Omplacering har nämnts många gånger. Sedan tycker jag att malamuterna känns mjukare än huskys. Huskyn upplevs skarpare mentalt också, enligt de jag kört med iaf. Det efterfrågades erfarenhet och jag har vuxit upp med malamuter, familjen var bekant med en av de första kennlarna som introducerade rasen till Sverige och gjorde ett jättearbete där, och har med stort intresse följt utvecklingen av malamuter, huskys och hur det går i drag/utvecklingen exteriört showmässigt. Har kört en del på brukshundklubben etc och där träffat båda raser, förutom drag då. Ägnat osunt mycket tid åt att rymningssäkra hundgård då vi haft en som kunnat ta sig ut från Alcatraz, typ
Hon var dock väldigt snäll och drog oftast bara till närmaste lekplats så nåt barn glatt kom dragandes med henne och fick en slant för besväret.. Well det är en parentes. På slutet bodde vi i lägenhet vardagar och hon sov vid balkongdörren som stod på glänt för hennes skull alla dagar det inte var storm i princip. Det var ok för henne då, på ålderns höst, med övrig aktivering. Förstörde aldrig något inne men skrämde slag på brevbäraren genom att smyga innanför dörren och slita posten ur händerna på honom när den kom i brevinkastet
Han fortsatte lägga posten i trapphuset utanför vår dörr nåt år efter att hon dött.. Hon var drottningen av att rymma som sagt, det gick åt en del småvilt fast vi var noga med inkallning och koppel (hon bet ihjäl både huggorm- trots att den bet henne- och igelkott, trots taggar i hela nosen.. osv), hon var skotträdd när det smällde rejält så nyår var inget kul.. lydnaden var blod svett o tårar från tvåbent håll (jag tror hon hade rätt kul). Men det var den mest lojala hund jag träffat på. Smart. Och det är ett stort jäkla hål i hjärtat efter den hunden, för alltid. Men jag tipsar ytterst sällan om dessa raser, tror det hänt en gång under alla mina år på buke. Det är få som beskriver livet de trivs med, generellt (såklart finns undantag! alla hundar är inte likadana).
En halv uppsats blir det
men.. jag vill verkligen poängtera att jag skriver inget om polarhundar för att skrämma nån eller vara oresonlig eller låtsas vara så jäkla bra eller what not. Jag skriver dels av omtanke om eventuella köpare- det är skitjobbigt att ta sig vatten över huvudet, både att behöva omplacera eller att slita sig igenom åren- dels av omtanke om hundarna. Jag älskar verkligen dessa raser och sörjer alla gånger jag ser ännu en ute till omplacering eller tom i blicken vid en utställning, "showlinje" är för mig nåt som gör ont i ögonen.
(Sen kan jag absolut förstå längtan efter en ras fast man inte gillar deras huvudfokus. Jag skulle i teorin hemskt gärna ha en bc att jobba med, men så är det ju det där med vallande.. )
Hundägande ska vara kul, för båda parter. Lycka till TS, jag hoppas du hittar din drömhund, oavsett ras!