Att där var det ett extremt stort fokus på att inte använda icke-perfekta (för ändamålet) raser fel eller öht för vallning av får alls, ffa som träning eller aktivering (men även för utveckling av raser som förr använts till ändamålet) pga risken att får kan bli stressade.
Här tänker folk "ah, bra om den rasen också kan vakta mig lite när det behövs", "bra om den har lite vakt i sig".
Fortfarande har jag inte sett vad man tänker sig hunden faktiskt ska göra. Nån här som vill ha en schäfer (eller annat) som kanske vaktar, kanske inte, kanske är misstänksam mot vissa främlingar, andra inte? Och vore okej med det? Man tänker sig att den automatiskt ska veta när den ska vakta och när den inte ska? Att den inte ska göra för mycket skada, och inte mot fel person? Men ändå att den ska kunna vara skarp mot fel person? Men inget om hur mycket skada den då får göra eller inte? Tänker man sig att det är okej om ens hund attackerar en inbrottstjuv och dödar denne? Skadar allvarligt? Vad om det vore att hunden attackerar en ung grabb som fått för sig att sno en cykel ur förrådet på gården? Vad pratar vi om?
Det finns så jäkla mycket romantisering angående detta med att "min hund känner igen en person som vill skada mig på riktigt och då skulle den göra si och så!". I själva verket är detta en fantasi som kan stämma, eller inte stämma. Och en hund som har skarp vakt i sig tycker jag man ska ta på stort allvar och träna därefter. Mao träna att den inte ska ta det ansvaret utan istället avstå, eftersom de allra flesta av oss inte lever på ett sätt där det fungerar eller där vi kan träna det tillräckligt för att det skulle vara pålitligt.
Antingen skaffar man väl, och tränar och uppfostrar på rätt sätt, en riktig vakthund av en riktig vaktande ras - med allt jobb och ansvar det innebär. Eller så skaffar man en ras som är avskräckande med sitt larm och utseende, men som man uppfostrar att faktiskt gilla, minst vara helt neutral till, främmande folk. Annat tycker jag faktiskt är förkastligt, och farligt. Mot människor. Som rimligtvis borde värderas lika högt som att möjligen stressa får. Det var det jag tänkte på. Att skydda och vakta sig själv och sin familj tycker jag inte man ska ha som förhoppning på hunden, det bör man antingen stå för själv eller som det förstnämnda, skaffa isf en seriös, riktig vakthund - men då får man förstå att det inte är nått att leka med alls.
Här är en ganska lämplig hund för vad TS beskriver, dvs att ha en vaktande ras för gården och familjen som inte bara larmar, men med tillägget då att den kommer kräva ordentligt med träning och att man verkligen uppfostrar helt korrekt och inte gör några misstag alls. Och inte tror att man kan lämna den själv att bestämma hur det ska bli med främlingar i hemmet.