Konsten att lämna jäktet och bli en helt annan människa.

[avslutat medlemskap]

För några år sen tog jag ett rejält "samtal" med mig själv om vart jag var på väg nånstans, ständigt jäktad, ständigt på språng och ständigt halvförbannad på allt som inte blev som jag ville det skulle bli. Jag ställde frågan "VARFÖR" men fick inget svar, då beslutade jag mig för att byta inriktning, tagga ner och låta livet bli som det blir. Det var det bästa livsval jag kunde gjort för jag hinner precis lika mycket nu trots en kass kropp och livet på halvfart.

I förrgår sprang jag på en människa på Biltema som jag för ett år sen nästan blev nersprungen av på väg till kassan och som jag sa åt "men snälla du, lugna ner dig lite och byt spår innan du jäktar ihjäl dig för ingenting", han tittade på mig, stannade upp, stod fem sekunder och då brast nåt för honom. Han sa "det var fan det klokaste jag hört i år för alla bara kräver och kräver" och jag sa "jag vet, jag har också varit där".

När vi träffades nu igen så tog vi en fika, han insisterade på att få bjuda och tackade mig för att jag, som han sa, hittade nödbromsen. Ingen hade märkt att han växlat ner, ingen mer än familjen som hade tjatat om det länge och han har inte planer på att växla upp igen och köra vansinnesrejset som han sa och nu skiter han i om han kommer sent till jobbet för ingen märker det ens. Tänk så mycket några ord i en kassakö kan betyda.


Är det fler än mig som växlat ner och sänkt tempot och börjat må bra eller springer ni benen av er för,,,,tja, vadå?

 

[Solvarma jordgubbar]

Ja,sedan jag drabbades av utmattning har jag blivit tvungen att dra ner på tempot,oavsett om jag vill det eller ej.

Jag har till och med dragit ner på tempot till den grad att jag nu inser att jag måste byta yrkesinriktning. Och det visar sig vara lättare sagt än gjort.

Men helt klart. Folk är alldeles för stressade i dagens hamsterhjul,där pengar verkar vara det enda viktiga i livet. Mycket tragisk utveckling.

 

[Korven]

För några år sen tog jag ett rejält "samtal" med mig själv om vart jag var på väg nånstans, ständigt jäktad, ständigt på språng och ständigt halvförbannad på allt som inte blev som jag ville det skulle bli. Jag ställde frågan "VARFÖR" men fick inget svar, då beslutade jag mig för att byta inriktning, tagga ner och låta livet bli som det blir. Det var det bästa livsval jag kunde gjort för jag hinner precis lika mycket nu trots en kass kropp och livet på halvfart.

I förrgår sprang jag på en människa på Biltema som jag för ett år sen nästan blev nersprungen av på väg till kassan och som jag sa åt "men snälla du, lugna ner dig lite och byt spår innan du jäktar ihjäl dig för ingenting", han tittade på mig, stannade upp, stod fem sekunder och då brast nåt för honom. Han sa "det var fan det klokaste jag hört i år för alla bara kräver och kräver" och jag sa "jag vet, jag har också varit där".

När vi träffades nu igen så tog vi en fika, han insisterade på att få bjuda och tackade mig för att jag, som han sa, hittade nödbromsen. Ingen hade märkt att han växlat ner, ingen mer än familjen som hade tjatat om det länge och han har inte planer på att växla upp igen och köra vansinnesrejset som han sa och nu skiter han i om han kommer sent till jobbet för ingen märker det ens. Tänk så mycket några ord i en kassakö kan betyda.


Är det fler än mig som växlat ner och sänkt tempot och börjat må bra eller springer ni benen av er för,,,,tja, vadå?

japp , jag behöver inte vara supermorsan som tar hand om min egen och andras ungar utan ett enda tack. Sade ifrån mig alla uppdrag i olika former och köpte häst i stället . INGEN hade trott det om mig innan.

 

[pepp]

Jag springer tyvärr benen av mig på jobbet.

Det jobbar över 200 personer där jag städar, jag är en.
I februari blir det 17 nya som börjar, och det kommer inte hålla.

Ska verkligen prata med mina arbetsledare efter min ledighet nu. De verkar inte riktigt förstå!

 

[piggelin]

Jag har oavsett livssituation haft ett högt tempo vilket jag oroar mig för inte är hälsosamt. Jag har dock kommit underfund med att jag har en inre stress som yttre faktorer inte råder över så mkt. Jag trivs med att jobba, ta hand om mina hästar och träna på gym vilket gör att mina dagar är fulla. Dock har jag några punkter jag tänker på som gör att jag inte känner allt detta som måsten
1. Jag kan jobba hemifrån en dag i veckan vilket gör att jag slipper 1,5 timmes pendling på en dag=mer fritid den dagen
2. Jag har noll prestationskrav med mina hästars träning, jag tränar hästarna för att det är kul och ger energi, känner jag inte för det nöjer de sig med att gå i hagen
3. Mina helger ska vara så obokade som möjligt. Jag tar långa sovmornar och försöker tillbringa åtminstone en eftermiddag soffliggandes och slösurfar på mobilen
4. Jag undviker ”mål” med min egen träning, som att gå ner i vikt eller springa en viss sträcka. Jag nöjer mig med att träningen gör mig frisk och skiter i att jämföra mig med andra.

Visst har jag perioder jag har svårt att hålla mig till detta och min inre stress som trycker på men jag försöker verkligen tänka på det vilket gör att jag för det mesta mår bra och känner mig lugn

 

[Korven]

japp , jag behöver inte vara supermorsan som tar hand om min egen och andras ungar utan ett enda tack. Sade ifrån mig alla uppdrag i olika former och köpte häst i stället . INGEN hade trott det om mig innan.

Plus att jag jobbade på det hatade företaget där allt ska göras fortare och sämre så jag hoppade av och fick sen betalt så de ville nog bli av med mig Tack för det!

 

[sassiball]

Jag har också en inre stress att ständigt utföra saker, men kanske har den blivit lite lägre med åren. När jag var ung, innan familj, var jag tvungen att göra tre saker varje dag utöver mitt dagliga arbete, annars var jag inte nöjd. Några saker kunde vara 1. Rida, 2. hämta hö, 3. tvätta bilen.

Idag nöjer jag mig med en sak eller två... oftast rida + handla, köra någon maskin tvätt eller dammsuga. Gör jag inte de här sakerna, blir jag stressad, irriterad och mår inte bra alls. Att enbart arbeta en vanlig vardag , då är jag inte nöjd, men de här dagarna uppstår ibland, jag försöker acceptera att de dagarna är helt ok också.

En kommentar som min mamma ofta sa var "Sassiball har aldrig tid". Och det stämde, stämmer till viss del fortfarande. Svårt att ta mig tid till en fika, blir stressad bara av tanken att någon bekant ska "titta inom" mig, jag oroar mig för hur lång tid detta kan ta mm.

Men jag har blivit bättre på att bara slappa i soffan, det gjorde jag inte förr, nu går det galant.

 

[starcraft]

Häftigt att han tog åt sig av dina ord och häftigt vilken skillnad du antagligen gjort i hans liv

Jag har också växlat ner och tycker mig med några perioders undantag vara på ett sånt spår att jag växla ner mer och mer. Jag har dock en inre stress och rastlöshet som jag inte riktigt kan komma undan i mitt vardagliga liv, men börjar hitta platser och sätt att få fler och fler stunder av lugn även inombords. Jag träffar på många stresssade människor genom mitt jobb och det är verkligen skrämmande det tempo finns i samhället och de krav folk har på sig själva och sin omgivning.. många skulle må bra av att ta ett par djupa andetag extra

 

[avslutat medlemskap]

Jag springer tyvärr benen av mig på jobbet.

Det jobbar över 200 personer där jag städar, jag är en.
I februari blir det 17 nya som börjar, och det kommer inte hålla.

Ska verkligen prata med mina arbetsledare efter min ledighet nu. De verkar inte riktigt förstå!

När du klappar ihop skaffar dom bara en ny och du kommer att vara bortglömd när slutlönen betalats ut, det garanterar jag. Ingen tackar den som slitit ut sig för istället heter det "ja hon var ju så dum att hon bara körde på och titta hur det blev, haha.

 

[avslutat medlemskap]

Jag har oavsett livssituation haft ett högt tempo vilket jag oroar mig för inte är hälsosamt. Jag har dock kommit underfund med att jag har en inre stress som yttre faktorer inte råder över så mkt. Jag trivs med att jobba, ta hand om mina hästar och träna på gym vilket gör att mina dagar är fulla. Dock har jag några punkter jag tänker på som gör att jag inte känner allt detta som måsten
1. Jag kan jobba hemifrån en dag i veckan vilket gör att jag slipper 1,5 timmes pendling på en dag=mer fritid den dagen
2. Jag har noll prestationskrav med mina hästars träning, jag tränar hästarna för att det är kul och ger energi, känner jag inte för det nöjer de sig med att gå i hagen
3. Mina helger ska vara så obokade som möjligt. Jag tar långa sovmornar och försöker tillbringa åtminstone en eftermiddag soffliggandes och slösurfar på mobilen
4. Jag undviker ”mål” med min egen träning, som att gå ner i vikt eller springa en viss sträcka. Jag nöjer mig med att träningen gör mig frisk och skiter i att jämföra mig med andra.

Visst har jag perioder jag har svårt att hålla mig till detta och min inre stress som trycker på men jag försöker verkligen tänka på det vilket gör att jag för det mesta mår bra och känner mig lugn

Du är på helt rätt väg, du gör saker för din egen skull som du trivs med och då funkar det att växla upp kortare perioder men att konstant ha måsten hängande över sig, ja då kraschar vem som helst efter en tid.

 

[pepp]

När du klappar ihop skaffar dom bara en ny och du kommer att vara bortglömd när slutlönen betalats ut, det garanterar jag. Ingen tackar den som slitit ut sig för istället heter det "ja hon var ju så dum att hon bara körde på och titta hur det blev, haha.

Sant.
Var dock på väg på byta till annat företag innan jag hamnade där jag är, men då erbjöd dom mig 1000 kr mer i lön, även fast det var i varseltider.
Är populär, men måste lära mig sätta ner foten.

 

[Myzan87]

För några år sen tog jag ett rejält "samtal" med mig själv om vart jag var på väg nånstans, ständigt jäktad, ständigt på språng och ständigt halvförbannad på allt som inte blev som jag ville det skulle bli. Jag ställde frågan "VARFÖR" men fick inget svar, då beslutade jag mig för att byta inriktning, tagga ner och låta livet bli som det blir. Det var det bästa livsval jag kunde gjort för jag hinner precis lika mycket nu trots en kass kropp och livet på halvfart.

I förrgår sprang jag på en människa på Biltema som jag för ett år sen nästan blev nersprungen av på väg till kassan och som jag sa åt "men snälla du, lugna ner dig lite och byt spår innan du jäktar ihjäl dig för ingenting", han tittade på mig, stannade upp, stod fem sekunder och då brast nåt för honom. Han sa "det var fan det klokaste jag hört i år för alla bara kräver och kräver" och jag sa "jag vet, jag har också varit där".

När vi träffades nu igen så tog vi en fika, han insisterade på att få bjuda och tackade mig för att jag, som han sa, hittade nödbromsen. Ingen hade märkt att han växlat ner, ingen mer än familjen som hade tjatat om det länge och han har inte planer på att växla upp igen och köra vansinnesrejset som han sa och nu skiter han i om han kommer sent till jobbet för ingen märker det ens. Tänk så mycket några ord i en kassakö kan betyda.


Är det fler än mig som växlat ner och sänkt tempot och börjat må bra eller springer ni benen av er för,,,,tja, vadå?

Japp, har växlat ner trots att jag ”bara” har fyllt 31. Började för några år sedan när jag gjorde slut med min dåvarande sambo. Jag kände att det var förmycket bråk om hästarna och förmycket fokus på att ”se bra ut för omvärlden” dvs mkt pengar, statusprylar (fina bilar, välstädat hus, snygg tjej).
I samma veva sa min dåvarande arbetsgivare upp kontraktet på järnvägen och därefter skulle alla bli uppsagda.
Hann få ett nytt jobb (hade många jobberbjudanden) innan uppsägningarna kom. Ville göra nått nytt så jag sökte till arbetsledare till Sveriges största underhållskontrakt inom järnvägen nämligen Göteborg. Kände den andra arbetsledaren som jag skulle jobba ihop med så det gick ju fint. Kändes som att vi började få ordning på gruppen när han fick ett jobb närmare hemmet och då sökte jag själv nytt jobb och fick det. Företaget i Gbg skulle flytta till nya lokaler med öppna kontorslandskap (satt i de nya lokalerna ca 4 månader och aldrig mer!). Stress och ingen som lyssna.

Idag jobbar jag i Borås där jag stortrivs. Det är mindre stress, en familjär stämning och jag kan följa med killarna ut och skruva

Dessutom bytte jag lägenheten mot ett litet hus med renoveringsbehov (älskar att riva! Problemet är att jagsjälv måste bygga upp det sen..) och jag har ingen som klagar över hästarna

 

[Ajda]

Jag har växlat ner litegrann. Lyssnar mer på min kropp än tidigare. Men samtidigt har barnen blivit lite större nu och kräver inte samma passning som när de var mindre. Otroligt skönt! Upplevde att jag var inett ständigt ”på-läge” när de var mindre. Man måste passa, vara beredd, aldrig släppa dem ur sikt.

Är jag trött en ledig dag nu så slappar jag i soffan halva förmiddagen.

 

[Sofie.S]

Jag har gått från att planera sönder mitt liv till att försöka vara mer spontan - det har inneburit för mig att sänka takten. Blev bara stressad över allt jag skulle hinna med, blev en ond cirkel, roliga saker blev tvunga saker.
Det är så underbart att kunna säga - ”vi har inget planerat i helgen” Älskar’t!

 

[Petruska]

Jag springer tyvärr benen av mig på jobbet.

Det jobbar över 200 personer där jag städar, jag är en.
I februari blir det 17 nya som börjar, och det kommer inte hålla.

Ska verkligen prata med mina arbetsledare efter min ledighet nu. De verkar inte riktigt förstå!

Gör det! Det är viktigt! Ditt jobb är ju tungt ändå. Du är så himla välformulerad här, så de måste bara lyssna på dig!

 

[Korven]

Jag har också en inre stress att ständigt utföra saker, men kanske har den blivit lite lägre med åren. När jag var ung, innan familj, var jag tvungen att göra tre saker varje dag utöver mitt dagliga arbete, annars var jag inte nöjd. Några saker kunde vara 1. Rida, 2. hämta hö, 3. tvätta bilen.

Idag nöjer jag mig med en sak eller två... oftast rida + handla, köra någon maskin tvätt eller dammsuga. Gör jag inte de här sakerna, blir jag stressad, irriterad och mår inte bra alls. Att enbart arbeta en vanlig vardag , då är jag inte nöjd, men de här dagarna uppstår ibland, jag försöker acceptera att de dagarna är helt ok också.

En kommentar som min mamma ofta sa var "Sassiball har aldrig tid". Och det stämde, stämmer till viss del fortfarande. Svårt att ta mig tid till en fika, blir stressad bara av tanken att någon bekant ska "titta inom" mig, jag oroar mig för hur lång tid detta kan ta mm.

Men jag har blivit bättre på att bara slappa i soffan, det gjorde jag inte förr, nu går det galant.

Jag hade en chef som tyckte att man kunde inte gå och hämta nåt utan ta med sig nåt och gör nåt annat på vägen dit och tillbaka. Hon var likadan själv (jättestressad) och dog tidigt i hjärtinfarkt. DÅ fick jag mig en tankeställare.

 

[avslutat medlemskap]

Jag har gått från att planera sönder mitt liv till att försöka vara mer spontan - det har inneburit för mig att sänka takten. Blev bara stressad över allt jag skulle hinna med, blev en ond cirkel, roliga saker blev tvunga saker.
Det är så underbart att kunna säga - ”vi har inget planerat i helgen” Älskar’t!

Jag körde det rejset när jag hade firman och även efter det men efter hästolyckan gick det ju inte längre, invändiga stressen över att aldrig räcka till tog ett bra tag att bli av med, numera skiter jag helt i vad jag hinner eller inte hinner och om jag inte vill göra nåt så blir det inte gjort heller, iallafall inte av mig och det är så ljuvligt SKÖNT så det finns inte.

 

[Korven]

Jag har gått från att planera sönder mitt liv till att försöka vara mer spontan - det har inneburit för mig att sänka takten. Blev bara stressad över allt jag skulle hinna med, blev en ond cirkel, roliga saker blev tvunga saker.
Det är så underbart att kunna säga - ”vi har inget planerat i helgen” Älskar’t!

En bra dag är ett tomt kalenderblad. Eller en tom vecka i almanackan!

 

[pepp]

Gör det! Det är viktigt! Ditt jobb är ju tungt ändå. Du är så himla välformulerad här, så de måste bara lyssna på dig!

Jag är så mycket mer välformulerad i text än i person tyvärr.

Funderar på skicka iväg ett sms/mail innan jag börjar igen, för att förklara hur jag känner.

 

[Petruska]

Jag är så mycket mer välformulerad i text än i person tyvärr.

Funderar på skicka iväg ett sms/mail innan jag börjar igen, för att förklara hur jag känner.

En idé kan ju vara att skriva välformulerat hur du ser på saken, och så klart även vara öppen för att prata?