Lär man inte ut eftergift på ridskolor numera?

[Tatami]

Spontant tänker jag här att det är inte alltid hästen missförstår för att det var för "fina" hjälper. Ibland är de bara otydliga eller motsägelsefulla. Ibland var vikten fel, handen spänd, rumpan skjuter fram och tygeln drar bak. Om det är vad ridläraren misstänker händer så kan jag förstå instruktionen. Många lite duktigare ryttare vill korrigera ridskolehästen för att den inte svarar nog snabbt- fast felet ligger i tekniken. Då tycker jag som instruktör att man ska framhålla ödmjukhet mot en häst som har olika ryttare varje kväll!
Sen är ju en avsaktning i sig inget grovt tycker jag! Beror på hur den rids.

Just det du beskriver kan jag känna igen som att många ryttare är så snabba att korrigera när häst en springer på lite och ridskolehästen ger ibland upp bjudningen eftersom.många ryttare inte låter dom bjuda... Det är ryttaren som gör att hästen känns stark eftersom ryttaren inte är van att hästen själv går framåt- ryttaren blir efter i rörelsen och stum i handen och tycker sen hästen är olydig och tar "tag" i den. Resultaten blir att hästen krymper steget och backar av från handen.

Vet inte om det var fallet- men det händer.

Det kan jag förstå händer ibland. Men så var inte fallet här nej. Tycker inte heller att avsaktning är nåt grovt, bara väldigt tydligt.

 

[mackan]

@Tatami att hästen springer på framåt är ju inte ekvivalent med att den bjuder i sig .
Jag kan förstå att en tränare därmed kommenterar att man inte ska korrigera hästen med att ta tag i den och bromsa för det är helt korrekt att man då kan motverka hästens vilja att börja bjuda ärligt framåt, om läget för korrigeringen är fel - även om ryttaren i samma läge får impulsen /tanken att det är rätt/känns logiskt .

Läs gärna mitt första inlägg i din tråd . Jag förstår verkligen som sagt i det inlägget, att Ridskolehästarna av personal på en ridskola som månar om hästarna och har ett helhetstänk, inte anser att korrigeringsridning är lämplig på verksamhetshästarna på det sätt du kanske önskar som jag tolkar dina tankar/åsikter runt frågan . Korrigeringsridning om det ska gynna hästen innebär en konsekvent linje och det går inte att uppfylla i lektionsverksamhet om man ser till hästarnas bästa . Inte heller blir det särskilt gynnsamt för en ridskolelev som rider ngn häst sporadiskt med många andra däremellan för de kommer aldrig få sån kontinuitet att det egentligen blir ngn lärdom som är långsiktig eftersom så lite möjlighet att känna av och rida samma häst under samma kontinuerliga träningsupplägg osv, saknas .

 

[the_connemara]

Nu måste jag bara säga STOPP! Har läst ett gäng inlägg i tråden och vill inte läsa fler. Min uppfattning är att du behöver en stor dos ödmjukhet och att det är vad som åsyftas när din ridning kritiseras. Jag vet inte om jag orkar utveckla det mer än så, tar så illa vid mig.

 

[Fossing]

Det där med munnarna på ridskolehästarna är nånting som jag upplever kan skilja sig en del mellan ridskolor. Jag har ridit på en ridskola som var lite som du beskriver, väldigt försiktiga med att låta ryttarna ta i munnen på hästen, och ridning på i princip lång tygel (inte bokstavligen såklart, men väldigt väldigt lätt tygelkontakt) ganska länge i utbildningen för ryttarna. Om man väl provade att korta tygeln till mer normal kontakt så var hästarna fantastiskt fina och känsliga i munnen, och roliga att rida. Problemet var att de egna ryttarna aldrig kom dithän, man fick ju aldrig korta tyglarna, och öva sig på att hålla en stadig och jämn kontakt med hästen - resultatet blev hästar som var väldigt fina i munnen, men ryttare som stannade upp och aldrig riktigt lärde sig rida.

På min egen ridskola får man prova att rida med kort tygel mycket tidigare - och våra hästar är i regel hårdare i munnen, de blir det efter att ha gått ett tag med mer obalanserade ryttare. Fördelen är att ryttarna lär sig mer och snabbare, eftersom de får prova. De får rida på riktigt, inte rida med silkesvantar för att spara på hästarna.

Det behöver ju inte vara antingen eller. Som du ser har jag skrivit " tills de kan balansera sig själva (så att jag ser helt säkert att de inte håller balansen i hästens mun. Kan ta år!). Därefter får de ta kontakten". Dvs jag lär även ut att rida från skänkeln in i handen till de som är redo Tills dess tycker jag att mina hästar kan få balansera sig själva och sin ryttare genom att ha sitt huvud där de vill och slippa bli dragna i munnen. Var sak har sin tid.
Sedan vet jag inte om du bara formulerade konstigt men jag ser inget motsatt i att "rida på riktigt" och "spara på hästarna" som du verkar göra.

 

[Fossing]

Läs gärna mitt första inlägg i din tråd . Jag förstår verkligen som sagt i det inlägget, att Ridskolehästarna av personal på en ridskola som månar om hästarna och har ett helhetstänk, inte anser att korrigeringsridning är lämplig på verksamhetshästarna på det sätt du kanske önskar som jag tolkar dina tankar/åsikter runt frågan . Korrigeringsridning om det ska gynna hästen innebär en konsekvent linje och det går inte att uppfylla i lektionsverksamhet om man ser till hästarnas bästa . Inte heller blir det särskilt gynnsamt för en ridskolelev som rider ngn häst sporadiskt med många andra däremellan för de kommer aldrig få sån kontinuitet att det egentligen blir ngn lärdom som är långsiktig eftersom så lite möjlighet att känna av och rida samma häst under samma kontinuerliga träningsupplägg osv, saknas .

Mycket bra svar! Jag korrigerar helst mina lektionshästar själv, utanför lektionstid, och har utbildningsplan för de flesta hästarna. Man måste skilja på ridskoleverksamhet och träning av privatekipage tycker jag. Jag kan ta rollen som "tränare" när till exempel våra hyrare rider sin hyrhäst, då fokuserar jag mer på hur hästen går och har siktet inställt mot tävling. På en ridlektion är det hästarna som är läromästare och jag fokuserar på att ryttaren lär sig så mycket som möjligt. Vid problem som kommer från hästen är det något jag får ta tag i - utanför lektionstid.

 

[Brille]

...
På min egen ridskola får man prova att rida med kort tygel mycket tidigare - och våra hästar är i regel hårdare i munnen, de blir det efter att ha gått ett tag med mer obalanserade ryttare. Fördelen är att ryttarna lär sig mer och snabbare, eftersom de får prova. De får rida på riktigt, inte rida med silkesvantar för att spara på hästarna.

Vad är det ryttarna lär sig på hästarna med de "hårda" munnarna?
För att undvika missförstånd: Vad menar DU med en hård mun?

 

[Brille]

Det kanske blir lite mycket korrigeringsridning över det hela när du rider på ridskolan? Att göra en avsaktning är ju en ganska ordentlig korrigering, den skulle jag bara göra om hästen öht inte lyssnar alls utan bara tar tag i bettet och springer, utan att reagera öht på förhållningar.
...

Vardör skulle en avsaktning vara en korrigering? Korrigering av vad? Vilken betydelse har det hur avsaktningen genomförs, vilka hjälper och hur de används?

Du skrev i ett annat inlägg att korrigeringshjälper inte ska användas på ridskolehästar om inte ryttaren är tillräckligt duktig. Kan du utveckla det lite mer. Vad menar du med korrigerande hjälper? Vilka hjälper får denne ryttare använda? Vilken skillnad anser du att det är mellan inverkande hjälper och korrigerande hjälper?

 

[Aureola]

Usch vad det är tråkigt att läsa vissa inlägg här. (syftar på kommentarerna till ridfilmen) Så himla otrevligt och totalt onödigt , vad vill man uppnå? Detta tog mig raka vägen tillbaka till min barndoms ridskola, där de sk "tuffa" tjejerna (med en svans av lite mindre tuffa tjejer) som hängde där jämt tog över hela ridskolan och mobbade andra. Hackade och klagade på allt och alla de inte gillade, utan annan mål och mening än att trycka till, trycka ner och försöka framstå som lite duktigare själva. Det är trist att inte Buke är hårdare modererat. Jag har en "egen" grupp på FB och jag hade aldrig tillåtit såna kommentarer få ligga kvar. Det är fan ta mig bedrövligt! Det jag ser på filmen är inte i närheten så illa som vissa vill få det till. (Det hade varit intressant att se vederbörandes egen ridning, gärna att de lägger in videos också som bevisar hur duktiga de är!) Jag brukar inte heller sitta ner och trava på unga hästar (även på min 8-åring rider jag för det mesta lätt då han gärna låser ryggen annars vid minsta lilla skump) men din häst verkar inte nämnvärt störd av att du sitter på den. Och händerna blir mer och mer stilla efter hand som ryttarens bål blir mer och mer stabil och sätet hamnar mer och mer i fas med hästen (ofta behöver jag tänka "Ner, ner, ner" lite före hästen kommer ner, då brukar jag hamna bäst i synk). Jag har sett betydligt yvigare händer. Kollar man på hästens reaktion så är det ganska lite den störs av detta. Tänk lite push framåt med händerna, fastän du är kvar i kontakten. (Känslan av att putta en barnvagn i uppförslut). Mabuse skriver väldigt bra inlägg ang vikten av stabilitet och stillhet! Det är nåt vi alla behöver träna på och ingen är fulländad. Även på världselit-nivå ser man ryttare som hade fått betydligt högre poäng om de haft lite mer bålstabilitet och styrka (särskilt vi kvinnor tyvärr - vi är lite "wibbly-wobbly-wibbly-wobbly-gelé-på-en-tallrik" om vi inte aktivt passar oss). Prata med din ridlärare off-horse så att säga tycker jag, och kolla varför hon vill att du ska göra på det sättet, kanske det finns en poäng där som du kan omformulera lite för att sen ta till dig?

 

[Aureola]

Jag funderar på om det kanske framförallt är ett pedagogiskt problem? Att ridläraren inte bokstavligen menar att du är för snäll och borde bli elakare mot hästen (om det är så, så låter det ju inget vidare), utan mer "för snäll" som i "för försiktig", i ivern att vara så snäll så snäll, så blir det att du duttar lite med hjälperna istället för att vara mjuk och stadig, vilket kanske egentligen skulle vara bekvämare och tryggare för hästen. Typ som att rykta en häst, folk som är ovana kan ofta i missriktad iver att vara snälla liksom dutta med borsten, istället för att rykta med jämna, stadiga tag - fast det senare egentligen är skönare och trevligare för hästen.

I den mån mjuk och stadig ridning handlar om att rida på styrka, så handlar det om att ryttaren behöver vara stark för att kunna sitta still på hästen, och erbjuda det där mjuka stadiga stödet. Styrkan att sitta still, inte styrkan att dra. Det behövs ju rätt mycket styrka för att kunna sitta still, utan att bli stel och stum.

Gud vad jag har fått lära om när det gäller detta! Jag var (efter att ha provat mig runt i "alternativa" ridstilar) jättemesig och inkonsekvent i mina tygeltag. Jag har verkligen fått lära mig att snäll ridning är att vara stilla, konsekvent och tydlig, istället för glappig, och "mjuk". Mjukhet är ett oerhört relativt begrepp och betyder nog ungefär 1000 olika saker beroende på vem som säger det. Jag vill rida med lätthet, men vägen till lätthet behöver inte vara lätt; ibland behöver jag ta i 40 kilo (nej men...) och ibland är 20 gram för mycket! Jag behöver anpassa mina tygeltag till situationen, hästen, utbildningsstatus osv. Mitt mål är dock alltid samma; Jag vill att mina tygeltag ska gå till bakdelen (som jag givetvis måste lära hästen). Dvs, när jag tar en förhållning ska jag känna att hans vikt kommer bakåt, att han i nästa steg sviktar mer i sina steg. Eller jag tar ett tygeltag utåt från böjningen i en förvänd sluta tex, och får hästens bakdel att svänga mer åt andra hållet. Såna saker vill jag ska hända med tygeltagen. Då måste jag vara väldigt tydlig med bettet; inte göra så mycket mer med det än att säga till hästen att "HÄR är det!" och ändra kroppen i förhållande till bettet. Det kan jag inte uppnå om jag ändrar bettets position hela tiden (oavsett om jag tycker jag är snäll när jag ger tusen eftergifter /varv )

 

[Bambi]

Usch vad det är tråkigt att läsa vissa inlägg här. (syftar på kommentarerna till ridfilmen) Så himla otrevligt och totalt onödigt , vad vill man uppnå? Detta tog mig raka vägen tillbaka till min barndoms ridskola, där de sk "tuffa" tjejerna (med en svans av lite mindre tuffa tjejer) som hängde där jämt tog över hela ridskolan och mobbade andra. Hackade och klagade på allt och alla de inte gillade, utan annan mål och mening än att trycka till, trycka ner och försöka framstå som lite duktigare själva. Det är trist att inte Buke är hårdare modererat. Jag har en "egen" grupp på FB och jag hade aldrig tillåtit såna kommentarer få ligga kvar. Det är fan ta mig bedrövligt! Det jag ser på filmen är inte i närheten så illa som vissa vill få det till. (Det hade varit intressant att se vederbörandes egen ridning, gärna att de lägger in videos också som bevisar hur duktiga de är!) Jag brukar inte heller sitta ner och trava på unga hästar (även på min 8-åring rider jag för det mesta lätt då han gärna låser ryggen annars vid minsta lilla skump) men din häst verkar inte nämnvärt störd av att du sitter på den. Och händerna blir mer och mer stilla efter hand som ryttarens bål blir mer och mer stabil och sätet hamnar mer och mer i fas med hästen (ofta behöver jag tänka "Ner, ner, ner" lite före hästen kommer ner, då brukar jag hamna bäst i synk). Jag har sett betydligt yvigare händer. Kollar man på hästens reaktion så är det ganska lite den störs av detta. Tänk lite push framåt med händerna, fastän du är kvar i kontakten. (Känslan av att putta en barnvagn i uppförslut). Mabuse skriver väldigt bra inlägg ang vikten av stabilitet och stillhet! Det är nåt vi alla behöver träna på och ingen är fulländad. Även på världselit-nivå ser man ryttare som hade fått betydligt högre poäng om de haft lite mer bålstabilitet och styrka (särskilt vi kvinnor tyvärr - vi är lite "wibbly-wobbly-wibbly-wobbly-gelé-på-en-tallrik" om vi inte aktivt passar oss). Prata med din ridlärare off-horse så att säga tycker jag, och kolla varför hon vill att du ska göra på det sättet, kanske det finns en poäng där som du kan omformulera lite för att sen ta till dig?

Jag är verkligen ingen mobbare och har aldrig varit.

Men om en person klagar på ridskolor och instruktörer, rider med tygelryck och efterfrågar sporrar, är missnöjd med att inte få använda de kraftiga hjälperna på skalan (det är vad som står i första inlägget) och tycker att den får för lite beröm. Och sen lägger ut en film på en inte särskilt föredömlig "mjuk och stadig" ridning, är det inte rimligt att det förs på tal hur ridningen faktiskt ser ut?

Jag tänker i första hand på ridskolehästarnas bästa här.

 

[Bambi]

Vill också poängtera att jag är medveten om att de flesta ryttare i det här landet inte rider perfekt (även åsikterna om vad som är perfekt går isär) inklusive mig själv, men det är en väsentlig skillnad om man har en ödmjukhet inför detta och med det visar respekt för hästen.

 

[Mabuse]

Det behöver ju inte vara antingen eller. Som du ser har jag skrivit " tills de kan balansera sig själva (så att jag ser helt säkert att de inte håller balansen i hästens mun. Kan ta år!). Därefter får de ta kontakten". Dvs jag lär även ut att rida från skänkeln in i handen till de som är redo Tills dess tycker jag att mina hästar kan få balansera sig själva och sin ryttare genom att ha sitt huvud där de vill och slippa bli dragna i munnen. Var sak har sin tid.
Sedan vet jag inte om du bara formulerade konstigt men jag ser inget motsatt i att "rida på riktigt" och "spara på hästarna" som du verkar göra.

Ett sätt att spara på hästarna är ju helt enkelt att eleverna inte får inverka så mycket på hästarna. Eftersom man gör en del fel när man håller på och lär sig, så blir ju inte inverkan nödvändigtvis så uppbygglig för hästarna alltid. De får lite fel hjälper ibland, helt enkelt. Men enda sättet att lära sig rida med inverkan är ju att få öva - massor. Hästarna är "oförstörda" i munnen, men ryttarna stagnerar, eftersom de inte får öva. "spara på hästarna" är alltså t ex att man inte får ta i munnen på hästarna efter nån ordning förrän man kan balansera sig själv ordentligt, vilket i vissa fall ju kan ta ganska många år, om det ens nånsin händer.

Vardör skulle en avsaktning vara en korrigering? Korrigering av vad? Vilken betydelse har det hur avsaktningen genomförs, vilka hjälper och hur de används?

Du skrev i ett annat inlägg att korrigeringshjälper inte ska användas på ridskolehästar om inte ryttaren är tillräckligt duktig. Kan du utveckla det lite mer. Vad menar du med korrigerande hjälper? Vilka hjälper får denne ryttare använda? Vilken skillnad anser du att det är mellan inverkande hjälper och korrigerande hjälper?

En korrigering är som jag ser det en tydlig, stark hjälp. Typ förstärka med spö, göra halt eller rygga när hästen inte lyssnar på förhållning, osv. Uppfostra hästen, helt enkelt. Givetvis är det en gråskala, men om hästen inte går fram så är skänkeltryck en vanlig hjälp och ett rapp med spöet en korrigerande hjälp, lite förenklat.

 

[ameo]

Det är trist att inte Buke är hårdare modererat. Jag har en "egen" grupp på FB och jag hade aldrig tillåtit såna kommentarer få ligga kvar. Det är fan ta mig bedrövligt!

Det finns alltid delade meningar om hur högt eller lågt det ska vara till taket i ett diskussionsforum. Personligen, i min roll som moderator här, ser jag inget som gått över gränsen i den här tråden även om det finns meningsskiljaktigheter. Man måste få tycka olika. Och TS har valt att lägga ut en film och har tagit kommentarerna på ett vettigt sätt.

Det finns alltid också olika åsikter om vad som är bra ridning eller inte. Främst, skulle jag tro, beroende på att vi alla har olika bakgrund. Jag har själv ridit i mer än 35 år och många instruktörer och tränare har passerat förbi genom åren. Och därmed även många olika synsätt på vad som är bra ridning och hur man ska göra.
Allt från att bryskt sätta hästen på haserna om den inte gör som den blir tillsagd eller att rappa upp den med spöet om den stannar på ett hinder oavsett orsak ("den måste ju veta att det är fel att vägra") till väldigt mjuk ridning där inget ska korrigeras, för allt är ryttarens fel. Och precis allt däremellan.
Vi måste nog alla inse att det inte finns några svar som är rätt eller fel, så länge man inte utsätter hästen för regelrätt misshandel...

Med mina egna erfarenheter i bagaget kan jag säga att jag själv aldrig skulle börja rida på ridskola igen efter att ha haft egna hästar i många år. Dels för att få hästar som används i ridskoleverksamhet har de kvaliteer som jag som f.d. tävlingsryttare önskar av de hästar jag rider på. (det är och ska vara olika typer av hästar) Och just för att klassisk lektionsridning inte skulle ge mig något.
Jag tror att TS har insett att det även för henne är "fel plats" för ridning.
Generellt tror jag att det är svårt att återgå till ridskoleridning om man väl har lämnat det för privat ridning med tränare istället. Det skiljer för mycket, helt enkelt.

 

[Mabuse]

Vad är det ryttarna lär sig på hästarna med de "hårda" munnarna?
För att undvika missförstånd: Vad menar DU med en hård mun?

Med en hård mun menar jag en okänslig mun. Det är inte de hårda munnarna i sig som är lärorika, utan de hårda munnarna blir resultatet när ryttarna lär sig rida, och inte alltid har bra timing och balans i alla sina tygelhjälper. Så ryttarna lär sig inget speciellt av hårda munnar, men hårda munnar blir resultatet när ryttarna ska lära sig och öva. Sen blir ju hästen inte okänsliga än att den fortfarande är trevlig att rida för en skickligare ryttare, men en häst som bara rids av rutinerade ryttare blir ofta annorlunda i munnen än en som ofta rids av orutinerade.

 

[Speedway]

Generellt tror jag att det är svårt att återgå till ridskoleridning om man väl har lämnat det för privat ridning med tränare istället. Det skiljer för mycket, helt enkelt.

Amen too that!

Jag hoppade in på lektion på min f d ridskola vid två tillfällen under våren. Min egen häst var under rehabträning med mestadels avsutten träning den perioden efter att ha fått diagnosen spondylos (sammanväxta kotor i ryggen) så jag ville hålla igång min ridning lite.
Jag blev faktiskt beklämd. Dels så kändes min häst med konstaterad skada superfräsch vid jämförelsen med båda de hästarna jag fick rida och dels hade instruktören begränsade möjligheter att hjälpa varje enskilt ekipage. Det hinns liksom inte med mer när man är 6-12 pers.

 

[Aureola]

Jag är verkligen ingen mobbare och har aldrig varit.

Men om en person klagar på ridskolor och instruktörer, rider med tygelryck och efterfrågar sporrar, är missnöjd med att inte få använda de kraftiga hjälperna på skalan (det är vad som står i första inlägget) och tycker att den får för lite beröm. Och sen lägger ut en film på en inte särskilt föredömlig "mjuk och stadig" ridning, är det inte rimligt att det förs på tal hur ridningen faktiskt ser ut?

Jag tänker i första hand på ridskolehästarnas bästa här.

Fast i mina ögon är det du skriver otroligt subjektivt. Du anmärker t ex på att underskänklarna inte är stilla. Om du hade vetat lite grann om biomekanik så hade du vetat att en ledad kropp i rörelse fungerar så att om en del ska kunna vara stilla behöver en annan del vara rörlig, detta är väldigt basic, och om du tittar på elitryttarna när de kommer mot kameran i ökad trav så ser du att underskänklarna är allt annat än stilla - detta eftersom de är väldigt stilla i överskänklar och bål och följer hästens extrema rörelser med bäckenet (stilla i förhållande till hästens rygg). Det kallar min tränare för "andande ben" och följer också hästens sidors rörelser (hästen breddar och smalnar i sin revbenskorg i varje steg).
Så det du tycker är kraftiga hjälper är i mina ögon helt normal biomekanik. Lägg gärna ut en film på hur du rider så vi kan se hur du tycker det ska vara, så kan vi jämföra sen. Händer kan alltid vara mer stilla, men det här var inte alls så illa som du skriver! Händer blir så stilla som bålen är stark, det är en träningssak. Jag är inte heller alltid jättestilla där jag ska vara stilla, men har jag därför inte rätt att ställa högre krav på instruktörer då? Eller ifrågasätta ideal?

 

[Aureola]

Det finns alltid delade meningar om hur högt eller lågt det ska vara till taket i ett diskussionsforum. Personligen, i min roll som moderator här, ser jag inget som gått över gränsen i den här tråden även om det finns meningsskiljaktigheter. Man måste få tycka olika. Och TS har valt att lägga ut en film och har tagit kommentarerna på ett vettigt sätt.

Det finns alltid också olika åsikter om vad som är bra ridning eller inte. Främst, skulle jag tro, beroende på att vi alla har olika bakgrund. Jag har själv ridit i mer än 35 år och många instruktörer och tränare har passerat förbi genom åren. Och därmed även många olika synsätt på vad som är bra ridning och hur man ska göra.
Allt från att bryskt sätta hästen på haserna om den inte gör som den blir tillsagd eller att rappa upp den med spöet om den stannar på ett hinder oavsett orsak ("den måste ju veta att det är fel att vägra") till väldigt mjuk ridning där inget ska korrigeras, för allt är ryttarens fel. Och precis allt däremellan.
Vi måste nog alla inse att det inte finns några svar som är rätt eller fel, så länge man inte utsätter hästen för regelrätt misshandel...

Med mina egna erfarenheter i bagaget kan jag säga att jag själv aldrig skulle börja rida på ridskola igen efter att ha haft egna hästar i många år. Dels för att få hästar som används i ridskoleverksamhet har de kvaliteer som jag som f.d. tävlingsryttare önskar av de hästar jag rider på. (det är och ska vara olika typer av hästar) Och just för att klassisk lektionsridning inte skulle ge mig något.
Jag tror att TS har insett att det även för henne är "fel plats" för ridning.
Generellt tror jag att det är svårt att återgå till ridskoleridning om man väl har lämnat det för privat ridning med tränare istället. Det skiljer för mycket, helt enkelt.

Självklart så! För egen del är jag jättetrött på den dogmatiska, elaka och besserwissriga attityd som verkar vara norm inom hästsporten. Vad ska det leda till, att någon skriver hur dålig man är (på ett subjektivt sätt fast skrivet som om det vore en sanning)? Jo men det leder ju till att allt färre vågar outa sina problem. Jag hade tyckt det var jättekul om fler vågade lägga ut ridfilmer och vi kunde hjälpa varann att bli bättre. Men det förutsätter att man förstår hur kroppen fungerar och vilka ändringar man KAN göra för att kunna bli bättre. Att bara sitta och häva ur sig hur dåligt allting är leder enligt mig till att forumet blir fullt av viktigpettrar som ju elakare de är, desto större svans av "beundrare" tror de sig få, eftersom de "vågar vara ärliga" (ett uttryck jag återkommande sett i andra trådar, inte nödvändigtvis om de som postat i denna tråden). De vettiga, som kan sakligt föra en diskussion och framföra sina åsikter på ett vuxet och ansvarsfullt sätt lär ju försvinna till slut.
Jag får ju lov att acceptera att Buke väljer denna vägen och överväga om det är värt att fortsätta här eller hitta nåt annat, precis som alla andra, men jag vill framföra denna åsikt innan jag gör så.

 

[tuaphua]

Jag tycker det finns både bra och dåliga ridskolor. Nu är det väl i mina ögon så att det är enormt svårt att utbilda duktiga ryttare och ha känsliga hästar på en ridskola. Det är för många elever som rider för sällan som man i stor grupp ska lära. Det går att lära ut grunderna ok på så sätt. Men att inverkansrida och lära sig feeling blir svårt när man är så många samtidigt.
Det är svårt nog när man är ensam för tränare och rider dagligen.

Däremot finns det ridskolor som sköter sina hästar väldigt väl, månar om dem och ser till att eleverna inte gör någon skada då de ska lära sig.

Jag tänker själv då jag tränar andras hästar: är det lönt att lösa det här problemet, för hästens skull?
Dvs när jag tränar någon annans häst funderar jag kring vilka problem som är vettiga att rida bort och korrigera för hästens skull. Är det så att den som normalt rider hästen inte kommer kunna underhålla det, med hjälp så klart i början, är det ingen idé att korrigera vissa saker.
Ibland kan man korrigera sånt man vet att eleven inte kommer klara av att underhålla, bara för att de ska få känna känslan och veta vad de ska leta efter framöver. Och för att de ska veta att hästen kan bara de gör rätt(en del vill ju byta häst eller på med skarpare utrustning etc för att saker inte går.. då kan man behöva visa att med bättre timeing går det..).
Så jag kan alltså om jag rider andras hästar skita i vissa fel de gör. Just för att det inte känns värt det att ta den fighten med dem om de sen ska återgå direkt till det jag sagt att de inte får göra.

Så jag kan förstå om ridskolelärare inte vill att eleverna ska korrigera deras hästar. Dels för att man inte kan garantera att de som gör det kan nog. Och dels för att andra ser dem korrigera och tror att de kan nog, trots att de inte kan och försöker de med.
Utöver att det blir inkonsekvent för hästarna. De måste skydda sig en del mot vissa och kunna stänga av.

Men så är jag också av åsikten att ridskola kanske inte är vad de flesta privatryttare uppskattar. Jag personligen hade aldrig kunnat börja på ridskola igen.
Det finns en del som har lite färre lektioner och mer utbildade hästar. Men det är fortfarande ridskola. Även om de kan vara väldigt mycket bättre än vissa andra.

 

[Mabuse]

Med mina egna erfarenheter i bagaget kan jag säga att jag själv aldrig skulle börja rida på ridskola igen efter att ha haft egna hästar i många år. Dels för att få hästar som används i ridskoleverksamhet har de kvaliteer som jag som f.d. tävlingsryttare önskar av de hästar jag rider på. (det är och ska vara olika typer av hästar) Och just för att klassisk lektionsridning inte skulle ge mig något.
Jag tror att TS har insett att det även för henne är "fel plats" för ridning.
Generellt tror jag att det är svårt att återgå till ridskoleridning om man väl har lämnat det för privat ridning med tränare istället. Det skiljer för mycket, helt enkelt.

Det tror jag beror på hur ridskoleridningen går till. "Klassisk" lektionsridning kanske, där man får en häst man inte känner särskilt väl, och rider den i en timme tillsammans med 10-14 andra - det kan jag hålla med om kanske inte alltid känns så lockande om man vant sig vid att rida under andra former. Jag har ridit på ridskola i 30 år, de senaste 15-20 åren i kombination med privat ridning, på tävlingshästar, ibland med tränare. Jag kan inte säga att det fått mig att ledsna på ridskolan, och jag tycker inte det skiljer så väldigt mycket heller, mer än att man har andra möjligheter att rida ut när man rider privat. Det kan jag sakna när jag i perioder ridit bara på ridskola och inte privat, uteridningen.

Men själva träningen - på ridskolan rider jag i regel en och samma häst, två gånger i veckan i grupper på 6-7 elever. Har ridit den hästen ett drygt år nu, och vi börjar känna varandra. Jag rider för en dressyrtränare och en hopptränare. Hoppträningen är för en ridlärare som också frilansar som hopptränare, direkt efter vår träning är det privatträning, de gör samma övningar med samma tränare som vi. Enda skillnaden är väl att vi är 6-7 och de är 4-5, men jag vet inte om det gör någon jätteskillnad. Jag har ridit på privatträningar där man varit 2-3 stycken bara, men det är väl lite, du måste ha superkondis på hästen för den ska orka då eftersom det inte blir så mycket pauser för den.

Ridskolehästarna tycker jag också är ungefär lika bra som genomsnittliga hobbyhästar som folk har - visst finns det finare hästar som kostar 200 000 och uppåt också i stallarna, men de flesta har ju inte såna hästar, utan snarare hästar i prisklassen 100 000 och neråt, och skillnaden mellan en ridskolehäst för 70 000 och en privathäst för 70 000 är ju verkligen försumbar, för att inte säga obefintlig: helt enkelt för att det är samma hästar.

 

[Brille]

Med en hård mun menar jag en okänslig mun. Det är inte de hårda munnarna i sig som är lärorika, utan de hårda munnarna blir resultatet när ryttarna lär sig rida, och inte alltid har bra timing och balans i alla sina tygelhjälper. Så ryttarna lär sig inget speciellt av hårda munnar, men hårda munnar blir resultatet när ryttarna ska lära sig och öva. Sen blir ju hästen inte okänsliga än att den fortfarande är trevlig att rida för en skickligare ryttare, men en häst som bara rids av rutinerade ryttare blir ofta annorlunda i munnen än en som ofta rids av orutinerade.

Det finns inga okänsliga hästmunnar.