Kär i chefen, vad gör man?

[monster1]

Äktenskap är väl per definition monogamt? Sen kan man ju vara överens om att relationer utanför äktenskapet är okej.

Nä, det är väll bara en juridisk uppgörelse rent lagmässigt. Om man gifter sig kristet lovar man varandra trohet dock. Men det behöver man ju inte (gifta sig kristet alltså).

 

[Breaktown]

Nä, det är väll bara en juridisk uppgörelse rent lagmässigt. Om man gifter sig kristet lovar man varandra trohet dock. Men det behöver man ju inte (gifta sig kristet alltså).

Men du kan ju inte gifta dig med fler än en person, oavsett om du gifter dig i kyrkan eller inte. Alltså är äktenskapet monogamt. Sen kan du ju som jag skrev ha relationer utanför äktenskapet.

 

[daymint]

Tja, det tog ändå 11 inlägg innan guilt trippen började distribueras.

Kan vi inte alla enas om att de enda två som har med någons relation att göra är de två som är inblandade?

Så bra skrivet

 

[monster1]

Men du kan ju inte gifta dig med fler än en person, oavsett om du gifter dig i kyrkan eller inte. Alltså är äktenskapet monogamt. Sen kan du ju som jag skrev ha relationer utanför äktenskapet.

Ok du menar så.

 

[Blandrastik]

Jag skulle också avvakta lite över sommaren. Vill du ha kvar ditt jobb och känna dig bekväm med ert samarbete? Jag tänker, att om du pratar med honom om detta, raka rör, och det visar sig att han i själva verket inte alls är intresserad i den utsträckningen att han vill göra nåt av det. Så kan det bli lite awkward.... Man vet ju inte. Han kanske blir smickrad och glad (fastän han inte vill gå vidare), eller han kanske tycker det är genant och jobbigt och då kanske ert samarbete på jobbet blir stelt och besvärligt. Eller också vill ha göra mera, och då blir det hela ... tja, vem vet? Jag tycker det känns lite väl tunt för att riskera sitt jobb för - inte så att du riskerar att bli avskedad (det vore ju sanslöst) men stämningen kan bli jobbig.

Stämningen är redan jobbig. Som jag skrev så har jag nästan börjat räkna hans "Freued-Slips", det är många. Vi är både ofta sist kvar på jobbet och då kommer han nästan varje dag in till mig och sätter sig och snackar jobb. Jag vet bara inte vad jag ska göra, be honom gå ut? Gå ut och dunka huvudet i nån vägg? Att det är korkat att ha ett förhållande med sin gifta chef håller jag med om. Men vad gör man med chefen? Eller vad gör jag med mig själv?

 

[the_connemara]

Alltså jag känner mig ju ganska ensam i tråden men jag hade ju som sagt pratat med honom. Om du vill allt ska kylas av så hade jag sagt något i den stilen. Men jag tycker ju alltså det bara känns jobbigt att inte vara ärlig med folk. Jag själv sagt till en kollega jag inte vill något mer med vårat trams och vill att vi behöver chilla. Det, precis som alla andra typer av relationer jag haft med kollegor eller vänner, har alltid bara genererat önskat resultat och inte minsta problem. Jag gillar raka rör och verkar åtm hittills enbart träffat personer som instämmer i det och inte blir kränkta och börjar jävlas.

Förtydligande. Jag tycker alltså inte alls att du behöver säga något om dina känslor i detta utan bara att du önskar att ni har lite mer avstånd/mindre kontakt/håller jobbsnack till avtalade möten eller vad som nu passar in i ert jobb o vad du vill ändra i er kontakt. Om det är vad du önskar. Men det grundar sig ju alltså i att jag hade aldrig på ett snyggt vis kunnat skapa det avståndet själv bara sådär utan att det blivit jätte awkward åtm för mig och snarare då ställt till med problem. Jag funkar liksom bara inte så.

 

[Ramona]

Jag vet bara inte vad jag ska göra, be honom gå ut? Gå ut och dunka huvudet i nån vägg? Att det är korkat att ha ett förhållande med sin gifta chef håller jag med om. Men vad gör man med chefen? Eller vad gör jag med mig själv?

Vad du ska göra med dig själv vet jag inte, men någonstans tycker jag att du ska involvera chefen i detta. Ni är ändå två om det.

Om du inte pallar med att säga det rakt ut, skicka ett meddelande att du är attraherad och att du inte riktigt vet vad du ska göra åt saken. Är han attraherad tillbaka lär han ju säga det, och är han inte det så lär han säga det också. Och är han inte intresserad tillbaka brukar ju ens egna intresse svalna av relativt fort.

 

[Karoliten]

Om ni ska inleda ett förhållande ska det göras när båda är singlar. Det enda rätta. Ingen vill vara den andra som blir utsatt för otrohet och då ska man inte iheller vara otrogen eller vara den som är med den otrogna.
Vill man inte längre vara med den är gift med måste man vara man eller kvinna och säga det!

 

[MiniLi]

Stämningen är redan jobbig. Som jag skrev så har jag nästan börjat räkna hans "Freued-Slips", det är många. Vi är både ofta sist kvar på jobbet och då kommer han nästan varje dag in till mig och sätter sig och snackar jobb. Jag vet bara inte vad jag ska göra, be honom gå ut? Gå ut och dunka huvudet i nån vägg? Att det är korkat att ha ett förhållande med sin gifta chef håller jag med om. Men vad gör man med chefen? Eller vad gör jag med mig själv?

Kan du inte bara vara lite avvisande? Säga att du har mycket att göra och att du behöver fokusera?

Annars om det känns svårt och om hans beteende fortsätter trots att du inte läbgre ”deltar” så behöver du ju prata med honom. Om du inte vill engagera dig i honom så hade iaf inte jag sagt ngt om din egen attraktion utan haft fokus på att han beter sig olämpligt.

 

[sjoberga]

Om ni ska inleda ett förhållande ska det göras när båda är singlar. Det enda rätta. Ingen vill vara den andra som blir utsatt för otrohet och då ska man inte iheller vara otrogen eller vara den som är med den otrogna.
Vill man inte längre vara med den är gift med måste man vara man eller kvinna och säga det!

Nej, det är inte det enda rätta. Du utesluter ganska många typer av frivilliga relationer när du hänvisar till att båda ska vara singlar. Alla äktenskap handlar inte om emotionell och/eller sexuell monogami.

Det blir sällan rätt när utomstående ska bestämma vad som är rätt, så länge alla inblandade är medvetna om läget anser jag att de kan bestämma själva hur de vill hantera det utan proffstyckare som vill trycka in absoluta normer.

På samma sätt som du har absolut rätt att tycka att det du framför i inlägget ska gälla i alla relationer du är en del av.

 

[sjoberga]

Eftersom konsekvensen av ett öppet förhållande på arbetsplatsen, särskilt mellan chef / underställd, är nästan omöjligt på de flesta ställen - bör man nog fundera på om man är beredd att byta jobb för att prova relationen. Av outgrundlig (inte så värst outgrundlig i ett patriarkat) anledning så brukar nästan alltid den underställda kvinnan förväntas eller tvingas lösa situationen. Och sedan i väldans många fall slutar relationen ganska fort (som alla nya relationer) och då står man där med bortvalt jobb och noll relation.

Jag skulle nog ha styrt relationen ASAP till strikt professionell (genom att prata om hur du vill att det ska vara) och skulle det visa sig i framtiden att det finns bättre förutsättningar (kanske inte längre jobbar på samma ställe och kanske mindre bundna av andra relationer) kanske det blir läge att se vad det är. Det är nästan omöjligt att göra ett bra jobb som chef, om man har en annan viktig relation med en underställd, så viktig så att det uppstår konflikter mellan lojaliteterna. Det gäller inte bara kärleksrelationer.

Fast någon absolut sanning eller rekommendation finns inte att ta till. Bara saker att kanske ta med i ekvationen och själv bestämma hur viktiga de är för dig.

 

[monster1]

Stämningen är redan jobbig. Som jag skrev så har jag nästan börjat räkna hans "Freued-Slips", det är många. Vi är både ofta sist kvar på jobbet och då kommer han nästan varje dag in till mig och sätter sig och snackar jobb. Jag vet bara inte vad jag ska göra, be honom gå ut? Gå ut och dunka huvudet i nån vägg? Att det är korkat att ha ett förhållande med sin gifta chef håller jag med om. Men vad gör man med chefen? Eller vad gör jag med mig själv?

Jag tänker att ni har en kontorsflirt. Freudianska slips kan lika väl handla om att ni arbetar tätt tillsammans och jag hade inte lagt så mycket vikt vid dom. Att inleda något med sin chef är verkligen tunn is.

 

[Karoliten]

Nej, det är inte det enda rätta. Du utesluter ganska många typer av frivilliga relationer när du hänvisar till att båda ska vara singlar. Alla äktenskap handlar inte om emotionell och/eller sexuell monogami.

Det blir sällan rätt när utomstående ska bestämma vad som är rätt, så länge alla inblandade är medvetna om läget anser jag att de kan bestämma själva hur de vill hantera det utan proffstyckare som vill trycka in absoluta normer.

På samma sätt som du har absolut rätt att tycka att det du framför i inlägget ska gälla i alla relationer du är en del av.

Du kan iallfall inte inleda ett förhållande innan du vet att det ok med BÅDA två andra. Då får man ju höra med både man och fru att det är ok, man kan ju inte förlita sig på bara den enes svar med risk att något blir sårad

 

[Lovisaleonora]

Du kan iallfall inte inleda ett förhållande innan du vet att det ok med BÅDA två andra. Då får man ju höra med både man och fru att det är ok, man kan ju inte förlita sig på bara den enes svar med risk att något blir sårad

Min uppgift i livet är INTE att försöka få alla att bli lyckliga och leva utan besvikelser. Min uppgift i livet är att ta vara på mitt liv och följa min egen kompass. Jag har varit den andra kvinnan, jag har varit den som varit botten i att bryta upp från ett ickefungernade äktenskap. Jag har blivit bedragen och jag har blivit bortvald. Det är inte en tredje persons uppgift att blanda sig i mina relationer.

 

[sjoberga]

Du kan iallfall inte inleda ett förhållande innan du vet att det ok med BÅDA två andra. Då får man ju höra med både man och fru att det är ok, man kan ju inte förlita sig på bara den enes svar med risk att något blir sårad

Nej, man behöver inte ta ansvar för relationer man inte är en del av.

 

[Karoliten]

Nej, man behöver inte ta ansvar för relationer man inte är en del av.

man blir en del av någons annan relation om man inleder en realation med en av parterna

 

[monster1]

man blir en del av någons annan relation om man inleder en realation med en av parterna

Nej, du är väll inte ansvarig för alla relationer som människor du känner har? Det verkar ju jättekonstigt.

 

[Karoliten]

Min uppgift i livet är INTE att försöka få alla att bli lyckliga och leva utan besvikelser. Min uppgift i livet är att ta vara på mitt liv och följa min egen kompass. Jag har varit den andra kvinnan, jag har varit den som varit botten i att bryta upp från ett ickefungernade äktenskap. Jag har blivit bedragen och jag har blivit bortvald. Det är inte en tredje persons uppgift att blanda dig i mina relationer.

Till skilland från andra levande varelse innebär det som människa att inte bara tänka på sig själv utan också andra, det kallas att vara medmänniska. Man har aldrig rätten att skada andra för sin egen vinnings skull.
Det handlar inte om att göra andra lyckliga utan handlar om att inte såra och skada andra.Besvikelser kommer ändå i livet, vi behöver inte skapa fler åt andra för vår andras vinnigs skull

 

[Karoliten]

Nej, du är väll inte ansvarig för alla relationer som människor du känner har? Det verkar ju jättekonstigt.

Du är inte ansvarig, men bara för att du och en tex gift man vill inleda en relation o kanske inte tredje parten vill det har man på det sättet har man inte rätt att köra över, såra andra människor.

 

[Lovisaleonora]

Du är inte ansvarig, men bara för att du och en tex gift man vill inleda en relation o kanske inte tredje parten vill det har man på det sättet har man inte rätt att köra över, såra andra människor.

Innebär det att en prostituerad har ett moraliskt ansvar för en partner till den som köper sex? Har jag ett ansvar när jag blir erbjuden ett jobb, att tacka nej för att någon annan blir ledsen, sårad och överkörd? Det kanske t o m är så att andra behöver jobbet bättre än jag gör?

Livet är inte rättvist. Förhållandet blir inte lyckligare för att någon avstår en sexuell otrohet.