Jag vill förändra mitt liv

Det känns som jag har en rejält sen 30-årskris, alternativt en förtidig 40-årskris.

Jag måste byta jobb. Jag vantrivs där jag är nu, men har samtidigt svårt att ta mig ifrån. Jag har jobbat på en och samma myndighet hela mitt arbetsliv och känner mig trygg där som helhet. Nuvarande anställning är dock inte trygg och jag är i desperat behov efter förändring. Så jag tänkte, studier! Jag har funderat på att studera sedan 2019, men det har inte blivit av eftersom jag fått nya anställningar på myndigheten som jag velat ”testa”. En annan orsak är rätt och slätt bekvämlighet. Jag vet vad jag får hos myndigheten, allt annat är nytt.

Men studier alltså. Jag är sjukt sugen på studier och faktiskt utbilda mig till något konkret. Jag vet bara inte vad. Jag har inget drömjobb alls. Det finns såklart intressanta yrken, men jag har svårigheter som gör att jag inte kan välja och vraka. T.ex. har jag bara läst Matematik A, och har aldrig lyckats läsa upp till Ma B. Och där försvinner en drös utbildningar som kräver det.

Eftersom jag inte klarat Ma B har jag tittat på utbildningar som inte kräver det, men som motsvarar andra parametrar jag gillar. Jag vill t.ex. ha lätt att få jobb efter utbildningen. Jag vill ha högre lön. Jag vill kunna jobba skift. De tre punkterna är viktigast. Mindre viktigt är att jag helst inte vill ha ett socialt jobb, framförallt inte lika socialt som nuvarande. Och så vill jag kunna skapa och vara kreativ, eftersom jag är som mest inspirerad då.

Jag har funderat på floristyrket, men eftersom utbildningen inte är CSN-berättigad och jag verkligen inte har råd att punga ut 60K bara sådär är det en långt fram i framtiden dröm.

Mer i närtid har jag istället funderat på lokförare och lastbilschaufför. De faller in på de tre viktigaste punkterna, och jag gillar att framföra fordon och tänker att jag därför kanske, eventuellt kan gilla och trivas med dessa yrken.

Senaste 2–3 månaderna har jag dock funderat på att jobba inom filmbranschen (????) efter att ha blivit inspirerad av flera skådespelare. Jag har INGA kvalifikationer till att bli en skådis. Det verkar vara skitroligt, men jag som tystlåten, extrem introvert, gillar inte att vara i centrum, fult utseende, ful röst, dålig engelska, "gammal", osv. Jag passar inte alls. Eftersom jag insett detta har mina tankar istället travat iväg till manusförfattare, som om det vore bättre. What the hell. Hej Kris!



Det är här jag står idag. Ska jag välja att utbilda mig inom bristyrken som lokförare och lastbilschaufför, eller ska jag välja den mer spännande (och hårda) vägen inom filmbranschen där enormt driv behövs för att lyckas?

Suck på mig.



Och så en annan ände. JAG BEHÖVER EN HOBBY. Jag har kris här också.

• Jag älskar att måla, men är en perfektionist och blir bara arg på mig själv för att jag inte är bättre = målar typ aldrig.
• Jag älskar att skriva, men är en perfektionist även här och avskyr att jag inte kan beskriva saker bättre/ha ett bättre språk. Jag sitter dessutom väldigt mycket vid dator-/skärm redan.
• Jag älskar TV-spelande och ägnar mycket tid till det för att dra ner på stress och annat negativt, men det känns som att jag bara har det. Jag använder det dessutom som en verklighetsflykt, vilket inte känns så positivt.
• Jag älskar att läsa böcker, men är stressad och kan verkligen inte komma till ro.
• Jag gillar drejning, men det är en dyr hobby och jag har seriöst inte råd.
• Jag skulle vilja börja skjuta, men vet inte hur man börjar och har en konstig tanke att jag som tjej inte platsar där, eller kanske inte jag som person. Det är väl dessutom också dyrt.

Jag har funderat på att börja spela instrument. Jag har aldrig haft intresset och när jag nämnde för mina föräldrar att jag går i tankarna på att köpa ett keyboard blev de minst sagt chockade. De tyckte jag skulle satsa på gitarr istället. What.

Jag kommer antagligen köpa ett keyboard, men kommer troligen vara en perfektionist inom det också och bli förbannad för att jag inte kan spela lika bra som den artist jag följer på instagram.



Jag hade SÅ gärna velat spola tillbaka tiden en sådär 15 år så jag kunnat göra andra livsval, nu känns allt försent.

 

[farin]

Ta kontakt med ditt lokala fackombud om du inte redan gjort det. Och eventuellt även med centrala HR som jag tror ni har. (Om du är.med i ST så har jag ett namn på central nivå som kanske kan hjälpa dig. PMa i så fall.)
Någon på myndigheten är ansvarig för er rehab-process och av vad du skriver tycker jag inte det verkar ha fungerat som tänkt.
Och som sagt förut, de kan inte neka dig tjänstledigt pga studier, oavsett vad din närmaste chef tycker. Stå på dig! ❤

 

[starcraft]

Tjänstledigt för studier är inget du behöver ”få igenom”. Det är din lagliga rätt (med undantaget att de kan skjuta på det, men aldrig helt neka). Om arbetsgivaren dessutom egentligen vill bli av med dig är ju en tjänstledighet för studier som leder till ett annat jobb ett guldläge för dem. De kan samtidigt få in någon annan på din tjänst. Så stå på dig, hitta en utbildning som du vill läsa och sök om tjänstledighet i god tid.