Sv: Köpa vuxen hund...
Mina två senaste (och alltså mina två nuvarande) har båda kommit som vuxna omplaceringar, hanen var 6 år när han kom och tiken 4 år.
Jag sökte och ville ha vuxen hund eftersom jag inte har tiden och möjligheten att vara hemma med en valp så länge som krävs.
Och det finns både bra och dåligt, positivt är ju att detagit sig förbi slyngelåldern, är förhoppningsvis rumsrena och har baslydnad och så. Förhoppningsvis. Nackdelen är att om de inte är rätt tränade och/eller fostrade kan man få mycket värre problem att få bukt med det än en valp, eller inte få bukt med det.
Jag visste väldigt väl bägge mina hundars historia, men det är ändå vissa saker som upptäckts längs vägen också. Nu har jag 'fördelen' att välja en typ av hund och ras som jag visste skulle ha enbart grundträning (läs: Veta vad den heter, förstå typ 'gå och lägg dig', kunna gå i koppel, rumsren samt bilvan), vilket jag såg som ett plus, mindre som kan (i mina ögon) lärts in fel.
Hanen var inga problem alls att uppfostra/träna som jag ville ha honom, det tog ungefär ett halvår innan han var som jag ville ha honom i sådana avseenden som att kunna gå lös i skog och mark utan att jaga t ex. Att jag inte kunde förutsätta det visste jag ju (bägge mina är fd kapplöpningsgreyhounds). Tiken var det ungefär samma sak med - på ytan. Hon visade sig dock inte vara riktigt pålitlig med det där med att vara lös vilket har ställt till en del problem, och en del blodsspillan.
Sen det som egentligen är viktigast att hela tiden ha med i beräkningen att vissa individer klarar det bättre att få ett nytt hem än andra. Min tik tyckte 'jaha, jag bor här nu? Ja här verkar ju jättetrevligt, det går bra det här' och boade in sig omedelbart. Hanen tog ett ÅR innan han någotlunda började visa sitt rätta jag. Han var ganska gnällig och låg första veckan, för attsen raskt byta det mot att bli ett häftplåster som vägrade släppa mig utom synhåll. Han var som en skugga bakom mig 24 h om dygnet.. Jättegulligt i böckerna man läste som barn, men den som försökt dammsuga och varenda gång man backar stupat på en 70 cm stor hund inser att det är inte såå kul i verkligheten
Hanen började dessutom pinka inne när han blev lämnad ensam, vilket var minst sagt enerverande. Det var någon form av 'protest' eller 'otrygghetsbeteende' som jag under många år inte fick bukt med. Trots hundsällskap och träning osv. Det enda som hjälpte var att ge honom en liiiten avgränsad yta bara att vara på. När tiken kom försvann pinkandet nästan helt från en dag till en annan, så där var svaret annat hundsällskap.
Nu är mina inte så representativa dock. Hanen hade bott i hundgård fram tills någon månad innan han kom hit (således blev han lyrisk första julen att vi tog in ett kissträd åt honom.. Vi slängde julgranen på juldagsmorgonen, den STANK..), och tiken hade lyckats (hur förstår jag eg inte?) straffa sig ut från mer än ett hem innan hon kom hit. I grunden är dock bägge omplacerade för att de vägrade acceptera att deras tävlande dagar var över och inte klarade att som pensionerade bo i ett hem med tävlande hundar.
Det som jag ser som en av de allra största fördelarna med att ta en vuxen är att man kan kolla/man vet sådana saker som hur den är med andra hundar (och ev hanhundsaggressivitet), om det är en ras med höftledsproblem eller liknande kan man kolla det innan, man har också mer koll på hundens psyke än vad man kan se hos en valp etc.
Stora nackdelen är att man inte kan forma hunden själv på samma sätt som med en valp.
Nästa hund här blir dock en vuxen det med =)
Och veterinärbesiktiga hunden, även om du kan ta över försäkring och hunden aldrig varit sjuk etc så är det alltid bra att göra en veterinärbesiktning.
Får helt enkelt fundera på ungefär samma saker som när man köper/letar häst. 
