Korkad man går bakom ryggen på familj

@Petruska Det handlar väl lite om hur grötiga relationer man har. Som karamelldrottningen beskriver det ska en hel släkt mobiliseras kring den här kvinnan, det för åtminstone mina tankar åt ett trist håll.

Själv skulle jag vilja ha praktisk hjälp av mina anhöriga om jag krisade och skulle separera - men det är också allt. Prata och gråta skulle jag göra med väninnekören.

Min väninna ligger just nu i skilsmässa (ingen otrohet inblandad men en hel del elakheter) och då hon även är min kusin och hennes mor o far är mina närmsta grannar och hennes make sen 25 år är i högsta grad en del av familjen så vore det väl konstigt om jag inte blev inblandad, så även andra släktingar.
Hennes systrar och jag får stötta henne genom en hel del tråkiga händelser.
Att jag INTE skulle reagera över hans taskiga beteende OCH stötta henne förstår jag inte.
 
Apropå att tala med sina mödrar - så inser jag att min ena dotter och jag diskuterade ganska frispråkigt anledning till hennes separation - alltså, det har aldrig slagit mig att det skulle vara något märkligt med det? Å andra sidan så har jag aldrig diskuterat frispråkigt på samma vis med mina egna föräldrar, vilket inte heller känns som något märkligt.
Nej, jag tycker inte heller att någotdera av det är märkligt. Det beror väl på hur man är som person, vad man har för relation till varandra, hur man tänker liksom. Massa grejer.
 
@Luff Jag vet inte hur du får det till att du inte skulle få stötta din kusin?

Här var utgångspunkten karamelldrottningens "hon har hela släkten med mig och moster i spetsen som stöd". Utifrån det skrev jag om grötiga relationer. För mig låter det som det, när hela släkten ska in i smeten.
 
@Luff Jag vet inte hur du får det till att du inte skulle få stötta din kusin?

Här var utgångspunkten karamelldrottningens "hon har hela släkten med mig och moster i spetsen som stöd". Utifrån det skrev jag om grötiga relationer. För mig låter det som det, när hela släkten ska in i smeten.
jo det låter ju nästan som det rör sig om massa personer. Menar bara att hon kan vända sig till fler om hon vill. Är ju en rätt liten släkt om det nu spelar nån roll. Men har ju bott med dem som liten då jag inte fick bo med mina föräldrar under en period och alltid stått nära då vi har nog varit rätt sammansvetsade. Även om vi på senare år mer är med våra familjer, jobb, livet och allt har ju såklart förändrats. Men att om det händer något om nån av oss behöver hjälp på ett eller annat sätt vill nog iaf som jag uppfattar det vi hjälpa varandra. Visst att mina mostrar kan gå mig på nerverna ibland men de är ändå på nått sätt nästan lika mkt familj som min mamma. Står dem betydligt närmare än min pappa tex.
 
mandalaki skrev ganska tydligt att det beror väl på vilka relationer man har, så ingen behöver känna sig anklagad där. Eftersom du just citerade mandalaki och ingen annan.
@mandalaki också
Petruskas inlägg citeras i mandalakis inlägg och jag spann vidare på diskussionen. Alltså fortsatte jag på Mandalakis spår me den tvisten att jag både är släkt och bästa vän.
 
När jag storbölande ringde till min mamma och talade om att han var otrogen OCH misshandlat mig vid upptäckten av det, så svarade min mamma efter att hon frågat om jag skulle lämna honom för det? med
- Lite får man kröka rygg här i livet.

Nåja, alla har inte en sån mamma som jag har.
Har man en sån, likadan alltså, så avråder jag från att berätta såna detaljer. Det leder till mer än en separation.

Men vilken fruktansvärd kommentar..
 
Att han har svikit dem med att inte vara den perfekta pappan som de trodde om man säger så
Men tror du inte att de skulle känna sig svikna om han hade lämnat sin familj utan att otroheten hade funnits med i bilden, är den skillnaden så enormt stor? Som barn kan man omöjligt heller förstå nyanserna i ett vuxet parförhållande utan tänker mer svartvitt att det var pappans fel. Men ni som är vuxna runt den här familjen borde kunna se mer nyanserat på det här. Det låter tex väldigt deprimerande att behöva leva upp till att vara perfekt i omgivningens ögon, särskilt inför den närmaste familjen. Ju mer jag hör om den här familjen och vilken piedestal den verkar ha suttit på, desto mindre förvånar det mig att han var otrogen. Jag frågar mig hur han annars skulle ha gjort för att ta sig ur dessa stora förväntningar som tycks ha legat på honom.
 
Att han har svikit dem med att inte vara den perfekta pappan som de trodde om man säger så

Den meningen säger så mycket att jag nästan vill gråta. Den perfekta pappan/mamman/människan finns inte. Om man uppmuntrar barn att växa upp i den tron, är man helt säker på att livet kommer att bli väldigt svårt för dem. Väldigt fort.

Nästa hårslitande detalj är att ta ansvar för vad andra TROR om mig. Hur i glödheta helvete skulle det gå till?! Ska jag ta ansvar för om jag gör folk besvikna när de har inbillat sig något om mig? Det är ju så sjukt att det inte går att börja beskriva.
 
Att han har svikit dem med att inte vara den perfekta pappan som de trodde om man säger så
Nu gör du en sammanblandning jag inte gillar.

En bra pappa är - i min värld - en person som har en relation till sina barn.

Vad han och barnens mamma, andra släktingar, vänner och förälskelser, har för relationer, det förändrar inte på något vis hans värde som pappa.

"perfekt pappa" - i den mån något sådant ens finns i sinnevärlden - har föga att göra med materiella ting, och hans kärleksliv har inte heller med "perfekt pappa" att göra.
 
Att han har svikit dem med att inte vara den perfekta pappan som de trodde om man säger så
Men, vad har otrogenhet med saken att göra? Han kan väl vara världens bästa pappa samtidigt som han gillar en annan kvinna, eller gillar att ha fler förhållanden eller whatever?

Världens bästa man var han väl kanske inte, men frun var nog heller inte världens bästa. Eller så var de jättebra, fast inte tillsammans.
 
Att han har svikit dem med att inte vara den perfekta pappan som de trodde om man säger så

Men så kan du väl inte säga. Min pappa var otrogen mot min mamma, flera gånger, och till slut fick hon nog och sparkade ut honom. Hon har väl aldrig riktigt förlåtit honom för det och det har vi ungar varit mycket medvetna om.

Trots det är han världens bästa pappa! Som röker, lagar god mat, aldrig är singel och är överdrivet förtjust i sin cocker spaniel. Även pappor är människor och människor är väldigt sällan perfekta.
 
[...]Trots det är han världens bästa pappa! Som röker, lagar god mat, aldrig är singel och är överdrivet förtjust i sin cocker spaniel. Även pappor är människor och människor är väldigt sällan perfekta.

OTOTOT - men nu blev ju jag förtjust i din pappa bara för den fetstilta raden!:rofl:

Myrten - dubbel cockerägare
 

Liknande trådar

Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
10 850
Senast: Imna
·
Relationer Vad är hemligheten bakom att lyckas i långa relationer? Alltså inte att bara vara i en långvarig relation utan att faktiskt trivas i...
13 14 15
Svar
287
· Visningar
37 895
Senast: monster1
·
Relationer I vilken ände ska jag börja ens försöka förklara det som har hänt, mina tankar och allt kaos som just nu omsluter mig.. Jag får försöka...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
35 159
Senast: cirkus
·
Relationer Varning för långt och vimsigt inlägg, måste bara få skriva av mig, kände jag. Jag lever i en relation sedan två och ett halvt år...
2 3
Svar
44
· Visningar
3 986
Senast: Vallmo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp