Lämna ut andra på sociala medier

[stjarnhimmel]

En sak som jag funderat över gällande de som vill kräka ur sig om familjemedlemmar etc på facebook är vad konsekvensen blir. Relationen de emellan lär ju bara bli sämre eller vara körd om någon skriver om en på det sättet. Eller så börjar den andra personen också skriva på facebook från sin synvinkel..

 

[Scata]

Jag vill höra om hur ni ser på nedanstående.
Jag är med i diverse grupper på facebook. I höstas var det en händelse i en grupp och jag har även sett detta flera gånger tidigare. Detta är en grupp som handlar om ett intresse och hobby. En grupp med några tusen medlemmar och där alla som vill kan gå med.

En person la in ett inlägg som inte alls handlade om hobbyn. Istället skrev hen att hen behöver kräka ur sig på en ny familjemedlem. Personen skrev alltså så att det skulle vara lätt att ta reda på vem hen skrev om.

Jag frågade då om hen pratat med personen direkt men det hade hen inte gjort. Hen tyckte vidare inte alls att det är något problem att skriva så eller lämna ut andra.

För mig känns det märkligt att lämna ut folk på det sättet.
Eller är det jag som är konservativ?

Du är inte konservativ alls!
För mig är det samma sak som om att någon skulle ställa sig på torget och skrika ut samma saker...

 

[stjarnhimmel]

Du är inte konservativ alls!
För mig är det samma sak som om att någon skulle ställa sig på torget och skrika ut samma saker...

Bra att höra! Det är så märkligt också när folk hejar på och skriver att familjemedlemmen måste vara korkad, dum i huvudet etc.
Tycker det är rätt obehagligt

 

[Scata]

Bra att höra! Det är så märkligt också när folk hejar på och skriver att familjemedlemmen måste vara korkad, dum i huvudet etc.
Tycker det är rätt obehagligt

Jag tänker så här (och försöker få mitt BARN att tänka) att det man skriver "på nätet" ska man kunna säga IRL
Då blir det genast mer genomtänkt det man skriver...

 

[Lampan]

Usch ja. Jag frågar alltid innan jag lägger upp bilder på avkomman. Bebisbilder får vara kvar, där är hen inte identifierbar på samma sätt.

(Nu vet jag inte hur gammalt ditt barn är)
Från vilken ålder anses det okej att fråga ett barn om denne vill synas på mammas fb sida?
Kan en 5-8-12-14-åring förstå vidden och konsekvenserna av att synas på fb?
Är det vettigt att låta en 8-åring ta ett sånt beslut?

(frågar av nyfikenhet om vad ni andra tycker)

 

[Hyacinth]

(Nu vet jag inte hur gammalt ditt barn är)
Från vilken ålder anses det okej att fråga ett barn om denne vill synas på mammas fb sida?
Kan en 5-8-12-14-åring förstå vidden och konsekvenserna av att synas på fb?
Är det vettigt att låta en 8-åring ta ett sånt beslut?

(frågar av nyfikenhet om vad ni andra tycker)

Nu har jag så bara vänner kan se, men jag gör en första gallring, sen får BARNET välja. Det är oftast porträttbilder eller hund+barn så det är inget jag inte skulle kunna tejpa upp på stan. Bara glada bilder, aldrig sur, arg eller ledsen. Jag har nog frågat sedan hen förstod frågan: får jag skicka den till mormor och morfar?

 

[Lampan]

Nu har jag så bara vänner kan se, men jag gör en första gallring, sen får BARNET välja. Det är oftast porträttbilder eller hund+barn så det är inget jag inte skulle kunna tejpa upp på stan. Bara glada bilder, aldrig sur, arg eller ledsen. Jag har nog frågat sedan hen förstod frågan: får jag skicka den till mormor och morfar?

Ja, helt vanliga bilder är en sak att dela efter att ha frågat.
Jag ser ofta dom som delar bilder på sina barn på fb, (efter att ha frågat barnet om lov) där jag kan tänka mig att barnet kommer att uppfatta bilden som väldigt pinsam om några år.
Barn kan lätt börja skämmas över gamla bilder, bilder som vuxna tycker är "SÅ GULLIGA"

 

[Hyacinth]

Ja, helt vanliga bilder är en sak att dela efter att ha frågat.
Jag ser ofta dom som delar bilder på sina barn på fb, (efter att ha frågat barnet om lov) där jag kan tänka mig att barnet kommer att uppfatta bilden som väldigt pinsam om några år.
Barn kan lätt börja skämmas över gamla bilder, bilder som vuxna tycker är "SÅ GULLIGA"

Den gallringen anser jag är mitt ansvar som vuxen att göra.

 

[stjarnhimmel]

Jag tänker så här (och försöker få mitt BARN att tänka) att det man skriver "på nätet" ska man kunna säga IRL
Då blir det genast mer genomtänkt det man skriver...

Det är en bra tanke tycker jag
Förhoppningsvis tänker man en gång till och undviker att skriva något som är sårande eller där det blir allvarliga konsekvenser. Man inser ju hur lätt tex rykten kan starta och hur lätt det kan bli en felaktig bild om folk tror på det som skrivs.

 

[purity_666]

Ja det ska bli intressant att höra vad den generationen som är barn nu säger i vuxen ålder. De som växt upp med sociala medier.

Jimmy Kimmel (amerikansk talkshowvärd) Har utmaningar till föräldrar varje år vid halloween och jul.

På Halloween lurar föräldrarna sina barn att de ätit upp allt halloweengodis. En del barn blir helt förtvivlade, andra blir arga och skriker och beter sig illa. Några är lugna och säger att det är okej, men det är ett fåtal.

Vid jul ska föräldrarna, lite innan julafton, ge barnen en helt värdelös julklapp. Barn har fått toapapper, tomma kakpaket, en banan osv. Likadant där, en del blir helt förtvivlade, andra jättearga och beter sig illa, sen någon som blir glad för sitt toapapper.

De här filmerna laddas upp så showen väljer vilka de tycker är bra, sen visas de bästa på TV. Det är en stor show med massa tittare. Snacka om att hänga ut sina barn.
Sen finns klippen på youtube och sprids där

 

[stjarnhimmel]

Jag måste säga att det blev en oväntad utveckling av tråden de senaste sidorna...

 

[Jakobine]

(Nu vet jag inte hur gammalt ditt barn är)
Från vilken ålder anses det okej att fråga ett barn om denne vill synas på mammas fb sida?
Kan en 5-8-12-14-åring förstå vidden och konsekvenserna av att synas på fb?
Är det vettigt att låta en 8-åring ta ett sånt beslut?

(frågar av nyfikenhet om vad ni andra tycker)

Jag började prata med barnet i lågstadieålder ... Tror inte att barn i den åldern (eller ens i tonåren) förstår vidden av sociala medier och konsekvenserna av att synas där. Därför anser jag inte heller att det är ett barns beslut vad föräldrar delat, även om barnet är tillfrågat. Beslutet är ju förälderns. Man kan fråga ett barn efter ett fattat beslut som innebär att "det här" är Ok att dela, men ändå göra barnet delaktig och respektera vad barnet känner. Ansvaret bär ju föräldrarna oavsett om barnet är 5,8 eller 12.

Har man hunnit bli tonåring, så är det ju mer vanligt att själv figurera i sociala medier och även där har ju föräldrarna kvar nått slags ansvar att stötta, visa på och guida känner jag. Eller kanske först och främst intressera sig för och känna till hur tonåringen har det även på nätet ..

 

[Lampan]

Jag började prata med barnet i lågstadieålder ... Tror inte att barn i den åldern (eller ens i tonåren) förstår vidden av sociala medier och konsekvenserna av att synas där. Därför anser jag inte heller att det är ett barns beslut vad föräldrar delat, även om barnet är tillfrågat. Beslutet är ju förälderns. Man kan fråga ett barn efter ett fattat beslut som innebär att "det här" är Ok att dela, men ändå göra barnet delaktig och respektera vad barnet känner. Ansvaret bär ju föräldrarna oavsett om barnet är 5,8 eller 12.

Har man hunnit bli tonåring, så är det ju mer vanligt att själv figurera i sociala medier och även där har ju föräldrarna kvar nått slags ansvar att stötta, visa på och guida känner jag. Eller kanske först och främst intressera sig för och känna till hur tonåringen har det även på nätet ..

När en delar bilder på sitt barn på nätet, då gör en ju inte det för barnets skull.
Barnet gynnas ju aldrig av att synas på nätet.
Jag tror att ju mindre ens barn är på nätet, desto bättre.
Men det är bara min åsikt.

 

[Inte_Ung]

Jag tänker så här (och försöker få mitt BARN att tänka) att det man skriver "på nätet" ska man kunna säga IRL
Då blir det genast mer genomtänkt det man skriver...

Jag drar det ännu längre.
Det skall gå att publicera i kvällspressen utan att skada mig.

 

[Inte_Ung]

Jag tror att ju mindre ens barn är på nätet, desto bättre.

Jag publicerar inte mina barn på nätet - alls.
Vill de synas där, och det vill de, så får de publicera sig själva, och det gör de.

 

[LenaH]

Jag har skapat en ny tråd http://www.bukefalos.com/threads/att-outa-anvandare-pa-anonyma-forum-som-bukefalos.1429095/ som handlar om att outa anonyma användare/hota med att söka upp anonyma användare på Bukefalos.
Jag valde att lägga den på Om Buke för där modererar @Gunnar
/LenaH, moderator

 

[Jakobine]

Jag drar det ännu längre.
Det skall gå att publicera i kvällspressen utan att skada mig.

Det där har diskuterats hemma. Utifrån "lära barn och ungdom att hantera den virtuella världen" perpektivet.

Med tanke på vad som publiceras i pressen, så är det jättesvårt att veta vad som faktiskt skadar verkar det som. En vuxen medveten människa borde vara fullt kapabel till att själv avgöra det. Men som jag upplever det finns det en ganska stor kategori som helt verkar sakna självbevarelsedrift i frågan, både unga och vuxna.

Vad som är normalt i media och press är ofta utvik, avslöjanden och att hänga ut andra, med det i beaktande kontra förståelsen för de individuella konsekvenserna är det minst sagt knepigt.

Tonåringen figurerade exempelvis på "Ask" (som man kan ställa frågor och annat anonymt till varandra). Hela tonåringens kompiskrets/skola figurerade också där. Efter lite läsning där från mitt håll skulle jag vilja sammanfatta det som ett maraton i uthängning och mentalt självskadebeteende. Just funktionen att frågor och påståenden kommer anonymt har tagit bort alla spärrar för vad som är ok att skriva om andra. Och behovet av försvar triggar igång svar som jag misstänker att individen inte egentligen vill vara offentliga med. Sedan plussar vi på med den där bloggande verksamheten folk ägnar sig åt, både själva och genom att läsa andras. Videobloggar, youtube klipp .. Många gånger lika detaljerade och utlämnande som de privata och inlåsta dagböckerna var förr. Varsegod liksom! Det har blivit normen som jag uppfattar det. Inte kanske så konstigt att folk tappar greppet, och inte riktigt ser skillnaden på offentligt och privat. Ganska knepigt när man funderar på barns och ungas deltagande, tillgång till och utlämnande av tycker jag ..

 

[Kiwifrukt]

För mig är det en gåta hur folk inte fattar att allt de skriver i eget namn på Facebook kopplas till dem och går att hitta för personer som de kanske inte vill ska kunna hitta det. Ett forum som det här är åtminstone under nick-namn, men det är förmodligen lätt att identifiera personerna bakom ändå om man vet vem personen är eller historien är hyfsat speciell.

Att fråga om råd i en besvärlig situation tycker jag i sig inte är fel. Är det en partner eller nära vän är det väl ganska självklart att gå till den personen först, men problem som "jag har problem med en ytlig bekant/kollega som man inte jobbar jättenära/jobbig person i stallet eller annat fritidsintresse/avlägsen släkting som man träffar två gånger/år" så kan det vara skönt att sätta ord på problemet och kanske få lite input från utomstående. Alla har inte den möjligheten att göra det IRL. Råden kan ju antingen visa att oj, jag överreagerade visst, eller så får man råd på hur man kan angripa problemet. Men när det görs öppet på nätet, även här där man inte skriver under sitt fullständiga namn, så går det att bli igenkänd. Och det får man ju i så fall vara beredd att ta konsekvenserna av.

Att hänga ut andra på ett så stort forum som Facebook är helt galet. Tyvärr har jag sett det i mitt flöde också, även om det med åren och lite rensning bland "vännerna" blivit mycket bättre. Och de där som hänger ut sina barn är helt galna. Har en just nu som fick barn för bara några veckor sen. Jag FATTAR att hen är överlycklig och det här är det största som hänt i hens liv, men allvarligt, vi vill inte veta att ditt barn bajsat på dig. Och ditt barn vill inte att det ska stå där om tio-femton år, tillsammans med foton av barnet som hade varit jättegulliga i ett gammalt hederligt familjealbum, men inte offentligt på Facebook/instagram.

 

[Raderad medlem 68338]

En gammal barndomsvän som jag förvisso inte var vän med på FB men som jag hade gemensamma vänner med, skrev en gång ett långt utlägg om mig på FB.
Vi hade setts efter måååånga år i staden vi bägge kommer från. Jag blev ärligt glad av att se henne eftersom vi umgicks mkt i högstadiet innan vi gled ifrån varandra. Jag flyttade och hon bodde kvar. Jag tyckte att det var ett trevligt möte. Men dagen efter signalerade en gemensam Facebookvän att hon skrivit ett långt inlägg om mig och om att jag minsann trodde att jag var något, hur jag klädde mig osv osv. Jag kollade upp hennes nummer och ringde upp henne och ställde ett par frågor

 

[Raderad medlem 19815]

En gammal barndomsvän som jag förvisso inte var vän med på FB men som jag hade gemensamma vänner med, skrev en gång ett långt utlägg om mig på FB.
Vi hade setts efter måååånga år i staden vi bägge kommer från. Jag blev ärligt glad av att se henne eftersom vi umgicks mkt i högstadiet innan vi gled ifrån varandra. Jag flyttade och hon bodde kvar. Jag tyckte att det var ett trevligt möte. Men dagen efter signalerade en gemensam Facebookvän att hon skrivit ett långt inlägg om mig och om att jag minsann trodde att jag var något, hur jag klädde mig osv osv. Jag kollade upp hennes nummer och ringde upp henne och ställde ett par frågor

Haha! Men hur kan man göra så?? Vad sa hon när du ringde då?