Köpa Siberian Husky!

Status
Stängd för vidare inlägg.
Men stopp i toan, barnen spyr, biljäveln startar inte, vattenledningar fryser, strömavbrott, hunden har diarré, hästen är halt, transporten måste besiktigas, mjölken är slut och var i helvete är nycklarna? Och sen när man har torkat, bytt däck, hängt tvätt, fakturerat, deklarerat, mockat och sexat så ska huskyn ut och dra.
Det kan verka som om dygnet har 24 timmar att använda till precis det man vill men ju fler ägodelar och barn och plikter man skaffar sig desto mindre bestämmer man över hur man ska spendera sin tid.
Det är inte roligt om en levande varelse blir en boja, något man inte riktigt orkar eller hinner med.

Ta du en titt i Huskygruppen på Fb, där finns MASSOR av människor som fixar allt detta, så vad säger att inte vi skulle det! :yuck:

Likväl som jag kör min ponny en sväng kan jag väl köra hundarna? O_o
 
Ta du en titt i Huskygruppen på Fb, där finns MASSOR av människor som fixar allt detta, så vad säger att inte vi skulle det! :yuck:

Likväl som jag kör min ponny en sväng kan jag väl köra hundarna? O_o

Jag tänker att det är farligt att tro att folk har sina liv i ordning baserat på vad de visar upp på sociala medier. Man vet inte om de ligger, hur ofta de städar badrummet eller om hunden tuggat sönder soffan. Jag menar bara att man måste vara beredd på att göra en massa avkall på det perfekta livet om man väljer en väldigt krävande hundras.
 
Måste bara tillägga att min jaktgalna schäferhanne även jagade barn. Fällde dom meddelst tackling eller hoppade upp på ryggen. Inte en ond tanke i honom men ungarna tyckte inte det var jättekul att få 37 kg schäfer över sig. Han var en omplacering som hade lite svårt med lek överlag. Ville så mycket. Han fick inte leka med barn kan jag säga.
 
Jag blir helt mållös..

Det finns ingen röd tråd i de raser du vill ha. De överlappar nästan ingenstans. De kräver helt olika saker och passar bäst i helt olika livsstilar och med helt olika personligheter.

Det är inte rimligt att tro att du kommer kunna engagera dig i sporter baserat på vad hunden vill ha. Välj en ras som tycker om det ni redan gör och vet att ni tycker om.
Kan du (eller någon som gillat ditt inlägg) förklara för mig varför det måste vara en röd tråd i raserna en blivande hundägare väljer mellan. Den stora skillnaden är mellan att ha en hund och att vara hundlös. Själv har jag som seriös hundägare valt mellan en kortbent terrier, whippet och vorsteh när jag skulle köpa valp. Det går utmärkt att gilla både terriertemperament och vinthundskaraktör samtidigt.

Sedan undrar jag varför man måste vara så aktiv som man kommer att vara när man har skaffat hund, INNAN man har hunden. Visa mig en prospektiv hundägare som går 15000-20000 steg om dagen minst fem gånger i veckan utan hund. Själv skulle jag bara komma upp i hälften av stegen om jag inte hade jycke. Ärligt kan jag säga att hälften av promenaderna skulle inte bli av, om inte hunden ville ha dem.
 
Kan du (eller någon som gillat ditt inlägg) förklara för mig varför det måste vara en röd tråd i raserna en blivande hundägare väljer mellan. Den stora skillnaden är mellan att ha en hund och att vara hundlös. Själv har jag som seriös hundägare valt mellan en kortbent terrier, whippet och vorsteh när jag skulle köpa valp. Det går utmärkt att gilla både terriertemperament och vinthundskaraktör samtidigt.

Sedan undrar jag varför man måste vara så aktiv som man kommer att vara när man har skaffat hund, INNAN man har hunden. Visa mig en prospektiv hundägare som går 15000-20000 steg om dagen minst fem gånger i veckan utan hund. Själv skulle jag bara komma upp i hälften av stegen om jag inte hade jycke. Ärligt kan jag säga att hälften av promenaderna skulle inte bli av, om inte hunden ville ha dem.
Frågan är väl vad man vill med hunden, för mig är jakten prio ett, där spaltar jag även ner vilken typ av jakt som jag är intresserad av. Men för mig är det även viktigt att hunden fungerar i en familj. Utöver det vill jag hålla på med lite olika saker men de har inte lika hög prioritet. Alltså är den röda tråden i mitt rasval jakt.
Andra har som första prioritet att hålla på med bruksgrenarna, där har de som röda tråd.
Vill man ha en aktiv sällskapshund så är det ens röda tråd.
Med dina alternativ så vet jag inte vad du egentligen vill göra med din hund. Det är så olika typer, vorsthe signalerar jakt, whippet racing och terrier grytjakt. För mig går inte bilden ihop riktigt.

Att man är aktiv innan man skaffar hund kanske inte är så vanligt men man bör nog fundera på hur livet ser ut, finns tiden till att vara ute med hunden? Eller måste jag skära ner på något annat? Gillar jag att hänga i skog och mark eller vill jag hellre gå på vägar.

Jag skulle önska att fler blivande hundägare verkligen tänkte igenom sitt rasval innan köp och provar på lite olika aktiviteter för att få en riktig bild av dem.
 
Kan du (eller någon som gillat ditt inlägg) förklara för mig varför det måste vara en röd tråd i raserna en blivande hundägare väljer mellan. Den stora skillnaden är mellan att ha en hund och att vara hundlös. Själv har jag som seriös hundägare valt mellan en kortbent terrier, whippet och vorsteh när jag skulle köpa valp. Det går utmärkt att gilla både terriertemperament och vinthundskaraktör samtidigt.

Sedan undrar jag varför man måste vara så aktiv som man kommer att vara när man har skaffat hund, INNAN man har hunden. Visa mig en prospektiv hundägare som går 15000-20000 steg om dagen minst fem gånger i veckan utan hund. Själv skulle jag bara komma upp i hälften av stegen om jag inte hade jycke. Ärligt kan jag säga att hälften av promenaderna skulle inte bli av, om inte hunden ville ha dem.
Jag tänker mer en röd tråd på syftet.
Min absoluta prio var en medelstor hund för agility, även om jag visste att jag skulle vilja köra bland annat lydnad och bruks utöver det. Så då hade jag ett spann med raser att välja mellan - BC, jaktlabbe, kelpie och aussie. BC gick bort för att jag inte kunde erbjuda seriös satsning på vallning, jaktlabbe gick bort för även om de är smäckra är det svårare för dem att hävda sig i agility, och sen var det smakval mellan kelpie och aussie. Det blev aussie. Men raserna har ju väldigt mycket gemensamt. Lättlärda, intelligenta, glada, aktiva hundar som vill samarbeta med sin förare.

Det är liksom en sån röd tråd jag menar. Säger något "jag väljer mellan bichon frisé, hovawart, grönlandshund och stövare" så finns det ju ingen röd tråd i de valen. Det är omöjligt att säga vad personen letar efter för hund och det är troligtvis en person som TS som säger "vi gör det hunden vill" vilket sen inte lär bli av.

Om de vet att de gillar att gå ut och jogga och vill bo på gård med hästar och andra djur så är det ju bra att skaffa hund som kan passa in i de förutsättningarna.
 
Alltså, sådär lite allmänt: jag är helt för att avråda och försöka styra en person bort från ett olämpligt rasval, men att göra sig lustig över allt människan i fråga drömmer om tycker jag är rätt trist beteende.
Drömmar håller jag med dig om. Men att försöka skapa en förljugen och överdriven bild av sitt perfekta liv, samtidigt som man med jämna mellanrum är hånfull eller till och med elak mot andra här - det är ännu tristare beteende.
 
Kan du (eller någon som gillat ditt inlägg) förklara för mig varför det måste vara en röd tråd i raserna en blivande hundägare väljer mellan. Den stora skillnaden är mellan att ha en hund och att vara hundlös. Själv har jag som seriös hundägare valt mellan en kortbent terrier, whippet och vorsteh när jag skulle köpa valp. Det går utmärkt att gilla både terriertemperament och vinthundskaraktör samtidigt.

Sedan undrar jag varför man måste vara så aktiv som man kommer att vara när man har skaffat hund, INNAN man har hunden. Visa mig en prospektiv hundägare som går 15000-20000 steg om dagen minst fem gånger i veckan utan hund. Själv skulle jag bara komma upp i hälften av stegen om jag inte hade jycke. Ärligt kan jag säga att hälften av promenaderna skulle inte bli av, om inte hunden ville ha dem.
Men det är nåt jag tycker mig se, rätt ofta: entusiastiska (och uppriktiga!) människor som köper hund och berättar om allt de ska göra: lydnad, spår, sök, agility, listan är ofta lång. Och ärligt menad. Sen blir det - ibland ingenting av det. Det var inte lika roligt i verkligheten som i tanken och fantasin, och framförallt så orkade man inte. Dessa timmar varje dag, vecka efter vecka, år ut och år in. Och då tänker jag på brukshundar. Jag inbillar mig att en Husky kan ligga snäppet över - inte minst pga att där är så specifika krav en sån hund har, krav och begränsningar (knappast något lösspringande etc). Och då tror jag att man i de flesta fall (inte alla, givetvis) behöver ha ett intresse som man utövat redan innan man köper en krävande hund.

Å andra sidan - hur ska man kunna ha erfarenhet om man aldrig provat? Knepigt.
 
Å andra sidan - hur ska man kunna ha erfarenhet om man aldrig provat? Knepigt.

Man kan ju ha en längtan efter aktiviteten i sig, separat från längtan efter hunden, tänker jag. Man vill just jaga, dra, tävla i någon specifik sport, osv. Ingen garanti att det är lika roligt i verkligheten som i fantasin ändå givetvis, men bättre chanser än om man vill ha bara hunden och tänker sig att man ska anpassa sig med intressen man inte har.

För jag håller med, man ser ofta dagdrömmar och fantasier som hundarna sedan får betala för. Inte för att folk är elaka, utan för att det inte fanns något eget driv bakom fantasierna. Då blir det svårt att pressa sig när det regnar, haglar, man är förkyld, det är aldrig ljust, man ska vänta på sin tur i timmar, osv...
 
Men det är nåt jag tycker mig se, rätt ofta: entusiastiska (och uppriktiga!) människor som köper hund och berättar om allt de ska göra: lydnad, spår, sök, agility, listan är ofta lång. Och ärligt menad. Sen blir det - ibland ingenting av det. Det var inte lika roligt i verkligheten som i tanken och fantasin, och framförallt så orkade man inte. Dessa timmar varje dag, vecka efter vecka, år ut och år in. Och då tänker jag på brukshundar. Jag inbillar mig att en Husky kan ligga snäppet över - inte minst pga att där är så specifika krav en sån hund har, krav och begränsningar (knappast något lösspringande etc). Och då tror jag att man i de flesta fall (inte alla, givetvis) behöver ha ett intresse som man utövat redan innan man köper en krävande hund.

Å andra sidan - hur ska man kunna ha erfarenhet om man aldrig provat? Knepigt.

Det där med att det är svårt att ha erfarenhet utan att ha provat har varit (och delvis är) ett stort problem för mig. Jag skulle säkert kunna gilla många fler hundsporter om jag hade hundar mer lämpade för det än mina salukis, men inte sjutton kan jag veta...

Det jag däremot fått möjlighet att göra, det är att låna en dvärgschnauzer att träna lydnad och spår med (främst lydnad). Det gjorde att jag upptäckte att det var skitkul och tack vare det kom jag igång ordentligt med de egna hundarna, dock kör vi rallylydnad eftersom det passar oss (och hundarnas icke-existerande mentala uthållighet) mycket bättre.

Jag själv säger ständigt till folk att de är varmt välkomna att hälsa på mig och mina salukis om de är intresserade av rasen. Flera har tagit emot det erbjudandet också och genom det har jag dels fått goda vänner, dels hittat ett fantastiskt hem åt en omplacering för många år sedan (inte jag som omplacerade, men jag hjälpte till att förmedla kontakt osv). Jag säger också till folk att de är välkomna att komma till olika tävlingar dit vi ska, erbjuder samåkning om de vill och informerar så mycket som möjligt om hur livet med saluki/vinthund är.

På så sätt finns det alltid en god möjlighet för salukiintresserade (åtminstone i stockholmstrakten) att få en bra inblick i hur livet med saluki är på riktigt. Jag tänker att om jag delar med mig och ger en bra uppfattning om vad vi gör, då ökar också chansen att folk gör en korrekt bedömning kring huruvida de själva passar ihop med rasen eller inte. Och jag kan såklart hjälpa potentiella valpköpare att få kontakt med bra uppfödare.

Nu vet jag inte om folk generellt sett är så som mig, men om fler gör på mitt sätt när någon ny rasintresserad dyker upp, då kan det nog sluta ganska bra i alla fall :)
 
Kan du (eller någon som gillat ditt inlägg) förklara för mig varför det måste vara en röd tråd i raserna en blivande hundägare väljer mellan. Den stora skillnaden är mellan att ha en hund och att vara hundlös. Själv har jag som seriös hundägare valt mellan en kortbent terrier, whippet och vorsteh när jag skulle köpa valp. Det går utmärkt att gilla både terriertemperament och vinthundskaraktör samtidigt.

Sedan undrar jag varför man måste vara så aktiv som man kommer att vara när man har skaffat hund, INNAN man har hunden. Visa mig en prospektiv hundägare som går 15000-20000 steg om dagen minst fem gånger i veckan utan hund. Själv skulle jag bara komma upp i hälften av stegen om jag inte hade jycke. Ärligt kan jag säga att hälften av promenaderna skulle inte bli av, om inte hunden ville ha dem.

Jag är en person som är intresserad av flera olika raser och olika sporter och användningsområden. Däremot så hade jag redan hundar, sällskapshund, och kände att de inte räckte till till det jag ville göra och att jag redan hade haft schäfer tidigare och saknade det. Samt att jag tycker IPO är så fantastiskt kul. Nu blev det schäfer men jag kommer garanterat ha flera olika raser. Skillnaden är att jag väljer ras utefter vad jag vill göra. Vill jag tex jaga med en apportör som jag har lite planer på i framtiden så kommer det bli jaktlabbe, om jag skaffar gård med djur blir det förmodligen BC. Förmodligen kommer jag ha flera raser samtidigt precis som jag har nu, men de är ju skaffade just för olika syften. Även om de även kommer tränas inom samma områden också.

Jag väljer inte en ras som är snygg och sen försöker tillfredsställa den. Jag tror även TS hånfulla översittarsätt gör att folk tröttnar. De har själva enbart läst om rasen och sett bilder på dom lösa och anser sig själva ha mer kunskap än folk som faktiskt har erfarenhet av dom.

Och på tal om aktivering. Nä, jag var inte lika motiverad till att träna när jag bara hade småhundarna. MEN den stora skillnaden är väl att jag visste vad jag ville göra, och har gjort det tidigare.
 
Drömmar håller jag med dig om. Men att försöka skapa en förljugen och överdriven bild av sitt perfekta liv, samtidigt som man med jämna mellanrum är hånfull eller till och med elak mot andra här - det är ännu tristare beteende.

Om bilden ts ger av sitt liv är förljugen och överdriven är jag inte i läge att bedöma. De flesta trådar handlar trots allt om saker ts vill göra, inte som ts faktiskt gör.

Och jag har varit på den mottagande sidan av ts elakhet, så jag vet hur hon kan vara. Har några gånger rapporterat ts till moderator för hur hon betett sig mot andra medlemmar. Jag tycker ändå inte det rättfärdigar att bete sig illa.
 
Tack @Tassetass !

Men alltså allvarligt talat, jag orkar faktiskt inte ens ta in allt som skrivs, jag tycker att jag verkligen försökt hålla mig på en god nivå trots allt som skrivs.
Men jag måste ju också säga att jag förstår er, i diverse trådar kan man utläsa att flera (inte alla) har ganska normala/vanliga jobb (Jobbar själv på ett vanligt jobb som Skötare nu så förstår inte påhoppen om snobbighet faktiskt) och diverse smärtproblematik eller annan psykisk problematik i sin vardag och då förstår jag att det känns kaxigt att en icke jante person med dessa ickeproblem tar sig ton i tråd efter tråd för att fråga om råd till ett härligt liv.
Jag förstår att det känns övermäktigt att leva sig in i min "hyffsat friska" vardag och se till att jag kommer att orka "detta och detta" när man själv tycker sig kämpa med det man själv har.
Jag lever ett hektiskt liv och älskar det! Både jag och min sambo är oerhört drivna människor och jag har inte förljugit någonting, jag har aldrig påstått ATT saker är NU. Det enda jag har sagt i samtliga trådar är följande:

1. Nu renoverar vi vår lägenhet och är NÖJDA med katt och en aktiv vardag samt arbeten som tar mycket tid samt studier just nu och studier pågång till våren 2018 för mig då.

2. Nästa år är tanken att vi skall börja kolla på hus och om vi hittar något som passar oss så lär vi köpa. Då skall katten få en kattgård.

3. Om 1-2 år börjar det bli dags för hund och vi lär börja med 1 valp för att sen utöka till 2 så småningom, då kommer att vi att bygga till hundgård.

4. Någonstans i den här perioden vill vi också ha barn men vi tycker att det är lämpligast att jag först har studerat klart eller åtminstone är inne på det sista, just av anledningen att slippa luftslott.

5. På en 10 års period vill vi ha en mindre gård/hus med stall för att kunna ha hästar och eventuellt höns, helst inga höns om sambon får säga sitt!

6. Japp, vi är sjukt aktiva och extremt duktiga på att planera vår tid.

7. Vi har varken fysiska, psykiska eller ekonomiska problem som sätter käppar i hjulet för en aktiv och levande vardag enligt vad vi tycker är bra för oss.

Tack.
 
Men alltså allvarligt talat, jag orkar faktiskt inte ens ta in allt som skrivs, jag tycker att jag verkligen försökt hålla mig på en god nivå trots allt som skrivs.

Men jag måste ju också säga att jag förstår er, i diverse trådar kan man utläsa att flera (inte alla) har ganska normala/vanliga jobb (Jobbar själv på ett vanligt jobb som Skötare nu så förstår inte påhoppen om snobbighet faktiskt) och diverse smärtproblematik eller annan psykisk problematik i sin vardag och då förstår jag att det känns kaxigt att en icke jante person med dessa ickeproblem tar sig ton i tråd efter tråd för att fråga om råd till ett härligt liv.

Jag förstår att det känns övermäktigt att leva sig in i min "hyffsat friska" vardag och se till att jag kommer att orka "detta och detta" när man själv tycker sig kämpa med det man själv har.
Jag lever ett hektiskt liv och älskar det!

Men vad är det där för attityd? Du har ju ingen aning om vad folk har för erfarenheter, om och hur eventuella problem påverkar, hur folk levt förut i sina liv osv osv. Jag har varken psykiska problem eller smärtproblematik (förutom mina händer men det hindrar mig inte i vardagen alls), är färdig jurist och morsa och jag har åstadkommit ungefär allt jag vill så här långt i livet, men det hindrar mig inte från att ibland se att folk kanske är lite orealistiska i sina förväntningar emellanåt. Mycket är görbart, men inte allt, och framför allt går inte allt alltid att göra på det sätt man vill. Att problematisera är inte att vara negativ, det är att skapa större möjlighet att lyckas eftersom man kan se brister i sina planer.
 
Tack @Tassetass !

Men alltså allvarligt talat, jag orkar faktiskt inte ens ta in allt som skrivs, jag tycker att jag verkligen försökt hålla mig på en god nivå trots allt som skrivs.
Men jag måste ju också säga att jag förstår er, i diverse trådar kan man utläsa att flera (inte alla) har ganska normala/vanliga jobb (Jobbar själv på ett vanligt jobb som Skötare nu så förstår inte påhoppen om snobbighet faktiskt) och diverse smärtproblematik eller annan psykisk problematik i sin vardag och då förstår jag att det känns kaxigt att en icke jante person med dessa ickeproblem tar sig ton i tråd efter tråd för att fråga om råd till ett härligt liv.
Jag förstår att det känns övermäktigt att leva sig in i min "hyffsat friska" vardag och se till att jag kommer att orka "detta och detta" när man själv tycker sig kämpa med det man själv har.
Jag lever ett hektiskt liv och älskar det! Både jag och min sambo är oerhört drivna människor och jag har inte förljugit någonting, jag har aldrig påstått ATT saker är NU. Det enda jag har sagt i samtliga trådar är följande:

1. Nu renoverar vi vår lägenhet och är NÖJDA med katt och en aktiv vardag samt arbeten som tar mycket tid samt studier just nu och studier pågång till våren 2018 för mig då.

2. Nästa år är tanken att vi skall börja kolla på hus och om vi hittar något som passar oss så lär vi köpa. Då skall katten få en kattgård.

3. Om 1-2 år börjar det bli dags för hund och vi lär börja med 1 valp för att sen utöka till 2 så småningom, då kommer att vi att bygga till hundgård.

4. Någonstans i den här perioden vill vi också ha barn men vi tycker att det är lämpligast att jag först har studerat klart eller åtminstone är inne på det sista, just av anledningen att slippa luftslott.

5. På en 10 års period vill vi ha en mindre gård/hus med stall för att kunna ha hästar och eventuellt höns, helst inga höns om sambon får säga sitt!

6. Japp, vi är sjukt aktiva och extremt duktiga på att planera vår tid.

7. Vi har varken fysiska, psykiska eller ekonomiska problem som sätter käppar i hjulet för en aktiv och levande vardag enligt vad vi tycker är bra för oss.

Tack.
:rofl:

Men om nu du och din sambo är de här sjukt aktiva, extremt duktiga och drivna ickejantemänniskorna, varför frågar du om råd för ett härligt liv här? Du ser ju bukefolket som en samling fysiskt eller psykiskt demolerade vrak med vanliga jobb så jag förstår inte vad de skulle ha att ge dig.

Eftersom du dessutom aldrig tar åt dig ett enda råd du får, vilket är extra tydligt i den här tråden, så verkar det bara som att du vill skryta om en livsstil som du inte ens har. Den finns bara i din fantasi.
 
Kan du (eller någon som gillat ditt inlägg) förklara för mig varför det måste vara en röd tråd i raserna en blivande hundägare väljer mellan. Den stora skillnaden är mellan att ha en hund och att vara hundlös. Själv har jag som seriös hundägare valt mellan en kortbent terrier, whippet och vorsteh när jag skulle köpa valp. Det går utmärkt att gilla både terriertemperament och vinthundskaraktör samtidigt.

Sedan undrar jag varför man måste vara så aktiv som man kommer att vara när man har skaffat hund, INNAN man har hunden. Visa mig en prospektiv hundägare som går 15000-20000 steg om dagen minst fem gånger i veckan utan hund. Själv skulle jag bara komma upp i hälften av stegen om jag inte hade jycke. Ärligt kan jag säga att hälften av promenaderna skulle inte bli av, om inte hunden ville ha dem.
Eller hur innan jag skaffade hund ,då var min ända aktivitet ridning. efter jag skaffade hund går jag låånga promenader,joggar, går på gym, cyklar, kör drag med mina stora!
och nej man måste inte alls ha nån röd tråd tycker inte jag heller, jag har haft både sällskapshundar,brukshundar och vallhundar och anpassar livet till viss del efter hunden då jag tycker mycket olika hundsporter är kul. det jag aldrig skulle köpa är jakthund ,cocker spaniel,golden samt hundar med hemsk fysik, annars är jag också öppen för många olika raser.
 
Tack @Tassetass !

Men alltså allvarligt talat, jag orkar faktiskt inte ens ta in allt som skrivs, jag tycker att jag verkligen försökt hålla mig på en god nivå trots allt som skrivs.
Men jag måste ju också säga att jag förstår er, i diverse trådar kan man utläsa att flera (inte alla) har ganska normala/vanliga jobb (Jobbar själv på ett vanligt jobb som Skötare nu så förstår inte påhoppen om snobbighet faktiskt) och diverse smärtproblematik eller annan psykisk problematik i sin vardag och då förstår jag att det känns kaxigt att en icke jante person med dessa ickeproblem tar sig ton i tråd efter tråd för att fråga om råd till ett härligt liv.
Jag förstår att det känns övermäktigt att leva sig in i min "hyffsat friska" vardag och se till att jag kommer att orka "detta och detta" när man själv tycker sig kämpa med det man själv har.
Jag lever ett hektiskt liv och älskar det! Både jag och min sambo är oerhört drivna människor och jag har inte förljugit någonting, jag har aldrig påstått ATT saker är NU. Det enda jag har sagt i samtliga trådar är följande:

1. Nu renoverar vi vår lägenhet och är NÖJDA med katt och en aktiv vardag samt arbeten som tar mycket tid samt studier just nu och studier pågång till våren 2018 för mig då.

2. Nästa år är tanken att vi skall börja kolla på hus och om vi hittar något som passar oss så lär vi köpa. Då skall katten få en kattgård.

3. Om 1-2 år börjar det bli dags för hund och vi lär börja med 1 valp för att sen utöka till 2 så småningom, då kommer att vi att bygga till hundgård.

4. Någonstans i den här perioden vill vi också ha barn men vi tycker att det är lämpligast att jag först har studerat klart eller åtminstone är inne på det sista, just av anledningen att slippa luftslott.

5. På en 10 års period vill vi ha en mindre gård/hus med stall för att kunna ha hästar och eventuellt höns, helst inga höns om sambon får säga sitt!

6. Japp, vi är sjukt aktiva och extremt duktiga på att planera vår tid.

7. Vi har varken fysiska, psykiska eller ekonomiska problem som sätter käppar i hjulet för en aktiv och levande vardag enligt vad vi tycker är bra för oss.

Tack.
Jag tänker som så att man är två om barn med. om ni både jobbar heltid ,och har lust att lägga varannan kväll var på att sticka ut med hundarna två timmar så skulle det absolut funka. och sånna personer som er brukar sticka och träna under luncher eller innan jobb osv. så jag ser inte att ni skulle vara så himla upptagna som andra här i tråden påstår.
 
Men alltså allvarligt talat, jag orkar faktiskt inte ens ta in allt som skrivs, jag tycker att jag verkligen försökt hålla mig på en god nivå trots allt som skrivs.
Men jag måste ju också säga att jag förstår er, i diverse trådar kan man utläsa att flera (inte alla) har ganska normala/vanliga jobb (Jobbar själv på ett vanligt jobb som Skötare nu så förstår inte påhoppen om snobbighet faktiskt) och diverse smärtproblematik eller annan psykisk problematik i sin vardag och då förstår jag att det känns kaxigt att en icke jante person med dessa ickeproblem tar sig ton i tråd efter tråd för att fråga om råd till ett härligt liv.
Grejen är att vi som du frågar om råd är människor med livserfarenhet.
Måååånga Bukefalister har barn, gårdar, brukshundar, krävande jobb, höga utbildningar och så vidare.
Du frågar efter råd gång på gång men verkar inte vilja ha dom. Stalltråden är ett exempel, denna hundtråd en annan. Studiependlingen en tredje. Det finns fler exempel tror jag.
Jag förstår inte varför folk fortfarande diskuterar med dig.

Jag hoppas verkligen att ditt liv blir så perfekt som du vill.
Ett bra betalt jobb med perfekt chef och kollegor, inga funktionsnedsatta barn, inga galna grannar, ingen sjukdom som gör dig trött, ingen allergisk hund och allt annat som kan drabba en människa UTAN egen förskyllan.
 
Tack @Tassetass !

Men alltså allvarligt talat, jag orkar faktiskt inte ens ta in allt som skrivs, jag tycker att jag verkligen försökt hålla mig på en god nivå trots allt som skrivs.
Men jag måste ju också säga att jag förstår er, i diverse trådar kan man utläsa att flera (inte alla) har ganska normala/vanliga jobb (Jobbar själv på ett vanligt jobb som Skötare nu så förstår inte påhoppen om snobbighet faktiskt) och diverse smärtproblematik eller annan psykisk problematik i sin vardag och då förstår jag att det känns kaxigt att en icke jante person med dessa ickeproblem tar sig ton i tråd efter tråd för att fråga om råd till ett härligt liv.
Jag förstår att det känns övermäktigt att leva sig in i min "hyffsat friska" vardag och se till att jag kommer att orka "detta och detta" när man själv tycker sig kämpa med det man själv har.
Jag lever ett hektiskt liv och älskar det! Både jag och min sambo är oerhört drivna människor och jag har inte förljugit någonting, jag har aldrig påstått ATT saker är NU. Det enda jag har sagt i samtliga trådar är följande:

1. Nu renoverar vi vår lägenhet och är NÖJDA med katt och en aktiv vardag samt arbeten som tar mycket tid samt studier just nu och studier pågång till våren 2018 för mig då.

2. Nästa år är tanken att vi skall börja kolla på hus och om vi hittar något som passar oss så lär vi köpa. Då skall katten få en kattgård.

3. Om 1-2 år börjar det bli dags för hund och vi lär börja med 1 valp för att sen utöka till 2 så småningom, då kommer att vi att bygga till hundgård.

4. Någonstans i den här perioden vill vi också ha barn men vi tycker att det är lämpligast att jag först har studerat klart eller åtminstone är inne på det sista, just av anledningen att slippa luftslott.

5. På en 10 års period vill vi ha en mindre gård/hus med stall för att kunna ha hästar och eventuellt höns, helst inga höns om sambon får säga sitt!

6. Japp, vi är sjukt aktiva och extremt duktiga på att planera vår tid.

7. Vi har varken fysiska, psykiska eller ekonomiska problem som sätter käppar i hjulet för en aktiv och levande vardag enligt vad vi tycker är bra för oss.

Tack.

Jag är helt enig med @Tassetass om att vissa inlägg här gränsar till mobbning. Men jag tolkar det som att din oförmåga (riktig eller dryghet?) att ta råd från de som ger goda råd triggar igång det.

Jag har ett välbetalt arbete med lång utbildning och sitter i en ledande position och har en sambo som oxå har ett ännu mer högbetalt arbete med ännu längre utbildning, vi har också planer (kanske mer realistiska då iaf en av oss ,inte jag, har erfarenhet av att driva jordbruk..) på en mindre gård så småningom (men då mer inriktat på självförsörjning för att kunna jobba mindre). Jag uppfattar inte klientelet som hänger på bukefalos som på något vis mindre kapabla än vad jag är, jag tror du har fått råd från flera här (jag gissar även inkl mig själv) som lever i en tillvaro med bättre ekonomi, högre utbildning och klart närmare ditt drömliv än vad du är nu. Men, spelar det någon roll? Mitt värde som människa och värdet i de råd jag ger handlar inte det minsta om vad jag tjänar eller gör på jobbet eller om jag har andra problem. Snarare är de råd jag har gett i denna tråd helt jävla värdelösa jämfört med flera andras som har lång erfarenhet av bruks, drag och jakthundar vilket varken du eller jag har.

Ser du inte att det är det som retar igång folk? För mig handlar det inte det minsta om Jante att avråda dig från en Husky utifrån det jag vet om rasen och det jag hört från otroligt kunniga människor som arbetat och levt med rasen. Det handlar just om att om du ska skapa det perfekta livet (och lycka till med det, helt ärligt, jag är imponerad av sin drivkraft kring det och att du har så tydliga mål, det har jag aldrig haft, det bara blir som det blir) så kommer en Husky vara helt åt fanders, precis som för de allra flesta av oss som inte lever för att tävla på snö med draghund och därmed ser till att skapa sig plats, tid och ekonomi för att driva runt det.

Varför blir du så provocerad av de råd du får egentligen? Både en rottis eller en Labbe skulle ju funka alldeles utmärkt till det liv ni vill leva enligt flera i tråden. Det är ju inga "golvmopps"-raser (även om jag lätt kommer välja en sån om det blir en gård då de flesta gärna lever ett aktivt liv men inte kräver det på samma sätt).
 
@Vogue
Jag tycker också att Siberian Huskys eller hur man säger i plural :D är vackra och ser så där härligt vilda, nästan lite frånvarande ut. Men efter att ha läst i den här tråden så blev jag verkligen inte sugen på att skaffa en.
Tycker du ska köpa en Afghan istället. Okomplicerade och enkla hundar som bara kräver lite pälsvård. Dock bör man ha två så de kan leka tagen ihop, promenader räcker inte för dem. De behöver en stor yta att springa på :) De fäller inte på samma sätt som andra hundar (det mesta fastnar i borsten) så det kan du ha som argument mot sambon.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Hund Jag och min man drömmer om att bli med husky någon gång i framtiden. Inte den närmaste tiden, utan om ett antal år. Tanken är att skaffa...
2
Svar
26
· Visningar
5 313
Senast: Enya
·
Hundavel & Ras Hur många rastrådar klara Buke av? 🙄 Vi är en familj på snart fem personer som börjar bli lite sugna på hund, eller i alla fall jag och...
6 7 8
Svar
144
· Visningar
11 433
Senast: Guldaskig
·
Hundavel & Ras Jag hjälper en bekant att välja ras för framtida hundköp och behöver lite tips :) De har haft hund innan, världens snällaste lugnaste...
2 3 4
Svar
79
· Visningar
7 499
Senast: Sezziyanen
·
Hundavel & Ras Familjen ska utökas med en familjemedlem men det råder velande och funderingar. Familjen består av mig som kommer ha huvudansvar över...
2
Svar
33
· Visningar
6 266
Senast: Sofie.S
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp