Köpa ny hundras. Eurasier? Collie?

[valpköpare]

Enkelt : man motionerar inte hundarna som man ska, man ger efter för bedjande ögon och är hemmablind/saknar kunskaper gällande utfodring och hull. Lägg till att showlabbar hamnar hos folk som ”vill ha en hund men inte göra så mycket med dem”.

I teorin så borde det inte finns överviktiga barn i förskoleåldern heller, men det finns ju tyvärr

Finner det ändå märkligt. Har själv viktproblem och har tyvärr haft sen barnsben. Man ärver ju föräldrars kostvanor... Tror och hoppas att mina ev. framtida barn slipper det då jag vet och bryr mig enormt. Med det sagt känns en hund inte alls svår att hålla i hull.

Min lapphund höll vikten genom 1-2 längre promenader per dag. Ibland blev det skogen och det kunde bli längre. Då sprang han fritt själv. Aldrig behövt tänka på hans vikt, då åt han allt man gav honom och försökte tigga (bodde hemma med en förälder som gillade tiggandet), men jag ogillar när hundar tigger medan jag äter. När jag var klar däremot hade jag alltid sparat ett smakprov.
Har dock sett folk slänga kakor till hundar, även kunnig ägare, men hans hund var inte tjock. Åt billigt torrfoder. Själv är jag väldigt noga med vad min hund får. Han fick färskfoder, hade lite torrfoder som tugg och reserv, fick smaka kött, ägg osv. Inget socker, godis eller dylikt. Samma med andra, sa ifrån om de skulle ge något olämpligt.

Så en labbe ska minsann inte kunna bli tjock hos mig. Eftersom de är matmotiverade skulle det kanske bli mindre mat i matskålen och mer mat i belöning. Fast de kanske går att motivera med leksak också, vore ju mer praktiskt ibland. De gillar ju att bära på saker så får lära den hämta saker åt mig.

 

[valpköpare]

Jag har inte upplevt det som svårt att hålla efter hullet, men jag är också stenhård på den fronten. Jag tror att många faller för de bedjande ögonen och sticker åt dem saker i tid och otid, då kan vikten öka i rasande fart. Vill jag ge något litet extra så blir det någon grönsaksbit eller en skiva knäckebröd, jycken blir lika glad även för så tråkiga snacks . Annars håller han normalvikt på helt vanligt torrfoder och lite fettsnålt godis när vi tränar.

Jag skulle säga att min labbe är ett mellanting, om jag får vara partisk. Hög mankhöjd och ganska krallig modell men inte i närheten så massiv som de exemplar som brukar gå bäst på utställning. Något mer högbent än andra labbar jag träffat också så han ger inte riktigt samma satta intryck som annars är vanligt inom showlinjerna. Jag upplever honom som rörlig och atletisk, han går hejdlöst fram i all möjlig jobbig terräng och överraskar mig regelbundet med hur högt en så stor hund kan hoppa utan att ta sats.

Jag har lagt ut bild i en annan tråd nyligen, hoppas att det är okej att länka dit. https://www.bukefalos.se/threads/fran-valp-till-vuxen-en-bildtrad.1525659/page-8#post-20508091

Han såg slank ut och som du skrev, lite högbent. Mest grov såg han ut att vara i huvudet. Nästan stort huvud på lite kropp eller så är det vinkeln. Jaktlabben jag såg hade smalt ansikte i jämförelse. Påminde mig nästan om dalmatiner eller nått. Övriga labbar fick mig mer att tänka på typ amstaff, inte riktigt med lite så.

Hört det finns DP linjer utöver utställning/jakt. Hur skiljer sig dessa från utställning och jakt?

 

[valpköpare]

På tal om retriever, tollare är ju fina. Förstått de är högaktiva också men fina är de. Föredrar verkligen sportiga hundar, tycker en hund ska kunna röra sig obehindrat i sin kropp. Utställningsvarianter ska alltid se så extrema ut. Vissa raser värre än andra.

Träffat en blandras mellan tjeckisk varghund och samojed. Kan ha varit den vackraste hunden jag någonsin har sett, och vilken kroppskontroll. Väldigt annorlunda mentalt men oj så vacker, tur den inte var till salu.

 

[valpköpare]

https://www.facebook.com/BLEIRkingdom/photos/a.110477577242213/151326983157272

Vilken skillnad! Amerikanska är ju så mycket finare. Sorglig skillnad. Tycker belgiska vallhundar är mer lika varandra trots olika färger och pälslängd. Fast det beror väl på att folk inte köper dessa i större utsträckning för utställning...

 

[Hellhound]

Han såg slank ut och som du skrev, lite högbent. Mest grov såg han ut att vara i huvudet. Nästan stort huvud på lite kropp eller så är det vinkeln. Jaktlabben jag såg hade smalt ansikte i jämförelse. Påminde mig nästan om dalmatiner eller nått. Övriga labbar fick mig mer att tänka på typ amstaff, inte riktigt med lite så.

Hört det finns DP linjer utöver utställning/jakt. Hur skiljer sig dessa från utställning och jakt?

Han har ett ganska stort huvud men det förstärks nog av både vinkeln och att han just nu är omusklad pga en lång och jobbig vinter (för mig alltså, hunden är en ängel som ändå tagit den minskade aktiviteten med ro). Tyvärr är det svårt att göra honom rättvisa på bild eftersom han är kameraskygg, så fort jag langar fram mobilen så vägrar han att stå stilla. Men jag bifogar en bild till tagen mer från sidan så syns det förhoppningsvis att han inte har så överdimensionerat huvud.

Många jaktlabbar har ganska snipiga huvuden, jag tycker att de kan vara fina på sitt sätt men att det inte är så värst rastypiskt. Utställningslinjerna går som du skriver ofta åt andra extremen och ser ut mer som någon slags molosser, det har blivit så vanligt förekommande att det till och med togs upp i senaste revideringen av RAS. Jag tycker att det är synd att rasen är så uppdelad för en bra labrador är verkligen en trevlig kamrat som kan passa i många olika hem.

Dual purpose är tänkt att vara ett mellanting, det "klassiska" kraftigare utseendet men med mer arbetskapacitet än de som är strikt utställningsavlade. Min har en del DP-linjer bakom sig och det var en anledning till att jag valde just honom. Som jag har skrivit tidigare så kan de som är rent showavlade vara tråkiga i mentaliteten, så jag ville ha en med åtminstone lite arbetsförmåga och följsamhet i generna. Men det är få som tar fram riktigt bra DP-labbar nuförtiden så man får leta med ljus och lykta för att hitta dem.

https://www.facebook.com/BLEIRkingdom/photos/a.110477577242213/151326983157272

Vilken skillnad! Amerikanska är ju så mycket finare. Sorglig skillnad. Tycker belgiska vallhundar är mer lika varandra trots olika färger och pälslängd. Fast det beror väl på att folk inte köper dessa i större utsträckning för utställning...

Fast njae... det där stämmer ju inte riktigt utan är något som spridits i folkmun i främst USA. Skillnaden på de där hundarna är jakt- vs showlinjer, oavsett vilka länder de härstammar ifrån. Den showavlade är dessutom kraftigt överviktig medan den jaktavlade är i toppform, så det är extremt vinklat och i mina ögon inte representativt för den variation som finns. Min egen hund har mycket amerikanskt bakom sig men han är - som synes - något mellan de två extremerna. Ingen jaktmaskin men inte heller en vänstervarvande köttbulle.

 

[Fetaost]

https://www.facebook.com/BLEIRkingdom/photos/a.110477577242213/151326983157272

Vilken skillnad! Amerikanska är ju så mycket finare. Sorglig skillnad. Tycker belgiska vallhundar är mer lika varandra trots olika färger och pälslängd. Fast det beror väl på att folk inte köper dessa i större utsträckning för utställning...

Amerikanarna är ofta väldigt glada i överdrifter oavsett ras och den smala är snarare jaktavlad än Amerikansk. Det finns gott om showavlade i USA också.
Har en del Labbar omkring mig och de är fina och normalhullade. Både showavlade och DP.

 

[valpköpare]

Han har ett ganska stort huvud men det förstärks nog av både vinkeln och att han just nu är omusklad pga en lång och jobbig vinter (för mig alltså, hunden är en ängel som ändå tagit den minskade aktiviteten med ro). Tyvärr är det svårt att göra honom rättvisa på bild eftersom han är kameraskygg, så fort jag langar fram mobilen så vägrar han att stå stilla. Men jag bifogar en bild till tagen mer från sidan så syns det förhoppningsvis att han inte har så överdimensionerat huvud.

Många jaktlabbar har ganska snipiga huvuden, jag tycker att de kan vara fina på sitt sätt men att det inte är så värst rastypiskt. Utställningslinjerna går som du skriver ofta åt andra extremen och ser ut mer som någon slags molosser, det har blivit så vanligt förekommande att det till och med togs upp i senaste revideringen av RAS. Jag tycker att det är synd att rasen är så uppdelad för en bra labrador är verkligen en trevlig kamrat som kan passa i många olika hem.

Dual purpose är tänkt att vara ett mellanting, det "klassiska" kraftigare utseendet men med mer arbetskapacitet än de som är strikt utställningsavlade. Min har en del DP-linjer bakom sig och det var en anledning till att jag valde just honom. Som jag har skrivit tidigare så kan de som är rent showavlade vara tråkiga i mentaliteten, så jag ville ha en med åtminstone lite arbetsförmåga och följsamhet i generna. Men det är få som tar fram riktigt bra DP-labbar nuförtiden så man får leta med ljus och lykta för att hitta dem.



Fast njae... det där stämmer ju inte riktigt utan är något som spridits i folkmun i främst USA. Skillnaden på de där hundarna är jakt- vs showlinjer, oavsett vilka länder de härstammar ifrån. Den showavlade är dessutom kraftigt överviktig medan den jaktavlade är i toppform, så det är extremt vinklat och i mina ögon inte representativt för den variation som finns. Min egen hund har mycket amerikanskt bakom sig men han är - som synes - något mellan de två extremerna. Ingen jaktmaskin men inte heller en vänstervarvande köttbulle.

Visa bifogad fil 143052

Måste erkänna att jag gillar hur jaktlabbe ser ut. Tycker å andra sidan att dalmatiner ser bra ut också. Denna såg fin ut på Wikipedia: https://en.m.wikipedia.org/wiki/Labrador_Retriever#/media/File:Labrador_on_Quantock_(2175262184).jpg Känns som nått mellanting?

Huvudet ser mindre överdimensionerad på den andra bilden från sidan men tycker huvudet är ganska grovt ändå.

Tyckte det lät konstigt med amerikansk/engelsk då båda varianterna logiskt bör finnas i båda länderna. Så amerikanare som skönmålar sig själva i vanlig ordning...

Amerikanarna är ofta väldigt glada i överdrifter oavsett ras och den smala är snarare jaktavlad än Amerikansk. Det finns gott om showavlade i USA också.
Har en del Labbar omkring mig och de är fina och normalhullade. Både showavlade och DP.

Det stämmer nog bra. Svårt att tro att alla labbar ser sådär sportiga ut i USA.

 

[Sel]

Måste erkänna att jag gillar hur jaktlabbe ser ut. Tycker å andra sidan att dalmatiner ser bra ut också. Denna såg fin ut på Wikipedia: https://en.m.wikipedia.org/wiki/Labrador_Retriever#/media/File:Labrador_on_Quantock_(2175262184).jpg Känns som nått mellanting?

Huvudet ser mindre överdimensionerad på den andra bilden från sidan men tycker huvudet är ganska grovt ändå.

Tyckte det lät konstigt med amerikansk/engelsk då båda varianterna logiskt bör finnas i båda länderna. Så amerikanare som skönmålar sig själva i vanlig ordning...

Det stämmer nog bra. Svårt att tro att alla labbar ser sådär sportiga ut i USA.

Med grova huvuden kan det också vara värt att tänka på att labradorer ofta har ganska stark könsprägel. Showavlade mer så än jaktinidivider.
För övrigt något jag av någon anledning gillar litegrann. Shiban har också stark könsprägel.

 

[Bulldoozer]

Jaktlabbarna är läckra men har sett en hel del vanliga labbar som ser trevliga ut. Det hjälper mycket att de inte är i överhull.
Sen finns det många uppfödare och bara för att vi säger jakt och show så finns det säkerligen uppfödare av den sk show-varianten som inte har utställning som prio i sitt avelsarbete. Har en bekant som skaffat labbe som inte är jaktavlad men inte heller utställning utan trevlig hund helt enkelt där uppfödaren ändå vill se att de gör mh och nåt arbetsprov. Verkar trevlig och okomplicerad och ser inte extrem ut åt nåt håll.

 

[ii-ssa]

Jag hade västgötaspets som nr 2 på min lista på intressanta hundraser. Nu blir det ju Dansk svensk gårdshund men jag slängde iväg förfrågan till 2 olika västgötaspets uppfödare.

 

[dobbis]

Tack för input. Rasens stora population kan säkert bidra. Att de har viktproblem känner jag också till fast jag inte riktigt förstår varför det är så svårt att hålla hullet på en hund. De är ju inte som en själv kapabla att gå in i kylskåpet och ta mat själv (isåfall får man sätta på barnlås). Tycker det är smärtsamt att se gravt överviktiga hundar, något jag även tycker är vanligt hos golden. Så synd om individerna när de staplar fram.

Faktum är att labrador inte är långt ifrån tänkbar även om den inte har utseendet jag önskar. De är populära av en anledning och jag har själv aldrig mött en otrevlig labrador och deras stora användningsområde säger ju något om deras egenskaper. Älskar att bada själv så kul att de även uppskattar vatten. Med det sagt inte helt övertygad ännu. Skulle behöva hitta en mer atletisk individ för att överväga rasen då de där grova ser problematiska ut. Sen finns det kanske nått mellanting mellan supergrov/tunna och superslim jaktvariant.

Ja, det är en djungel av raser. Känner inte att läsa rasstandard eller rasbeskrivning alltid är detsamma som verkligheten. Allt från uppdelningar till att många individer inte ens följer standard t.ex. låg jaktlust hos eurasier. Sen alla skrivningar som "lättlärd" som uppenbarligen kan betyda olika saker.

Bortsett från hetsätning låter din labrador som en trevlig hund. Min lapphund hetsåt också även om det kanske inte är lika vanligt hos lapphundar. Det var inte heller något större problem. Största problemet var främst okynnes skällandet och att han var svår att motivera till samarbete. Annars var han underbart social och kärleksfull. Gick ihop med alla hundar men var också mindre dominant än andra hanar, en yngre labradorhane dominerade snabbt över honom. Hade ingen större jaktlust men han drog iväg en gång efter nått och katter som var stilla var okej tills de började rusa iväg. Då var det som att nått väcktes i honom. Kanske vallningen?

Min hane är en DP, jag gillar modellen på honom

 

[Malibu_Stacy]

@valpköpare har du kollat något på de andra sennenhundarna? Raserna är tydligt delade och min uppfattning är att åtminstone Appenzeller och entlebucher är friskare (och mycket mindre). Väldigt ovanliga i Sverige, och därför också raser som glöms bort lite
här. Jag har bott i södra Tyskland i många år och där såg man de då och då. Trevliga, pigga hundar som dock inte blir för mycket var min uppfattning!

 

[Tonto]

Västgötar har nära till skall liksom corgi, de har varit vall/gårdshundar och har som uppgift att larma när okända dyker upp.
Däremot är de oftast läraktiga och vill ofta vara till lags och jag har inte upplevt problem med okynnes skällande med mina corgi och de västgötar jag stött på. Har en pembroke hemma som inte säger nåt alls så det är ju individuellt också hur pratsam hund man får.

Vår welsh corgi pembroke
Visa bifogad fil 142989


Pembroke ska kunna ha "spets-mentalitet" sägs det men det är också väldigt olika och jag tror det samma med västgötaspets. Kan du tänka dig att gå ner I storlek så kan nån av de ju raserna vara ett alternativ, det är mycket hund i liten förpackning i bägge raserna . Du kan få allt från chill soffpotatis till hund med mycket energi. Vi har en högenergisk tjej med bra avknapp hemma .

Här finns det några västgötar som alla vrålskäller när dom ser mina hundar. Ägarna försöker förtvivlat få tyst på hundarna men dom slutar aldrig skälla.

 

[Bulldoozer]

Här finns det några västgötar som alla vrålskäller när dom ser mina hundar. Ägarna försöker förtvivlat få tyst på hundarna men dom slutar aldrig skälla.

De jag träffat har varit chilla. Sen betänk att jag träffar mest hundar ute på träning/tävling som kanske har en mer strukturerad grund från start.

Corgi som jag träffat desto fler av med annan bakgrund kan vara riktiga gaphalsar, så även min första innan hon började tränas ordentligt. Risken är att får man en individ som vill ha mer stimulans och den inte får det så hittar de på egna "jobb" eller utlopp för energin. Samtidigt är det absolut nåt som jag upplever träningsbart.

 

[cirkus]

@bollen__ har eurasier och kan säkert komma med input här

 

[valpköpare]

@valpköpare har du kollat något på de andra sennenhundarna? Raserna är tydligt delade och min uppfattning är att åtminstone Appenzeller och entlebucher är friskare (och mycket mindre). Väldigt ovanliga i Sverige, och därför också raser som glöms bort lite
här. Jag har bott i södra Tyskland i många år och där såg man de då och då. Trevliga, pigga hundar som dock inte blir för mycket var min uppfattning!

Har inte kollat på sennenhundar alls. Berner sennen skulle aldrig komma på fråga, för stor och tung men framför allt sjuk med kort livslängd.

Om Appenzeller står det följande i rasstandard:

Egenskaper / Mentalitet
Rasen är livlig och temperamentsfull, med stark vakt- och vallinstinkt. Den är mycket misstänksam mot främlingar och inte någon förstagångshund, och väljer vem den vill umgås med. Det är viktigt att hunden redan som valp och unghund genomgår en noggrann socialisering. Rasen kräver en nära kontakt med familjen, mycket uppmärksamhet och bör inte bo i lägenhet eller i hundgård. Rasen bör och trivs bäst att ständigt få vara med, får den inte det kan den bli rastlös. På grund av sitt ursprung är hunden i sig själv mycket skällig.

Låter inte som en hund för mig. Inget emot vakt eller vall men det står att den inte bör bo i lägenhet och är mycket skällig. Sen står det ingen förstagångshund och misstänksam mot främlingar i kombination med förtydligande om vikten av tidig socialisering.

Detta blir inte min första hund och jag kommer givetvis att socialisera min hund redan som valp. Fast när det läggs stor vikt vid tidig socialisering i rasbeskrivningen så får jag känslan av att rasen har svårt för sociala sammanhang vilket jag ser som negativt då den ska vara med mig överallt. Åka buss, gå hem till småbarnsfamiljer med katter och även följa med på promenader med hundrädda personer. Hunden behöver inte vara översocial men den ska vara trygg och stabil och får gärna gilla andra barn och djur.

Här finns det några västgötar som alla vrålskäller när dom ser mina hundar. Ägarna försöker förtvivlat få tyst på hundarna men dom slutar aldrig skälla.

Det låter inte bra. Hade exakt samma problem med min finska lapphund varför jag inte vill ha en lapphund igen. Jag kan absolut hantera lite ljud och skall men inte när det blir okynnes och helt omöjligt att stoppa. Andra ljud och läten tycker jag däremot om. Älskar när de grymtar eller gör andra väsen. Det är det där ihärdiga och högljudda skallet som får mig att fullkomligt tappa förståndet.

De jag träffat har varit chilla. Sen betänk att jag träffar mest hundar ute på träning/tävling som kanske har en mer strukturerad grund från start.

Corgi som jag träffat desto fler av med annan bakgrund kan vara riktiga gaphalsar, så även min första innan hon började tränas ordentligt. Risken är att får man en individ som vill ha mer stimulans och den inte får det så hittar de på egna "jobb" eller utlopp för energin. Samtidigt är det absolut nåt som jag upplever träningsbart.

Det här med skällandet är helt klart ett frågetecken för mig med västgöta. För det ju en spets också. De var helt tysta i rasmontern men det var ju typ alla hundar på plats.

Min finska lapphund var dock fruktansvärt jobbig när det kom till skall. Det var främst vid hundmöten eller bara när man stod och snackade med nån. Problemet var att jag inte kände till att spetsar skällde när vi skaffade honom (jag var inte vuxen när jag valde honom) så jag var inte hård med honom från början (lät inte alls lika illa som valp). Märkte ändå hyfsat tidigt att det var ett problem när jag gick valpkurs med honom men trots diverse tips så fick jag aldrig tyst på honom.
Jag blir oerhört stressad själv av en hund som tokskäller och som fullkomligt ignorera alla mina kontaktförsök. Därför blev det aldrig fler kurser (gick inte ens sista gången utan tvingade min pappa att gå) för jag skämdes så mycket. Där stod jag med en gaphals och alla andra hundar var tysta. Riktig usel start på mitt hundägande och kanske är det anledningen till att jag haft noll intresse av att träna. Att behöva lägga så mycket energi på att få tyst på en hund (utan att lyckas) gör att det finns noll energi över till nått vettigt. Kan ju säga att min kusins hyperaktiva schäfer faktiskt är lättare för man får kontakt med henne även om hennes hyperaktivitet gör mig småstressad också. Min kusin har nog insett att hon köpt för högaktiv hund och lägg till från en kass uppfödare så hunden är inte helt stabil men ändå mer träningsbar än min lapphund ironiskt nog.

Med detta sagt vill jag inte helt utesluta västgötaspets för det kanske finns bättre uppfödningar och individer. För de verkar ju så fina och jag gillar verkligen kontakten jag fick. Helt underbara ju. Även om de är klart mindre än jag hade tänkt mig. Vi får se.

 

[Tonto]

De jag träffat har varit chilla. Sen betänk att jag träffar mest hundar ute på träning/tävling som kanske har en mer strukturerad grund från start.

Corgi som jag träffat desto fler av med annan bakgrund kan vara riktiga gaphalsar, så även min första innan hon började tränas ordentligt. Risken är att får man en individ som vill ha mer stimulans och den inte får det så hittar de på egna "jobb" eller utlopp för energin. Samtidigt är det absolut nåt som jag upplever träningsbart.

Ja på tävling och träningar är dom flesta hundar rätt chill tycker jag. Tom min BC som är hysterisk över andra hundar i vardagen är liksom snäll på träning och tävlingar.

 

[valpköpare]

Hur är vit herdehund? Det låter som en mer lugn schäfer när jag läser om den. Träffade en för ett tag sedan som var trevlig, reserverad men inbjudande till lek. Kan det vara nått? Finns en i mitt bostadsområde också som verkar lugn. Jag tycker ju om samarbetsviljan hos schäfer men inte hyperaktiviteten. Ogillar även skarpt schäfers sluttande rygg men vit herdehund ser mycket bättre ut där, raka ryggar.

Har inte uteslutit labrador men måste erkänna att jag inte riktigt känner nån dragningskraft än. Collie har jag inte träffat men de är fina att titta på, men framför allt verkar de ha ett inre lugn samtidigt som de är samarbetsvilliga. Tillhör "tyvärr" skaran som älskade Lassie som barn, mer exakt filmen Bästa vännner för livet.

 

[Fetaost]

Hur är vit herdehund? Det låter som en mer lugn schäfer när jag läser om den. Träffade en för ett tag sedan som var trevlig, reserverad men inbjudande till lek. Kan det vara nått? Finns en i mitt bostadsområde också som verkar lugn. Jag tycker ju om samarbetsviljan hos schäfer men inte hyperaktiviteten. Ogillar även skarpt schäfers sluttande rygg men vit herdehund ser mycket bättre ut där, raka ryggar.

Har inte uteslutit labrador men måste erkänna att jag inte riktigt känner nån dragningskraft än. Collie har jag inte träffat men de är fina att titta på, men framför allt verkar de ha ett inre lugn samtidigt som de är samarbetsvilliga. Tillhör "tyvärr" skaran som älskade Lassie som barn, mer exakt filmen Bästa vännner för livet.

Schäferaveln är rejält klyven och det är inga lutande ryggar hos de bruksavlade.
Vit herde har iaf förr haft en hel del att önska gällande mentaliteten. De har en väldigt snäv avelsbas att jobba med så hur det har avlats på att få bättre mentalitet vet jag inte.
Men det är en bruksras som bör få jobba en del.

 

[Puffindog]

KH är numerärt otroligt få jämfört med LH så ett visst födelseår så kan säkert korthåren se bättre ut mentalt på grund av att någon enstaka kull drar upp snittet, men inte generellt. Korthåren har bättre hd-statistik men gällande mentalitet går det inte att säga att de är bättre, det visar MH-spindlarna för alla kullar för respektive hårlag om inte annat.

Det är också möjligt! Men som sagt, linjer är alltid viktigast att kolla på för det kan vara stor skillnader i en och samma ras, även i min väldigt brokiga ras.