Sv: Just nu är jag irriterad på... Del 3
Ögonen är det värsta stället på kroppen att ha ont i...
Jag har en reumatisk ögonsjukdom som gör att hornhinnan går sönder. Jag har blivit opererad (stamcellstransplantation i båda ögonen), men effekten från operationen verkar ha avtagit för detta är andra omgången i år som det är så illa att jag behövt åka in och få ögat skrapat och fått bandagelins pålagd. Sedan finns det ju inte en enda jävel på kvällstid som har ögonkompetens heller. Först fick jag tillbringa nästan en timme i telefon med en ssk på 1177, som försökte ringa runt till alla sjukhus i sörmland för att hitta någon som kunde hjälpa mig ("Men i värsta fall kan jag väl vänta till i morgon?" sade jag. !Nej! Du ska ha hjälp NU!" fick jag till svar
Skönt iaf att vården tar mig på allvar, och att jag faktiskt blir trevligt bemött).
Till slut hänvisade hon mig till Nyköpingsakuten, så det var bara att knalla dit (problemet med att vara helt ensam i en stad är att man vid sådana här tillfällen också är helt ensam - och då är det bara att knalla. Kan säga att man känner sig BRUTALT ensam och ynklig när man har ont
). Där fick jag hjälp av en trevlig sköterska som också ringde runt överallt för att hitta någon som kunde hjälpa mig. Och hon tyckte jättesynd om mig som var ensam. Jag började grina när hon ringde runt för då orkade jag inte hålla masken längre. Till slut fick hon tag på en ögonjour i Eskilstuna - men han skulle precis överlämna till kvällsjouren så han fick mitt telefonnummer och skulle ringa upp mig. Vilket han sedan gjorde. Och då fick jag veta att det bara var att åka till akuten i Katrineholm i stället, där sörmlands enda ögonjour på kvällstid befann sig.
Så det var bara att genomlida en bussresa dit.
Där slapp jag som tur var vänta allt för länge, så fick ögat skrapat och han ta 20-bussen tillbaka till Nyköping igen. Min värsta bussresa, kul att behöva ha solglasögon på bussen när det är MÖRKT ute. Ungefär framme i Nyköping hade bedövningen släppt och jag insåg att jag inte har något smärtstillande, för det hade jag inte fått. Så med lite halvt panik över smärtan och att jag vet att den skulle komma att eskalera under kvällen, så hoppade jag av bussen vid akuten igen och gick in dit. Där kände dem igen mig och blev väl mer eller mindre förskräckta över att jag inte fått smärtstillande. Varken alvedon eller diclofenak hjälper, ens i kombination. Det är för svaga piller helt enkelt. Så det slutade med att jag fick två extra starka alvedon, diclofenak OCH tramadol i en härlig kompott + en omgång till som jag skulle ta tre timmar senare.
Och det hjälpte dessvärre inte jättemycket kan jag säga. Jag har tagit tre omgångar verktabletter sedan kl 21 och jag har något så brutalt ont. Finns inte en chans att jag kan öppna ögat, trots att jag nu har lins på. Tårarna rinner över hela tiden för att det är så irriterat - och det rinner även genom näsan så att jag blir helt täppt med tårar. Lyckats slumra ungefär en halvtimme i taget men det gör ont att ligga ned för då trycker ögonlocket mot ögat (känns lite brutalt att ens eget ögonlock ska vara för tungt). Så jag bävar inför morgonen då jag ska vara på ögonmottagningen. Jag kommer inte klara av att gå dit i dagsljus
Wall of text som ingen bett om precis, men jag behövde skriva av mig för jag är så jävla ledsen. Samtidigt är jag orolig - om effekten från operationen avtagit och det fortsätter så här så är risken stor att jag blir blind så småningom. Och blir jag det tänker jag fan inte finnas kvar längre.