Köpa Siberian Husky!

[Bison]

Det finns ju en orsak till att jag har en nedklippt tibbe liksom.

Utseendet var den punkten som var rimlig att kompromissa med.

Och varför jag har en nedklippt peke som anser att träning är straffarbete, älskar att åka bil, sitta och titta på när jag rider och ffa att sova i soffan med mig

 

[Killaloe]

Förstår vad du menar men vill ändå flika in att den hane som nämndes här inte var nån soffpotatis. En jaktavlad retriever av den kalibern skulle vara mycket olycklig med ett liv som du beskriver ovan.

Alltså, jag tror dessutom inte att någon uppfödare av den kalibern vill sälja till någon som inte vill hålla på med jakt. En sådan jakthund med sådan avel bakom - ja där har uppfödarens troligtvis rätt höga förväntningar (med all rätt) på kommande valpköpare och jag tror det ska mycket till för att någon valp släpps iväg till ett hem som inte utgår från att ta tillvara på hundens egenskaper

 

[Kilauea]

Vad har du länkat? Fattar ingenting

Det enda jag kan se är någon timme av Columbia skärm.

Då är det inte bara jag som funderar, puh .
Först är det lite tecknade figurer, sen columbia-bilden.

 

[vallhund]

Då är det inte bara jag som funderar, puh .
Först är det lite tecknade figurer, sen columbia-bilden.

Samma här, tyvärr.

 

[Killaloe]

Vår corso är alltid pigg på äventyr även om hon är supercool och de andra corsos vi träffar är absolut inga soffpotatisar även om dom gärna chillar.

Alltså jag menar inte att ALLA CC är trötta osv. Men nog går aveln mer mot stora och tunga hundar som säljs som aktiva familjehundar? Hade/har inte rasklubben en hel del interna splittringar just pga detta?

Sen säger jag inte att inte CC är trevliga hundar - jag gillar samtliga jag träffat. Men nu påstods det att labbar var sega och jag tycker nog liksom att CC kan vara minst lika sega om inte segare.

 

[rutans]

Visst är det så att en dåligt hanterad hund kan bli svår. Men det blir verkligen en understimulerad Schäfer, Husky what ever också. Vanligaste orsaken till när hundar går ur händerna på folk el problem uppstår är just brist på förståelse inför hundens behov. Sen kan man för det vara en supersnäll och omtänksam hundägare.

Vi har själva köpt tillbaka två uppfödningar där köparna underskattade sig själva. När man köper en arbetande hund så bör man vara inställd på att man kan råka få den där individen som är mest extrem. Gillar man egenskaperna så ser man det som en jackpot. Hade man hoppats på lite light så kommer man slita sitt hår och troligtvis tycka hundägandet blev rätt jobbigt och känna det som ett tvång.

Blocket med alla omplaceringar i 1-2årsåldern visar rätt tydligt på hur vanligt det är att folk trodde mer om sig som hundägare och hur länge de står ut.

Absolut, det menade jag också. Men jag upplevde stämpeln på huskyn som mer negativ än jag sett hur andra raser beskrivits. Det var det jag vände mig emot.

 

[Hazel]

Och varför jag har en nedklippt peke som anser att träning är straffarbete, älskar att åka bil, sitta och titta på när jag rider och ffa att sova i soffan med mig

När jag först började fundera på att skaffa hund va min dröm en Rhodesian Ridgeback. Bara utifrån utseendet då, nu skaffar jag min första renrasiga hund efter några omplaceringar och det blir en Sealyham

 

[Luff]

Alltså förlåt, men vem har hon precis sett dig mörda?

Kameran är jättekonstig tycker Humla. Den har alltid varit det märkligaste som finns och jag har inte ett vettigt kort på henne där hon ser kameran. Vår Humla är ju inte den snyggaste corson man kan se heller. Hon var minst i kullen men fick allt skinn som en större hund så hon gör sig verkligen inte på foton alls när hon sitter. Jag måste för Humlas äras skull skicka med ett kort där hon står fint.
Och inte ser kameran...

 

[Luff]

Absolut, det menade jag också. Men jag upplevde stämpeln på huskyn som mer negativ än jag sett hur andra raser beskrivits. Det var det jag vände mig emot.

Huskyn är underbar. Men den kan väl få vara en draghund. Som hund har individerna bara förlorat på de blå ögonen och den fina masken.

 

[tuaphua]

Alltså jag menar inte att ALLA CC är trötta osv. Men nog går aveln mer mot stora och tunga hundar som säljs som aktiva familjehundar? Hade/har inte rasklubben en hel del interna splittringar just pga detta?

Sen säger jag inte att inte CC är trevliga hundar - jag gillar samtliga jag träffat. Menyn påstods det att labbar var sega och jag tycker nog liksom att CC kan vara minst lika sega om inte segare.

Jag har bott med två CC och har vänner som har.
Gemansamt för dem tycker jag är att de vill röra sig när de vill och på sitt vis. Och får de inte tillräckligt med aktivering så sabbar de saker.

De jag bodde med var nog förvisso extrema på varsitt vis. Men när de någon dag inte fick tillräcklig aktivering(mer än prommis och gå lösa på hästgården och leka med varann etc) så gnagde de ner ett träd. Jajjemen! Ett TRÄD. Förvisso ett tunt träd. Men icke desto mindre irriterande för den som planterat trädet och sköter sin trädgård pedantiskt.
Däremot var de ju inte supersugna på att tex springa löprunda eller cykla med husse.
Men kampa, leka och bråttas med varann/sina människor uppskattades.

Jag ser faktiskt den rasen som lite svår just iom att de har så lite förighet, har viss jakt och verkar behöva sin typ av stimulans för att inte demolera saker.
De är ju inte helt lätta att hitta lekkamrater till bland kompisars hundar heller iom sin storlek och styrka.

Jag har en vän vars CC reagerade i försvar mot hennes mindre hund. CCn som inte är vuxen blev överrumplad och skulle försvara sin liggplats och sitt ben. Hon försökte inte skada rejält. Trots det blev det en fraktur på den lilla.
Har man katt kan ju samma situation uppstå. Och barn..

Jag älskar de CC:ar jag bodde med. Men i båda fanns viss tveksamhet mentalt. Som tur är bor de hos extremt duktiga djurfolk som också är ansvarsfulla och inte låter hundarna sättas i vilka situationer som helst. Och inte har barn. Annars hade de kunnat skada folk/djur.
Och på brukshundsklubbarna stod de handfallna. De gick inte dit mer efter att några instruktörer inte vetat vad de skulle göra. Som tur är jobbar ägarna med träning av andra djur och kunde själva lösa problemen.
Nu låter det som de var monster. Det är de absolut inte. Rätt hanterade är de fantastiska och funkar med nya människor etc. Men hade man inte varit så bra på djur som ägarna är tror jag båda kunnat bli farliga individer.
Jag personligen hade inte orkat det ansvar som kommer med den typen av hund.
Jag vill ha en enklare hundtillvaro.

 

[Dentaku]

Huskyn är underbar. Men den kan väl få vara en draghund. Som hund har individerna bara förlorat på de blå ögonen och den fina masken.

Jag tänkte precis skriva något liknande. Vad spelar det för roll att en hund inte går att ha lös, kan vara svår att lita på runt andra husdjur och inte är någon lydnadsstjärna i största allmänhet när den är en stjärna på det som är vad den är framtagen att göra - att jobba med att springa? Att de dessutom ofta är människokära och trevliga samt förstås fina att se på är ju bonusar.

 

[Raderad medlem 94602]

Jepp Corso är vackra djur det. Men dom skulle nog passa in på din gård med barn oc djur. Är ju atletiska och trevliga.

Haha, Mamma Mu i ett annat rasfodral

 

[rutans]

Huskyn är underbar. Men den kan väl få vara en draghund. Som hund har individerna bara förlorat på de blå ögonen och den fina masken.

Den är underbar ja. Därför kände jag inte igen beskrivningen av den i tråden.

 

[rutans]

Jag tänkte precis skriva något liknande. Vad spelar det för roll att en hund inte går att ha lös, kan vara svår att lita på runt andra husdjur och inte är någon lydnadsstjärna i största allmänhet när den är en stjärna på det som är vad den är framtagen att göra - att jobba med att springa? Att de dessutom ofta är människokära och trevliga samt förstås fina att se på är ju bonusar.

Här måste jag träffat och äga/ägt avarter...

 

[Hyacinth]

Huskyn är underbar. Men den kan väl få vara en draghund. Som hund har individerna bara förlorat på de blå ögonen och den fina masken.

Word!



En vorsteh hade troligen väck samma reaktion om den skulle hållas som sällskapshund. Det är en utpräglad jakthund och den blir lätt ohanterlig. Mitt x:s vorsteh hade nog ihjäl 5-6 katter i grannskapet på 3 år. Himla kul... jag kom in när hunden var 10 och den var fortfarande som en tegelsten i huvudet och jagade allt den såg.
Drifter av den typen som drag/jakt/vall är starka och behöver fås utlopp för. Man har så mycket roligare med en hund som har samma intressen som en själv, dåligt samvete är inte kul.

 

[Luff]

Jag har bott med två CC och har vänner som har.
Gemansamt för dem tycker jag är att de vill röra sig när de vill och på sitt vis. Och får de inte tillräckligt med aktivering så sabbar de saker.

De jag bodde med var nog förvisso extrema på varsitt vis. Men när de någon dag inte fick tillräcklig aktivering(mer än prommis och gå lösa på hästgården och leka med varann etc) så gnagde de ner ett träd. Jajjemen! Ett TRÄD. Förvisso ett tunt träd. Men icke desto mindre irriterande för den som planterat trädet och sköter sin trädgård pedantiskt.
Däremot var de ju inte supersugna på att tex springa löprunda eller cykla med husse.
Men kampa, leka och bråttas med varann/sina människor uppskattades.

Jag ser faktiskt den rasen som lite svår just iom att de har så lite förighet, har viss jakt och verkar behöva sin typ av stimulans för att inte demolera saker.
De är ju inte helt lätta att hitta lekkamrater till bland kompisars hundar heller iom sin storlek och styrka.

Jag har en vän vars CC reagerade i försvar mot hennes mindre hund. CCn som inte är vuxen blev överrumplad och skulle försvara sin liggplats och sitt ben. Hon försökte inte skada rejält. Trots det blev det en fraktur på den lilla.
Har man katt kan ju samma situation uppstå. Och barn..

Jag älskar de CC:ar jag bodde med. Men i båda fanns viss tveksamhet mentalt. Som tur är bor de hos extremt duktiga djurfolk som också är ansvarsfulla och inte låter hundarna sättas i vilka situationer som helst. Och inte har barn. Annars hade de kunnat skada folk/djur.
Och på brukshundsklubbarna stod de handfallna. De gick inte dit mer efter att några instruktörer inte vetat vad de skulle göra. Som tur är jobbar ägarna med träning av andra djur och kunde själva lösa problemen.
Nu låter det som de var monster. Det är de absolut inte. Rätt hanterade är de fantastiska och funkar med nya människor etc. Men hade man inte varit så bra på djur som ägarna är tror jag båda kunnat bli farliga individer.
Jag personligen hade inte orkat det ansvar som kommer med den typen av hund.
Jag vill ha en enklare hundtillvaro.

Nu ska jag inte göra detta till en CCtråd men jag har också träffat/hört om en del CC som varit lite för mycket. Jag tror det till stor del brister i socialiseringsmomentet. Det jobbade vi stenhårt med. Mycket miljö men lite interaktion. Och positiv förstärkning på allt man kunde spänna upp sig emot så det blev roligt att se en muttrig jycke på håll och sen skita i det för det sa matte att man kunde göra och äta godis istället.

 

[Dentaku]

Vad jag ser i bilderna:

Jag vill också ha en engelsk tant hemma!!!

 

[Lenis]

Jag har haft malamute och har nu en alaska husky(sibirean mest, resten malamute, grönlandshund).
Det är helt klart en katt i hundkläder. Men läser mycket skrämselpropaganda här. Precis som alla andra krävande hundraser ska man veta vad man ger sig in på. Jag tex. skulle aldrig få för mig att skaffa schäfer eftersom jag skulle tycka sådan träning som den kräver vara urtrist. Gillar man uteliv och mycket träning kan en omplaceringhusky fungera, faktiskt.

Omplacering har nämnts många gånger. Sedan tycker jag att malamuterna känns mjukare än huskys. Huskyn upplevs skarpare mentalt också, enligt de jag kört med iaf. Det efterfrågades erfarenhet och jag har vuxit upp med malamuter, familjen var bekant med en av de första kennlarna som introducerade rasen till Sverige och gjorde ett jättearbete där, och har med stort intresse följt utvecklingen av malamuter, huskys och hur det går i drag/utvecklingen exteriört showmässigt. Har kört en del på brukshundklubben etc och där träffat båda raser, förutom drag då. Ägnat osunt mycket tid åt att rymningssäkra hundgård då vi haft en som kunnat ta sig ut från Alcatraz, typ Hon var dock väldigt snäll och drog oftast bara till närmaste lekplats så nåt barn glatt kom dragandes med henne och fick en slant för besväret.. Well det är en parentes. På slutet bodde vi i lägenhet vardagar och hon sov vid balkongdörren som stod på glänt för hennes skull alla dagar det inte var storm i princip. Det var ok för henne då, på ålderns höst, med övrig aktivering. Förstörde aldrig något inne men skrämde slag på brevbäraren genom att smyga innanför dörren och slita posten ur händerna på honom när den kom i brevinkastet Han fortsatte lägga posten i trapphuset utanför vår dörr nåt år efter att hon dött.. Hon var drottningen av att rymma som sagt, det gick åt en del småvilt fast vi var noga med inkallning och koppel (hon bet ihjäl både huggorm- trots att den bet henne- och igelkott, trots taggar i hela nosen.. osv), hon var skotträdd när det smällde rejält så nyår var inget kul.. lydnaden var blod svett o tårar från tvåbent håll (jag tror hon hade rätt kul). Men det var den mest lojala hund jag träffat på. Smart. Och det är ett stort jäkla hål i hjärtat efter den hunden, för alltid. Men jag tipsar ytterst sällan om dessa raser, tror det hänt en gång under alla mina år på buke. Det är få som beskriver livet de trivs med, generellt (såklart finns undantag! alla hundar är inte likadana).

En halv uppsats blir det men.. jag vill verkligen poängtera att jag skriver inget om polarhundar för att skrämma nån eller vara oresonlig eller låtsas vara så jäkla bra eller what not. Jag skriver dels av omtanke om eventuella köpare- det är skitjobbigt att ta sig vatten över huvudet, både att behöva omplacera eller att slita sig igenom åren- dels av omtanke om hundarna. Jag älskar verkligen dessa raser och sörjer alla gånger jag ser ännu en ute till omplacering eller tom i blicken vid en utställning, "showlinje" är för mig nåt som gör ont i ögonen.

(Sen kan jag absolut förstå längtan efter en ras fast man inte gillar deras huvudfokus. Jag skulle i teorin hemskt gärna ha en bc att jobba med, men så är det ju det där med vallande.. )

Hundägande ska vara kul, för båda parter. Lycka till TS, jag hoppas du hittar din drömhund, oavsett ras!

 

[Dentaku]

Här måste jag träffat och äga/ägt avarter...

Om du har träffat och ägt siberian husky som gått att ha lösa utan problem, gått att lita på till hundra procent runt katter, höns, kaniner och får samt varit lydnadsstjärnor i största allmänhet så skulle jag nog klassa dem som avarter, ja. Det är klart att inte alla individer av rasen skulle mörda familjens katt om de fick tillfälle, och det finns säkert några som kan gå lösa också. Men att man påtalar rasens stora jaktinstinkt och hur denna ofta påverkar vardagen med en husky anser inte jag vara att på något vis svartmåla.

 

[tuaphua]

Nu ska jag inte göra detta till en CCtråd men jag har också träffat/hört om en del CC som varit lite för mycket. Jag tror det till stor del brister i socialiseringsmomentet. Det jobbade vi stenhårt med. Mycket miljö men lite interaktion. Och positiv förstärkning på allt man kunde spänna upp sig emot så det blev roligt att se en muttrig jycke på håll och sen skita i det för det sa matte att man kunde göra och äta godis istället.

Ja, jag tror som sagt CC i felhänder kan bli väldigt fel.
De här är ju trevliga nu. Men de hade nog inte blivit det i andras händer.
Och man får ju alltid med den typen av hund ha i åtanke att OM ngt går fel kan det göra det rejält.

De jag känner har ju haft pappi och vavva ihop med sina CC tex. Och haft höns, katter etc. Och då måste de ju vara responsiva i alla lägen så de inte medvetet eller omedvetet skadar eller har ihjäl övriga djur. Man kan ju inte hoppas bara i såna lägen.
Jag flyttade ju också in med mina pappisar på CC:arnas gård. Det hade jag inte vågat om inte de hölls så väl som de gjorde.

En husky vet jag inte om jag skulle vilja ha mina hundar med faktiskt.
Inte för att det är en monsterhund. Men hundar med så stark jaktlust och så lite förighet och så höga krav på rätt aktivering hade jag varit enormt försiktig med att ha mina små, katt etc med. Detsamma med små barn.