- Svar: 80
- Visningar: 5 606
Ulrika Fåhraeus funderar över hur vi har häst. Det är en dyr hobby men om man delar på utgifterna blir det ju inte riktigt lika dyrt. Så varför inte äga hästar tillsammans eller faktiskt ta betalt av medryttaren.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
WORD!!Betala eller inte som medryttare är ju frivilligt, jag lånar inte ut min bil gratis och ser ingen anledning att hålla andra med varesig häst eller bil för att de inte har råd med egen.![]()
Klart att hästskötare ska ha betalt, de jobbar ju, liksom taxichaffisen och bussföraren.Ja, så kan man ju välja att se det. Kanske ska de anställda hästskötarna också betala för att de ju faktiskt får hålla på med någons hästar?
Man kan tycka olika i många saker, jag som har egen häst vill inte ha medryttare alls men jag skulle aldrig aldrig välja att sälja min häst om det enda som behövdes för att behålla min häst var att ha en medryttare så skulle jag jäklar mig skaffa en medryttare. Aldrig skulle jag sälja i sån situation.Eeh okej, min personliga åsikt är att jag inte har lust att sponsra någon annans jäkla hästintresse så ifall jag nu någonsin skulle (hellre säljer jag hästen iof) behöva ha medryttare så får de tusan i mig betala för att rida.
Håller med dig. Skulle heller aldrig ge upp på min häst så lätt bara för att jag inte har tid en eller två dagar i veckan. Då är hellre en gratis medryttare bättre.Man kan tycka olika i många saker, jag som har egen häst vill inte ha medryttare alls men jag skulle aldrig aldrig välja att sälja min häst om det enda som behövdes för att behålla min häst var att ha en medryttare så skulle jag jäklar mig skaffa en medryttare. Aldrig skulle jag sälja i sån situation.
Men är det verkligen så? Jag som både haft egen häst och varit medryttare har aldrig upplevt det i något stall jag varit i. Jag har aldrig tagit betalt för att ha medryttare, för jag har behövt tiden mer än pengarna (reste mycket i jobbet) och den medryttaren jag hade ställde upp med stallpass/mockning osv. Jag har varit en medryttare som fått betalt (!) eftersom ägaren under en period inte kunde rida alls och jag som student inte hade råd att köra 6 mil 7 dagar i veckan under hela den perioden.Jo jag förstår att du ser det så. Jag tycker bara att det är sjukt tröttsamt med alla dessa medryttare som inte vill betala en spänn anser att de gör en sån enorm tjänst, det är liksom alltid hos hästägaren det börjar, det är den som behöver hjälpen på ett eller annat vis i medryttarens ögon, aldrig åt andra hållet - medryttaren vill få utöva sitt intresse. Det är avlastning och tjänst. Det är väldigt sällan - jag får utöva mitt intresse.
Nä vill inte dela. Tänk vilken ekonomik press det blir om den ena får mycket förändrad ekonomi, oense om när det ska behandlas eller avlivas vid sjukdom eller skada.
Sen tänker jag också, vilket jag tänkt många gånger, att den som skrivit debattartikeln äger en gård och flertalet hästar i absolut närhet till Stockholm. Det finns många billigare sätt att ha häst på. Familjen har dessutom under många år elitsatsat (inte billigt). Så jag blir lite trött på offerkoftan, kanske för att jag själv aldrig hade valt att ta på mig den när jag upplevde det knapert (har man häst, bil, hyfsat nytt släp och bostadsrätt är man långt ifrån fattig även om lönekontot äts upp var min devis) och numer uppskattar att sova gott om nätterna för att vi gjort val som gör oss mindre känsliga för ekonomi och miljöpåverkan.Men är det verkligen så? Jag som både haft egen häst och varit medryttare har aldrig upplevt det i något stall jag varit i. Jag har aldrig tagit betalt för att ha medryttare, för jag har behövt tiden mer än pengarna (reste mycket i jobbet) och den medryttaren jag hade ställde upp med stallpass/mockning osv. Jag har varit en medryttare som fått betalt (!) eftersom ägaren under en period inte kunde rida alls och jag som student inte hade råd att köra 6 mil 7 dagar i veckan under hela den perioden.
Jag har fått träning och tävling betalt för att hästägare ville ha ut hästen på tävling. I gengäld satt jag en hel vinter och motionerade häst, pensionärshäst och ägarens dotters ponny som handhäst eller med tömkörning och jag passade hela stallet när ägaren var utomlands (dvs två bilresor på ca 3 mil ToR dagligen i en vecka). Givande och tagande. Skulle jag bli medryttare nu skulle jag gladeligen betala då jag efter många års frånvaro från häst sannolikt inte bidrar med något utbildningsmässigt. Hade gärna betalat då med men det ville inte ägaren/ägarna. Jag tycker alla jag träffat både som haft häst och som varit medryttare resonerat så, dvs det beror på situation, läge, ekonomi och ett gemensamt ansvar för hästen. Men många i tråden verkar ha andra upplevelser.
Jag har haft häst eller varit medryttare i 7 olika stall i vitt skilda områden men aldrig upplevt att någon ”vill rida gratis”.
Sen tänker jag också, vilket jag tänkt många gånger, att den som skrivit debattartikeln äger en gård och flertalet hästar i absolut närhet till Stockholm. Det finns många billigare sätt att ha häst på. Familjen har dessutom under många år elitsatsat (inte billigt). Så jag blir lite trött på offerkoftan, kanske för att jag själv aldrig hade valt att ta på mig den när jag upplevde det knapert (har man häst, bil, hyfsat nytt släp och bostadsrätt är man långt ifrån fattig även om lönekontot äts upp var min devis) och numer uppskattar att sova gott om nätterna för att vi gjort val som gör oss mindre känsliga för ekonomi och miljöpåverkan.
Nej jag läser nog in det för att jag läst in det så många gånger tidigare. Det står ju att ”jag levde på en tid när vanliga människor kunde ha häst” samtidigt som man äger en gård i Stockholm med flertalet hästar. Vilken vanlig människa kan det utan att det känns rejält i plånboken?Jag upplevde ingen offerkofta på artikelförfattaren. Min uppfattning är att hon belyser de som behöver ekonomisk hjälp och de som vill ha egen häst, nästan, kan ha nytta av varandra.
Jag uppfattade inte att hon pratade om sig själv i nutid utan om sig själv i dåtid och vad löningen kan vara för hobbyryttarna.
Men om man inte vill betala vill man väl rida gratis? Jag kan inte se pysslet runt hästen som så betungande att det är ett ”jobb”. Det är väl här dissonansen är.Men är det verkligen så? Jag som både haft egen häst och varit medryttare har aldrig upplevt det i något stall jag varit i. Jag har aldrig tagit betalt för att ha medryttare, för jag har behövt tiden mer än pengarna (reste mycket i jobbet) och den medryttaren jag hade ställde upp med stallpass/mockning osv. Jag har varit en medryttare som fått betalt (!) eftersom ägaren under en period inte kunde rida alls och jag som student inte hade råd att köra 6 mil 7 dagar i veckan under hela den perioden.
Jag har fått träning och tävling betalt för att hästägare ville ha ut hästen på tävling. I gengäld satt jag en hel vinter och motionerade häst, pensionärshäst och ägarens dotters ponny som handhäst eller med tömkörning och jag passade hela stallet när ägaren var utomlands (dvs två bilresor på ca 3 mil ToR dagligen i en vecka). Givande och tagande. Skulle jag bli medryttare nu skulle jag gladeligen betala då jag efter många års frånvaro från häst sannolikt inte bidrar med något utbildningsmässigt. Hade gärna betalat då med men det ville inte ägaren/ägarna. Jag tycker alla jag träffat både som haft häst och som varit medryttare resonerat så, dvs det beror på situation, läge, ekonomi och ett gemensamt ansvar för hästen. Men många i tråden verkar ha andra upplevelser.
Jag har haft häst eller varit medryttare i 7 olika stall i vitt skilda områden men aldrig upplevt att någon ”vill rida gratis”.
Jag upplevde det på samma vis. Det kändes dock som hon ville presentera något nytt fast hon skrev om gammal skåpmat.Jag upplevde ingen offerkofta på artikelförfattaren. Min uppfattning är att hon belyser de som behöver ekonomisk hjälp och de som vill ha egen häst, nästan, kan ha nytta av varandra.
Jag uppfattade inte att hon pratade om sig själv i nutid utan om sig själv i dåtid och vad löningen kan vara för hobbyryttarna.
Nej jag läser nog in det för att jag läst in det så många gånger tidigare. Det står ju att ”jag levde på en tid när vanliga människor kunde ha häst” samtidigt som man äger en gård i Stockholm med flertalet hästar. Vilken vanlig människa kan det utan att det känns rejält i plånboken?
Men om man inte vill betala vill man väl rida gratis? Jag kan inte se pysslet runt hästen som så betungande att det är ett ”jobb”. Det är väl här dissonansen är.
Det finns ställen man inte gör annat än att rida inklusive att göra iordning hästen när man känner för det till stt ta hand om flera hästar, fodra, ta utsläpp/insläpp fixa staket mm och med kortvarsel rycka in när ägaren åker bortMen om man inte vill betala vill man väl rida gratis? Jag kan inte se pysslet runt hästen som så betungande att det är ett ”jobb”. Det är väl här dissonansen är.
Jag pratar inte om hästägaren. Jag pratar om den som vill ha tillgång till ridning utan att betala, den som ser allt runtomkring som ett jobb.Du kan inte se det. Men en person som har en häst inackorderad (inte helinackordering) plus familj, barn , kanske hund och ett heltidsjobb kanske gör det. Barnen har intressen de behöver köras till, hästägaren vill engagera sig i sina barns aktiviteter, umgås med sin partner, jobba i lugn och ro utan att behöva stressa ut till stallet 7 dagar i veckan. Inte för att det inte är trevligt i stallet utan för att livet innehåller mer och tiden är inte obegränsad tyvärr.
Jag pratar inte om hästägaren. Jag pratar om den som vill ha tillgång till ridning utan att betala, den som ser allt runtomkring som ett jobb.
Ingen har väl pratat om att ta betalt för att mocka BOXAR om det handlar om en medryttare till en häst?Jag tycker nog att stallarbetet är ett jobb. Jag skulle ju iaf aldrig mocka en box igen om det inte var tvunget. Jag ser inget som helst nöje i det och det är inget jag skulle välja att göra för att ha roligt. Mockningen och resten av stalljobbet är ett nödvändigt ont som jag gör för att hästen behöver det. Den roliga delen är umgänget med hästen och ridningen. Stalljobbet är bara ett nödvändigt ont som tar tid. Jag tror att det är få personer som hade betalat för att få komma ut till ett stall och mocka boxar. Ridning och umgänge med hästar är det däremot många som är villiga att betala för.