Men alltså allvarligt. Jag sitter här i mitt städade och färdigpyntade hus, julmusik på, te på spisen, gästsängarna bäddade inför imorgon, och gråter. För jag älskar julen. Och jag är så glad att jag fått fixa och ordna, att jag har människor som vill åka över halva landet för att vara med just mig, och så många underbara traditioner och glädje att dela med mig av.
Det enda jag skulle önskat mig är fru och barn, så att berget av klappar varit större och huset varmare och jag kunnat ge mer kärlek. 150 kvm är för stort för bara mig. Men, jag har katten som spinner och syskonbarnens egentillverkade julkort. Ska ringa mormor imorgon också