Långsam igångsättning - övertaggad häst - lugnande?

[Liten]

@Eme_liie Flera pass/dag kommer jag tyvärr inte att ha möjlighet till pga skolans schema . Åker en normal dag hemifrån vid 7 på morgonen, och ska jag hinna ut med hästen nåt innan dess så krockar promenaden med morgonfodringen. Det hade nog annars varit en bra idé!

 

[Aionee]

Först och främst, hur lyckas du göra illa fingret så illa? Ajaj

Sen, jag har en 4 åring som jag går promenader med (han är inte inriden) sedan några månader tillbaka. När jag började hade han aldrig lämnat sin stallplan förut så det finns en hel del saker som är nytt, spännande, läskiga och tok-roliga. Han har inte riktigt 100% koll på sin kropp och kan bli otroligt stark. I december/januari var det verkligen omöjligt att gå med honom i skogen, så har lite att jämföra med i din situation. Han kan dra iväg, bocka för att saker är roliga, slänga upp framben, bli väldigt "hingstig"/blåser upp sig och bli otroligt spänd/stressad när han ser andra hästar osv.
Jag kan inte leda honom i träns pga hans vargtänder och det att han aldrig haft bett. Så för oss är det grimma som gäller. Dock så har jag, för vår egen säkerhet börjat leda honom i kedja. Då drar han inte iväg med huvudet utan det är relativt enkelt att hålla i honom, trots ett vanligt grimskaft. Det vi fokuserar mycket på är att han ska vara uppmärksam på mig. Börjar han trava/vara jobbig så säger jag ifrån, och sen stannar vi med jämna mellanrum och backar. Då slutar han oftast försöka springa förbi mig, annars får vi stanna och backa massor av gånger tills han lyssnar.
Jag håller alltid grimskaftet vikt så att inga fingrar riskerar att hamna i kläm och antingen håller jag bara det i högra handen mot honom, eller så håller jag med båda händerna om han är extra jobbig (alltså en närmre hakan så att jag kan stoppa upp honom bättre, och resten i andra handen. Dock alltid vikt i handen och inte runt på något vis). Ett längre rep skulle även ge mer svängrum om hästen skulle få för sig att få ett tokhopp men jag tycker att det blir väldigt klumpigt. Tricket är att man ser till att läsa av hästen och stoppa den innan den for framför dig på ett sätt där du inte har kontroll (alltså, placera dig själv framför bogen och låt inte hästen gå längre om dig. Du förlorar kontrollen så fort hästen kan köra över dig med bogen). Om du märker att hästen t.ex. börjar trava så stannar du och backar den. Är hästen extra pigg så försöker jag gå slalom, hit och dit, prata med den konstant (ja, folk stirrar konstigt på mig när jag berättar långa historier för min häst, för att lugna ner oss båda) och hålla dess tankar upptagna.
En annan bra sak kan vara att ta med en pisk i ena handen. Med den kan du enklare stoppa hästen innan den far framför dig. Jag har ingen pisk med mig när jag går, men jag brukar hålla grimskaftet i höger hand (mot hästen) och sen veva ändan på grimskaftet i en cirkel framför mig. På så sätt håller sig hästen bakom och riskerar inte att springa över dig. Försöker han får han grimmskaft ändan på mulen och det brukar de bli lite paffa över. Jag är också noga med att bara veva när jag påminner honom att stanna där han ska vara och sluta så fort han går rätt.

Och juste, vila upp dig tills du kan använda din hand ordentligt! Jag blev sparkad och bröt nyckelbenet i början av januari när hästen var som värst. Det var bara att låta hästen vila tills jag kunde använda högerarmen igen. Annars var det bara en säkerhetsrisk och jag skulle inte kunna hålla hästen ordentligt om han stack iväg som han brukar (försökte gå ut en gång när jag låtit han vila 2 veckor, men det blev liksom så att armen inte löd pga smärtan när han drog och jag klarade inte av att hålla han tillbaka. Som tur nog var slutade han innan han slet sig). Det är helt enkelt en onödig risk att ta.

 

[tuaphua]

@tuaphua vetranquil finns inte öht på marknaden sen åratal men du avser ju bortsett från det samma som andra som kommenterat i sammanhanget att TS inte bör utsätta sig oavsett pga sin egna skada .

Ah, jag har ingen koll på det faktiskt. Det var väl ca 2 år sen ägaren fick det utskrivet.

Men oavsett så tycker jag som sagt inte lugnande i någon form låter smart här.

 

[MalanMjöl]

@tuaphua vetranquil finns inte öht på marknaden sen åratal men du avser ju bortsett från det samma som andra som kommenterat i sammanhanget att TS inte bör utsätta sig oavsett pga sin egna skada .

Ah, jag har ingen koll på det faktiskt. Det var väl ca 2 år sen ägaren fick det utskrivet.

Men oavsett så tycker jag som sagt inte lugnande i någon form låter smart här.

Finns numera Plegicil i oral gel om TS nu bestämmer sig för att vilja prova. Samma som Vetranquil och sedalin som det tidigare hetat.

 

[Liten]

@Aionee

Både jag och läkarna är imponerade. På akuten trodde de att jag släpats efter hästen - men icke. Inte en millimeter ens. Jag håller repet såsom du beskriver: vikt i handen (fast jag viker det flera gånger, pga längden) och med alla fingrarna på utsidan av "rullen". Ingenting ska kunna fastna. Och jag fastnade inte heller, enligt min definition: i samma ögonblick som det "small till" i fingret tappade jag repet (naturligt när handen lägger av..), innan dess höll jag i det "frivilligt". Oh well. Nåt hände ju uppenbarligen, eftersom fingret dessutom vreds så pass åt fel håll. Helt ärligt - "olyckan" gjorde inte ont. Alls. Det knäppte till, liksom. Däremot att få det tillbakadraget, det gjorde precis så ont som jag föreställde mig, heh. Jag hade varit betydligt mindre störd om jag brutit något större - typ ett ben - nu är jag låst av ett jäkla finger. Seriöst!

Ska göra ett rep av tunnare rep iaf, så att jag får längden men också ett smidigare rep att hålla i på det sättet, eftersom jag inte har världens största händer. Så att jag kan sluta handen kring "rullen". Kedjegrimskaft funkar på min, men sådär ute - bett funkar helt klart bäst. Pisk har jag använt, men känner nog mest att det är ivägen, att repet faktiskt funkar bättre när det gäller att "hävda mitt utrymme" (i brist på bättre ord).

Det du beskriver har jag koll på, och praktiserar redan till viss del. Däremot låter det som att min häst har ett helt annat "grundpsyke" än det du beskriver, och vissa saker (som t.ex. att ställa sig ivägen så att han inte kan peta en med bogen) funkar inte alls på honom i de situationer som jag tänker på. Han börjar heller aldrig "lite grann" när han "exploderar", utan det går från skritt till allt-på-en-gång. Från noll till hundra. Säkert nån mikroskopisk förvarning även när det är som värst, men det är i så fall inget jag uppfattar vare sig från backen eller från ryggen. Min förra häst t.ex., på henne kände jag den där lilla spänningen av nån muskel som föranledde ett bocksprång (och då räckte det i regel med att jag satt till lite, så var den avledd) - nån sån hint bjussar inte nuvarande på. Han går heller inte på mig, utan han tränger sig nära nära i trav eller galopp, är det riktigt illa så kan det gå uppåt också. Där och då försvinner all respekt för människor ut genom fönstret. Det var detta jag hade hoppats att det kanske skulle gå att ta udden av, på något sätt.

Och som vanligt låter min stackars, älskade häst som ett jäkla monster.. Så blir det när man ska fokusera på det negativa.
Tillägger att jag som sagt har en bra tränarhjälp som hjälpt oss vid två tillfällen då jag upplevt att vi haft stora problem. Denne bedömde senast min häst som "En ganska vettig häst som gör rätt när man gör rätt". Det ovan är alltså extremen. Eftersom det är extremen som kan ställa till det. Det som visade sig i januari förra året, när helvetet startade.
Lite stök kan jag hantera, så länge han lyssnar och inte "stänger av" så är läget hanterbart. Det är när han bara reagerar, på nåt som jag inte alls uppfattar (trots att jag vet och är uppmärksam), och reagerar så väldigt våldsamt samtidigt..det är det jag känner kommer att bli problem iom min egen skada. Det, och det faktum att hästen lär sig väldigt fort vad som funkar.

Tillägger att jag nu hanterat hästen lite försiktigt (med höger hand) på stallplan i ett par dagar. I grimma och grimskaft/rep. Bara hjärngympa med fokus på att han ska lyssna, tänka, fokusera. Traskat runt lite, provat lite stretchning/trick, backat, skickat honom på en volt runt mig. (Första dagen, i förrgår, höll vi oss framför stalldörren. Och i mitten av den "kryssformade" stallgången. Nu har vi vågat oss bort till det bättre hörnet av stallplan, som är isfritt.). Inga tendenser, även om han protesterat lite så har jag kunnat säga ifrån och då har det varit bra med det. Energin har varit låg och trevlig. Idag var han jätteduktig!
Mer än såhär gör jag inte med en hand. Det är inte värt risken. Och det lilla vi gör, det gör vi hemma - nära stallet och hagarna.


Och med det känns det som att diskussionen gällande hantering bör fortsätta via PM eller i Hästhantering, om den ska fortsätta. Jag uppskattar alla råd, men just hanteringen har jag en bra tränarhjälp där om jag inte reder det. Problemet just nu är kombinationen trasig hand + extremsituation med hästens psyke. Det jag klurade över är/var just lugnande och dess effekter/bieffekter osv.

 

[Centaur]

Men som sagt prova ge valeriana. Har haft mycket god effekt på de jag har gett det till! :-)

 

[tara]

@Lovisaleonora Ja, jag håller med där. Han är rejält uttråkad. Problemet är att jag inte har nån som kan hjälpa med motion, eller hjärngympa. Och som sagt; han blir väldigt explosiv. Väldigt. Och väldigt stark. Vi gör helt enkelt så gott jag kan, som det är nu. Hade jag inte "gått sönder" så hade läget varit annorlunda, helt klart, vid det här laget. Min stora oro nu är kombinationen explosivt ånglok och en trasig hand som saknar styrka och hållbarhet.
Har letat lösdrift i princip sen jag flyttade hit för 2½år sen - alla lösdrifter häromkring kör på fri tillgång av foder. Det funkar inte rent fysiskt för min häst, alls, särskilt inte som det i princip aldrig är fri tillgång av ett foder med tillräckligt låg MJ för honom. Han blir, kort sagt, fet. Stallet vi står i nu är det bästa jag hittat. Nu går han med en kompis (övriga går på fri tillgång). I hagen och vardagshanteringen av stallägaren (in/utsläpp osv) är han lugn, men hon har märkt av att han varit uttråkad då han verkat väldigt "tacksam" om hon ställde upp honom på gången och borstade av lite. Nu är jag där dagligen igen, sedan i fredags (nu får min hand belastas så pass att jag får köra + mocka, men inte motionera hästen). Nu idag blåste det halv storm och han gick ändå jättefint mellan stall och hage utan att försöka dra iväg nåt. Så kanske nojjar jag i onödan. Min nojja kommer ju av hur han var där när jag kom hem vid jul. Men jag känner att jag behöver nån typ av plan, eller iaf backup plan. (I den ingår även att ta kontakt med den tränare jag anlitat för annat, "problemlösare", som funkar väldigt bra med oss båda. Men han har en bit att åka också. Vill bara poängtera att det inte är en "quick fix" jag söker, men ett hjälpmedel som det behövs. Så att vi kan komma igång igen utan att skada oss båda två, så att häststackarn kan få både fysisk och mental stimulans.)

Problemet är att jag fortfarande inte hittat grundorsaken till hans ledinflammation. Han "exploderade" i januari förra året, efter att ha stått i ett par veckor (drog av sig en sko - halt och jävligt - fick vänta på hovslagaren..), totalt personlighetsförändrad. Stod på bakbenen, stack som en galning..för allt och inget. Började ömma i ländryggen efter X antal veckor (av stegrande, bakutsparkar, stickande..som övergick i allmän ovilja att gå framåt öht. Och så tillbaka igen.). In till kliniken - där jag i princip blev avfärdad med att hästen är fräsch och du är rädd. (Visst sjutton blev jag rädd när hästen började gå upp på bakbenen för ingenting och slå, men det var i omvänd ordning. Han "exploderade" - jag blev skrämd. Inte tvärtom.) De hittade ingenting. Han ömmade inte, han haltade inte, han traskade på och vi hade nästan motsatt problem än hemma - när han fattade galopp så ville han inte sluta. Jag tyckte inte att han rörde sig riktigt som vanligt, men vet bedömde honom som genomfräsch. Hem igen, brottades och så redde det sig sakta men säkert. Jag red barbacka igen utan oro, ute på lösa tyglar, framåt sommaren. Sen kom hältan i fram - klinik - diagnos. Så ja, jag är helt övertygad om att inflammationen är ett sekundärproblem men vete sjutton var jag ska börja leta. Det skulle kunna vara vad som helst. Kom efter mycket om och men fram till att avvakta och se hur igångsättningen gick. Leden är friröntgad (inget ultraljud, dock). E.T. tyckte (strax innan hältan visade sig) att han var oren bak och öm i en sena bak, men veterinären höll inte med om ömhet och ansåg att eventuell orenhet (att han inte sköt på lika bra med höger bak) berodde på att han avlastade vänster fram.

Nej, han har inte stått i flera månader enbart pga inflammationen. Direkt efter sprutandet stog han på box i ett par dagar, sedan ute i hagen men promenerades vid hand i skritt tills återbesöket, på vets ord. Friskförklarad i augusti och "schemat" är 3 månader (igångsättning) pga han i princip var ½-konvalescent stora delar av 2014 även innan inflammationen. Sen skrittade vi under hösten (lite trav också), i samråd med veterinären, för att han skulle stå helt nov-dec när jag var bortrest. Sen var planen att sätta igång med igångsättningen vid jul när jag kom hem.
Och ja, nu har han stått helt i ytterligare ett par månader (blir 3 extra totalt) eftersom mitt finger gick sönder så pass illa. Så när vi får sätta igång igen vid påsk kommer han att ha stått helt i 5 månader.

Nu blev det sådär långt igen. Hoppas att det är begripligt och inte bara svammel.

Om det bara finns lösdrift med fri tillgång så kan du väl prova att använda betesreducerare. Betesreducerare använder jag på sommaren tycker jag fungerar bra. Det är klart att du måste ställa in kraftfoderåtgång och övrig mat och testa dig fram. Bara en fundering för att du ska kunna ha hästen på lösdrift så länge den är konvalescent på bättringsvägen.

 

[Liten]

Om det bara finns lösdrift med fri tillgång så kan du väl prova att använda betesreducerare. Betesreducerare använder jag på sommaren tycker jag fungerar bra. Det är klart att du måste ställa in kraftfoderåtgång och övrig mat och testa dig fram.

Hästen har redan depåer (mankammen. Nu i år har han också satt lite fett på ryggen igen: inte mycket, men tillräckligt för att det ska synas och helt klart påverka sadelläget.), som jag slitit som ett djur för att bli av med. Han ligger några MJ över vad han ska ha, pga TS-halten. Kraftfoder får han öht inte, och f.n. får han av förklarliga skäl inget proteintillskott heller. Det han får utöver hö/hösilage är salt och mineraler.
Betesreducerare är inte ett hållbart alternativ. Det har jag använt och provat båda modellerna ("munkorg"/hink och Green Guard), och ingen av varianterna fungerar. Visserligen inte provat på hösilage. Munkorgen fick han fula skav över huvudet av, och hade svårt att få i sig något när det som fanns kvar i hagen var långa/höga strån. Det var med den han fick sin "nacke"/mankamm. Green Guarden överlistade han, hur jag än spände den. Med båda lyckades han gå upp i vikt. Samma med Slow feeding-nät (som också är vanligt häromkring) : hästen bygger underhals och får fula slitage på tänderna, även då han inte står och rycker och sliter nämnvärt mycket.

Jag har provat i princip allt. Det som funkar är att ha stenkoll på vad och hur mycket han äter. Och det är inte en möjlighet på fri tillgång. Hästen går inte längre på gräs, heller, utan i den hagen som finns vid stallet där det inte längre växer mer än några strån.

 

[tara]

Hästen har redan depåer (mankammen. Nu i år har han också satt lite fett på ryggen igen: inte mycket, men tillräckligt för att det ska synas och helt klart påverka sadelläget.), som jag slitit som ett djur för att bli av med. Han ligger några MJ över vad han ska ha, pga TS-halten. Kraftfoder får han öht inte, och f.n. får han av förklarliga skäl inget proteintillskott heller. Det han får utöver hö/hösilage är salt och mineraler.
Betesreducerare är inte ett hållbart alternativ. Det har jag använt och provat båda modellerna ("munkorg"/hink och Green Guard), och ingen av varianterna fungerar. Visserligen inte provat på hösilage. Munkorgen fick han fula skav över huvudet av, och hade svårt att få i sig något när det som fanns kvar i hagen var långa/höga strån. Det var med den han fick sin "nacke"/mankamm. Green Guarden överlistade han, hur jag än spände den. Med båda lyckades han gå upp i vikt. Samma med Slow feeding-nät (som också är vanligt häromkring) : hästen bygger underhals och får fula slitage på tänderna, även då han inte står och rycker och sliter nämnvärt mycket.

Jag har provat i princip allt. Det som funkar är att ha stenkoll på vad och hur mycket han äter. Och det är inte en möjlighet på fri tillgång. Hästen går inte längre på gräs, heller, utan i den hagen som finns vid stallet där det inte längre växer mer än några strån.

Man mår lite dåligt när man sätter på betesreducerarna och hästen står alldeles stilla och tittar anklagande på en. Men bättre det än fång, så jag förhärdar mig. Trist att det inte går att ha hästen på lösdrift, speciellt en rehabhäst. Du skulle ha sådan aktive stable funktion med lösdrift ?

 

[Liten]

Man mår lite dåligt när man sätter på betesreducerarna och hästen står alldeles stilla och tittar anklagande på en. Men bättre det än fång, så jag förhärdar mig. Trist att det inte går att ha hästen på lösdrift, speciellt en rehabhäst. Du skulle ha sådan aktive stable funktion med lösdrift ?

Dåligt samvete över att hästen tycker att jag är dum som hindrar honom från att äta kunde jag leva med, men ingen av de lösningarna har som sagt fungerat. Jag har honom hellre på stall än att han får fång, alltså står han så att jag kan ha stenkoll på vad och hur mycket han äter.
Hade det funnits en lösdrift, som är lika bra som stallet vi står i idag (som har lösdrift, men tyvärr är det fri tillgång som gäller där så det fungerar inte), med fodringar utspridda under dygnet så hade jag varit klart intresserad - håller som sagt ögonen öppna. Men det tycks vara dåligt med det .

Hästens mage klarar dessutom generellt inte att han äter enbart hösilage (just nu äter han 5kg hösilage + ca 2-2,5kg hö - funkar bra), vilket ytterligare begränsar när det gäller val av stall osv. I båda stallen han stått i har det varit delvis (förra) eller bara (nuvarande) hösilage som ingått i hyran, och han behöver äta delvis torrt hö också om magen ska fungera. Även när han stod på fri tillgång av hösilage (japp, provade första vintern här..) så blev han jättelös i magen.
Är det hösilage som ingår i stallhyran så får jag ju köpa hö själv, och gör det idag, men det gäller ju att det finns möjlighet att ge och förvara eget grovfoder också. Och det gör det inte överallt.

Många saker är det att ta hänsyn till.

 

[tara]

Dåligt samvete över att hästen tycker att jag är dum som hindrar honom från att äta kunde jag leva med, men ingen av de lösningarna har som sagt fungerat. Jag har honom hellre på stall än att han får fång, alltså står han så att jag kan ha stenkoll på vad och hur mycket han äter.
Hade det funnits en lösdrift, som är lika bra som stallet vi står i idag (som har lösdrift, men tyvärr är det fri tillgång som gäller där så det fungerar inte), med fodringar utspridda under dygnet så hade jag varit klart intresserad - håller som sagt ögonen öppna. Men det tycks vara dåligt med det .

Hästens mage klarar dessutom generellt inte att han äter enbart hösilage (just nu äter han 5kg hösilage + ca 2-2,5kg hö - funkar bra), vilket ytterligare begränsar när det gäller val av stall osv. I båda stallen han stått i har det varit delvis (förra) eller bara (nuvarande) hösilage som ingått i hyran, och han behöver äta delvis torrt hö också om magen ska fungera. Även när han stod på fri tillgång av hösilage (japp, provade första vintern här..) så blev han jättelös i magen.
Är det hösilage som ingår i stallhyran så får jag ju köpa hö själv, och gör det idag, men det gäller ju att det finns möjlighet att ge och förvara eget grovfoder också. Och det gör det inte överallt.

Många saker är det att ta hänsyn till.

Pyssel är det sa Humle , pyssel sa Dumle. Du får pyssla på till du löser det. Det är en merit och kallas inom industrin för Kaizen(tror jag), ständig förbättring. Meritvärde i att ha Vana av det. . Aktive stable skulle jag vilja ha men nu har jag manuell aktive stable. Hmm... Alltså så som det alltid har varit.

 

[mackan]

Kl
Trodde jag var i fel tråd när jag gick in nu på em och det handlar om betesreducerare och fettdepåer och allt däremellan ...

 

[Liten]

Nu har jag ju dock löst det (foder och hage) så bra det går utifrån de förutsättningar som finns, som sagt.

Kl
Trodde jag var i fel tråd när jag gick in nu på em och det handlar om betesreducerare och fettdepåer och allt däremellan ...

Jo, försökte styra tillbaka till ämnet lugnande..

 

[tuaphua]

Nu har jag ju dock löst det (foder och hage) så bra det går utifrån de förutsättningar som finns, som sagt.


Jo, försökte styra tillbaka till ämnet lugnande..

Jag tror gott du kan tänka att om han blir lite smått understimulerad nu så är det en piss i havet under hela hans långa liv.
Jag tror du gör klokare i att safe:a kring din hand och värdera säkerhetstänk kring den högt just för att framöver kunna jobba med din häst. Han dör inte och mår inte så pass dåligt att man bör fundera kring djurskyddslagar etc av att du låter honom vara lite nu tills din hand är bättre.

Det finns ju andra lugnande a la Valeriana, Equicalm, magnesium-preparat etc.. Men min erfarenhet är att det inte tar udden av allt på det sätt du söker. Däremot kan det kosta en del. Och har du redan ansträngd ekonomi iom sjukskrivningen etc kanske det känns dumt att köpa sånt.
Vore det så att du lätt kan avvara en del cash kunde du ju testa bara för att liksom..
Jag har jobbat med hästar som ägarna testat diverse sånt på. Jag vete fasen om jag kan säga att någon gav så värst mycket effekt. Det är iaf inget av preparaten som jag tydligt märkte av. De är ju dock många mer långtidsverkande än plegg etc.
Träningen däremot märker man ju tydlig effekt av.

Jag har ju träffat din häst och känner din tränare. Så jag kan nog våga mig på att påstå att du har hjälp om du behöver det.

Vad du däremot kan behöva nu är en spark i arslet ang att vara försiktig iom att du är trasig!
Så var nu försiktig!
Och ang repet: låt det löpa/hänga istället för att knövla ihop det. Ju mindre knölar/vikningar desto mindre att fastna i. Grundregel som du annars kommer få skriken på dig av en tränare.. :P

 

[Liten]

@tuaphua Ja, på tränarfronten känner jag mig helt lugn. (Ska hålla repet "utsläppt" i fortsättningen! Har vikt det i handen för att slippa att hästen/jag trampar på det, men ser poängen. Helt klart, med fingret som facit.. )
Kallar du mig otålig? Förstår inte alls vad du menar... Men jag har inte råd med mer handskador, yrkesmässigt - vill ha mitt gesällbrev och examen i år. Jag vill ju rida när värmen kommer, jueee!

Tillbaka till huvudämnet igen.

Har funderat på magnesium tidigare, eftersom jag många gånger läst att underskott är vanligt och kan orsaka ökad "hispighet" hos hästen. Men ville analysera hösilaget (mineralanalys är inte gjord) som ingår i stallhyran innan jag började peta med sån't. För att ha korrekta/fullständiga värden framför mig. Och det har ju inte blivit av, iom att jag inte kunnat ta mig till stallet och det bara är jag som har intresse av analysen. Och nu är det inte så väldigt mycket hösilage kvar, så frågan är hur många veckor den analysen blir aktuell (måste ju samla från flera balar, dessutom).

Valeriana har jag faktiskt inte hört talas om tidigare. Det ska googlas (har tagit reda på att det är en ört, och att den har motsatt effekt på katter. Typ.), iaf!

Det jag är mest rädd för med lugnande, är nog att få motsatt effekt. Dvs att hästen blockerar helt av minsta lilla, eller att han rentav flippar helt av ännu mindre . Att förstärka reaktionerna är det sista jag vill.
Att prova femtioelva preparat är inte aktuellt - för hästens skull och för min plånboks skull. Men om många skulle ha fått positiv effekt av ett skulle jag kunna tänka mig att testa. Därför uppskattar jag alla svar gällande det, både positivt och negativt.

 

[tuaphua]

@tuaphua Ja, på tränarfronten känner jag mig helt lugn. (Ska hålla repet "utsläppt" i fortsättningen! Har vikt det i handen för att slippa att hästen/jag trampar på det, men ser poängen. Helt klart, med fingret som facit.. )
Kallar du mig otålig? Förstår inte alls vad du menar... Men jag har inte råd med mer handskador, yrkesmässigt - vill ha mitt gesällbrev och examen i år. Jag vill ju rida när värmen kommer, jueee!

Tillbaka till huvudämnet igen.

Har funderat på magnesium tidigare, eftersom jag många gånger läst att underskott är vanligt och kan orsaka ökad "hispighet" hos hästen. Men ville analysera hösilaget (mineralanalys är inte gjord) som ingår i stallhyran innan jag började peta med sån't. För att ha korrekta/fullständiga värden framför mig. Och det har ju inte blivit av, iom att jag inte kunnat ta mig till stallet och det bara är jag som har intresse av analysen. Och nu är det inte så väldigt mycket hösilage kvar, så frågan är hur många veckor den analysen blir aktuell (måste ju samla från flera balar, dessutom).

Valeriana har jag faktiskt inte hört talas om tidigare. Det ska googlas (har tagit reda på att det är en ört, och att den har motsatt effekt på katter. Typ.), iaf!

Det jag är mest rädd för med lugnande, är nog att få motsatt effekt. Dvs att hästen blockerar helt av minsta lilla, eller att han rentav flippar helt av ännu mindre . Att förstärka reaktionerna är det sista jag vill.
Att prova femtioelva preparat är inte aktuellt - för hästens skull och för min plånboks skull. Men om många skulle ha fått positiv effekt av ett skulle jag kunna tänka mig att testa. Därför uppskattar jag alla svar gällande det, både positivt och negativt.

Equicalm är ju en mix av flera av de substanser man anser ska kunna verka lugnande.
Dock vidhåller jag att jag inte tror det ger effekten du är ute efter.

Jag tycker som sagt inte det blir någon jättedrastisk effekt av de flesta preparat man kan få utan vet.

Så bäst tror jag är att spara din hand och låta hästen vara lite till.
Det finns betydligt värre hästöden än att gå i hage och stå i box lite några v.
Och det kommer från mig som jobbar med att se saker från hästens sida och göra det så bra som möjligt för dem. I vissa lägen kan man behöva låta saker vara bara. Klart det inte är optimalt. Men det är bättre att du vilar nu än att du drar till handen rejält eller ngt annat händer för att du inte är fysiskt fit. Då kanske hästen får vila betydligt längre alt du måste sälja..
Utöver att du utbildat dig till ett yrke där du är beroende av händerna till rätt stor del.

 

[Alexandra_W]

Jag har använt lugnande vi ett par igångsättningar där det varit av största vikt att hästen inte fnattat, och där hästen i fråga varit tämligen fnattig typ.

Det är ett jättebra sätt om det fungerar. Haken är att det är lite lotto över om det gör det. Dels reagerar olika hästar olika. En kan bli bara mindre fnattig och i övrigt som vanligt, dvs det blir som att ta en vanlig ridtur på en häst som inte vilat x tid. Andra blir läskiga då de blir ganska i sin egen värld. Det är ganska lugnt och behagligt, men det går inte att göra något, det är en reaktionstid på en halv kilometer. Då kan man trava rakt in i en stol, eftersom den sederade hästen travar i sin egen värld, och dina signaler att stanna eller svänga når inte hjärnkontoret i tid.

Rätt ofta så får man fin effekt, tills nåt händer. En trigger. Då vaknar hästen till blixtsnabbt och är som osederad. Dessutom sker en tillvänjning om man använder det längre tid, krävs högre och högre och högre dos. Och det märker man ju inte förrän dan när man inser att det här blev för lite.

Så, jag kan absolut tänka mig sedera en normalt väldigt pigga och energisk men inte explosiv häst. Men de som flyger i luften är det ett så extremt opålitligt och trubbigt sätt att det helt sonika inte riktigt känns värt pengarna annat än enstaka gånger.

I TS fall med den situation TS är i skulle jag ge det ett försök dock. Med veterinärutskrivet dito, man har störst chans att lyckas där.

 

[Liten]

Lägesrapport: ingen sedering, av något slag, är provad. Hästen gick från hysterisk och överreaktiv till väldigt reaktiv men i högsta grad hanterbar.

För nån vecka sen provade jag att ta en promenad med hästen, med bett och långrep, efter att ha jobbat ett tag på stallplan (bara fokus på lugn, fokus och göra som jag ber). Ut var han cool. När vi vände hem gick energin uppåt och det blev en del taktande, några travsteg osv. Men han var hela tiden "med" och kontaktbar, och väldigt reglerbar - på långt, löst rep. Inte en enda gång hade jag hästen "i handen" rent fysiskt. Promenerade några gånger till med samma upplevelse. Så nu i torsdags satt jag upp (helt oplanerat - det kändes bara..rätt). Började lite på stallplan med krumelurer hit och dit, även lite i trav för att se om det skulle trigga något. Kastor blev lite konfunderad när jag skulle upp - plötsligt stod jag ju på en pall, vad tusan?! Och i början var det lite spänt, och jag var lite spänd. Men när jag slappnade av gjorde hästen detsamma, och vi vågade oss ut på e miniminirunda upp i skogen (i princip uppför en backe, traska ett par minuter rakt fram, nerför en backe och så några meter längs grusvägen hem igen). Nu idag var den tredje "riktiga" skritturen, längs grusvägen. Idag just på hemvägen så åkte energin upp, och det blev bara värre när jag bett honom att stanna ett par gånger. Ju mer jag bad om långsamt, ju mer trippande och energi fick jag. Först blev jag frustrerad, men så insåg jag att jag satt och spände innerlåren. Inte knipande, men likväl - dubbla budskap. Fokuserade på dem och lyckades slappna av ordentligt, och det var som om Kastor andades ut och slappnade av nästan direkt. Resten av vägen gick han lugnt - tittade till ett par gånger men.. Så länge jag slappnar av, så gör hästen detsamma, vilket jag tydligt märkt även från marken och de senaste dagarna, men det blev extra tydligt idag. (Tala om kurs i kroppskontroll! )

Så, nu skrittar jag igång honom. Om allt går bra så har vi 1-2 månaders skritturer framför oss, så det finns ingen anledning att stressa med något. Jag rider på dubbla tyglar (pelham), för att ha den där nödbromsen ifall att eftersom jag inte kan sluta handen helt ännu (att hålla tyglarna mellan fingrarna - nemas problemas. Men jag kan inte knyta handen, så att säga. Tur att det inte ska tävlas/tränas dressyr på ett tag! Men kontakt osv funkar bra.). Men hittills har stångtygeln varit överflödig, bortsett från just när vi bokstavligt talat vänder hemåt; då behöver jag peta lite på den som påminnelse, men i övrigt hänger den mest bara halvlöst i handen.
Stark är jag inte ännu, och det lär dröja länge.. Jag är uppmärksam och rädd om mig. Men benet ska vara läkt jättefint - det jag måste vara uppmärksam på är överansträngning av mjukdelarna. Min sjukgymnast säger att jag måste känna efter själv. Har dragit på mig en lätt överansträngning i skolan och har nu order om att inte jobba hantverksmässigt utanför skoltid, öht. Så det blir skritt av hästen och plugga BE-teori!
Skulle det gå utför, att han börjar uppvisa beteendet som tidigare beskrivet, så kommer jag att lägga igångsättningen på hyllan igen. Likaså om jag skulle känna/märka ett större behov av att använda stångtygeln, än jag gör idag. Då får det vänta. Och tömkörning lär dröja åtskilliga veckor innan jag ger mig på, om det ens blir innan sommaren. Jag vill inte ta några rent dumma risker - jag vill och behöver läka ihop ordentligt.

"Man får den häst man behöver" känns just nu som ett väldigt träffande citat...

 

[Liten]

EDIT: Gällande hur länge vi jobbat på stallplan med nämnda lugn osv, så betyder "ett tag" veckor i det här fallet. Har som helt tappat kollen på datum och antal dagar förutom nu det allra senaste, men ser nu att jag skrev om det den 4/3.

Anyhow, så känns sedering inte som ett alternativ som det känns nu. Utan vi jobbar utan det så långt det bara går (om det skiter sig så är jag beredd att lägga av och det finns även en bra tränarkontakt vid behov, som sagt).

 

[FreSus]

EDIT: Gällande hur länge vi jobbat på stallplan med nämnda lugn osv, så betyder "ett tag" veckor i det här fallet. Har som helt tappat kollen på datum och antal dagar förutom nu det allra senaste, men ser nu att jag skrev om det den 4/3.

Anyhow, så känns sedering inte som ett alternativ som det känns nu. Utan vi jobbar utan det så långt det bara går (om det skiter sig så är jag beredd att lägga av och det finns även en bra tränarkontakt vid behov, som sagt).

Sorry att jag går off topic men funderar lite på kotledsinflammationerna.
När min hade det I båda fram fick jag stränga order om att absolut INTE skritta igång honom på hård grusväg, grusvägen fick jag endast använda om det hade regnat. Det här var sommaren 2014 med kanonväder och vägarna var stenhårda och torra
Hans rehab fick jag utföra på gräsmatta. Sen har jag en vet som förespråkar lång rehab, så I princip tog det 6 månader allt som allt, startade med skritt för hand till skritt uppsuttet till trav osv. Förbjuden att rida på volt öht.
Peppar peppar verkar det vara rätt metod, för honom...