Lämpliga vakthundsraser

Jag kan förstå att man vill ha en avskräckande hund på landet, det har varit en del inbrott och rån här, det händer inte ofta. Men jag bor själv och har ett par hundra meter till närmsta granne. Däremot hade jag inte velat en hund som ingriper.

Själv har jag kikat på Mudi, men har själv ingen direkt erfarenhet, har träffat en som hade mycket vakt och jag kände mig definitivt trygg med henne när jag bodde på gården och passade den. Hon var kärvänlig mot de som släpptes in, med en del skärpa om de var okända.
 
Jag kan förstå att man vill ha en avskräckande hund på landet, det har varit en del inbrott och rån här, det händer inte ofta. Men jag bor själv och har ett par hundra meter till närmsta granne. Däremot hade jag inte velat en hund som ingriper.

Själv har jag kikat på Mudi, men har själv ingen direkt erfarenhet, har träffat en som hade mycket vakt och jag kände mig definitivt trygg med henne när jag bodde på gården och passade den. Hon var kärvänlig mot de som släpptes in, med en del skärpa om de var okända.
Mudi har jag varit intresserad av tidigare och kikat lite på faktiskt. Har uppfattat det som en lite mer ”light” brukshund. Det som avskräckte mig lite då var mentaliteten, då jag förstod det som att den kan vara lite svajig, och gör det lite extra svårt att hitta bra linjer/exemplar i och med att rasen är liten. Men det kanske har stabiliserats sen jag kollade? Rasen kanske är något större i Sverige idag också?
 
Låter som en kombination mellan bristande uppfostran och bristande koll. ACD är framtagna för att fösa boskap, så det är tuffa hundar som inte ska ge sig i första taget. De få jag träffat har tilltalat mig starkt, men så har jag ju också haft boxer med samma typ av "stenskalle", upplever dock ändå ACDn som förigare än boxern efter att ha varit intresserad av rasen i ett par år nu.
Hur skulle du säga att de är i jämförelse med corgi när det kommer till tuffhet? Snäppet hårdare, gissar jag, eller det kanske är ”brukshuvudet” som gör att det upplevs ”värre”?
 
Låter som en kombination mellan bristande uppfostran och bristande koll. ACD är framtagna för att fösa boskap, så det är tuffa hundar som inte ska ge sig i första taget. De få jag träffat har tilltalat mig starkt, men så har jag ju också haft boxer med samma typ av "stenskalle", upplever dock ändå ACDn som förigare än boxern efter att ha varit intresserad av rasen i ett par år nu.
Jag har inget som helst intresse av den rasen delade bara med mig om min lilla erfarenhet av den. Boxern tycker jag är betydligt lugnare och då är en boxer ändå inte lugn 😂
 
@Hedinn

Jag förstår nog precis vad du är ute efter - min beauceronhane Indigo är stor, svart (nåja, numera - hans harlekinteckning har mörknat rejält) och han larmar om det kommer någon, att han sen är social och trevlig spelar inte så stor roll - folk har generellt respekt för honom ändå.

Han SER UT som att han kan tänkas göra något åt om någon går in på gården och i de flesta fall räcker det. Att han sen inte skulle göra något pga att han är snäll och galet glad för folk och att han definitivt inte skulle stå pall om någon gav sig på honom är en annan sak och med tanke på att vi har både hundcenter och vandrarhem så räcker det för min del med en hund som larmar, det är ju i mina ögon en form av vaktande och på en ganska lagom nivå dessutom.

Även förra hanen var social men lät mycket och illa när det kom folk - han varnade med rejäla skall, men fick han gå fram så luktade han av dem och sen kelade han. Men en stor svart hund som skäller ÄR avskräckande för de flesta och sätter man upp skyltar lite här och var runt gården med "Här vaktar vi" och en bild/dekal av hunden/rasen så gör det nog lagom avskräckande effekt.

I somras råkade vi öppna dörren och släppa ut Indigo på vår innergård (vi bor i en fyrlängad Skånegård) just som en gäst i vandrarhemmet hade gått in på gården för att få tag på oss. Så Indi kom ut genom dörren och såg en person på gården, han vrålskällde och rusade fram men väl framme luktade han bara på personen och viftade lite på svansen, sen kastade han sig över sin älskade BOLL och började röja omkring.

Det har hänt att folk knackat på dörren och sen när vi öppnat (efter att han flyttat runt lite på hundarna så att de inte ska fara ut) så står personerna halvvägs bort till grinden eftersom de tror att det ska fara ut en eller flera stora hundar och "anfalla"... Alltså ganska effektivt oavsett snälla hundar.

Sen har vi förvisso en beauceron som inte är social och glad utan som skulle bita utan att fråga först, men det är pga osäkerhet och rädsla, han är heller aldrig lös eller släpps ut utan att vi har koll på omgivningen. Han är bror till hanen som somnade in i somras och är en omplacering, han är inte helt representativ för hur rasen är idag (för 20 år sedan var det lite annorlunda men mentaliteten har förbättrats avservärt vad gäller de sociala bitarna).

Så egentligen skulle jag nog gärna rekommendera beauceron - jag tränar absolut inte med mina varje dag men några dagar i veckan gör jag ju något (lydnad, spår, rallylydnad, nosework, uppletande - hundarna är inte så kräsna, bara de får göra något är de nöjda) och övriga dagar får de ordentliga promenader. Det är dessutom en förig och ganska mjuk ras som gärna vill vara till lags och vara med sin flock. En del kan dock ha jaktlust så jag skulle nog välja att ha staket. Förvisso hade vi inget staket där vi bodde tidigare, men då var det heller inte så mycket folk som rörde sig förbi vårt hus, här nere på gården är det en helt annan sak pga våra verksamheter samt även ganska flitig jordbruksverksamhet med mycket jordbruksmaskiner och bara där är ju en stor skaderisk för hundarna.

Den stora nackdelen är att jag tror att pälsen inte riktigt passar era önskemål...
 
I somras var jag inomhus och hörde någon ropa utifrån, visade sig vara en larmförsäljare som inte vågade öppna grinden för att hanen stod där. Jag skrattade och sa att vi inte behövde något larm :D
Hade det med larmförsäljare som knackade på ytterdörren som är avgränsad från trädgården där min mullrande canario och GD/schäfern hojtade till om besöket innan de hunnit knacka. Pekade bara på dem och sa "tja, larm har vi nog redan". 😂
 
De ACD jag träffat har varit härliga hundar men mycket hund på alla vis. Hårda och oömma i både kroppen och huvudet, men ändå ganska föriga. Lite "fuck you"-attityd som en inte brukar träffa på hos de flesta vallhundsraser och en hel del egen vilja och egna lösningar på saker och ting. Men härliga, roliga hundar! Skulle dock säga att de kräver mer än många andra brukshundar när det gäller arbete och träning, och en del (särskilt hanar) kan vara en riktig pest som unghundar.
 
Två av de hundinstruktörer jag tränar för har eller har haft ridgeback och bägge anser att en bra/"korrekt" ridgeback kräver sin aktivering. Inte i nivå med en bruskhund men absolut ordentligt med aktivering. Samtidigt har bägge instruktörer sagt att rasen inte är helt lätt att aktivera då de har låg will to pleace och ganska ordentligt självständiga. Spår tex funkar dock ypperligt som aktivering enligt bägge instruktörer.
Den jag känner, som har underbara Ridgebacks, kör dels viltspår (en av dem är en fantastisk och mycket använd eftersökshund) och drag - de tycks gilla att ta i fysiskt. Och de hänger med på långa turer med (trav)hästarna, lösa, då hon har stenkoll på dem. Mao aktiveras de rejält men inte i rena lydnadsaktiviteter.
 
De ACD jag träffat har varit härliga hundar men mycket hund på alla vis. Hårda och oömma i både kroppen och huvudet, men ändå ganska föriga. Lite "fuck you"-attityd som en inte brukar träffa på hos de flesta vallhundsraser och en hel del egen vilja och egna lösningar på saker och ting. Men härliga, roliga hundar! Skulle dock säga att de kräver mer än många andra brukshundar när det gäller arbete och träning, och en del (särskilt hanar) kan vara en riktig pest som unghundar.
Har träffat ett antal i USA, vissa har varit otroligt kärvänliga, alla har varit väldigt bra med små barn, även de som man kände klappades på nåder (tänk lite katt). Mindre roligt.
 
Tack för svar! Känns som att broholmer är en av de friskare, större raserna? Eller är det nåt jag bara fått för mig?
Lite jakt är som sagt inget jätteproblem, speciellt om det generellt går att bryta (tänker då på det stora hela i rasen, och med träning såklart). För mig ”räcker” det i det sammanhanget att det är en hund som helst håller sig nära gården/människan, då är det ju i regel hanterbart.

Staket är ju absolut aktuellt, men då blir det ju i så fall runt tomten, och jag tänker ju att det vore trevligt att kunna ha med en sån hund vid gårdsfix även utanför trädgården, utan att behöva hålla den kopplad. Men det är ju bara ett önskemål, inget krav, men föredrar en ras där ägarintresset generellt trumfar jaktintresset, så att säga.

Så broholmer ser jag klart som ett alternativ, speciellt om de dessutom generellt är lugna och inte har jättehöga aktiveringskrav (jag väger ju lite mindre än vad dina hundar gör, så en stor, studsig unghund skulle vara svår för mig i koppel av den anledningen). Sambon har redan sagt att vi ska köpa större soffa dessutom, så... :D

Men de är fortfarande svåra att få tag på i Sverige, eller hur?
I jämförelse med andra större hundraser är broholmern friskare. Rasen har en låg försäkringspremie som också speglar dess friskhet om man tex jämför med GD, Leonberger och den svenska mastiffen.

Jag upplever rasen som stabil och lugn men ändå levnadsglad. Ingen ”tramsig” ras i den bemärkelsen. Våra hundar vet tex att de inte får leka inomhus.

Ja de är rätt svåra att få tag i ännu. Jag har själv importerat min hanhund, valpen är köpt i Sverige. Men det får att anmäla sig till valpförmedlaren så får man information om framtida parningar.
 
En fråga som är lite OT: fattar jag det rätt om HD C räknas som fria höfter hos Broholmer? Varför är det så? C är räknas ju som HD-fel i andra raser med hälsoprogram för höfterna (som inte har HD-index). HD C är ofta behäftat med problem senare i livet, framför allt på stora, tunga raser.
Nej C höft räknas inte som fri, endast A och B.
RAS dokumentet är från 2013 och skulle behöva uppdateras.
En hund som är röntgad för HD med resultat B, eller sämre, ska paras med en hund som är röntgad med resultat A.
 
Jag tittade nu, och det är ju jättemärkligt.
Visst, D och E får man inte avla på så det är en egen kategori. Men jag förstår inte heller syftet av att då klumpa ihop godkända höfter med C, C borde självklart vara en egen kategori. Lite tråkig läsning om mentaliteten och allergier också, hoppas det ser bättre ut idag.
En bra Broholmer är annars en trevlig hund tycker jag!
RAS dokumentet behöver uppdateras. Nya avelsregler finns som går att läsa på hemsidan för broholmerföreningen.
 
Nej C höft räknas inte som fri, endast A och B.
RAS dokumentet är från 2013 och skulle behöva uppdateras.
En hund som är röntgad för HD med resultat B, eller sämre, ska paras med en hund som är röntgad med resultat A.

Okej. Finns det nån samlad statistik på totala HD-felen i rasen (alltså C-E) av antalet röntgade hundar? Det enda jag hittade i statistikväg var RAS som ju då verkar ligga efter i uppdateringen som du säger.
 
Det är väl ett av de största problemen med Broholmer, att det knappt finns några med friska höfter. Var står det att C räknas som friskt? Låter verkligen konstigt. Jag trodde det mer handlade om att det anses okej att avla på C ”eftersom ingen ändå har bra höfter”, vilket såklart också är helknasigt.
Finns vissa avelsgodkända tikar med höft B/C.
Men alla avelsgodkända hanar har fina resultat på höfter.
 
Okej. Finns det nån samlad statistik på totala HD-felen i rasen (alltså C-E) av antalet röntgade hundar? Det enda jag hittade i statistikväg var RAS som ju då verkar ligga efter i uppdateringen som du säger.
2018 (tror jag att det var) gjordes en undersökning av HD och ED samt allergier och övriga sjukdomar. Det var positiv läsning om man jämför med tidigare undersökningar.
 
Jag kan förstå att man vill ha en avskräckande hund på landet, det har varit en del inbrott och rån här, det händer inte ofta. Men jag bor själv och har ett par hundra meter till närmsta granne. Däremot hade jag inte velat en hund som ingriper.

Själv har jag kikat på Mudi, men har själv ingen direkt erfarenhet, har träffat en som hade mycket vakt och jag kände mig definitivt trygg med henne när jag bodde på gården och passade den. Hon var kärvänlig mot de som släpptes in, med en del skärpa om de var okända.
I villaområdet några km från oss känns det som att det är inbrott var och varannan vecka. Där vi bor känner jag bara till två inbrott på 35 år, en fyrhjuling som stals från grannens lada (de har hund) och en båt som stals från vinterförvaringen i en lada på en annan gård (gissningsvis beställningsjobb, krävde stor trailer och de måste vetat att den var där/värdet)
 
@Hedinn

Jag förstår nog precis vad du är ute efter - min beauceronhane Indigo är stor, svart (nåja, numera - hans harlekinteckning har mörknat rejält) och han larmar om det kommer någon, att han sen är social och trevlig spelar inte så stor roll - folk har generellt respekt för honom ändå.

Han SER UT som att han kan tänkas göra något åt om någon går in på gården och i de flesta fall räcker det. Att han sen inte skulle göra något pga att han är snäll och galet glad för folk och att han definitivt inte skulle stå pall om någon gav sig på honom är en annan sak och med tanke på att vi har både hundcenter och vandrarhem så räcker det för min del med en hund som larmar, det är ju i mina ögon en form av vaktande och på en ganska lagom nivå dessutom.

Även förra hanen var social men lät mycket och illa när det kom folk - han varnade med rejäla skall, men fick han gå fram så luktade han av dem och sen kelade han. Men en stor svart hund som skäller ÄR avskräckande för de flesta och sätter man upp skyltar lite här och var runt gården med "Här vaktar vi" och en bild/dekal av hunden/rasen så gör det nog lagom avskräckande effekt.

I somras råkade vi öppna dörren och släppa ut Indigo på vår innergård (vi bor i en fyrlängad Skånegård) just som en gäst i vandrarhemmet hade gått in på gården för att få tag på oss. Så Indi kom ut genom dörren och såg en person på gården, han vrålskällde och rusade fram men väl framme luktade han bara på personen och viftade lite på svansen, sen kastade han sig över sin älskade BOLL och började röja omkring.

Det har hänt att folk knackat på dörren och sen när vi öppnat (efter att han flyttat runt lite på hundarna så att de inte ska fara ut) så står personerna halvvägs bort till grinden eftersom de tror att det ska fara ut en eller flera stora hundar och "anfalla"... Alltså ganska effektivt oavsett snälla hundar.

Sen har vi förvisso en beauceron som inte är social och glad utan som skulle bita utan att fråga först, men det är pga osäkerhet och rädsla, han är heller aldrig lös eller släpps ut utan att vi har koll på omgivningen. Han är bror till hanen som somnade in i somras och är en omplacering, han är inte helt representativ för hur rasen är idag (för 20 år sedan var det lite annorlunda men mentaliteten har förbättrats avservärt vad gäller de sociala bitarna).

Så egentligen skulle jag nog gärna rekommendera beauceron - jag tränar absolut inte med mina varje dag men några dagar i veckan gör jag ju något (lydnad, spår, rallylydnad, nosework, uppletande - hundarna är inte så kräsna, bara de får göra något är de nöjda) och övriga dagar får de ordentliga promenader. Det är dessutom en förig och ganska mjuk ras som gärna vill vara till lags och vara med sin flock. En del kan dock ha jaktlust så jag skulle nog välja att ha staket. Förvisso hade vi inget staket där vi bodde tidigare, men då var det heller inte så mycket folk som rörde sig förbi vårt hus, här nere på gården är det en helt annan sak pga våra verksamheter samt även ganska flitig jordbruksverksamhet med mycket jordbruksmaskiner och bara där är ju en stor skaderisk för hundarna.

Den stora nackdelen är att jag tror att pälsen inte riktigt passar era önskemål...
Ja, det låter ju helt klart som en passande ras! Förstår inte hur jag kunde glömt beauceron och hovawart, för visst är de lite liknande i temperamentet, eller är det nåt jag bara fått för mig?

Pälsen är ju en riskfaktor, men det verkar lite oklart vad som funkar bra (okej) och mindre bra. Generellt verkar längre päls vara bättre än kortare (vi har en normalpälsad corgi och en fluffcorgi och fluffen är bättre allergimässigt). Labrador funkar bättre än schäfer, långhårig schäfer bättre än normalpälsad dito. Så ja, oavsett ras kommer vi ju behöva testa pälsen i fråga och se hur det funkar. Men gissar att hovawart-päls är snäppet bättre än beauceron. Lite synd, för jag föredrar korthåriga hundar.
 
Egentligen borde väl rottis vara ett alternativ? Släktingar har haft rottis som gårdshundar (inkl uppfödning) i väldigt många (ca 50) år och de hundarna har nästan alla varit perfekta med lagom vakt, absolut avskräckande, släpper in välkomna och kan hålla kvar oönskade inkräktare. De har haft tillräckligt med mental stimulans av att hålla reda på vad som händer på gården (tyckte lydnadsträning var ganska långtråkigt). Men den enda som inte var mentalt stabil var inte rolig.
Råkade nyligen i tjänsten av misstag gå in på en gård med en rottis ute. Skällde och kom emot men lät sig sedan klappas när jag uppenbarligen var snäll (husse var ute). Hade jag inte varit rottisvan hade jag nog blivit ganska rädd (min kollega såg lite blek ut)
Edit: funkar kanske inte med den pälsen?
 
Ja, det låter ju helt klart som en passande ras! Förstår inte hur jag kunde glömt beauceron och hovawart, för visst är de lite liknande i temperamentet, eller är det nåt jag bara fått för mig?

Pälsen är ju en riskfaktor, men det verkar lite oklart vad som funkar bra (okej) och mindre bra. Generellt verkar längre päls vara bättre än kortare (vi har en normalpälsad corgi och en fluffcorgi och fluffen är bättre allergimässigt). Labrador funkar bättre än schäfer, långhårig schäfer bättre än normalpälsad dito. Så ja, oavsett ras kommer vi ju behöva testa pälsen i fråga och se hur det funkar. Men gissar att hovawart-päls är snäppet bättre än beauceron. Lite synd, för jag föredrar korthåriga hundar.

Jag är inte jättebra på hovawart men de är väl en vaktande gårdshund från början, medan beauceronen är en vallande/vaktande - jag tror att beauceronerna är mer föriga, mjukare och mer följsamma än hovawart, men som sagt, jag är inte tillräckligt kunnig på hovawart för att säga säkert. Har dock sett en del i träning och det har stämt rätt väl med min uppfattning.

Ja, jag föredrar också korthåriga hundar och tycker att "båssarna" har precis tillräckligt mycket päls, mer vill jag helst inte ha.

En av mina tidigare schäfrar funkade fint med en allergisk kompis, som i vanliga fall inte tålde schäfer alls, så det kan nog vara lite från individ till individ också.
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Hej! Jag har börjat fundera på en border collie som nästa hund. Men skulle väldigt gärna få lite input av er som har/kan rasen! :) Kan...
2
Svar
31
· Visningar
2 353
Senast: ildiko
·
Hundavel & Ras Jag har alltid älskat hundar och är uppvuxen med labradorer i kärnfamiljen. Har från det jag var barn gått ut med hundar, genomgående...
2 3
Svar
50
· Visningar
3 918
Senast: Cissi_ma
·
Hundavel & Ras Hej! Det är spännande tider för mig och min familj, då vi äntligen känner att det är en bra tid att skaffa hund. Tanken är att besöka...
2 3
Svar
40
· Visningar
5 027
Övr. Hund Hej! I år är året då det äntligen kanske blir en hund! 33 år av väntan för min del... Har haft corgi och golden innan men det har varit...
2
Svar
34
· Visningar
3 256
Senast: Roheryn
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp