Liten uppdatering;
Vi var hos veterinären igår igen. Tog prover och alla värden va bra, även muskelvärdena
.
Hon har varit pigg och glad för det mesta men haltat till och från och har inte velat gå framåt. Hon brukar helst vara 20 m framför en när vi ska in/ut ur hagen men nu gick hon långsamt bakom.
Vi gjorde böjprov och longerade och hon gick inte framåt alls. Hon haltade på höger bak enligt veterinären men ja tyckte hon såg oren ut båda bak o ena fram. Hon spände länden väldigt mycket i longeringen.
Vid böjprovet visa hon hälta långt ner så vi bedövade i kotan. Ingen förändring alls.
Efter det kom en till veterinär och kände och klämde o böjde o tittade när jag longerade. Vi kom fram till att vi borde ultraljuda senan i vänster bak eftersom det är där svullnaden började samt att den har varit väldigt ojämn där hela tiden.
Vi såg på ultraljudet att hon har en allvarlig senskada i ytliga böjsenan. Det var fortfarande en blödning i senan.
Den där fläcken jag såg vid provridningen i januari på vänster bak, som jag trodde va mugg (syntes dåligt bland pälsen men det flagade o va lite skorpigt så därför trodde jag på det) var i själva verket ett läkt sår från en spark antagligen. Hon har alltså gått med skadan i över ett halvår!!
Jag känner mig riktigt elak att vi ridit och hoppat o haft oss innan hon visade att något var fel. Stackars älskade Perla :'(
Hon är verkligen en häst som kan dölja sin smärta.
Så nu så här i efterhand så var taktproblemen antagligen pga att hon hade ont och inte pga att hon är fyrgångare. Jag var dum som litade på vad dom som kände henne sa. Men hon visade absolut ingen smärta alls eller nån riktig hälta förrän för ca 3 månader sen.
Så eftersom hon haft skadan länge så började vi med slagvågsbehandling och ska tillbaka på tisdag nästa vecka för andra omgången. Sen blir det återbesök på tisdag om 6 veckor för att ultraljuda senan för att se om det går åt rätt håll.
Så nu är livet skit tråkigt för henne. Boxvila fast utomhus. Hon klarar inte av att stå ensam i en box dygnet runt så hon får gå i en liten fålla med skydd bredvid hagarna dom andra går i. Så nu är det strikt vila och får bara komma in till stallet när det är dags för hovslagare, bandage byte och kyla benen.
Det känns riktigt bra att äntligen veta vad det är så vi kan göra något åt det. Tyvärr va de ju en jobbig skada som tar lååång tid på sig att läka, men det gör inget. Är bara glad om hon blir bra snart