Lämna ut andra på sociala medier

stjarnhimmel

Trådstartare
Jag vill höra om hur ni ser på nedanstående.
Jag är med i diverse grupper på facebook. I höstas var det en händelse i en grupp och jag har även sett detta flera gånger tidigare. Detta är en grupp som handlar om ett intresse och hobby. En grupp med några tusen medlemmar och där alla som vill kan gå med.

En person la in ett inlägg som inte alls handlade om hobbyn. Istället skrev hen att hen behöver kräka ur sig på en ny familjemedlem. Personen skrev alltså så att det skulle vara lätt att ta reda på vem hen skrev om.

Jag frågade då om hen pratat med personen direkt men det hade hen inte gjort. Hen tyckte vidare inte alls att det är något problem att skriva så eller lämna ut andra.

För mig känns det märkligt att lämna ut folk på det sättet.
Eller är det jag som är konservativ? :D
 
Jättemärkligt! Jag hade aldrig gjort på det sättet.

Å andra sidan kan jag bli lika förvånad här på Buke när folk gnäller av sig i relationstrådar, får frågan om de pratat med sin partner/förälder/vän/vem de nu syftar på och svarar nej... Det borde ju rimligtvis vara det första och enda rätta att göra? :eek:
 
Jättemärkligt! Jag hade aldrig gjort på det sättet.

Å andra sidan kan jag bli lika förvånad här på Buke när folk gnäller av sig i relationstrådar, får frågan om de pratat med sin partner/förälder/vän/vem de nu syftar på och svarar nej... Det borde ju rimligtvis vara det första och enda rätta att göra? :eek:
Ja jag har funderat en hel del på vad jag ska lämna ut tex här. Jag har gjort så att när jag skrivit om andra så har jag berättat det för personerna innan.
 
Nej! :cautious:

Mysko jäkla folk det finns...
Bra och tydligt :D

Det konstigaste tycker jag i detta fallet var att så många hängde på och kommenterade om att "det är bra att du kräker ur dig för det behöver man" och kommentarer om att den bekanta var oartig, måste vara en dålig mamma etc.
 
Bra och tydligt :D

Det konstigaste tycker jag i detta fallet var att så många hängde på och kommenterade om att "det är bra att du kräker ur dig för det behöver man" och kommentarer om att den bekanta var oartig, måste vara en dålig mamma etc.

Suck. Den där gamla myten också. :banghead:

Nej, man blir inte lugnare för att man "kräker ur sig", man tränar sig på att vara arg och dömande istället. Lorenz jäkla hydraulmodell... :meh:
 
Jag har en fd kompis som vräkte ur sig saker om mig och en annan kompis på sin blogg med våra förnamn, med motivationen att det var ju hennes blogg och hon fick skriva vad hon ville! Jag hade nog inte tagit illa upp om hon skrev bra saker men de va mindre snälla saker... visserligen inte sociala medier men en öppen blogg!
 
Nej, det är inte okej att "kräka ur sig" på en namngiven (el lätt identifierbar) person på öppna forum. Dels för att personen det handlar om troligen kommer att få reda på det, och det gör bara situationen ännu värre. Men också för att jag avskyr den typen av skvaller, för det är vad det är när diskussionen kommer igång. Om det är på nätet eller IRL spelar ingen roll för mig, jag vill inte behöva lyssna på/läsa skitsnack.

På ett forum där man är mer annonym är det okej att presentera ett problem som man upplever i en relation/situation för att få tips på hur man ska lösa problemen man upplever.
 
Tycker folk har lite udda syn på sociala medier ibland överlag. Kommatt tänka på en annan incident, som dock inte skadar nån men! En tjej skrev i en barnvagnagrupp med runt 20-30,000 medlemmar och sökte vagn. Då frågar en av hennes kompisar, som också är med i gruppen "oj ska ni ha barn?". Varav tjejen svarar att ja, men det är hemligt så säg inget. I en grupp med så pass många medlemmar :banghead:
 
Tycker du? Jag tycker det känns bra att formulera i skrift. Då är det lättare att fånga upp vad jag verkligen känner. Sen att jag aldrig postar breven till någon är ju en annan sak...

Att något känns bra betyder ju inte nödvändigtvis att det är konstruktivt på lång sikt. Tvärtom, att "explodera" brukar kännas jättebra, och sen är man lugn och mår fint... Men sett i ett längre perspektiv får man lättare att bli arg, och lägre tröskel för när det rinner över.

Det du beskriver är dock inte riktigt samma sak, iom att du inte postar breven är det en lite annorlunda typ av aggressiv handling. Aktiv och inhiberad samtidigt. Jag skulle tippa på att det får samma kurva, men mycket flackare.
 
Tycker folk har lite udda syn på sociala medier ibland överlag. Kommatt tänka på en annan incident, som dock inte skadar nån men! En tjej skrev i en barnvagnagrupp med runt 20-30,000 medlemmar och sökte vagn. Då frågar en av hennes kompisar, som också är med i gruppen "oj ska ni ha barn?". Varav tjejen svarar att ja, men det är hemligt så säg inget. I en grupp med så pass många medlemmar :banghead:

:rofl:
 
Att något känns bra betyder ju inte nödvändigtvis att det är konstruktivt på lång sikt. Tvärtom, att "explodera" brukar kännas jättebra, och sen är man lugn och mår fint... Men sett i ett längre perspektiv får man lättare att bli arg, och lägre tröskel för när det rinner över.

Det du beskriver är dock inte riktigt samma sak, iom att du inte postar breven är det en lite annorlunda typ av aggressiv handling. Aktiv och inhiberad samtidigt. Jag skulle tippa på att det får samma kurva, men mycket flackare.
Fast det där är nog väldigt individuellt. Om jag skriver ner något kan jag släppa det (eller om jag säger till personen som gjort mig ledsen eller vad det nu kan vara) dvs får jag det ur mig så kan jag gå vidare, håller jag det inom mig så ältar jag det gärna i det oändliga - det är inte hälsosamt för någon. Så för mig funkar det, sen skulle jag aldrig publicera något sånt på sociala medier utan det nedskrivna håller jag för mig själv. Att "explodera" kan också vara bättre än alternativet, men det gäller ju att fortfarande kunna behärska sig vid vissa tillfällen. Jag har testat den andra varianten och för mig är det rent ut sagt förödande att hålla inne på saker, men det betyder inte att jag ohämmat behöver explodera eller skriva saker... för någon annan kanske det är förödande att tillåta sig explodera. Alla är vi individer.
 
Fast det där är nog väldigt individuellt. Om jag skriver ner något kan jag släppa det (eller om jag säger till personen som gjort mig ledsen eller vad det nu kan vara) dvs får jag det ur mig så kan jag gå vidare, håller jag det inom mig så ältar jag det gärna i det oändliga - det är inte hälsosamt för någon. Så för mig funkar det, sen skulle jag aldrig publicera något sånt på sociala medier utan det nedskrivna håller jag för mig själv. Att "explodera" kan också vara bättre än alternativet, men det gäller ju att fortfarande kunna behärska sig vid vissa tillfällen. Jag har testat den andra varianten och för mig är det rent ut sagt förödande att hålla inne på saker, men det betyder inte att jag ohämmat behöver explodera eller skriva saker... för någon annan kanske det är förödande att tillåta sig explodera. Alla är vi individer.
Jag har nog haft mina "utbrott" på samma nivå hela livet. De har inte ökat eller varit mer frekventa i samband med andra utbrott osv.

Stress och utmattning däremot gör mig mer emotionell. Mer ledsen, mer arg. Då måste ju hela livet saneras.
 
En gammal vän till mig la alltid ut skit om sin make på FB. Det handlade om deras bråk och tjafs. Han pratade inte svenska så han fattade väl inte var hon skrev, men trist ändå att bara skriva skit
om kraken.
 
För några år sedan läste jag om ett par som bestämde sig för att gifta sig i kyrkan o hela baletten efter ca 12 år som par. Vännerna skramlade till en handsnidad vagga de tog för givet att bröllopet betydde tillökning.
Bruden sprang ut gråtandes. De hade bestämt sig för att gifta sig när det visade sig att de tillsammans var infertila.
 
För några år sedan läste jag om ett par som bestämde sig för att gifta sig i kyrkan o hela baletten efter ca 12 år som par. Vännerna skramlade till en handsnidad vagga de tog för givet att bröllopet betydde tillökning.
Bruden sprang ut gråtandes. De hade bestämt sig för att gifta sig när det visade sig att de tillsammans var infertila.
Hur hänger det här ihop med sociala medier?
 
Att något känns bra betyder ju inte nödvändigtvis att det är konstruktivt på lång sikt. Tvärtom, att "explodera" brukar kännas jättebra, och sen är man lugn och mår fint... Men sett i ett längre perspektiv får man lättare att bli arg, och lägre tröskel för när det rinner över.

Det du beskriver är dock inte riktigt samma sak, iom att du inte postar breven är det en lite annorlunda typ av aggressiv handling. Aktiv och inhiberad samtidigt. Jag skulle tippa på att det får samma kurva, men mycket flackare.
Det finns ingenting som gör mig så bananas som att inte få pysa ut. Jag tror att det som så mycket annat inte finns en Sanning som gäller alla människor. Jag behöver få tala om när jag är arg, om inte direkt till personen så till någon närstående. När jag har fått säga att "x är en idiot" några gånger (och fått medhåll, jag är i detta läge inte ett dugg intresserad av någon analys av x beteende) så känns det oftast så bra att jag t o m glömmer bort att x är en idiot. Jag är verkligen inte långsint.

Därmed inte sagt att det någonsin är okej att kräkas på vänner och familj på fejjan eller liknande!
 
Jag vill höra om hur ni ser på nedanstående.
Jag är med i diverse grupper på facebook. I höstas var det en händelse i en grupp och jag har även sett detta flera gånger tidigare. Detta är en grupp som handlar om ett intresse och hobby. En grupp med några tusen medlemmar och där alla som vill kan gå med.

En person la in ett inlägg som inte alls handlade om hobbyn. Istället skrev hen att hen behöver kräka ur sig på en ny familjemedlem. Personen skrev alltså så att det skulle vara lätt att ta reda på vem hen skrev om.

Jag frågade då om hen pratat med personen direkt men det hade hen inte gjort. Hen tyckte vidare inte alls att det är något problem att skriva så eller lämna ut andra.

För mig känns det märkligt att lämna ut folk på det sättet.
Eller är det jag som är konservativ? :D

Just fb flödet är ju fullt av utlämnanden ... Allt ifrån det du beskriver om offentliga grupper som är tillgängligt för alla som vill, där folk hängs ut till allmänna statusuppdateringar där familjemedlemmar/vänner osv hängs ut. Något jag reagerar starkt på är hur många det är som hänger ut sina barn. Man berättar om diagnoser, delar fotografier hej vilt och berättar hur arg man är på dem om dem gjort fel ... I en del fall går det att utläsa hela barns uppväxt genom att blicka tillbaka i någons flöde. Det upprör mig.
 

Liknande trådar

L
Relationer Jag har en fråga som jag väldigt gärna skulle vilja veta hur andra tänker! Men jag ska försöka att förklara utan att av slöja förmycket...
2 3
Svar
48
· Visningar
4 728
Senast: LiviaFilippa
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 015
Senast: Anonymisten
·
Övr. Hund Jag har sälj annons ute på min hund sedan den 17 januari. Jag har fått tre svar. En som bor i samma stad som jag och som kör lastbil...
2 3 4
Svar
60
· Visningar
6 274
Senast: ako
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
24 616

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp