Konsten att lämna jäktet och bli en helt annan människa.

[avslutat medlemskap]

Jobba med djur i ganska högt tempo har alltid funkat för mig och där glömmer jag ingenting, blev jag stressad så var det alltid nån som drog ner mitt tempo genom att busa med mig och jag har otaliga dråpliga situationer där djuren såg till att jag började garva och slutade stressa. Tjurbrottning först och laga utgödsling som bara krokat ur sen hände otaliga gånger liksom att bli instängd av kelsjuka kossor som krävde mys-pys innan dom släppte iväg mig är saker som får den mest stressade att varva ner.

 

[avslutat medlemskap]

Jo visst är både tv och internet bra på många sätt. Det är dötiden framför skärmarna som gör mig stressad. Alltså att jag tittar på ett tv-program som jag egentligen inte vill se (istället för att stänga av tv:n när det inte finns något att se) eller skrolla upp och ner i fb-flödet för tusende gången av ren vana.

Jag fastnar trots att skärmtiden den dagen inte ger mig något. Den onödiga skärmtiden, för mig, tar många timmar per dygn som jag skulle kunna använda till vettigare saker. Jag kan stressa igenom mockningen för att hinna in till skärmarna, trots att det egentligen inte är något särskilt som jag planerat att se. Stressar för ingenting med andra ord.

Jag vet att det finns många som känner avslappning med skärmarna. Jag tillhör inte den kategorin. Av den anledningen skulle jag, personligen, må bättre och vara mindre stressad om min vardag var lite mer lik min tonårsvardag

Jag stänger av tv-n och stänger ner datorn när jag inte behöver dom eller vill se mera, jag höll på att hamna i "ständigt-uppkopplad-träsket" men tog mig i kragen och det händer vissa dar att jag inte ens loggar in på FB eller övriga sociala medier, eller ens ser på tv förrän sent på kvällen.
Igår kväll såg jag ett intressant program om Amerikas gängkriminalitet som är "aningen" värre än Malmös och där polisen mer eller mindre tappat greppet helt och accepterar droger och prostitution, riktigt intressant och en tankeställare, sen knäppte jag av tv-n och sov.

Jag tror vi som växte upp med bara en tv-kanal har lite lättare att inte fastna i slötittande eftersom vi aldrig gjorde det då.

 

[a1agnlju]

Jag stänger av tv-n och stänger ner datorn när jag inte behöver dom eller vill se mera, jag höll på att hamna i "ständigt-uppkopplad-träsket" men tog mig i kragen och det händer vissa dar att jag inte ens loggar in på FB eller övriga sociala medier, eller ens ser på tv förrän sent på kvällen.
Igår kväll såg jag ett intressant program om Amerikas gängkriminalitet som är "aningen" värre än Malmös och där polisen mer eller mindre tappat greppet helt och accepterar droger och prostitution, riktigt intressant och en tankeställare, sen knäppte jag av tv-n och sov.

Jag tror vi som växte upp med bara en tv-kanal har lite lättare att inte fastna i slötittande eftersom vi aldrig gjorde det då.

Ja, kanske.... Nu växte både jag och min man upp under den tiden också i och för sig... Eller, ja... Två kanaler hade vi när jag var liten

 

[fraggelzebra]

Jag hade en chef som tyckte att man kunde inte gå och hämta nåt utan ta med sig nåt och gör nåt annat på vägen dit och tillbaka. Hon var likadan själv (jättestressad) och dog tidigt i hjärtinfarkt. DÅ fick jag mig en tankeställare.

Min chef dog för ungefär ett år sedan av hjärtinfarkt, 50 år gammal. Jag är visserligen bara 30 men det gav mig verkligen en tankeställare. Hör ständigt liknande tankesätt som du skrev, gå aldrig en sträcka tomhänt. För kedjan jag jobbar för är jag inte vatten värd, omsättningen på personalen är enorm.

Det räcker för mig nu. Tretton år inom handels, blä.
Om två månader flyttar jag hem till Sverige igen och utbildar mig till något jag alltid velat bli.

 

[fraggelzebra]

Min chef dog för ungefär ett år sedan av hjärtinfarkt, 50 år gammal. Jag är visserligen bara 30 men det gav mig verkligen en tankeställare. Hör ständigt liknande tankesätt som du skrev, gå aldrig en sträcka tomhänt. För kedjan jag jobbar för är jag inte vatten värd, omsättningen på personalen är enorm.

Det räcker för mig nu. Tretton år inom handels, blä.
Om två månader flyttar jag hem till Sverige igen och utbildar mig till något jag alltid velat bli.

Har förresten dragit ner på arbetstiden till 25 timmar i veckan. Pengarna räcker preciiiis, men det får faktiskt räcka i nuläget. I can't be bothered, liksom.