Krokodiltårar och andra uttryck som används felaktigt!

[julgrisen]

Tack för att du är fördomsfull, tolkar som det passar och dömer mig utan att känna mig, tack så väldigt mycket, men du har fel, väldigt fel om mig.

Det är ju svårt att förstå vad du menar om du säger att du tycker att något fenomen är intressant och sedan inte vill läsa förklaringen till varför det är så.

 

[Sleepy]

Jag märker att du missat poängen med vad jag tyckte var "intressant"

Det tror jag inte. Vad jag undrade var om du hade insikt i bakgrunden till användningen av ordet neger- en bakgrund som inte finns när det gäller ordet svenne - och om du fortfarande skulle tycka det var "intressant" då. Det borde det nämligen inte vara, med all rimlig logik.

 

[mandalaki]

Det var inte direkt hjärnkirurgi att börja kalla den för chokladboll.

Ett par enkla snitt i pannloben och du börjar snart kalla den negerboll igen, ska du se

 

[Ridinglady]

Jag läste artikeln och slogs av två saker: 1. Det finns ingen anledning att använda ett ord som som är tydligt oönskat 2. Ords betydelse och valör förändras och det är naturligt. Det sistnämnda betyder att man inte alltid kan lita på sin egen känsla för ett ord. Ett ord som var neutralt när man lärde sig det kan ha förändrats så att det har blivit negativt och ett ord som var negativt när man lärde sig det kan ha blivit mer accepterat. För mig är tex 'knulla' ett mycket fult ord och jag måste nästan ta sats om jag ska säga det ( det heter'samlag' eller 'älska') medan ordet idag är på väg att bli rumsrent. Samma sak med 'bög' och 'nörd'. Ordet 'neger' har haft en omvänd utveckling. Man måste med andra ord arbeta med sin 'ordkompass' och kalibrera om den ibland! Det är nog vanligare att ord går från att vara 'fula' till att bli 'fina' eller 'neutrala' än tvärt om dock.

 

[tanten]

En annan sak jag tycker är intressant är att det blir liv i luckan om någon använder ordet "neger", men om någon använder ordet "svenne" så är det inte många som lyfter på ett ögonbryn ens.

Uppenbarligen har du inte förstått.

 

[Lampan]

Handikappade? Är det alla handikappade generellt, eller skiljer du mellan typ retarderade, tillbakastående och rullstolsmongon?

Själv tycker jag funktionsnedsättning till exempel, är ett trevligare ord om man nu nödvändigtvis har behov för att bunta ihop folk som har fysiska eller psykiska sårbarheter eller svårigheter på ett eller annat sätt .

Så handikappad är inte rumsrent nu?

Sist jag använde ordet handikappad va för att förklara varför en person hade städhjälp.

Är det okey att säga att någon är blind och kan därför inte ta körkort?

Det är rätt. Kunskap är ett livsfarligt virus. Här är innehållet i länken. En debattartikel skriven av Nyamko Sabuni, den där folkpartinegern som var minister ett tag du vet. Blunda nu hårt så att du inte lär dig något.

Bli kallad neger är kränkande
Nyamko Sabuni (fp): Ordet syftar på en lägre stående människa
Den som använder ordet neger borde upphöra med det så snart han eller hon blir medveten om att det kränker andra människor.

De som inte slutar av den anledningen kommer inte att sluta för att de får en lektion i ordets etymologi och historiska användning. Den här artikeln är inte till för dem, jag skriver istället för alla dem som inte använder ordet, men som undrar hur det kommer sig att ett ord kunnat bli så laddat och vara kränkande för så många.

Ordet neger kommer från spanskans ”negro” som betyder svart och det började användas om afrikaner under slavhandelns dagar. Mycket av vetenskapen och litteraturen om svarta vid den här tiden handlade om att skapa ett försvar för slaveriet och det koloniala projektet. För att rättfärdiga slaveriet var det nödvändigt att kunna tro att svarta var underordnade vita, så svartas underlägsenhet var det återkommande temat i vitas skildringar av afrikaner. Så här skrev till exempel svensken Olof Bergius i en reseskildring från 1819:



”Sådan står Negern på nedersta trappsteget av den menskliga odlingen. [?] Emellan hans förnufts högsta ståndpunkt och den förståndsgrad hvarifrån vi redan som barn börja uppstiga till vetenskapernas regioner ligger ett svalg, som hittills ingen har öfverstigit, hvilken ej ärft en stråle af de hvitas färg på sin hud och på sin själ. [?] att försöka civilisera denna undermänniska vore i strid med sjelfva naturen.” (Catomeris, Det ohyggliga arvet)

Negern är alltså en stereotyp, den bild av den svarte som vita fabricerat genom århundradena, och så här efter kolonialismen är det bara passande att svarta definierar sig själva genom att måla motbilder till ”negern”. Omdefinieringen av svarta är ett viktigt och nödvändigt projekt. Svarta är därför vaksamma inte bara på ordet neger utan även på diskurser som anspelar på svartas lathet, dumhet, libido eller andra nedvärderande föreställningar.



Anledningen till att vi i Sverige fortfarande har en diskussion om ordets vara eller icke vara – som man i andra västerländska länder kommit långt bortom – beror nog på svenskars svårighet att se Sveriges roll i det historiska sammanhang där rasismen spelat en central roll. Sverige som övriga Europa var en del av brotten mot Afrika. Både drottning Kristina och Gustav III bedrev handel med slavar och svenska vetenskapsmän var mycket aktiva när det gällde att förse det koloniala projektet med en vetenskaplig plattform ända från Carl von Linnés dagar fram till 1900-talet och det rasbiologiska institutet i Uppsala.

Varför reagerar svarta bara när det är vita som använder ordet neger, undrar många. Det beror på att det i vår värld som domineras av vita är ett privilegium att vara vit och en belastning att vara svart. Att vara vit ger till exempel företräde till arbets- och bostadsmarknaden, det innebär att man lättare får lån i bank och har svårare att dömas för brott. Vitheten ger alltså företräde på mörka människors bekostnad och därför reagerar afrikaner när vita kallar oss vid ett rasistiskt skällsord.



En del gillar att hävda att de inte alls menar något illa med användandet av ordet och att de har all respekt för svarta. Det är inte sant, och det visar sig när personen upplyses om att svarta ser ordet som stötande. Då kommer försvarstalen: ”jag har alltid sagt så här”, ”jag menar ju inget illa med det”. Dessa personer har absolut ingen respekt för afrikaner. Svarta har aldrig själva kallat sig negrer. En neger är en degraderad, sinnesslö, lägre stående människa och att kalla någon neger och inte mena något illa med det är att likna vid att spotta någon i ansiktet och inte mena något illa med det.

Huruvida ordet ska förekomma i litteraturen eller inte är en absurd fråga. Det är klart att om man beskriver kolonialtiden är det oundvikligt att ordet förekommer. Lika oundvikligt är det att ordet förekommer i litteraturen från den tiden.

Nyamko Sabuni , riksdagsledamot folkpartiet ,

"Folkpartinegern" klassiskt

 

[hagel]

Så handikappad är inte rumsrent nu?

Sist jag använde ordet handikappad va för att förklara varför en person hade städhjälp.

Är det okey att säga att någon är blind och kan därför inte ta körkort?

"Folkpartinegern" klassiskt

Halvhalt, tack!

Citatet lyder:
"Några handikappade vill att man ska fråga om man kan hjälpa och blir arga om man förutsätter att de inte vill ha hjälp medan andra vill att man verkligen inte ska fråga för att man inte ska förutsätta att de inte klarar sig."

Motsätter du dig att citatet ovan indikerar en extrem generalisering om "handikappade"? Handlar det om ett "handikapp" mentalt eller fysiskt till exempel (ganska stor skillnad i mina ögon)?

Men det allra viktigaste för mig är:
Ser denna "handikappade" person sitt "handikapp" som handikappande?

Jag kommer osökt att tänka på tråden som är skapad av @Stereo, där det målande och underhållande blir beskrivet hur tonårs-Stereos pappa rullar in i lärarrummet efter att Stereo varit olydig, varefter han möts av medlidande blickar (förtydligande: för att han är "handikappad" alltså) och huvuden på sned. Ja det vill säga, bara fram till det ögonblick rektorn med tillhörande crew upptäcker namnskylten med titeln "ÖVERLÄKARE" på . Är denne överläkarpappa alltså "handikappad", bara för att hans ben inte funkar som gemene mans?

Eller en person som råkade födas med cerebral pares (det vill säga: "CP-skada") och är precis lika smart eller dum som vem som helst bara med en kropp som inte lyder, är den "handikappad" eller funktionsnedsatt (läs: rent fysiskt alltså)?

En person med adhd: är det ett handikapp? Eller kanske bara något som är en del av personen som kräver att den måste vara lite kreativ på sin väg fram i livet? Är den funktion som är nedsatt för personen något handikappande eller bara något som gör att de "vanliga" funktionerna man förväntas ha i samhället kräver mer energi av personen? Följfrågan lyder såklart: är det så samhällets uppbyggnad och stöttande runt personen som felar eller detta "handikapp" som tillskrivs "damp-barnet"?

Ditt exempel med hen den blinde ( ) är ju ganska mitt i prick också . Personen är blind och den kan inte se. Varför ska det ses som något handikappande? Denne blinde person har en funktionnedsättning, funktionen av ett av hens sinnen är nedsatt. Men handikappad? Om personen inte känner sig handikappad, utan lever på som vem som helst, varför ska då seende människor definiera personen som "handikappad"? Min fästman har inget körkort heller (utan att vara blind), innebär det att man är handikappad utan körtkort (om man nu ska dra det till sin spets!)?

(ps. ibland känner jag mig dock lite handikappad av att behöva köra varje gång vi ska någonstans )

 

[Lampan]

Halvhalt, tack!

Citatet lyder:
"Några handikappade vill att man ska fråga om man kan hjälpa och blir arga om man förutsätter att de inte vill ha hjälp medan andra vill att man verkligen inte ska fråga för att man inte ska förutsätta att de inte klarar sig."

Motsätter du dig att citatet ovan indikerar en extrem generalisering om "handikappade"? Handlar det om ett "handikapp" mentalt eller fysiskt till exempel (ganska stor skillnad i mina ögon)?

Men det allra viktigaste för mig är:
Ser denna "handikappade" person sitt "handikapp" som handikappande?

Jag kommer osökt att tänka på tråden som är skapad av @Stereo, där det målande och underhållande blir beskrivet hur tonårs-Stereos pappa rullar in i lärarrummet efter att Stereo varit olydig, varefter han möts av medlidande blickar (förtydligande: för att han är "handikappad" alltså) och huvuden på sned. Ja det vill säga, bara fram till det ögonblick rektorn med tillhörande crew upptäcker namnskylten med titeln "ÖVERLÄKARE" på . Är denne överläkarpappa alltså "handikappad", bara för att hans ben inte funkar som gemene mans?

Eller en person som råkade födas med cerebral pares (det vill säga: "CP-skada") och är precis lika smart eller dum som vem som helst bara med en kropp som inte lyder, är den "handikappad" eller funktionsnedsatt (läs: rent fysiskt alltså)?

En person med adhd: är det ett handikapp? Eller kanske bara något som är en del av personen som kräver att den måste vara lite kreativ på sin väg fram i livet? Är den funktion som är nedsatt för personen något handikappande eller bara något som gör att de "vanliga" funktionerna man förväntas ha i samhället kräver mer energi av personen? Följfrågan lyder såklart: är det så samhällets uppbyggnad och stöttande runt personen som felar eller detta "handikapp" som tillskrivs "damp-barnet"?

Ditt exempel med hen den blinde ( ) är ju ganska mitt i prick också . Personen är blind och den kan inte se. Varför ska det ses som något handikappande? Denne blinde person har en funktionnedsättning, funktionen av ett av hens sinnen är nedsatt. Men handikappad? Om personen inte känner sig handikappad, utan lever på som vem som helst, varför ska då seende människor definiera personen som "handikappad"? Min fästman har inget körkort heller (utan att vara blind), innebär det att man är handikappad utan körtkort (om man nu ska dra det till sin spets!)?

(ps. ibland känner jag mig dock lite handikappad av att behöva köra varje gång vi ska någonstans )

Funktionsnedsättning är alltså ordet vi ska använda nu om jag förstår rätt?
Handikapptoaletter är det också ett kränkande ord?

 

[Thaliaste]

Njae, det är ju som någon skrev här att det är ett namn på en färg, svart. Men kanske pratar vi om varandra, jag menar i Sverige och här har vi aldrig haft svarta slavar.

Den svenska självbilden säger oss ofta det, men jo även Sverige har handlat med och importerat slavar.

Det går att läsa mer om här t ex: http://www.so-rummet.se/fakta-artiklar/slaveriet-och-triangelhandeln-del-1-sverige-och-slavhandeln

 

[Björk]

För ett antal år sedan var det någon på tv4-nyheterna som sa dåligaste.

Jag är en språkpolis. MEN, jag säger faktiskt väldigt ofta dåligaste eller dåligare.

 

[Björk]

Jag hör om många ärbjudanden på TV.

En kompis påpekade att många säger "vi syns" innan de skiljs åt. Det är väldigt roligt att svara "ja, vi ses också".

Vi syns minns jag att det kom som uttryck när jag var i tonåren på 80-talet. I alla fall på den ort jag växte upp. Det handlade inte egentligen om ett missförstånd utan att någon förmodligen tyckte det var lite roligt att säga så och sedan blev det jättepopulärt.

 

[sthu]

Jag har flera personer i min omgivning som säger att de får hybris av saker som irriterar eller stör dem. "Det är ju så jag får hybris!" kan personen utbrista när det till exempel är vägarbeten som skapar långa bilköer eller om hästen har rullat sig i hagens lerigaste hörn.
I börjat förstod jag knappt vad de menade, varför skulle något sånt ge hybris? Varför skulle något som irriterar mig göra att jag jämför mig med antika Greklands gudar eller ge mig storhetsvansinne? Men till slut fattade jag ju att de menade att de var irriterade och av någon anledning gillar att säga att de har hybris..

 

[Björk]

Jag vet inte hur vanligt det är i allmänhet men inom marsvinsvärlden så är det oerhört vanligt att lägga till ' och ´ i uppfödarnamnen. Min uppfödning heter Lyans (dock är den ej registrerad ännu) men det är då vanligt att skriva Lyan's eller Lyan´s. Jag har även sett folk lägga till det efter sina egna namn, tex Anna´s hästar eller Lisa's kläder.

Det där finns i alldeles för hög utsträckning även bland uppfödare till andra djurslag. Och vanligt på frisörsalonger samt en del andra liknande serviceinrättningar.

 

[Thaliaste]

Funktionsnedsättning är alltså ordet vi ska använda nu om jag förstår rätt?
Handikapptoaletter är det också ett kränkande ord?

Det är en fråga där det finns olika åsikter, och t ex Handikappförbunden har kvar sitt namn. Min erfarenhet är inte så mycket att man känner sig kränkt som i förolämpad, utan mer att det är irriterande att så ofta bli ihopklumpad utifrån det att man avviker från funktionsnormen. När personer med väldigt olika typer av funktionsnedsättningar blir omtalade som en grupp är det också lätt att trilla in i att se dem som en mycket mer homogen grupp än vad det egentligen är. En annan fråga är var funktionshindret egentligen är någonstans? Hos personen (som i "har ett funktionshinder") eller i miljön (som i att det är trappan som är hindret när en rullstolsburen inte kan ta sig in i en byggnad)? Jag tror inte att det viktigaste är att bestämma sig för ett ord som alltid funkar, utan mer om att tänka på hur man tänker och pratar om dessa personer.

 

[Efwa]

Det är en fråga där det finns olika åsikter, och t ex Handikappförbunden har kvar sitt namn. Min erfarenhet är inte så mycket att man känner sig kränkt som i förolämpad, utan mer att det är irriterande att så ofta bli ihopklumpad utifrån det att man avviker från funktionsnormen. När personer med väldigt olika typer av funktionsnedsättningar blir omtalade som en grupp är det också lätt att trilla in i att se dem som en mycket mer homogen grupp än vad det egentligen är. En annan fråga är var funktionshindret egentligen är någonstans? Hos personen (som i "har ett funktionshinder") eller i miljön (som i att det är trappan som är hindret när en rullstolsburen inte kan ta sig in i en byggnad)? Jag tror inte att det viktigaste är att bestämma sig för ett ord som alltid funkar, utan mer om att tänka på hur man tänker och pratar om dessa personer.

Det är just det där med olika åsikter.
Hur vet man vem man pratar med?

Jag tycker sånt här är skitsvårt och tycker att det ibland så politiskt korrekt att jag själv blir "handikappad" då jag inte vågar fråga om en rullstolsburen vill ha hjälp att lasta i bilen och nästan håller på att ramla ur rullstolen.
Troligtvis var personen van vid det och behövde ingen hjälp men det kunde ju också varit den som kommer hem och säger att minst fem personer gick

 

[Thaliaste]

Det är just det där med olika åsikter.
Hur vet man vem man pratar med?

Jag tycker sånt här är skitsvårt och tycker att det ibland så politiskt korrekt att jag själv blir "handikappad" då jag inte vågar fråga om en rullstolsburen vill ha hjälp att lasta i bilen och nästan håller på att ramla ur rullstolen.
Troligtvis var personen van vid det och behövde ingen hjälp men det kunde ju också varit den som kommer hem och säger att minst fem personer gick

Ja det kommer alltid att vara svårt, eftersom vi människor är olika (och annars vore det ju trist...) Man kommer inte kunna gå igenom livet och göra helt "rätt", om det rätta är att inte trampa någon på tårna någon gång. Men med ett vänligt sinne och att göra så gott man kan i att läsa av andra människor (ser hen ut att söka kontakt med omgivningen t ex?) så tror jag man kommer långt. Och har åtminstone gjort vad man kan.

(Minns när jag hoppade på kryckor och blev så frustrerad över att många bilar då stannade vid övergångsställen. Jag tyckte nämligen det var rätt skönt att få vila lite där, men det fick jag ju aldrig... )

 

[Björk]

7

Är det bara jag, av de som är lite äldre här, som redan som barn fick lära sig att säga chokladboll? Jag är helt förbryllad att detta fortfarande är en fråga efter, i mitt fall, minst 40 år.

Instämmer!

Jag har dragit mitt exempel i n-bollstrådar på nätet i över 10 år nu... och här kommer det igen:
När jag var omkring 7 år (1976) och var hos min mormor på besök så gjorde vi chokladbollar. Hon talade om för oss barnbarn att "vi låter bli att kalla det n-boll." Hon förklarade det med att min kusins bästa kompis A kunde bli ledsen. A är mörkhyad.

Min mormor var född 1921, hade jobbat lite som lokalvårdare, men i övrigt varit hemmafru genom livet. Ursprungligen från en mindre ort i Norrbotten, men flyttade och bodde sen i Stockholm som vuxen. Om en kvinna som hon med den bakgrunden redan 1976 begrep att n-ordet inte var lämpligt eftersom det faktiskt kunde göra någon mörkhyad ledsen så är det för mig totalt obegripligt att människor IDAG vägrar att förstå det.

Min respektive använde ordet en gång i början av vår relation. Jag frågade om vem som var vem när vi tittade på en tv-serie och han svarade "ja, men Mr xxx, det är han som är n-ern". Jag märkte att han sa det som en beskrivning, han lade själv ingen värdering i ordet. Jag ifrågasatte språkbruket och han visste helt enkelt inte att det var ett olämpligt ord. Han vara uppvuxen i en familj där det använts som en rent beskrivande term på svarta personer. Det kunde jag kanske tycka var lite okunnigt att inte veta hur ordet debatterats, MEN när jag förklarade för honom så hade han inga som helst problem att ändra språkbruk. Han resonerade som jag tycker folk BORDE resonera; "okej, oj, är det SÅ, det visste jag inte, då ska jag inte säga så mer".

Det var/är liksom inte krångligare än så.

Sen har vi ju kategorin som ser det som sin RÄTTIGHET att säga n-ordet och n-bollar. För att "det alltid har hetat så".. "jag menar inget kränkande".... osv osv. Konstigt nog finns nästan inga människor som fortsätter hävda sin rätt att kalla psykiskt funktionshindrade för idioter, barn till ogifta för bastarder eller oäktingar eller personer med downs syndrom för mongoloider.

Det måste vara någonting med det där n-ordet. Man VILL liksom inte förstå eller bry sig.

 

[Thaliaste]

Jag är en språkpolis. MEN, jag säger faktiskt väldigt ofta dåligaste eller dåligare.

Oh....

Jag är besviken.

 

[tanten]

Det är just det där med olika åsikter.
Hur vet man vem man pratar med?

Jag tycker sånt här är skitsvårt och tycker att det ibland så politiskt korrekt att jag själv blir "handikappad" då jag inte vågar fråga om en rullstolsburen vill ha hjälp att lasta i bilen och nästan håller på att ramla ur rullstolen.
Troligtvis var personen van vid det och behövde ingen hjälp men det kunde ju också varit den som kommer hem och säger att minst fem personer gick

Hur svårt kan det vara?

Att rakt och öppet fråga om hjälp eller hålla upp en dörr - precis som man gör med vilken annan person som helst. Hoppar nån på kryckor öppnar jag dörren eftersom det är svårt om bägge händerna är upptagna. Eller så frågar jag om jag kan hjälpa till när nån baxar en barnvagn. Ett enkelt "vill du ha hjälp?"

Vilket förstås skiljer sig från klappen på huvudet och "Jag kan hjälpa dig".

Jag har själv aldrig varit med om att nån tagit illa upp.

Däremot har jag fått några "Nej tack, det går bra ändå". Både från fullt kapabla och från funktionshindrade.

Det blir konstigt om man kan tänka sig att fråga om att hjälpa en barnvagn, men inte en rullis.

 

[Efwa]

Jag försökte ändra mitt inlägg, eller fylla på det. Råkade trycka på sänd.

Det jag skulle fortsätta med var att det kanske är därför folk inte vill hjälpa andra? Rent allmänt.
Folk blir kränkta eller förolämpade när man "tror" att de inte klarar skivan.

Men det är ju inte bara det. Ser man att saker är jobbigare än det är för mig. Må det vara för att jag ser eller kan röra mig eller för den delen inte har kassar i handen just då. Så kan jag ju hjälpa bara för att vara medmänniska. Göra det som tar lång tid kortare just den dagen.
Personen behöver ju inte vara handikappad på något sätt alls. Man kan bara vara mitt i verkligeheten just den dagen.

Vad är fel med det? Varför blir man arg då?