Jag har forskat mycket i både skolskjutningar och massmördare över lag, just för att frågan om varför hemsökte mig. Det finns en del gemensamma nämnare hos de flesta av de personer som genomför dåd som dessa.
Jag vill inte säga "helt vanliga människor", men det är ändå så att dessa personer sällan är så avvikande att omgivningen reagerar på dem som ett hot. Alltså inte genuint elaka människor, inga sadister utan ofta mycket ensamma människor. Kanske inte fysiskt ensamma, men psykiskt isolerade. Upplever ofta att deras existens är totalt menlös, ingen bryr sig om dem och de står utanför normen och samhället. Ofta skickar de starka varningssignaler, skriver mörka saker i anteckningar, bloggar och på sociala medier, men tas inte på allvar utan de försvinner i strömmen. Väldigt ofta föds tankarna på det stora dådet i tonåren. Någonting ingen kan ignorera, man går från att vara ingen till att vara någon som väcker känslor och uppmärksamhet. Det spelar ingen roll om man förstör sitt liv eller rent av tar sitt liv när dådet är genomfört eftersom existensen innan känts meningslös ändå. Ofta finns det grandiosa föreställningar om dådet, man har en orsak och det kan vara vad som helst. t.ex. högerextremism - en politisk ståndpunkt har förvridits till ett illdåd för att nå någon slags föreställd upprättelse. De flesta har en otroligt låg självinsikt och kan helt sväljas upp av "motivet".
Mentaliteten mellan dessa personer och de som t.ex. far för att kriga för IS är ofta snarlik, problematiken liknande. Och jag tror problemet kommer fortsätta att växa, just för att medier ständigt matar en med samhällsbilden och människobilden, och av de som inte känner att de passar in finns det alltid en procentandel som just har den här psykiska isoleringen, vilda fantasin och saknaden eller i alla fall bristen på "normala" spärrar.
Jag vill inte säga "helt vanliga människor", men det är ändå så att dessa personer sällan är så avvikande att omgivningen reagerar på dem som ett hot. Alltså inte genuint elaka människor, inga sadister utan ofta mycket ensamma människor. Kanske inte fysiskt ensamma, men psykiskt isolerade. Upplever ofta att deras existens är totalt menlös, ingen bryr sig om dem och de står utanför normen och samhället. Ofta skickar de starka varningssignaler, skriver mörka saker i anteckningar, bloggar och på sociala medier, men tas inte på allvar utan de försvinner i strömmen. Väldigt ofta föds tankarna på det stora dådet i tonåren. Någonting ingen kan ignorera, man går från att vara ingen till att vara någon som väcker känslor och uppmärksamhet. Det spelar ingen roll om man förstör sitt liv eller rent av tar sitt liv när dådet är genomfört eftersom existensen innan känts meningslös ändå. Ofta finns det grandiosa föreställningar om dådet, man har en orsak och det kan vara vad som helst. t.ex. högerextremism - en politisk ståndpunkt har förvridits till ett illdåd för att nå någon slags föreställd upprättelse. De flesta har en otroligt låg självinsikt och kan helt sväljas upp av "motivet".
Mentaliteten mellan dessa personer och de som t.ex. far för att kriga för IS är ofta snarlik, problematiken liknande. Och jag tror problemet kommer fortsätta att växa, just för att medier ständigt matar en med samhällsbilden och människobilden, och av de som inte känner att de passar in finns det alltid en procentandel som just har den här psykiska isoleringen, vilda fantasin och saknaden eller i alla fall bristen på "normala" spärrar.
