Sv: kamphund bet ihjäl Emil
Varsågod, ur hundansvarsutredningen.
Belgien:
Under åren 1998-1999 hade man dock ett märknings- och registreringskrav för 13 som man bedömde särskilt farliga raser, bland andra rottweiler, pitbull och staffordshire bullterrier. De rasspecifika bestämmelserna togs bort då man såg att de inte fyllde sitt syfte; farliga hundar uppstod helt enkelt i andra raser i stället.
Danmark:
Utanför städer med över 15 000 invånare skall kvälls- och nattetid bland andra följande raser hållas kopplade, bundna eller inlåsta: schäfer, dobermann, rottweiler, bulldogg, boxer, newfoundland, st. bernhard, grand danois, leonberger, dalmatiner, korsningar av dessa samt alla större hundar som med avseende på ras eller karaktär kan jämställas med dessa. Sedan år 1991 har man förbud mot innehav, uppfödning och import av pitbull och tosa samt av korsningar där någon av dessa raser ingår. Befintliga hundar fick behållas om de steriliserades och öronmärktes. Utsedda konsulenter skall bistå polisen vid beteendetest (relation till andra hundar respektive relation till människor) för avgörande av huruvida en hund omfattas av förbudet, det vill säga har för dessa raser typiska beteendemönster. Brott kan straffas med böter eller fängelse.
Ny lagstiftning om hundar är under utarbetande. Detta beror på att man sett ökande tendenser till att folk skaffar sig kamphundar, eller hundar som används som vapen, av andra raser än pitbull och tosa.
Irland:
Efter påtryckningar från samhället gäller sedan år 1991 koppel- och munkorgstvång på allmän plats för raserna pitbull, engelsk bullterrier, staffordshire bullterrier, bullmastiff, dobermann, schäfer, rhodesian ridgeback, rottweiler, akita inu, tosa och "bandog", inklusive korsningar av dessa. Även hundar av andra raser måste hållas under ändamålsenlig tillsyn. Böter och/eller fängelse kan utdömas om dessa regler inte följs. Efterlevnaden av hundlagstiftningen är dålig. Till exempel har endast 20 procent av hundägarna licens.
Nederländerna:
Sedan år 1993 finns lagstiftning som syftar till att få bort pitbull ur landet; uppfödning och import förbjöds och befintliga pitbull steriliserades. Dessutom råder kopplings- och munkorgstvång för denna ras. I övrigt arbetar man med information till kennelföreningar
i förebyggande syfte och med stöd till forskning på hundområdet.
Vid två tillfällen har regeringen föreslagit restriktioner mot ytterligare fem raser: american staffordshire terrier, dogo argentino, fila brasiliero, napoletansk mastiff och rottweiler. Vid första tillfället avslogs förslaget i parlamentet. Det senaste lagförslaget har ännu inte behandlats (augusti 2002). Förslaget innebär, för de fyra förstnämnda raserna, samma åtgärder som för pitbull. För rottweiler vill man att mindre strikta regler skall gälla, bland annat att uppfödarna åläggs att hålla sig till en avelspolicy som syftar till att minska rasens benägenhet att bita. Om detta inte visar sig fungera, väntar samma regler för rottweiler som för de andra raserna.
Enligt uppgift från myndigheterna hade man till för ett par år sedan vissa problem med illegala pitbull, framför allt i gränstrakterna, i övrigt är rasen i stort sett utrotad. Hundar ur de fem i lagförslaget utpekade raserna ökade kraftigt i antal då restriktioner infördes mot pitbull, därav förslag om restriktioner även mot dessa då de anses avlas för aggressivitet och är tillräckligt stora för att kunna orsaka allvarliga skador. De senaste två åren har dock ökningen inom dessa raser avstannat. Däremot har antalet hundar ur andra pitbull-liknande raser, till exempel amerikansk bulldogg, ökat kraftigt. Man uppger också att det vid tillämpning av rasspecifik lagstiftning ibland är svårt att avgöra vilken ras en hund tillhör.
Portugal:
I oktober 2001 skärptes hundägarnas ansvar. Alla hundar måste vara registrerade och ägarna måste ha ett hundägartillstånd. För potentiellt farliga hundar gäller ytterligare regler: Ägaren måste vara vuxen och ostraffad för bland annat våldsbrott. Ägaren måste dessutom
ha en ansvarsförsäkring som täcker skador som hunden kan tänkas orsaka. På offentliga platser måste potentiellt farliga hundar vara försedda med munkorg och hållas kopplade.
Definitionen på en potentiellt farlig hund är ganska svävande, och avgörandet av vilken kategori en hund skall tillhöra görs i princip av hundägaren. Detta har medfört att mycket få hundägare valt att registrera sina hundar som potentiellt farliga.
Utan att ha kunskap nog.
