Kan delat hästägande och betalande medryttare rädda hobbyhästägarna?

Eeh okej, min personliga åsikt är att jag inte har lust att sponsra någon annans jäkla hästintresse så ifall jag nu någonsin skulle (hellre säljer jag hästen iof) behöva ha medryttare så får de tusan i mig betala för att rida.
Man kan tycka olika i många saker, jag som har egen häst vill inte ha medryttare alls men jag skulle aldrig aldrig välja att sälja min häst om det enda som behövdes för att behålla min häst var att ha en medryttare så skulle jag jäklar mig skaffa en medryttare. Aldrig skulle jag sälja i sån situation.
 
Man kan tycka olika i många saker, jag som har egen häst vill inte ha medryttare alls men jag skulle aldrig aldrig välja att sälja min häst om det enda som behövdes för att behålla min häst var att ha en medryttare så skulle jag jäklar mig skaffa en medryttare. Aldrig skulle jag sälja i sån situation.
Håller med dig. Skulle heller aldrig ge upp på min häst så lätt bara för att jag inte har tid en eller två dagar i veckan. Då är hellre en gratis medryttare bättre.
 
Jo jag förstår att du ser det så. Jag tycker bara att det är sjukt tröttsamt med alla dessa medryttare som inte vill betala en spänn anser att de gör en sån enorm tjänst, det är liksom alltid hos hästägaren det börjar, det är den som behöver hjälpen på ett eller annat vis i medryttarens ögon, aldrig åt andra hållet - medryttaren vill få utöva sitt intresse. Det är avlastning och tjänst. Det är väldigt sällan - jag får utöva mitt intresse.
Men är det verkligen så? Jag som både haft egen häst och varit medryttare har aldrig upplevt det i något stall jag varit i. Jag har aldrig tagit betalt för att ha medryttare, för jag har behövt tiden mer än pengarna (reste mycket i jobbet) och den medryttaren jag hade ställde upp med stallpass/mockning osv. Jag har varit en medryttare som fått betalt (!) eftersom ägaren under en period inte kunde rida alls och jag som student inte hade råd att köra 6 mil 7 dagar i veckan under hela den perioden.
Jag har fått träning och tävling betalt för att hästägare ville ha ut hästen på tävling. I gengäld satt jag en hel vinter och motionerade häst, pensionärshäst och ägarens dotters ponny som handhäst eller med tömkörning och jag passade hela stallet när ägaren var utomlands (dvs två bilresor på ca 3 mil ToR dagligen i en vecka). Givande och tagande. Skulle jag bli medryttare nu skulle jag gladeligen betala då jag efter många års frånvaro från häst sannolikt inte bidrar med något utbildningsmässigt. Hade gärna betalat då med men det ville inte ägaren/ägarna. Jag tycker alla jag träffat både som haft häst och som varit medryttare resonerat så, dvs det beror på situation, läge, ekonomi och ett gemensamt ansvar för hästen. Men många i tråden verkar ha andra upplevelser.
Jag har haft häst eller varit medryttare i 7 olika stall i vitt skilda områden men aldrig upplevt att någon ”vill rida gratis”.
 
Nä vill inte dela. Tänk vilken ekonomik press det blir om den ena får mycket förändrad ekonomi, oense om när det ska behandlas eller avlivas vid sjukdom eller skada.

Jag och min kompanjon har tre/fyra hästar tillsammans men det står alltid EN ägare på pappret. Det lärde jag mig av två tjejer som hade häst tillsammans i vårat stall när jag var ung.
De delade allt, kostnader, beslut och arbetsbörda men det var en ägare på hästen och det var av praktiska skäl. Är man oense finns det bara en som kan besluta i slutändan, ägaren.

Kompanjonen fick tyvärr också uppleva detta med delat ägarskap på annat håll (före vi slog våra påsar ihop) och det blev kaos i slutänden. Inte bra!
 
Jag har haft både betalande medryttare och de som inte betalar.

Förut kunde jag dela några dagar med någon som ville ha häst men kanske själv inte hade råd att ha egen. Då tog jag givetvis betalt. Det var inte nödvändigt att ha medryttare men samtidigt var det skönt och de ville ju rida.

Nu behöver jag hjälp och väljer mina medryttare genom handplockning och då betalar de inte ett öre annat än sin tid och bränsle. Jag gör det mesta på rutin på egen gård så de behöver sällan göra jobbet runt heller.

Så, jag anser att allt har sin tid och båda är helt rätt beroende på vad medryttaren är ute efter och vad du som ägare är ute efter.
 
Men är det verkligen så? Jag som både haft egen häst och varit medryttare har aldrig upplevt det i något stall jag varit i. Jag har aldrig tagit betalt för att ha medryttare, för jag har behövt tiden mer än pengarna (reste mycket i jobbet) och den medryttaren jag hade ställde upp med stallpass/mockning osv. Jag har varit en medryttare som fått betalt (!) eftersom ägaren under en period inte kunde rida alls och jag som student inte hade råd att köra 6 mil 7 dagar i veckan under hela den perioden.
Jag har fått träning och tävling betalt för att hästägare ville ha ut hästen på tävling. I gengäld satt jag en hel vinter och motionerade häst, pensionärshäst och ägarens dotters ponny som handhäst eller med tömkörning och jag passade hela stallet när ägaren var utomlands (dvs två bilresor på ca 3 mil ToR dagligen i en vecka). Givande och tagande. Skulle jag bli medryttare nu skulle jag gladeligen betala då jag efter många års frånvaro från häst sannolikt inte bidrar med något utbildningsmässigt. Hade gärna betalat då med men det ville inte ägaren/ägarna. Jag tycker alla jag träffat både som haft häst och som varit medryttare resonerat så, dvs det beror på situation, läge, ekonomi och ett gemensamt ansvar för hästen. Men många i tråden verkar ha andra upplevelser.
Jag har haft häst eller varit medryttare i 7 olika stall i vitt skilda områden men aldrig upplevt att någon ”vill rida gratis”.
Sen tänker jag också, vilket jag tänkt många gånger, att den som skrivit debattartikeln äger en gård och flertalet hästar i absolut närhet till Stockholm. Det finns många billigare sätt att ha häst på. Familjen har dessutom under många år elitsatsat (inte billigt). Så jag blir lite trött på offerkoftan, kanske för att jag själv aldrig hade valt att ta på mig den när jag upplevde det knapert (har man häst, bil, hyfsat nytt släp och bostadsrätt är man långt ifrån fattig även om lönekontot äts upp var min devis) och numer uppskattar att sova gott om nätterna för att vi gjort val som gör oss mindre känsliga för ekonomi och miljöpåverkan.
 
Sen tänker jag också, vilket jag tänkt många gånger, att den som skrivit debattartikeln äger en gård och flertalet hästar i absolut närhet till Stockholm. Det finns många billigare sätt att ha häst på. Familjen har dessutom under många år elitsatsat (inte billigt). Så jag blir lite trött på offerkoftan, kanske för att jag själv aldrig hade valt att ta på mig den när jag upplevde det knapert (har man häst, bil, hyfsat nytt släp och bostadsrätt är man långt ifrån fattig även om lönekontot äts upp var min devis) och numer uppskattar att sova gott om nätterna för att vi gjort val som gör oss mindre känsliga för ekonomi och miljöpåverkan.

Jag upplevde ingen offerkofta på artikelförfattaren. Min uppfattning är att hon belyser de som behöver ekonomisk hjälp och de som vill ha egen häst, nästan, kan ha nytta av varandra.

Jag uppfattade inte att hon pratade om sig själv i nutid utan om sig själv i dåtid och vad löningen kan vara för hobbyryttarna.
 
Jag upplevde ingen offerkofta på artikelförfattaren. Min uppfattning är att hon belyser de som behöver ekonomisk hjälp och de som vill ha egen häst, nästan, kan ha nytta av varandra.

Jag uppfattade inte att hon pratade om sig själv i nutid utan om sig själv i dåtid och vad löningen kan vara för hobbyryttarna.
Nej jag läser nog in det för att jag läst in det så många gånger tidigare. Det står ju att ”jag levde på en tid när vanliga människor kunde ha häst” samtidigt som man äger en gård i Stockholm med flertalet hästar. Vilken vanlig människa kan det utan att det känns rejält i plånboken?
 
Men är det verkligen så? Jag som både haft egen häst och varit medryttare har aldrig upplevt det i något stall jag varit i. Jag har aldrig tagit betalt för att ha medryttare, för jag har behövt tiden mer än pengarna (reste mycket i jobbet) och den medryttaren jag hade ställde upp med stallpass/mockning osv. Jag har varit en medryttare som fått betalt (!) eftersom ägaren under en period inte kunde rida alls och jag som student inte hade råd att köra 6 mil 7 dagar i veckan under hela den perioden.
Jag har fått träning och tävling betalt för att hästägare ville ha ut hästen på tävling. I gengäld satt jag en hel vinter och motionerade häst, pensionärshäst och ägarens dotters ponny som handhäst eller med tömkörning och jag passade hela stallet när ägaren var utomlands (dvs två bilresor på ca 3 mil ToR dagligen i en vecka). Givande och tagande. Skulle jag bli medryttare nu skulle jag gladeligen betala då jag efter många års frånvaro från häst sannolikt inte bidrar med något utbildningsmässigt. Hade gärna betalat då med men det ville inte ägaren/ägarna. Jag tycker alla jag träffat både som haft häst och som varit medryttare resonerat så, dvs det beror på situation, läge, ekonomi och ett gemensamt ansvar för hästen. Men många i tråden verkar ha andra upplevelser.
Jag har haft häst eller varit medryttare i 7 olika stall i vitt skilda områden men aldrig upplevt att någon ”vill rida gratis”.
Men om man inte vill betala vill man väl rida gratis? Jag kan inte se pysslet runt hästen som så betungande att det är ett ”jobb”. Det är väl här dissonansen är.
 
Jag upplevde ingen offerkofta på artikelförfattaren. Min uppfattning är att hon belyser de som behöver ekonomisk hjälp och de som vill ha egen häst, nästan, kan ha nytta av varandra.

Jag uppfattade inte att hon pratade om sig själv i nutid utan om sig själv i dåtid och vad löningen kan vara för hobbyryttarna.
Jag upplevde det på samma vis. Det kändes dock som hon ville presentera något nytt fast hon skrev om gammal skåpmat.

Betalande medryttare (inklusive varianter) har diskuterats alla år Buke funnits och även i föregångaren stallet. Det är liksom ingen quickfix att har man inte råd hyr man ut halva hästen till någon. Det kan allt emellan funka perfekt till att ingen vill rida hästen ens om man betalar.
 
Nej jag läser nog in det för att jag läst in det så många gånger tidigare. Det står ju att ”jag levde på en tid när vanliga människor kunde ha häst” samtidigt som man äger en gård i Stockholm med flertalet hästar. Vilken vanlig människa kan det utan att det känns rejält i plånboken?

Fast det var ju då; "jag levde på en tid när människor....". Alltså inte nutid.
Det kan ju inte vara meningen att en person, som faktiskt upplevt det många gör nu, inte får ge olika lösningar på ett problem för att den har det bra ställt nu.

Jag kan säga att det var betydligt färre som hade häst förr. Det var betydligt "dyrare" då och få förunnat att ha. Dessutom skriver ju författaren att i nutid är hon priviligierad och jag känner mer att hon vill att fler ska få tillfälle att kunna ha häst och att lösningarna kan vara många.

Varför ska man ha dåligt samvete för att man har det bra? Varför ska man inte kunna ge bra råd då? Det var ju dessutom mer riktat till hobbyryttare, inte de som satsar högre.
 
Men om man inte vill betala vill man väl rida gratis? Jag kan inte se pysslet runt hästen som så betungande att det är ett ”jobb”. Det är väl här dissonansen är.

Du kan inte se det. Men en person som har en häst inackorderad (inte helinackordering) plus familj, barn , kanske hund och ett heltidsjobb kanske gör det. Barnen har intressen de behöver köras till, hästägaren vill engagera sig i sina barns aktiviteter, umgås med sin partner, jobba i lugn och ro utan att behöva stressa ut till stallet 7 dagar i veckan. Inte för att det inte är trevligt i stallet utan för att livet innehåller mer och tiden är inte obegränsad tyvärr.
 
Men om man inte vill betala vill man väl rida gratis? Jag kan inte se pysslet runt hästen som så betungande att det är ett ”jobb”. Det är väl här dissonansen är.
Det finns ställen man inte gör annat än att rida inklusive att göra iordning hästen när man känner för det till stt ta hand om flera hästar, fodra, ta utsläpp/insläpp fixa staket mm och med kortvarsel rycka in när ägaren åker bort

Det finns hästar som är allt ifrån problemhästar/ej inridna till välridna svårklasshästar.

Att vara medryttare kan vara allt från hårt jobb med stort ansvar lättsam ridning och pyssel.

Ägarna kan vara allt från mycket rika till att leva med stora skulder likom medryttarna.

Det är skiftande förutsättningar och många ser till sina egna erfarenheter som du när du tycker att det inte kan vara betalning att sköta lite rutinsyslor för stt få rida medan andra jämställer det med jobb och då ska man betala. Både och är förmodligen riktigt men i olika stall med olika förutsättningar.
 
Jag har fått betalt för att vara medryttare. Då var jag vuxen men nog liten för att kunna utbilda ponnyn i fråga. Föräldern betalade mig en summa för de dagar jag red ponnyn. Jag var då student och det var en bra sidoinkomst för mig.

Sen har jag haft medryttare. Där har det varit lite beroende på vad medryttaren tillför och vad hen får ut av arrangemanget. När jag ägde en lättriden häst som var utbildad upp till GP dressyr så betalade ryttaren inget. Men då var hen handplockad för att träna och tävla hästen.

Jag tänker att arrangemanget handlar om vad man tillför/erbjuder varandra. Samt tillgång och efterfrågan såklart
 
Du kan inte se det. Men en person som har en häst inackorderad (inte helinackordering) plus familj, barn , kanske hund och ett heltidsjobb kanske gör det. Barnen har intressen de behöver köras till, hästägaren vill engagera sig i sina barns aktiviteter, umgås med sin partner, jobba i lugn och ro utan att behöva stressa ut till stallet 7 dagar i veckan. Inte för att det inte är trevligt i stallet utan för att livet innehåller mer och tiden är inte obegränsad tyvärr.
Jag pratar inte om hästägaren. Jag pratar om den som vill ha tillgång till ridning utan att betala, den som ser allt runtomkring som ett jobb.
 
Jag pratar inte om hästägaren. Jag pratar om den som vill ha tillgång till ridning utan att betala, den som ser allt runtomkring som ett jobb.

Jag tycker nog att stallarbetet är ett jobb. Jag skulle ju iaf aldrig mocka en box igen om det inte var tvunget. Jag ser inget som helst nöje i det och det är inget jag skulle välja att göra för att ha roligt. Mockningen och resten av stalljobbet är ett nödvändigt ont som jag gör för att hästen behöver det. Den roliga delen är umgänget med hästen och ridningen. Stalljobbet är bara ett nödvändigt ont som tar tid. Jag tror att det är få personer som hade betalat för att få komma ut till ett stall och mocka boxar. Ridning och umgänge med hästar är det däremot många som är villiga att betala för.
 
Jag tycker nog att stallarbetet är ett jobb. Jag skulle ju iaf aldrig mocka en box igen om det inte var tvunget. Jag ser inget som helst nöje i det och det är inget jag skulle välja att göra för att ha roligt. Mockningen och resten av stalljobbet är ett nödvändigt ont som jag gör för att hästen behöver det. Den roliga delen är umgänget med hästen och ridningen. Stalljobbet är bara ett nödvändigt ont som tar tid. Jag tror att det är få personer som hade betalat för att få komma ut till ett stall och mocka boxar. Ridning och umgänge med hästar är det däremot många som är villiga att betala för.
Ingen har väl pratat om att ta betalt för att mocka BOXAR om det handlar om en medryttare till en häst?
Jag tycker fortfarande att det finns en konstig skevhet i synen på att ha häst och ha tillgång till häst. Det tråkiga vill man inte göra. Det är så tråkigt att det ska man ha betalt för att göra.
 

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
50
· Visningar
6 885
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
3 4 5
Svar
88
· Visningar
14 638
  • Artikel Artikel
Dagbok Saker och ting har ju sin gilla gång här i livet, så efter skilsmässan så har jag börjat fundera på döden… ;) Kanske hjälpte det till...
Svar
6
· Visningar
908
  • Artikel Artikel
Dagbok Det känns som jag har en rejält sen 30-årskris, alternativt en förtidig 40-årskris. Jag måste byta jobb. Jag vantrivs där jag är nu...
2 3
Svar
41
· Visningar
4 412
Senast: starcraft
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp