Köpte du rätt ras?

[squarepants]

Många, många rastrådar på det här forumet.

Hur många har egentligen köpt rätt ras? Många gillar sin hund, individen, men skulle aldrig köpa samma ras igen. Andra tycker sig fått fel individ men vill aldrig byta ras. En del köpte hund efter vissa kriterier för några år sedan, och idag är läget annorlunda och kriterierna för nästa ras är helt eller delvis annorlunda.
Vilka kriterier köpte du hund efter? Blev det rätt? Om inte, varför blev det fel? Hur tänkte du annorlunda inför nästa hund, eller hur kommer du tänka annorlunda inför kommande hundar?

 

[Laa]

Jag fick till ett hundra procent rätt ras, trots att jag verkligen inte var intresserad egentligen. (Sambon är ansvarig för rasvalet)
Jag ville ha en brukshund, och fick en knähund. Och det är så rätt så rätt så rätt. För det finns inte en chans att jag skulle klara ge en brukshund vad den kräver för att vara lycklig, inte som mitt liv ser ut just nu iaf.
Dock var det ren tur att rasen passar mig (oss) så bra som den gör, den är köpt strikt på utseende och närhet till uppfödare. Idiotiska orsaker, men vi har haft otrolig tur, och jag har blivit totalt biten av rasen. Så pass att jag själv börjat föda upp den (med massor av stöd från "min" uppfödare), läser allt jag kommer över och träffar så många hundar jag bara kan hinna med. I nuläget kan jag inte för mitt liv tänka mig en annan ras, trots att denna har sina fel och brister, som så många andra, men man vet ju aldrig vad framtiden har i beredskap för mig. Förhoppningsvis en griffonvalp som föds i februari, om tiken är dräktig

 

[Monstermom]

Jag är nöjd med min ras (även om min individ som bekant har mentala brister), men bekymrad över aveln kanske man kan säga... Så jag är inte absolut bergsäker på att nästa blir en cc, även om jag verkligen älskar rasen!

Väldigt stort fokus på utställning, tyngre, klumpigare hundar och jag tycker mig se ett allt kortare ansikte (), och ärligt talat rätt tråkiga hundar som helst vill ligga och slappa... Det är inte min sorts cc! Och i andra änden, närmast valpfabriker som pressar ut kull efter kull med dussintals valpar efter i stort sett vad som helst. Populariteten har också inneburit en i vissa fall ansvarslös avel när det kommer till att sätta hälsan främst.

Ja, det låter kanske lite väl hårt och nej jag säger inte att all cc-avel är på tok! Men jag gillar inte trenden jag tycker mig se.

Men överlag, jag trivs med den här typen av hund (inte för att jag är otrygg och vill att min hund ska skydda mig). Deras mentalitet passar mig väldigt väl, och jag älskar molosser! För mig, med vad jag söker i en hund, är cc kronan på verket. Det lär inte ändra sig, men det står inte skrivet i sten vad nästa hund blir...

Och jag ångrar absolut inte att jag köpte Monster heller, även om jag gråtit många tårar över honom! Jag har aldrig kommit en hund så nära som det blivit med honom, och han har lärt mig otroligt mycket - inte minst ödmjukhet för mina egna brister. Jag hoppas jag får ha honom många, många år till.

 

[Singoalla]

Många, många rastrådar på det här forumet.

Hur många har egentligen köpt rätt ras? Många gillar sin hund, individen, men skulle aldrig köpa samma ras igen. Andra tycker sig fått fel individ men vill aldrig byta ras. En del köpte hund efter vissa kriterier för några år sedan, och idag är läget annorlunda och kriterierna för nästa ras är helt eller delvis annorlunda.
Vilka kriterier köpte du hund efter? Blev det rätt? Om inte, varför blev det fel? Hur tänkte du annorlunda inför nästa hund, eller hur kommer du tänka annorlunda inför kommande hundar?

Intressant tråd!

Jag skulle säga ja och nej. När jag bestämde mig för dvärgpinscher så visste jag att det var en egensinnig ras som krävde mycket arbete och fast hand för att det inte ska bli en odräglig liten skit. Jag såg det som en utmaning som var värd priset. Jag måste dock erkänna att jag, trots att jag tyckte att jag var super-förberedd, blev lite tagen av hur mycket som faktiskt krävdes. Det finns dagar då jag önskar att jag hade en knähund. Förbannat mig över att jag skulle ha just en liten skit-DP. Men när allt kommer omkring så är jag fortfarande så fruktansvärt kär i rasen att jag vet inte om någon annan hund skulle vara värd arbetet för mig.

 

[dobbis]

Jag är uppfödd med stående och apporterande fågelhundar, när jag flyttade hemifrån köpte jag en schäfer hane, rätt individ ,fel ras.
Sen var jag utn hund en period och letade sen ny hund,valet föll på dobermann och det blev helt rätt,dom är som jag.
Jag har prövat flera raser och även fött/föder upp andra som passar bäst just nu,men mitt hjärta ligger hos dobbarna.

 

[Kilauea]

När jag köpte lagotton så beskrevs de som goa labbar i mindre format, typ. Det var inte vad jag fick.
Rasklubben står nu för att det är en ras som kräver pälsvård, som behöver jobba och som kan ha rädslor.
Jag har fått jobba mycket med min lagotto, för att få en hyffsat bra individ mentalt. Det är ingen som tror mig när jag berättar och i helgen gjorde vi reklam (och avskräckte folk) för rasen genom att stå i rasmontern på hundmässan.

Summa summarum: Jag älskar lagotton som ras. Det kommer definitivt bli fler i mitt liv. Dock vet jag mer nu vad som väntar mig som lagottoägare.

Har även labbe och hans mentalitet jämfört med lagotton är helt tvärtom. Han är väl inte helt rastypisk, med en hel del "hot" i sig (syftar på hans bph, totalt orädd och med "jag fixar matte, akta dig", dock med bra brytning när hotet lagt sig).
Älskar labbens glada positiva sida, vilket var anledningen till att vi valde labbe, jag och sambon. Kommer bli fler labbar framöver också .

 

[Monstermom]

dom är som jag.

Det där tror jag många gånger är nyckeln för att hitta rätt.

 

[squarepants]

Jag har själv gjort både rätt och fel

Första hunden gjorde jag helt fel. Köpte en individ, blandras, jag gillade, och tänkte inte framåt alls. Tänkte inte på hälsa. Det blev på så många vis rätt, jag skulle inte byta bort honom för allt smör i Småland. Men jag kommer heller aldrig köpa en blandras igen. Han har tonvis med fina egenskaper som sällskapshund, men få som arbetshund. Han ledde mig dock in på rätt spår - jag SKA ha en riktig fågelhund tänkte jag.

Nästa hund gjorde jag ungefär samma sak, med ett undantag. Jag köpte åter igen en individ, en vuxen hane. Men på rätt grunder skulle jag vilja påstå. Jag tittade på min blandras och frågade mig vilka egenskaper jag gillade och kom fram till att den ena rasen i honom borde passa mig. Hälsotestad och en mentalitet som passade mig perfekt. Tyvärr dog han ändå ung och lämnade mig med krossat hjärta, och det enda jag tänkte på var att jag ville ha HONOM igen. Så jag köpte samma ras, nästan exakt samma stam och fick en i det närmaste kopia av den gamle. På gott och ont! Alla goda egenskaper, och nästan alla dåliga.. Envis och tjockskallig, egentligen för mycket hund för mig när jag så lite kunde. Men vi har utvecklats ihop och jag älskar min mongohund. Men jag kommer aldrig köpa den rasen igen. Jag gillar våra individer av rasen, men inte aveln och inte rasen i stort.

Senaste hunden tänkte jag rätt och vägde in framtiden, och det blev rätt! Och jag vågar nog säga att jag alltid kommer ha en minst en jaktcocker vid min sida. "Jaktcockrarna är som smarties, dom kommer i alla färger och man kan inte ha för många"

 

[nullo-modo]

Japp nu är raserna helt rätt, bland stövarna är vi inne på tredje smålänningen och på älg sidan är vi fast på hedehunden som inte är med i skk.

Har även haft Hamilton, gråhund, jämte, dunker och några beaglar.

Skulle jag sluta jaga blir troligen första jag testar lapsk vallhund då jag är en spets person.

 

[Jenka]

Mina har inte blivit helt rätt. Dvärgschnauzern blev väl som jag tänkt mig men mitt eget träningsintresse växte och hans motivation räcker inte till. Dessutom har jag insett att pälsvård inte intresserar mig alls.

Aussien går lite i perioder. Egentligen är hon nog lite för krävande och har lite svårt att slappna av. Men hon är precis den träningskompis jag letade efter.

Överlag fick jag ungefär de hundar jag väntat mig men mina preferenser ändras ju mer erfarenhet jag får. Troligen blir det en annan ras nästa gång, men det ligger långt fram i tiden.

 

[Bulldoozer]

Fel hund, fel ras..

Maken blev kär i valparna när vi var över hos en bekant, eftersom jag precis köpt en halv häst så var det inte läge att neka honom. Ozzy har ju haft massa smärtproblematik förutom att han är skarp så vi har inte haft det lätt alla gånger. Dessutom är han enmanshund och inte familjehund och skulle behöva jobba gärna nån timme varje dag mentalt och fysiskt.

Eftersom han är så frusen så kan jag inte ta med honom till stallet (eller kan kan jag ju men det känns taskigt) när jag vet att jag kommer vara där länge och det är kallt.

Med facit i hand så skulle jag hellre haft nån slags spaniel eller golden som gärna hänger med till stallet i alla väder men som också kan koppla av och vara nöjd med att ligga på soffan nån dag ibland. Sen så finns det ju lättare dp's också, syrrans är en glad obekymrad liten skit som finner sig i det mesta och är nöjd med att slappa och älskar alla människor.


Ozzy:

 

[Milene]

Vilken bra tråd!

Jag har haft lite olika raser, som passat mig bra där jag då befunnit mig i livet.

Nu har jag en stabyhoun, och hon är perfekt. Hon passar mig bara bättre och bättre..! När jag köpte henne hade jag själv mycket ork och energi och kunde sysselsätta oss båda. Nu "soffar vi till oss" tillsammans, tar lite kortare promenader än förr, och njuter av livet!
Tror inte det blir någon mer hund efter den här, hon är den bästa!!!

Som flera har sagt, kanske det är lika viktigt med rätt individ som med rätt ras..?

 

[Ainon]

Många, många rastrådar på det här forumet.

Hur många har egentligen köpt rätt ras? Många gillar sin hund, individen, men skulle aldrig köpa samma ras igen. Andra tycker sig fått fel individ men vill aldrig byta ras. En del köpte hund efter vissa kriterier för några år sedan, och idag är läget annorlunda och kriterierna för nästa ras är helt eller delvis annorlunda.
Vilka kriterier köpte du hund efter? Blev det rätt? Om inte, varför blev det fel? Hur tänkte du annorlunda inför nästa hund, eller hur kommer du tänka annorlunda inför kommande hundar?

Hund nr 1.
Blev helt fel ras, men fick en underbar individ Egentligen blev det ju mycket rätt utefter de kriterier jag hade innan köp, dvs liten praktisk hund som är framåt och glad, lättuppfostrad och inte kräver så mycket. Allt det stämmer ju in till 100%. Men tänkte väll inte igenom mina kriterier nog mycket då jag verkligen saknat att hunden orkar följa med när jag är ute och tränar och hunden inte riktigt orkar med i min livsstil. Älskar dock ändå min lilla chihuahua grabb så himla mycket!

Hund 2
Här ville jag ha en aktiv större hund som hänger med på alla tränings och friluftsaktiviteter, en snäll, social hund som är välbalanserad trots aktivitetsnivån. Möjlighet till draghundsträning samt ev fågeljakt. Skulle egentligen blivit en renrasig vorsteh (bokat valp) men så föll jag över min nya stjärna (som jag haft i ca 1,5v nu) som är en ung draghundsmix med huvudsakligen vorsteh/pointer. Är så himla nöjd än så länge , trodde aldrig att det kunde vara såhär naturligt och lättsamt att ha hund (det är ett mög och väldigt omotiverande att först vara ute och träna och sedan behöva Gå en promenad med hunden efteråt). Fantastiskt kunna ta med hunden på all träning och en hund som älskar att vara ute oavsett väder.

 

[Ponylove]

JAg skulle förhuvudtaget inte ha hund förrän jag var klar med utbildningen, och då skulle jag ha en mellanstor-stor hund var tanken då jag alltid föredragit stora hundar.

Men så blev jag kompis med en tjej vars två hundar inte fungerade tillsammans, den lilla chihuahuan levde i ständig skräck att bli frukost åt den andra hunden med klara mentala problem, den blev flera gånger attackerad o biten illa och började få betende störningar på grund av stress. slickade sina tassar så de blödde mm.
Först skulle den lilla bara vara en vecka hos mig för att få komma bort lite, men den veckan är nu 3 år snart...
Så jag har en knappt två kilos chihuahua istället för en stor hund...
Men jag gälskar henne över allt annat i världen, praktiskt att hon får plats i handväskan med, och skulle kunna tänka mig en till någon gång, men då vill jag ha en sån som hon o det kan ju bli knepigt. Hon är nämligen knäpptyst, försiktig och väldigt slapp hund o inte sån hyper som många chihuahuas brukar vara. så av den anledningen blir det nog en annan ras just för att jag vill ha en sån som henne i mentalitet.

 

[Askur]

Ja, ja, ja! OM jag nu ens skulle köpa en annan ras så är det utav tillökning för jag kommer säkerligen hålla mig till staffar så länge jag lever. Rent utseendemässigt faller dom mig i smaken. Dom har snygga exteriör och riktigt djup blick. Jag är en riktig sucker för ögon och jag har nog inte träffat/sett en enda staff som inte haft ögon som tilltalat mig!
Älskar också den där självsäkra personligheten och att dom är så allsidiga! Jag gör ju allt med min hund och det är exakt så jag vill ha det! Jag som person är väldigt spontan och har många intressen och det känns underbart att ha hittat en ras som jag kan dela det tillsammans med.

 

[glittra]

O ja! Helt rätt ras för mig. Ibland tänker både jag och maken att "det skulle allt vara roligt med en lite större hund" sen lånar vi svågerns schäfer ett tag (ett par timmar räcker) och inser att vi är så nöjd med vår lilla terrier. Vi har fått mycket hund i liten förpackning, en otrolig personlighet, med så många egna idéer och påhitt att det inte går att låta bli att älska honom. Han går från full fart till vila på direkten (jag har svårt för "stirriga" hundar), älskar alla typer av aktivering men tycker lika mycket om sovmorgon.

Vår älskvärda individ har, som en trolig kombination av arv och fostran, en del (rasotypiska) problem med rädslor så det hoppas jag kunna slippa med nästa hund.

 

[Milosari]

Hund nr 1: Labbe utan stamtavla. Jag ville ha en snäll promenadkompis och fick en superturbo pansarvagn. Helt fel egentligen, men det blev ändå rätt på något sätt. Jag fick upp ögonen för brukshundklubben och det har ju påverkat mig väldigt mycket. Jag är fortsatt svag för labbarna och hade kunnat tänka mig en till.

Hund nr 2: Schäferblandras. Njäää… Ingen bra individ precis. Men där labben var helt opåverkbar så lyssnade den här hunden faktiskt, hon ville vara nära mig och kunde styras med små signaler. Så hon fick in mig på vallhundspåret. Kommer nog inte köpa en blandras eller en schäfer igen.

Hund nr 3: Australian Kelpie. HELT rätt ras, men fel individ. Hunden var inte så människoälskande som jag ville, saknade dessutom lite motor och var skottberörd. Blev mycket bättre när kulorna rök dock, men har ändå inte riktigt den där kamplusten och uthålligheten som jag söker.

Hund nr 4. Australian Kelpie. Rätt individ den här gången . Rio är en virvelvind! En hund man blir glad av. Hund nr 5 kommer också bli en kelpie, men det dröjer några år för det tar sin lilla tid och sitt engagemang att träna och tävla 2 aktiva brukshundar

 

[Migo]

(Boss, dvs första BC-valpen)
Vilka kriterier köpte du hund efter?
Jag ville ha en aktiv, lättmotiverad hund med sund kroppsbyggnad och hög intelligens. Eftersom jag redan var kär I BC som ras pga min äldre hund så ville jag ha en BC till, och ville att denna skulle vara avlad för vallningen. Självklart skulle hunden vara reggad, föräldrarna hälsoundersökta och friska och jag ville att den skulle vara uppfödd i hemmiljö, inte hundstall.

Blev det rätt?
Både ja och nej. Rasen - absolut.

Om inte, varför blev det fel?
Jag borde ha satt mig in bättre i vad vallningen är, att ett VP inte är någon garanti för fungerande vallhund. Borde haft mer tålamod att lära känna flera uppfödare och då haft ett annat urval, istället för att köpa valp från en kennel som säljer många hundar till sport. Hur mycket jag än älskar min Boss så är varken mentaliteten eller arbetsförmågan något som ger mersmak.

Hur tänkte du annorlunda inför nästa hund?
Jag var/är numera mycket noga med att titta på föräldradjuren och släkten i arbete. Huruvida de är födda under en gran eller i en soffa spelar inte så stor roll så länge familjeträden har lämnat stabila hundar som jobbar som jag vill ha det. Uppfödaren ska ha stor erfarenhet av praktiskt arbete och tävling med vallhund, inte bara lång erfarenhet av att ha dem. Jag tittar väldigt noga på släktens resultat, vilka förare som kört dem osv, speciellt om jag inte har möjlighet att träffa båda föräldrarna.

Valpen jag hoppas få hem nu är en avkomma efter två hundar jag känner väl och har sett i både tränings-och arbetssituationer. Jag känner flera avkommor från hanen, syskon till hanen och avkommor efter dem. Har träffat, tränat med och gillar flera av tikens halvsyskon på båda sidor och är bekant med hennes tidigare avkommor. Har ganska höga förväntningar

 

[LittleJohn]

Jag trivs super med mina raser , golden och labrador, och dras både till mentalitet och utseende. Det jag framför allt älskar med mina retrivers är den otroliga positiva inställningen dem har! Ingenting är tråkigt, utan de ger alltid allt oavsett vad

Sen om jag kommer testa någon annan ras nästa gång det är dags för hundköp låter jag vara osagt, kommer nog alltid vara åtminstone en retriver i detta hushållet men finns många andra raser jag också är intresserad av

 

[yennork]

Jag är egentligen en spetsmänniska och fattar fortfarande inte hur det kom sig att jag blev pudeltant. Dvärgpudlar dessutom.

Men det blev perfekt. OK, det syns att deras frisyrer är hemmaklippta, men de är så oerhört roliga att ha att göra med. Clowner och divor...en som gärna tränar rallylydnad och en som tycker det är onödigt.Båda ser till att sätta fart på matte, både till kropp och huvud.

Nästa hund blir en pudel. En mellanpudel, det är inte helt lyckat att träna dvärgpudel när ens rygg inte är vad den borde.