköts och motioneras regelbundet och professionellt, vandrar inte runt, får veterinärvård och regelbunden hovvård - jag vet flera fina hästar min ridskola har fått köpa billigare än till marknadspris just eftersom vi är en seriös ridskola, och säljaren vet att hästen kommer tas väl om hand resten av livet.

Om du är intresserad av svaret på den frågan får du gärna läsa i materialet jag länkat till. Där framgår bland annat att majoriteten av ridskolorna planerade ridskolehästarnas arbete från dag till dag, och en mycket liten andel hade terminsvis arbetsplaner. Detta innebar bland annat att en och samma häst kan landa på över 18 pass i veckan. Hur ofta tror du att det händer en icke-ridskolehäst? En planering handlar inte om att "ja, de närmaste 10 åren ska den bo här och vara ridskolehäst" utan om väl övervägt arbete i kort och lång tidsaspekt.
 
Att gå många pass och ha få vilodagar är inget jag didkuterat. Det sliter självklart mer än att gå få timmar om intensiteten är densamma. Jag motsätter mig att det är slitsamt att trava runt i fri form. Jag tycker det är att missa den stora bilden.
Underlag, skoning, exteriör och arbete.

Många verksamheter köper fel hästar- svårt att hitta rätt typ till vettig peng.
Bästa munhälsan hittar du förresten enligt undersökning på ridskoleponnyer av den mindre varianten.
I undersökningen du länkat till syns oxå att stora hästar åker till vetten mer ofta än ponnyer. Beror de på att de rids sämre eller har det med annat att göra tror du?

Om urval av hästar, ridning och skötsel sker under god ledning behöver hästen inte ta fysisk skada, det håller jag med dig om. Det är dock ändå min åsikt att ridskolelivet är långt ifrån optimalt ur både etologisk - och hälsoaspekt.
 
Jag blir både förundrad, ledsen och rentav lite arg över vissa personers konstiga syn på ridskolehästar jämfört med privathästar. På ridskolor har hästarna fasta rutiner, de rids med kunnig personals ögon på sig hela tiden, de går oftast i flock i hagen tillsammans, de får veterinärvård, hovvård och väl tillpassad utrustning. Självklart är ridskolorna rädda om sina hästar - de är ju deras levebröd + att de har allas ögon på sig. Förstår ni inte hur många privathästar som saknar väldigt mycket av det? Det jag menar är INTE att privathästar rent generellt har det dåligt - absolut inte, MEN jag tror att det är få ridskolehästar som felbehandlas så mycket som många privathästar gör p g a ren okunskap. Det finns så många privatpersoner som köper häst utan att kunna någonting om varken skötsel eller ridning och de hästarna får inget roligt liv alls. De vanvårdas, medvetet eller omedvetet. Självklart finns det även sämre ridskolor, men jag tror ändå att privathästar som far illa är betydligt vanligare än ridskolehästar som gör det.

Ja, den här diskussionen väcker onekligen mycket känslor. Jag får intrycket att ni tycker att jag på något sätt baktalar ridskolehästarna... och det gör jag inte alls, jag tycker att varje ridskolehäst är fantastisk. Jag har ridit många timmar på ridskola, jag har tyckt så mycket om hästarna där, jag har flera vänner som driver ridskolor och jag har sett massor av BRA ridskolor. Som jag precis skrivit ovan så är det min sammantagna uppfattning att ridskolelivet inte är optimalt för de allra flesta hästar oavsett!

Den här jämförelsen med vad ridskolehästarna har som så många privathästar skulle sakna förstår jag inte alls! Jag har ALDRIG varit i ett stall, samtliga kategorier, som inte har fasta rutiner. Jag har haft mina hästar i många olika stall pga flytt och jag har aldrig stött på en vanlig ryttare som vanvårdat sin häst. Visst kan man ha olika åsikter om bästa träningsmetod osv men vanvård hör tack och lov inte till vanligheterna.

Om man JÄMFÖR så är min huvudpoäng att privathästar har goda chanser till en lugn social miljö och omväxlande träning av en duktig ryttare. Risken finns förstås att ryttaren är mindre duktig också. Men ridskolehästen kommer nästan GARANTERAT att ridas av nybörjare/mindre duktiga ryttare och ha en relativt stökig miljö med många människor omkring sig.
 
Om du är intresserad av svaret på den frågan får du gärna läsa i materialet jag länkat till. Där framgår bland annat att majoriteten av ridskolorna planerade ridskolehästarnas arbete från dag till dag, och en mycket liten andel hade terminsvis arbetsplaner. Detta innebar bland annat att en och samma häst kan landa på över 18 pass i veckan. Hur ofta tror du att det händer en icke-ridskolehäst? En planering handlar inte om att "ja, de närmaste 10 åren ska den bo här och vara ridskolehäst" utan om väl övervägt arbete i kort och lång tidsaspekt.

Självklart går ridskolehästar mer. Det behöver inte vara negativt. De löper ju t ex mindre risk att drabbas av övervikt, vilket inte är bra för hälsan.

En planering behöver inte vara dag för dag, den kan vara t ex att hästen i genomsnitt ska gå ett visst antal pass om dagen, vad målet är med den hästen, osv. Självklart är inte varje pass för en ridskolehäst skräddarsytt för optimal träning för hästen, men hur många hästar har det så utöver elittävlingshästarna? Jag vet många privathästar som tränas och tävlas lite oregelbundet beroende på tid, pengar och lust för tillfället för ägaren. Alla hästägares liv cirklar inte runt hästen, det är inte sagt att hästen rids regelbundet och med en bra plan för arbetet varje dag.
 
@Bambi jag tycker diskussionen och det du belyser är jätteintressant på alla sätt !
Dock har det kanske blivit lite trådkap då TS sen länge försvunnit ur tråden och diskussionen sen tagit fart långt bortom dennes inlägg .
Jag skulle med intresse följa och diskutera en tråd i det specifika ämnet om ngn ville starta en sådan tråd :)
 
Oj vad många svar :) Nej, det är nog bara att inse att ridskola kanske inte är min grej, när man blivit van vid privatlektioner för duktiga tränare på en häst man kan finlira på och ta ansvar för helheten på.

Men det ska sägas att jag ändå tycker att det går relativt bra där jag rider nu (i brist på medryttarhäst) och att även om det verkar som de flesta hästarna blivit lite "starka" av den ridningen som lärs ut så går det ofta finfint i slutet av lektionen, när jag fått vara lite mjuk.

Det som frustrerar mig och som är anledningen till att jag inte kommer fortsätta nästa termin är att ridläraren verkar tycka att jag gör fel, när jag i större delen av mitt liv fått höra att det är rätt och märker att det funkar.

Om någon undrar så har jag mkt samma filosofi och åsikter som i Markus Ridhandbok. Ska också tilläggas att ridskolan jag rider på nu är enbart för ryttare på minst LA-nivå och många hästar tävlas regelbundet. Därför trodde jag det skulle vara bra. Men jag får försöka hitta en medryttarhäst igen tror jag, bara svårt att hitta nån häst som kommit en bit i utbildningen.

Tack för er input, jag fortsätter följa tråden!
Jag tror du gör helt rätt. Det finns ingenting som är så kass för ens utveckling som att inte lita på sin ridlärare (när ens egen känsla för rätt inte bara ignoreras av ridläraren utan till och med kritiseras). Själv hade jag nog hellre lagt av helt med hästar än att börja på en svensk ridskola igen. Det jag kommer ihåg från ridskoletiden var primitiva instruktioner, mycket som gick ut på att göra saker mot hästen, utan att göra något med sin egen sits först, och utan mål och mening. (Korta tyglarna!! Driv mer! Ner med hälarna! SItt djupt! Krama tyglarna, osv.) Varför man skulle göra så var det ingen som förklarade, heller ingenting om hur det jag säger med sitsen är 1000 gånger mer inverkande på hästen än det jag gör med händer och fötter och att joxande med händerna bara skapar en massa spänningar om inte sits och hand säger samma sak. Och ingenting blev heller bättre utan man skumpade liksom omkring där i några år tills man tröttnade. Ingenting om att lära sig hur man gör, rent tekniskt, biomekaniskt. Som ryttare och sportsman. Ingenting om hur min kropp förändrar hästens förutsättningar. Inget om hur man får bålstabilitet, sitsinverkan, hur man får hästen att höja ryggen, trampa mer under sig, förändra hastighet, steglängd, svikt, samlingsgrad, magmusklernas och bäckenets arbete, inget, zip, nada. Och fortfarande när jag är på en viss ridskola ser jag hur man lär ut till ungarna att arbeta emot hästarna. Hästarna verkar kuvas till att lyda, skitsamma om manken är lägsta punkten på hela kusen, skitsamma att huvet och rumpan spretar åt alla håll, att det ser styltigt och spjärnigt ut, att hästarna går och gapar och faller hit och dit som fyllon. Det är as-otrevligt. Medryttarhäst och egen tränare låter som ett mycket, mycket bättre alternativ.
 
Jag har varit på fyra olika ställen, alla väletablerade ridskolor. Naturligtvis tycker ingen ridlärare det är fel att mjukna eller att använda lätta hjälper. Det är andra änden av skalan jag menar är svårt att få medhåll till, när man vill öka styrkan i sina hjälper, ta ett rejält tygeltag för att ett litet inte funkar, eller trycka till med sporre för att ett tryck inte får hästen att regera. Vi får inte ens ha sporrar. Jag har tävlat osv tidigare och ridit massor för privata tränare och då aldrig stött på detta motstånd att vilja lära hästen saker och att vara konsekvent. Och angående glapp i tygeln, så har jag fått lära mig att enda gången du behöver ta i bägge tyglarna när du förhåller, i alla andra fall är en lätt mjuk kontakt att föredra men du ska alltid kunna lätta av i tygeln och till och led släppa: hästen ska gå kvar i rörelsen i form. Det är ju till och med ett moment som ska visas upp vid kvalitetsbedömning etc. (Överrullning)

Jag tycker generellt sett att sporrar är överanvända bland hobbyryttare.
Min "medryttare" fick för sig att utan att diskutera med mig, sätta sporrar på min (latoxe till) häst. Hon menade att det var helt normalt. Medryttaren i fråga är 14 år gammal och då får man förmoda att det är någon ridskola som uppmuntrat bruk av sporrar.
Rätt använda kan sporrar absolut vara bra, men då på ett ekipage där båda deltagarna är redo för sporre.
Nu kan det vara ett missförstånd från min sida men i ditt förra inlägg skrev du att du "rycker" rakt upp med tyglarna.
I så fall förstår jag att ridläraren kommer med invändningar. Det är inte juste mot hästen att rycka i munnen.

Vad gäller att vara konsekvent: jo, jätteviktigt. Men i stort sett omöjligt på ridskolehästar som ju bär på olika ryttare väldigt ofta.
Det som är konsekvent för dig kan ju vara väldigt konstigt och inkonsekvent för hästen jämfört med hur den oftast rids.
 
Nej, men jag rider inte så, varken privat eller på ridskolan. Jag vill ha lite stöd/tryck i tygeln. Sen finns det ju hästar som inte riktigt vill gå fram till bettet, då behövs inga handskar, men det är inte där jag vill ha hästen.
Hoppas att du någon gång får känna hur det är att rida en välutbildad häst där tygeln används för kommunikationen mellan häst och ryttare och inte för stöd av häst/ryttare. Du kommer att finna en häst som inte bara är lätt i och uppmärksam för handen utan också är uppmärksam för andra hjälper inklusive de framåtdrivande.
 
Hoppas att du någon gång får känna hur det är att rida en välutbildad häst där tygeln används för kommunikationen mellan häst och ryttare och inte för stöd av häst/ryttare. Du kommer att finna en häst som inte bara är lätt i och uppmärksam för handen utan också är uppmärksam för andra hjälper inklusive de framåtdrivande.

Vi menar nog olika saker med stöd. Givetvis ska varken häst eller ryttare hålla balansen i tygeln. Men jag vill att hästen kliver fram till bettet, ha känslan av att jag har bakbenen i handen. Jag har ridit välutbildade hästar, och då får man exakt den känslan, som jag tagit med mig och strävar efter när jag rider andra hästar också.
 
Det pratas mkt om stöd i tyglarna och egentligen tror jag inte att jag tycker med mer/mindre stöd är något att diskutera. Det viktiga är hur hästen reagerar när vi gör en förhållning, att den accepterar det på ett mjukt sätt, eller när vi driver den framåt, att den accepterar det utan att bli stark. Gör den inte det måste vi ha en strategi för att lära hästen.

Roligt med fler inlägg! :)
 
Det pratas mkt om stöd i tyglarna och egentligen tror jag inte att jag tycker med mer/mindre stöd är något att diskutera. Det viktiga är hur hästen reagerar när vi gör en förhållning, att den accepterar det på ett mjukt sätt, eller när vi driver den framåt, att den accepterar det utan att bli stark. Gör den inte det måste vi ha en strategi för att lära hästen.

Roligt med fler inlägg! :)

Fast du kan inte bortse från hästens form och bärighet och hur den rids mellan dessa förhållningar och drivning. Som kryddelydd skrev ovan är det oschysst att rida med ryck när man inte tycker hästen lyssnar. Om man har en god kontakt behöver man inte ändra sin ridning så drastiskt från stund till stund. Du skrev innan att du irriterade dig på alla övningar som skulle ridas hela tiden, men det är ju vägen till lösgjordhet, att utföra dem i balans - utan att konstra med ryck osv.

Jag ber om ursäkt för ev trådkap, men jag tycker verkligen att den här situationen måste ses i sin helhet för att man ska kunna diskutera det hela. Iom att det handlar om ridskolehästar måste man fundera på hur de vanligen rids och vad man kan förvänta sig av dem. För dig som ryttare är det ju också ganska centralt hur du rider även frånsett denna "eftergift" som du kallar det.

Egentligen hade vi behövt se en film av det hela! Med inklippta kommentarer från instruktören... Men har full förståelse om du inte vill lägga ut en film, vore kanske lite av ett socialt självmord i det här klimatet :P
 
Vi menar nog olika saker med stöd. Givetvis ska varken häst eller ryttare hålla balansen i tygeln. Men jag vill att hästen kliver fram till bettet, ha känslan av att jag har bakbenen i handen. Jag har ridit välutbildade hästar, och då får man exakt den känslan, som jag tagit med mig och strävar efter när jag rider andra hästar också.
Jag skrev "välutbildad häst där tygeln används för kommunikationen mellan häst och ryttare". Då tygeln används för kommunikation/signaler behövs inga handskar för att slippa blåsor i handen. Då förstår jag inte varför du rider med sådant stöd att du får blåsor om du inte har handskar.
 
Svårt det här med att förklara saker i text märker jag. Nej, jag brukar inte sitta och rycka hästen i munnen. Och "socialt självmord", nej jag hoppas verkligen att ett forum med massa intelligenta hästmänniskor kan diskutera saker konstruktivt. Jag har inga som helst problem med att demonstrera min ridning, jag rider lugnt och mjukt och konsekvent. Här kommer en film (iofs 5 år gammal, jag rider bättre nu) på min häst (5 år vid tillfället) precis innan jag sålde henne. Det är filmat nästan direkt efter att jag satt upp, bara skrittat igång. Hon var lite tjock efter betet haha ;) Håll tillgodo!

 

Liknande trådar

Hästhantering Som man kan se på mitt namn rider jag på ridskola. Senaste månaden har jag märkt att hästarna är inte hanterade på ett så bra sätt där...
Svar
6
· Visningar
1 918
Samhälle I tråden om religion togs det upp att det var fel att vården erbjöd samtalsstöd till patienter hos en präst när kurator hade semester...
11 12 13
Svar
258
· Visningar
12 211
Senast: Enya
·
Utrustning Vad har ni och vad är ni nöjda med? Det känns som att jag har provat igenom hela sortimentet. Jag har provat alla hööks, både deras egna...
2
Svar
31
· Visningar
4 025
Senast: JennyLz
·
Övr. Katt Det här inlägget, lade jag på en annan sida och tänkte att det kunde passa här med, med tanke på att "katter är katter och 'ska ha sin...
Svar
5
· Visningar
2 383

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CCIV
  • Menskopp
  • Åderbråck efter graviditet

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp