Lämpliga vakthundsraser

[Sofie.S]

Blev taggad i tråden då jag äger två Broholmer. Men har inte läst hela tråden, enbart två första sidorna.

@Hedinn
Jag har två Broholmer, en hane och en tikvalp.
Det är en ras som är avlad att vakta, de ska avskräcka med sin storlek och sitt skall. Men det finns absolut ingen aggressivitet hos rasen, de ska inte ingripa.
Vår hane släpper glatt in de han känner. Men försäljare och likande människor ställer han sig mot och ”stirrar ut”, skäller om det behövs. I somras var jag inomhus och hörde någon ropa utifrån, visade sig vara en larmförsäljare som inte vågade öppna grinden för att hanen stod där. Jag skrattade och sa att vi inte behövde något larm

Det är en godmodig och tålmodig hund. Den är familjär och vill följa med på allt.
Det är inte någon svår hund att promenera med om grundlydnad finns. Min hane går antingen bakom mig eller i slappt koppel snett bredvid. Jag väger 60 kg och har en hane på 55 kg och valp som kommer bli lika stor. Valpen är ett riktigt yrväder men kommer ”bli hund” av henne också. Har aldrig känt att jag inte skulle kunna hålla honom.

Angående jakt finns det vissa individer som har intresse för vilt. Min hane kan jag bryta om vi blir överrumplade av vilt.

 

[Hedinn]

Blev taggad i tråden då jag äger två Broholmer. Men har inte läst hela tråden, enbart två första sidorna.

@Hedinn
Jag har två Broholmer, en hane och en tikvalp.
Det är en ras som är avlad att vakta, de ska avskräcka med sin storlek och sitt skall. Men det finns absolut ingen aggressivitet hos rasen, de ska inte ingripa.
Vår hane släpper glatt in de han känner. Men försäljare och likande människor ställer han sig mot och ”stirrar ut”, skäller om det behövs. I somras var jag inomhus och hörde någon ropa utifrån, visade sig vara en larmförsäljare som inte vågade öppna grinden för att hanen stod där. Jag skrattade och sa att vi inte behövde något larm

Det är en godmodig och tålmodig hund. Den är familjär och vill följa med på allt.
Det är inte någon svår hund att promenera med om grundlydnad finns. Min hane går antingen bakom mig eller i slappt koppel snett bredvid. Jag väger 60 kg och har en hane på 55 kg och valp som kommer bli lika stor. Valpen är ett riktigt yrväder men kommer ”bli hund” av henne också. Har aldrig känt att jag inte skulle kunna hålla honom.

Angående jakt finns det vissa individer som har intresse för vilt. Min hane kan jag bryta om vi blir överrumplade av vilt.

Tack för svar! Känns som att broholmer är en av de friskare, större raserna? Eller är det nåt jag bara fått för mig?
Lite jakt är som sagt inget jätteproblem, speciellt om det generellt går att bryta (tänker då på det stora hela i rasen, och med träning såklart). För mig ”räcker” det i det sammanhanget att det är en hund som helst håller sig nära gården/människan, då är det ju i regel hanterbart.

Staket är ju absolut aktuellt, men då blir det ju i så fall runt tomten, och jag tänker ju att det vore trevligt att kunna ha med en sån hund vid gårdsfix även utanför trädgården, utan att behöva hålla den kopplad. Men det är ju bara ett önskemål, inget krav, men föredrar en ras där ägarintresset generellt trumfar jaktintresset, så att säga.

Så broholmer ser jag klart som ett alternativ, speciellt om de dessutom generellt är lugna och inte har jättehöga aktiveringskrav (jag väger ju lite mindre än vad dina hundar gör, så en stor, studsig unghund skulle vara svår för mig i koppel av den anledningen). Sambon har redan sagt att vi ska köpa större soffa dessutom, så...

Men de är fortfarande svåra att få tag på i Sverige, eller hur?

 

[Nota]

Ja, alltså aktiveringsbiten är som sagt kompromissbar - lite beroende på typ av hund och om jag hamnar i ett läge då jag vill ha aktiv brukshund igen. Har som sagt haft brukshund förut och väl medveten om vad det innebär, och det sista jag kommer göra är att skaffa en hund som kräver mer än vad jag är villig att ge. Förutsättningen är ju dock att det är en typ av hund jag uppskattar att träna med i så fall, annars skaffar jag hellre en sån ”separat” och så får det bli en ”vakthund” som inte kräver nån större aktivering om resterande inte duger.

Haft kelpie förut och skulle absolut kunna skaffa igen, då kom även tanken på Cattledog upp, även om jag fått uppfattningen att de är betydligt ”tuffare i skallen”. Skall är inga problem, har två småmonster som skäller på det mesta så räknar med att en ny hund lär sig precis vad man ska skälla på (typ alla udda ljud. Och potentiellt udda ljud ). Jag fokuserar generellt mer på att kunna få hundarna att tystna när jag ”kontrollerat faran” än att hindra dem från att skälla.

Att flera sagt att ridgeback är lugn och inte kräver så mycket har faktiskt förvånat mig. Fått för mig att de är både tuffa och krävande aktiveringsmässigt, men det är helfel alltså? Det är en ras som sambon själv nämnt, så om de är betydligt enklare än jag trott är det absolut en kandidat!

Min vän hade en cattledog den var tuffaste hund jag träffat. Redan från 8 veckors ålder. Fy jag gillade inte den hunden.

 

[Hedinn]

Min vän hade en cattledog den var tuffaste hund jag träffat. Redan från 8 veckors ålder. Fy jag gillade inte den hunden.

Ja, det är lite den uppfattningen jag fått. Men det skiljer ju också vad man uppfattar som tuff. På vilket sätt upplevde du den tuff?

 

[inverterad]

Blev taggad i tråden då jag äger två Broholmer. Men har inte läst hela tråden, enbart två första sidorna.

@Hedinn
Jag har två Broholmer, en hane och en tikvalp.
Det är en ras som är avlad att vakta, de ska avskräcka med sin storlek och sitt skall. Men det finns absolut ingen aggressivitet hos rasen, de ska inte ingripa.
Vår hane släpper glatt in de han känner. Men försäljare och likande människor ställer han sig mot och ”stirrar ut”, skäller om det behövs. I somras var jag inomhus och hörde någon ropa utifrån, visade sig vara en larmförsäljare som inte vågade öppna grinden för att hanen stod där. Jag skrattade och sa att vi inte behövde något larm

Det är en godmodig och tålmodig hund. Den är familjär och vill följa med på allt.
Det är inte någon svår hund att promenera med om grundlydnad finns. Min hane går antingen bakom mig eller i slappt koppel snett bredvid. Jag väger 60 kg och har en hane på 55 kg och valp som kommer bli lika stor. Valpen är ett riktigt yrväder men kommer ”bli hund” av henne också. Har aldrig känt att jag inte skulle kunna hålla honom.

Angående jakt finns det vissa individer som har intresse för vilt. Min hane kan jag bryta om vi blir överrumplade av vilt.

En fråga som är lite OT: fattar jag det rätt om HD C räknas som fria höfter hos Broholmer? Varför är det så? C är räknas ju som HD-fel i andra raser med hälsoprogram för höfterna (som inte har HD-index). HD C är ofta behäftat med problem senare i livet, framför allt på stora, tunga raser.

 

[Malibu_Stacy]

En fråga som är lite OT: fattar jag det rätt om HD C räknas som fria höfter hos Broholmer? Varför är det så? C är räknas ju som HD-fel i andra raser med hälsoprogram för höfterna (som inte har HD-index). HD C är ofta behäftat med problem senare i livet, framför allt på stora, tunga raser.

Det är väl ett av de största problemen med Broholmer, att det knappt finns några med friska höfter. Var står det att C räknas som friskt? Låter verkligen konstigt. Jag trodde det mer handlade om att det anses okej att avla på C ”eftersom ingen ändå har bra höfter”, vilket såklart också är helknasigt.

 

[inverterad]

Tack för svar! Känns som att broholmer är en av de friskare, större raserna? Eller är det nåt jag bara fått för mig?
Lite jakt är som sagt inget jätteproblem, speciellt om det generellt går att bryta (tänker då på det stora hela i rasen, och med träning såklart). För mig ”räcker” det i det sammanhanget att det är en hund som helst håller sig nära gården/människan, då är det ju i regel hanterbart.

Staket är ju absolut aktuellt, men då blir det ju i så fall runt tomten, och jag tänker ju att det vore trevligt att kunna ha med en sån hund vid gårdsfix även utanför trädgården, utan att behöva hålla den kopplad. Men det är ju bara ett önskemål, inget krav, men föredrar en ras där ägarintresset generellt trumfar jaktintresset, så att säga.

Så broholmer ser jag klart som ett alternativ, speciellt om de dessutom generellt är lugna och inte har jättehöga aktiveringskrav (jag väger ju lite mindre än vad dina hundar gör, så en stor, studsig unghund skulle vara svår för mig i koppel av den anledningen). Sambon har redan sagt att vi ska köpa större soffa dessutom, så...

Men de är fortfarande svåra att få tag på i Sverige, eller hur?

Lite OBS, men mentaliteten verkar inte jättestabil, tyvärr. Kika på BPH-spindlar på Avelsdata. Dessutom ganska få hundar beskrivna. Så du får nog vara lite detektiv (och vara beredd på att vänta ett tag) för att hitta en trevlig hund i en sån liten ras.

 

[inverterad]

Det är väl ett av de största problemen med Broholmer, att det knappt finns några med friska höfter. Var står det att C räknas som friskt? Låter verkligen konstigt. Jag trodde det mer handlade om att det anses okej att avla på C ”eftersom ingen ändå har bra höfter”, vilket såklart också är helknasigt.

Jag tänkte på formuleringen i deras RAS, där antalet hundar med A, B och C redovisas tillsammans. Statistiken redovisas som "Utvecklingen av HD" så jag tolkar det som att A. B och C räknas som samma typ av resultat, alltså fria höfter.

 

[Malibu_Stacy]

Jag tänkte på formuleringen i deras RAS, där antalet hundar med A, B och C redovisas tillsammans. Statistiken redovisas som "Utvecklingen av HD" så jag tolkar det som att A. B och C räknas som samma typ av resultat, alltså fria höfter.

Jag tittade nu, och det är ju jättemärkligt.
Visst, D och E får man inte avla på så det är en egen kategori. Men jag förstår inte heller syftet av att då klumpa ihop godkända höfter med C, C borde självklart vara en egen kategori. Lite tråkig läsning om mentaliteten och allergier också, hoppas det ser bättre ut idag.
En bra Broholmer är annars en trevlig hund tycker jag!

 

[inverterad]

Jag tittade nu, och det är ju jättemärkligt.
Visst, D och E får man inte avla på så det är en egen kategori. Men jag förstår inte heller syftet av att då klumpa ihop godkända höfter med C, C borde självklart vara en egen kategori. Lite tråkig läsning om mentaliteten och allergier också, hoppas det ser bättre ut idag.
En bra Broholmer är annars en trevlig hund tycker jag!

Ja, himla konstigt sätt att redovisa på, och det går ju inte att se det verkliga utfallet av HD-fel på det viset om en inte är detektiv och sammanställer egna siffror från Avelsdata. Svårt att göra nåt åt problemet då tänker jag.

 

[mamman]

Med förbehåll för att jag inte har läst alla sidor - ber om ursäkt om frågan redan är besvarad:
Jag förstår inte riktigt kopplingen "flytta ut på landet"="behöver en vakthund". När vi flyttade ut på landet slutade vi att låsa såväl ytterdörr som bilar (när vi var hemma), vilket vi inte var ensamma om i grannskapet. Så hade vi det i säkert 10-15 år. När samhället kröp närmare inpå så kändes det dock nödvändigt att börja låsa och på senare år har vi haft en del stölder från tomten och har varit tvungna att börja låsa in saker. Men nu är tätortsgränsen bara ett par km bort och det har blivit mycket mer bebyggelse i närområdet.
Men om ni vill ha en hund som kan få er att känna er tryggare och som kan uppfylla kravet på att "folk vet att där finns en hund" så skulle jag tro att vilken som av de större raserna skulle funka, något som syns bra på långt håll och som har ett dovt skall. Raser av molossertyp (heter det så?) som St Bernhard, Newfoundland, Sennenhundarna, mastiffer eller retriever(?) etc etc torde väl också fungera bra som gårdshundar utan jaktinstinkt eller behov av att ha staket. Även om det är raser som kanske viftar glatt (eller förstrött) på svansen när någon kommer (om ni är hemma) så tror jag att få skulle bryta sig in om de vet/märker att ni har en stor hund. (Jag vet att det är minus för hälsan på många stora raser)

 

[__sofia__]

Jag har inte heller orkat läsa igenom hela tråden, men jag har en svart labradorblandning och en mörk storpudel som "vaktar" gården (med staket runt om).

Storpudeln är mer ljudlig och skäller så fort det är någon som går/cyklar/rider på vägen utanför till och med att de har gått förbi huset, labradorblandningen skäller mer när det är någon som beter sig udda (t.ex. en bil som stannar till eller liknande). Labradorblandningen har bättre koll på läget inne - hör hon något ljud på natten går hon och kollar vad det är medan storpudeln sover vidare utan att bry sig. Labradorblandningen kan också bli mer seriös i sitt vaktande beroende på situationen. T.ex. om det kommer någon sent på kvällen, om det plötsligt kommer en mörk mansröst eller liknande - då är det rejält med ragg och morrning som gäller. Samtidigt är båda sådana att om jag är med och de hälsat på personen så är läget lugnt och personen blir en kompis till dem snarare än en inkräktare.

Det har hittills inte hänt att någon gått in själv genom grindarna när hundarna har varit ute och haft koll på dem och larmat - har det kommit någon främmande har de alla väntat på rätt sida om grinden tills jag kommit dit. Dvs hundarna är tillräckligt avskräckande för att få folk att välja att vänta med att gå in på tomten tills jag kommer och har koll på hundarna. Det gör också att jag inte vet exakt hur de skulle agera om någon faktiskt får för sig att gå in om jag inte är där.

Det som har hänt är att jag en gång hade andra gäster samtidigt som det kom ett blombud, vilket hundarna inte märkte förrän han var framme vid dörren och lämnade av blommorna. Han gick direkt igen, men pudeln följde honom i hälarna (inom en meter från honom) och skällde ut honom tills jag gick efter och hämtade henne. Hon gillar inte att ha saker i munnen så jag tror inte att hon faktiskt skulle bita, men hon var allt annat än glad.

 

[Nota]

Ja, det är lite den uppfattningen jag fått. Men det skiljer ju också vad man uppfattar som tuff. På vilket sätt upplevde du den tuff?

Den var fysiskt hårdare än en ”kamphund” den kastade sig igenom eller klättrade på taggtråd/elstaket flera gånger då den bara bestämt sig för det Och fick en hästspark i huvudet en gång och fortsatte jaga hästen så fort den rest sig(den hade smitit).
Mentalt var den också mycket tuff minns jag. Ägaren gillade ju dock sin hund och den var någon form av eftersökshund. Nu har jag inte namnet på vad den typen av sök heter men ungefär att leta efter människor efter jordbävningar vet att dom tränade på att springa i brandtrappor och andra konstiga underlag när hunden har valp

 

[Ainon]

Det var en ras vi funderade på (innan gässen) men efter lite undersökning verkade de ha väldigt mycket ledproblem (höfter och ffa ocd) så gick bort därför.

Tack för svar! Känns som att broholmer är en av de friskare, större raserna? Eller är det nåt jag bara fått för mig?
Lite jakt är som sagt inget jätteproblem, speciellt om det generellt går att bryta (tänker då på det stora hela i rasen, och med träning såklart). För mig ”räcker” det i det sammanhanget att det är en hund som helst håller sig nära gården/människan, då är det ju i regel hanterbart.

 

[Hedinn]

Med förbehåll för att jag inte har läst alla sidor - ber om ursäkt om frågan redan är besvarad:
Jag förstår inte riktigt kopplingen "flytta ut på landet"="behöver en vakthund". När vi flyttade ut på landet slutade vi att låsa såväl ytterdörr som bilar (när vi var hemma), vilket vi inte var ensamma om i grannskapet. Så hade vi det i säkert 10-15 år. När samhället kröp närmare inpå så kändes det dock nödvändigt att börja låsa och på senare år har vi haft en del stölder från tomten och har varit tvungna att börja låsa in saker. Men nu är tätortsgränsen bara ett par km bort och det har blivit mycket mer bebyggelse i närområdet.
Men om ni vill ha en hund som kan få er att känna er tryggare och som kan uppfylla kravet på att "folk vet att där finns en hund" så skulle jag tro att vilken som av de större raserna skulle funka, något som syns bra på långt håll och som har ett dovt skall. Raser av molossertyp (heter det så?) som St Bernhard, Newfoundland, Sennenhundarna, mastiffer eller retriever(?) etc etc torde väl också fungera bra som gårdshundar utan jaktinstinkt eller behov av att ha staket. Även om det är raser som kanske viftar glatt (eller förstrött) på svansen när någon kommer (om ni är hemma) så tror jag att få skulle bryta sig in om de vet/märker att ni har en stor hund. (Jag vet att det är minus för hälsan på många stora raser)

Det är ju främst min sambo som ser det behovet, och med hans erfarenhet av att bo på landet under uppväxten har jag full förståelse för att han ser det behovet - även om jag inte håller med om det.

Jag har en annan erfarenhet, helt enkelt, och tror ju som du att ”vilken hund som helst” funkar i syftet. Tänker ju dock se om det kan finnas någon ras som kan tillgodose även hans önskemål på något plan som även är lämplig i övrigt. Retrievers är jag tyvärr inte så förtjust i, utan skulle det landa i en ”medelstor, glad hund som larmar” så ligger kelpie närmre till hands.

Precis som du säger så är ju hälsan ett klart minus hos många molosser, så det är ju något jag får kolla upp ordentligt om det är aktuellt, om det finns nån ras som inte är helt katastrof.

 

[Grazing]

Med förbehåll för att jag inte har läst alla sidor - ber om ursäkt om frågan redan är besvarad:
Jag förstår inte riktigt kopplingen "flytta ut på landet"="behöver en vakthund". När vi flyttade ut på landet slutade vi att låsa såväl ytterdörr som bilar (när vi var hemma), vilket vi inte var ensamma om i grannskapet. Så hade vi det i säkert 10-15 år. När samhället kröp närmare inpå så kändes det dock nödvändigt att börja låsa och på senare år har vi haft en del stölder från tomten och har varit tvungna att börja låsa in saker. Men nu är tätortsgränsen bara ett par km bort och det har blivit mycket mer bebyggelse i närområdet.
Men om ni vill ha en hund som kan få er att känna er tryggare och som kan uppfylla kravet på att "folk vet att där finns en hund" så skulle jag tro att vilken som av de större raserna skulle funka, något som syns bra på långt håll och som har ett dovt skall. Raser av molossertyp (heter det så?) som St Bernhard, Newfoundland, Sennenhundarna, mastiffer eller retriever(?) etc etc torde väl också fungera bra som gårdshundar utan jaktinstinkt eller behov av att ha staket. Även om det är raser som kanske viftar glatt (eller förstrött) på svansen när någon kommer (om ni är hemma) så tror jag att få skulle bryta sig in om de vet/märker att ni har en stor hund. (Jag vet att det är minus för hälsan på många stora raser)

Men även om risken kanske inte är jättestor så är man ju extremt utsatt om det dyker upp otäcka typer, alla är långt ifrån och det kan hända mycket innan hjälp når fram.

 

[Fruentimber]

Den var fysiskt hårdare än en ”kamphund” den kastade sig igenom eller klättrade på taggtråd/elstaket flera gånger då den bara bestämt sig för det Och fick en hästspark i huvudet en gång och fortsatte jaga hästen så fort den rest sig(den hade smitit).
Mentalt var den också mycket tuff minns jag. Ägaren gillade ju dock sin hund och den var någon form av eftersökshund. Nu har jag inte namnet på vad den typen av sök heter men ungefär att leta efter människor efter jordbävningar vet att dom tränade på att springa i brandtrappor och andra konstiga underlag när hunden har valp

Låter som en kombination mellan bristande uppfostran och bristande koll. ACD är framtagna för att fösa boskap, så det är tuffa hundar som inte ska ge sig i första taget. De få jag träffat har tilltalat mig starkt, men så har jag ju också haft boxer med samma typ av "stenskalle", upplever dock ändå ACDn som förigare än boxern efter att ha varit intresserad av rasen i ett par år nu.

 

[mamman]

Jag har inte heller orkat läsa igenom hela tråden, men jag har en svart labradorblandning och en mörk storpudel som "vaktar" gården (med staket runt om).

Storpudeln är mer ljudlig och skäller så fort det är någon som går/cyklar/rider på vägen utanför till och med att de har gått förbi huset, labradorblandningen skäller mer när det är någon som beter sig udda (t.ex. en bil som stannar till eller liknande). Labradorblandningen har bättre koll på läget inne - hör hon något ljud på natten går hon och kollar vad det är medan storpudeln sover vidare utan att bry sig. Labradorblandningen kan också bli mer seriös i sitt vaktande beroende på situationen. T.ex. om det kommer någon sent på kvällen, om det plötsligt kommer en mörk mansröst eller liknande - då är det rejält med ragg och morrning som gäller. Samtidigt är båda sådana att om jag är med och de hälsat på personen så är läget lugnt och personen blir en kompis till dem snarare än en inkräktare.

Det har hittills inte hänt att någon gått in själv genom grindarna när hundarna har varit ute och haft koll på dem och larmat - har det kommit någon främmande har de alla väntat på rätt sida om grinden tills jag kommit dit. Dvs hundarna är tillräckligt avskräckande för att få folk att välja att vänta med att gå in på tomten tills jag kommer och har koll på hundarna. Det gör också att jag inte vet exakt hur de skulle agera om någon faktiskt får för sig att gå in om jag inte är där.

Det som har hänt är att jag en gång hade andra gäster samtidigt som det kom ett blombud, vilket hundarna inte märkte förrän han var framme vid dörren och lämnade av blommorna. Han gick direkt igen, men pudeln följde honom i hälarna (inom en meter från honom) och skällde ut honom tills jag gick efter och hämtade henne. Hon gillar inte att ha saker i munnen så jag tror inte att hon faktiskt skulle bita, men hon var allt annat än glad.

Bor man vid en väg så kan det vara störigt om end hund skäller så fort det kommer förbi någon. Men beror ju på hur snabbt den bryter också (och om ägaren bryr sig ..)
Blomsterbudet påminde mig om brevbäraren. På landet har man lantbrevbärare. Dem ska man vara rädd om och är en anledning till att inte ha hund med för mycket vakt. Brevbäraren ska känna sig trygg med att lämna/hämta paket (utanför dörren, i lämplig bod eller var man har kommit överens om), att komma ur bilen/in i huset om/när det behövs (t ex när man är sjuk). Numera är det ju inte så många ärenden som man gör genom brevbäraren, men allt som oftast är det något som gör att de måste lämna bilen. (När mina barn var bebisar brukade brevbäraren komma in så jag slapp gå ut, speciellt när det var kallt/dåligt väder . Hon hade även koll på gamlingarna i området)

 

[Acto]

Ah, kanske är därför jag fått för mig att de är svåra, då. Får ta och kolla upp det lite närmre, hur utbrett det är och hur svårt det är att hitta bra individer.

Två av de hundinstruktörer jag tränar för har eller har haft ridgeback och bägge anser att en bra/"korrekt" ridgeback kräver sin aktivering. Inte i nivå med en bruskhund men absolut ordentligt med aktivering. Samtidigt har bägge instruktörer sagt att rasen inte är helt lätt att aktivera då de har låg will to pleace och ganska ordentligt självständiga. Spår tex funkar dock ypperligt som aktivering enligt bägge instruktörer.

 

[mamman]

Men även om risken kanske inte är jättestor så är man ju extremt utsatt om det dyker upp otäcka typer, alla är långt ifrån och det kan hända mycket innan hjälp når fram.

Beror ju på vad man menar med "landet", hur långt från civilisationen det är. Och om man inte har speciell anledning av andra skäl (hot t ex) så tror jag att de flesta stora hundar skulle funka för att hålla oönskat besök på avstånd.