Lämna ut andra på sociala medier

[Pilot]

Jag har varit rätt bra på att rensa bland mina vänner och väljer att avaktivera så jag inte längre följer dem. Väldigt skönt och rekommenderas starkt!

Tycker däremot jag varit förskonad mot det på "forum" på FB.

 

[stjarnhimmel]

Jag har en fd kompis som vräkte ur sig saker om mig och en annan kompis på sin blogg med våra förnamn, med motivationen att det var ju hennes blogg och hon fick skriva vad hon ville! Jag hade nog inte tagit illa upp om hon skrev bra saker men de va mindre snälla saker... visserligen inte sociala medier men en öppen blogg!

Oj. Jag förstår inte hur man tänker då..

 

[stjarnhimmel]

Tycker du? Jag tycker det känns bra att formulera i skrift. Då är det lättare att fånga upp vad jag verkligen känner. Sen att jag aldrig postar breven till någon är ju en annan sak...

Skriva brev är ju en bra tanke... som man inte postar .
Vissa saker på facebook borde nog ha skrivits i ett icke postat brev.

 

[stjarnhimmel]

En gammal vän till mig la alltid ut skit om sin make på FB. Det handlade om deras bråk och tjafs. Han pratade inte svenska så han fattade väl inte var hon skrev, men trist ändå att bara skriva skit
om kraken.

Sånt har jag också sett på facebook. Folk som skriver att make/ fru/sambo är korkad och inte förstår. Tycker det är fruktansvärt respektlöst.

 

[stjarnhimmel]

Just fb flödet är ju fullt av utlämnanden ... Allt ifrån det du beskriver om offentliga grupper som är tillgängligt för alla som vill, där folk hängs ut till allmänna statusuppdateringar där familjemedlemmar/vänner osv hängs ut. Något jag reagerar starkt på är hur många det är som hänger ut sina barn. Man berättar om diagnoser, delar fotografier hej vilt och berättar hur arg man är på dem om dem gjort fel ... I en del fall går det att utläsa hela barns uppväxt genom att blicka tillbaka i någons flöde. Det upprör mig.

Ja det ska bli intressant att höra vad den generationen som är barn nu säger i vuxen ålder. De som växt upp med sociala medier.

 

[Lipperta]

Lämna ut någon så helt öppet är ju typ samma som att gå ut på stan fullt med folk och skrika att X är en jävla idiot framför X vänner och familj. Allt kommer fram, det kanske tar en vecka bara.

Aldrig sett en förälder säga att barnet gjort något dumt på fb, det är ju sjukt
Fattar inte heller varför alla dessa barnbilder, guldgruva för perversa typer, fy, skulle aldrig kunna tänka mig att lägga ut bilder på mindre barn, eller någon alls faktiskt utan deras medtycke.

Dock tycker jag definitivt att det är viktigt att kräka ur sig om man är trött eller irriterad på någon. JAag är konflikträdd och skulle aldrig gå upp och mucka gräl med en medarbetare på jobbet exempelvis. Går hellre hela dagen och är små irriterad och ringer mamma sen och säger att fy fan vilken idiot x är, mamma håller med, sen är det bra och jag kan gå till jobbet utan att vara sur på X igen, till hen gör något annat irriterande
Kräkde jag aldrig ur mig skulle jag ju gå runt och vara sur jämt, gud vad tröttsamt. Nä bättre få det ur sig och fortsätta framåt än att sitta fast i surheten. Men det kanske bara funkar för mig.

 

[Milosari]

Lämna ut någon så helt öppet är ju typ samma som att gå ut på stan fullt med folk och skrika att X är en jävla idiot framför X vänner och familj. Allt kommer fram, det kanske tar en vecka bara.

Aldrig sett en förälder säga att barnet gjort något dumt på fb, det är ju sjukt
Fattar inte heller varför alla dessa barnbilder, guldgruva för perversa typer, fy, skulle aldrig kunna tänka mig att lägga ut bilder på mindre barn, eller någon alls faktiskt utan deras medtycke.

Dock tycker jag definitivt att det är viktigt att kräka ur sig om man är trött eller irriterad på någon. JAag är konflikträdd och skulle aldrig gå upp och mucka gräl med en medarbetare på jobbet exempelvis. Går hellre hela dagen och är små irriterad och ringer mamma sen och säger att fy fan vilken idiot x är, mamma håller med, sen är det bra och jag kan gå till jobbet utan att vara sur på X igen, till hen gör något annat irriterande
Kräkde jag aldrig ur mig skulle jag ju gå runt och vara sur jämt, gud vad tröttsamt. Nä bättre få det ur sig och fortsätta framåt än att sitta fast i surheten. Men det kanske bara funkar för mig.

När det gäller barnbilder så har jag och pappan till mitt barn haft en lång diskussion om bilder/inte bilder på Facebook. För vår del väger fördelarna över. Det är så många av våra vänner och släktingar som vill se bilderna och de blir så glada när det kommer nya bilder. Vi som är föräldrar är också omåttligt stolta över vårt fantastiska barn och vill ju gärna visa upp honom. MEN vi är väldigt noga med att inga nakenbilder når internet. De påklädda bilderna är nog ganska ointressanta för perversa typer. Men man har ju hört om galningar som snor bilder på andras barn och låtsas att det är deras egna... Så man ska nog ändå vara lite försiktig och inte posta hur som helst.

 

[Inte_Ung]

Han pratade inte svenska så han fattade väl inte var hon skrev,

Facebook översätter så gärna så.
Så det är inget hinder/skydd.

 

[Jakobine]

Lämna ut någon så helt öppet är ju typ samma som att gå ut på stan fullt med folk och skrika att X är en jävla idiot framför X vänner och familj. Allt kommer fram, det kanske tar en vecka bara.

Aldrig sett en förälder säga att barnet gjort något dumt på fb, det är ju sjukt
Fattar inte heller varför alla dessa barnbilder, guldgruva för perversa typer, fy, skulle aldrig kunna tänka mig att lägga ut bilder på mindre barn, eller någon alls faktiskt utan deras medtycke.

Dock tycker jag definitivt att det är viktigt att kräka ur sig om man är trött eller irriterad på någon. JAag är konflikträdd och skulle aldrig gå upp och mucka gräl med en medarbetare på jobbet exempelvis. Går hellre hela dagen och är små irriterad och ringer mamma sen och säger att fy fan vilken idiot x är, mamma håller med, sen är det bra och jag kan gå till jobbet utan att vara sur på X igen, till hen gör något annat irriterande
Kräkde jag aldrig ur mig skulle jag ju gå runt och vara sur jämt, gud vad tröttsamt. Nä bättre få det ur sig och fortsätta framåt än att sitta fast i surheten. Men det kanske bara funkar för mig.

Just det som är skillnaden. Att kräka ur sig irritation, oro eller vad det nu kan vara till någon man känner för sin egen skull är ju en sak. Jag gör också så. Är inte konflikträdd. Men vill inte gå in i en konflikt med ofärdiga irriterande och ibland omogna tankar. Dels så tenderar man att bli taskig och dum när man handlar i affekt och dels så hinner man inte upptäcka sina egna fel om man bara släpper på allt i stunden. Tror det är sunt att kräka ur sig lite på rätt plats, och för rätt öron.

När det gäller barn, har jag haft bekanta på fb som utöver "guldgruvan" med utlämnande småbarnskort också frikostigt berättat om diagnoser, skolproblem och alla dessa klassiska barncitat som kan skrattas åt eller ibland förfäras åt. Ganska nyligen såg jag något i en sån där offentlig grupp med ett par tusen medlemmar där någon skrev ett långt inlägg om att hennes 7 åriga son hade smulat sönder (känt på) blomman på en krukväxt, hon berättade vidare hur arg hon blev och vilket straff som delats ut för att han skulle lära sig en läxa. Dels blev jag provocerad av tankesättet, då det ganska tydligt framgick att han trodde det var plast och ville undersöka och inte förstöra . Sedan det här med att offentliggöra det, precis som om han vore ett husdjur med problembeteende .. Sedan är jag iof inget fan av strafftänk i barnuppfostran utan blir nog egentligen lite provocerad av det tankesättet också.

 

[Brandgul]

När det gäller barnbilder så har jag och pappan till mitt barn haft en lång diskussion om bilder/inte bilder på Facebook. För vår del väger fördelarna över. Det är så många av våra vänner och släktingar som vill se bilderna och de blir så glada när det kommer nya bilder. Vi som är föräldrar är också omåttligt stolta över vårt fantastiska barn och vill ju gärna visa upp honom. MEN vi är väldigt noga med att inga nakenbilder når internet. De påklädda bilderna är nog ganska ointressanta för perversa typer. Men man har ju hört om galningar som snor bilder på andras barn och låtsas att det är deras egna... Så man ska nog ändå vara lite försiktig och inte posta hur som helst.

Man kan också göra inställningen "endast vänner" istället för "offentlig".

 

[Inte_Ung]

För vår del väger fördelarna över. Det är så många av våra vänner och släktingar som vill se bilderna och de blir så glada när det kommer nya bilder.

Facebook blir ju som de vänner man har.
Om man tycker att det blir konstigt så kanske man skall se över sin vänlista?
Det går ju att gruppera vännerna så att t.ex. bara närmaste familj ser bilderna av barnen.
Man kan välja helt enkelt.
Varför gör inte folk det mera?

 

[Inte_Ung]

Man kan också göra inställningen "endast vänner" istället för "offentlig".

Eller ha vissa inlägg bara för "familj".

 

[Jakobine]

När det gäller barnbilder så har jag och pappan till mitt barn haft en lång diskussion om bilder/inte bilder på Facebook. För vår del väger fördelarna över. Det är så många av våra vänner och släktingar som vill se bilderna och de blir så glada när det kommer nya bilder. Vi som är föräldrar är också omåttligt stolta över vårt fantastiska barn och vill ju gärna visa upp honom. MEN vi är väldigt noga med att inga nakenbilder når internet. De påklädda bilderna är nog ganska ointressanta för perversa typer. Men man har ju hört om galningar som snor bilder på andras barn och låtsas att det är deras egna... Så man ska nog ändå vara lite försiktig och inte posta hur som helst.

Jag har delat lite bilder från när barnen är små. Bilder i kategorin "påklätt och ej utlämnande" . Så fort dem kunnat uttala sig, så har dem blivit tillfrågade om det är OK. Ganska imponerad av hur tidigt de varit medvetna och ställt följdfrågor som "hur många kan se det där då? Och hur fungerar det?". Sen började dem säga nej. Har massa fina bilder som gör mig stolt, glad och som jag gärna skulle vilja dela med hela världen. Men det är bara tre som blev godkända för insta av sonen inom ett tidperiod på 5 år. Det där har fått mig att fundera lite på om det verkligen var OK med småbarnsbilderna .. Kanske ska fråga barnen? Vet att jag tänkte, att så länge de är så små att de själva inte kan bestämma är det vi föräldrar som bestämmer. Vi delar inte varje andetag med sociala medel men väl valda ögonblick som är befriade från negativa infallsvinklar eller utlämnanden. Det hade jag personligen inte haft något emot att mina föräldrar gjorde. Det hade liksom bilderna inramade i hemmet varit ett kvitto på att jag var viktig för dem, och att de var stolta. Ja,man kan onekligen vända och vrida på det där .. Skiter nog i att fråga om småbarnsbilder, de får nog leva med det "traumat" ... Och så får de nöja sig med självbestämmandet som kommit i takt med att dem växt till sig ..

 

[Jakobine]

Man kan också göra inställningen "endast vänner" istället för "offentlig".

Ja, jag vet. Jag har även gjort en lång lista för bekanta som jag inte vill ska se mina inlägg på fb. Samt städat bort massor av bekanta ur vänlistan .. Sådana där ytliga bekanta som knappt skulle hälsa om vi sågs. På instagram då? Det är där mina bilder delas numera .. Hur funkar det där. Tror att det bara är mina följare som ser inläggen, men har inte satt mig in i det riktigt ..

 

[mandalaki]

Vad gäller barnbilder ogillar jag starkt de virala klippen med ungar som får känsloutbrott. Som tjejen i åtta-nioårsåldern som får en hundvalp och brister ut i hysterisk lyckogråt. För säkerhets skull, så att det verkligen sks synas, drar den filmande föräldern (?) bort håret från hennes ansikte. Det är helt vidrigt.

 

[aiquen]

@mandalaki Ja! Som de där klippen på barn som till synes oförberett får möta sina pappor igen - efter utlandstjänst - som cirkulerade flitigt ett tag... Det var något sådant klipp där barnet blev helt hysteriskt och jag blev verkligen så otroligt illa berörd av att se det.

 

[mandalaki]

@mandalaki Ja! Som de där klippen på barn som till synes oförberett får möta sina pappor igen - efter utlandstjänst - som cirkulerade flitigt ett tag... Det var något sådant klipp där barnet blev helt hysteriskt och jag blev verkligen så otroligt illa berörd av att se det.

Usch! Det har jag bara sett med hundar.

De där med barn som hör för första gången är inte heller roliga. Jag kan förstå om man filmar för sin egen skull, för att ha ögonblicket dokumenterat. Men att sprida det är gräsligt. Barnet får ju inte välja.

 

[MiniLi]

Det har ju börjat komma lite artiklar nu om de här barnen som växt upp med sociala medier. De uttalar sig väldigt negativt om hur vissa föräldrar lämnar ut dem på tex FB. Både pinsamma bilder och utelämnande statusuppdateringar..

 

[Hyacinth]

Det har ju börjat komma lite artiklar nu om de här barnen som växt upp med sociala medier. De uttalar sig väldigt negativt om hur vissa föräldrar lämnar ut dem på tex FB. Både pinsamma bilder och utelämnande statusuppdateringar..

Usch ja. Jag frågar alltid innan jag lägger upp bilder på avkomman. Bebisbilder får vara kvar, där är hen inte identifierbar på samma sätt.

 

[aiquen]

Jag läste någonstans om någon som skrev om hur hen hade sett ett kändisbarn, mycket flitigt förekommande i sociala medier, leka i en park och det träffade mig så hårt. Liksom där lekte barnet runt och var bara helt omedveten om att för henom helt okända personer betraktade henom - och liksom redan visste så otroligt mycket om vem hen var. Bara för att föräldrarna valt att vara helt öppna och låtit precis alla som velat ta del av barnets liv från dag ett. Något det lilla barnet ju omöjligen kan förstå vidden av...