Katter och spädbarn

[sthu]

Herregud, vad har hänt?!

Lina är ganska reserverad fortfarande.
Tuva tar det hela med ro, väldigt lugn och sansad som det anstår en dam.
Men Maggan!

Hon är som förbytt. Superintresserad och social som aldrig förr. Hon kommer fram och stryker sig mot barnet när vi matar honom, hoppar upp i fåtöljen och vill vara nära. Håller koll när vi nattar om kvällarna och när vi väcker på morgonen.

Jag fattar ingenting. Det är ju bra men så konstigt! Trodde jag kände henne, men icke.

 

[Red_Chili]

Herregud, vad har hänt?!

Lina är ganska reserverad fortfarande.
Tuva tar det hela med ro, väldigt lugn och sansad som det anstår en dam.
Men Maggan!

Hon är som förbytt. Superintresserad och social som aldrig förr. Hon kommer fram och stryker sig mot barnet när vi matar honom, hoppar upp i fåtöljen och vill vara nära. Håller koll när vi nattar om kvällarna och när vi väcker på morgonen.

Jag fattar ingenting. Det är ju bra men så konstigt! Trodde jag kände henne, men icke.

Så blev det med min mors katt när jag föddes också. Han var en rädd hittekatt som hade spenderat första veckorna inklämd bakom soffan, och även om han bott hos dem ett år eller så när jag föddes så var han tydligen en lättstressad själ när jag föddes. Vi kom hem från BB, och han bestämde sig i princip för att adoptera mig

För att vara från den tiden så finns det otroligt många bilder på hur jag och katten sover tillsammans, såväl i sängen som på någon filt med leksaker och allt vad det var. Han var med mig ute när jag lekte och satt i mina stolar osv om jag var borta. Han följde mig resten av sitt liv, när jag blev stor nog att ha eget rum osv var det fortfarande i min säng han sov på nätterna och vi gick promenader tillsammans ute. En helt fantastisk katt

 

[Lingon]

Herregud, vad har hänt?!

Lina är ganska reserverad fortfarande.
Tuva tar det hela med ro, väldigt lugn och sansad som det anstår en dam.
Men Maggan!

Hon är som förbytt. Superintresserad och social som aldrig förr. Hon kommer fram och stryker sig mot barnet när vi matar honom, hoppar upp i fåtöljen och vill vara nära. Håller koll när vi nattar om kvällarna och när vi väcker på morgonen.

Jag fattar ingenting. Det är ju bra men så konstigt! Trodde jag kände henne, men icke.

Modersinstinkterna har väl kickat in!

En hund som fanns i släkten när min dotter föddes var fullständigt medveten om att min dotter var en valp och helt övertygad om att hon behövdes för att ta hand om "valpen"

 

[Roheryn]

Modersinstinkterna har väl kickat in!

En hund som fanns i släkten när min dotter föddes var fullständigt medveten om att min dotter var en valp och helt övertygad om att hon behövdes för att ta hand om "valpen"

Min uppfattning är att djuren är väldigt medvetna om att människobarn är som kattungar/valpar/föl/whatever. Hunden vi hade i familjen när min dotter föddes var helt övertygad om att vi var urusla som föräldrar och att han behövde styra upp situationen! Vi lade ju "valpen" i egen säng och GICK DÄRIFRÅN!!! Fullständigt upprörande beteende och inget som anstår en förälder! Hunden försökte på alla sätt göra oss uppmärksamma på att det INTE var okej att göra så - gnällde, vankade av och an mellan oss och barnsängen, suckade, gnydde... (jag ger mig f*n på att han himlade med ögonen också!) och lugnade sig inte förrän jag en natt tog dottern och lade henne i min säng. Då hörde jag hur hunden lade sig tillrätta nedanför min säng, suckade djupt och sedan somnade. ÄNTLIGEN började jag bete mig som en riktig förälder!