Många, många rastrådar på det här forumet.
Hur många har egentligen köpt rätt ras? Många gillar sin hund, individen, men skulle aldrig köpa samma ras igen. Andra tycker sig fått fel individ men vill aldrig byta ras. En del köpte hund efter vissa kriterier för några år sedan, och idag är läget annorlunda och kriterierna för nästa ras är helt eller delvis annorlunda.
Vilka kriterier köpte du hund efter? Blev det rätt? Om inte, varför blev det fel? Hur tänkte du annorlunda inför nästa hund, eller hur kommer du tänka annorlunda inför kommande hundar?
Även om just "min" ras inte ens fanns med på listan när jag började fundera på att skaffa hund igen så insåg jag rätt snart att det var rätt ras. Jag ville ha en mångsidig, positiv ras utan för mycket jakt eller för "hård" skalle, en bra allround-hund med tydlig på och av-knapp.
Hehe, come to think of it så kan jag saxa in det jag skrev när jag först kontaktade uppfödaren till mina nuvarande två hundar för att höra om hon trodde att en dalmatiner skulle passa mig
. Värt att notera var att jag hade en hund innan som jag egentligen inte hade haft några kriterier för när jag skaffade honom. Det slutade tyvärr inte så bra...
Så jag var mycket mer noggrann den här vändan.
"För närvarande har jag två katter och en häst. Därför vill jag ha en hund som fungerar ihop med andra djur och som kan följa med mig på ridturerna med hästen och vara med i stallet. Min förra hund (en tjuvparning mellan schäfertik och okänd far) klarade inte alls med det vilket kändes väldigt tråkigt då jag spenderar mycket tid i stallet. Jag skulle även vilja ha en hund som är allsidig vad gäller användningsområden eftersom jag tycker om att arbeta med lydnad men även är sugen på att träna t ex spår eller agility. Samtidigt vill jag även att min hund vet när den ska koppla av och helst inte vara allt för skällig eftersom jag till vardags bor ensam med mina två katter i en lägenhet i Gällivare. Jag vill heller inte, vis av erfarenheten från min förra hund, ha en hund med alltför utpräglade jakt- eller vallningsinstinkter."
Naturligtvis var jag även noga med hälsan och hade redan innan jag skrev det där sållat bort en rad raser. Såhär i efterhand upplever jag att jag fått precis allt det jag ville ha, plus lite till. Jag har förvisso ingen häst eller katter längre men allt det övriga står kvar. Jag har även blivit utställningsintresserad (vilket inte fanns med på kartan då det begav sig). Nuförtiden spårar jag med och ställer ut min stora och den lilla har jag planer för att satsa lite på brukstävlingar med. Tyvärr är hon rätt envis och tjurskallig mellan varven så för närvarande försöker vi bara hitta bästa sättet att kommunicera utöver vardagslydnaden.
Så för min del är både rasen och individerna allt jag kunnat önska
. Visst, det kan vara enormt krävande och ibland kan jag känna att jag önskar att jag var så mycket duktigare än vad jag är för att kunna träna dem rätt. Dock verkar jag ha gjort något rätt om man ska döma av hur ofta jag får kommentarer om hur duktiga de är på att lyssna (yeah right, brukar jag tänka, de har bara en bra dag). Jag har helt enkelt haft tur med två hundar som, oftast iaf, är villiga att möta mig halvvägs trots att jag är långt ifrån någon expert på hundträning.
