Vilket år - fantastiskt! Tänkt vad ditt liv har förändras de senaste åren och att du mår så bra idag, det är väldigt imponerande och inspirerande att läsa.
Mitt 2014 känns mörkt och ihophastat när jag tänker på det. I början av året blev jag och mitt ex tillsammans igen efter att vi gjorde slut hösten 2013 på grund av hans otrohet. Vi jobbade båda hårt för gå vidare och jag var otroligt kär men en dag vid påsk så ringde han hem från jobbet och berättade att han ville göra slut. Jag sjönk ner i ett djupt hål men gick till jobbet dagen efter och åkte sedan till min familj 60 mil bort och var där i en vecka. Jag lyckades sen fixa en lägenhet att hyra i andra hand, vi delade upp våra saker och vårt liv och har inte setts sen dess.
I maj skulle vi ha åkt till Finland på hundutställning tillsammans men min mamma ställde upp och följde med istället och vi hade en trevlig helg tillsammans där min hund dessutom äntligen blev champion!
Sommaren spenderade jag till stor del hemma hos familjen i Skellefteå, mina föräldrar köpte en sommarstuga vid havet i början av sommaren och jag bodde där en del och badade, solade och umgicks med hela mina stora familj vilket var härligt och jag kom en av mina systrar mycket närmare. Jag var också ensam mycket och funderade och gruvade mig.
I augusti var jag spontan och åkte till Helsingfors för att besöka världsvinnarutställningen och umgicks och bodde tillsammans med människor jag egentligen inte kände sedan tidigare.
När jag kom tillbaka till Gävle så var jag ganska nere, grät en del på jobbet och kände mig besviken på att vissa vänner inte fanns där som jag trodde, och hade behövt, att dom skulle. Min chef tipsade mig om en terapeut som jag träffade några gånger under hösten och jag började umgås och prata mycket en kollega som jag verkligen uppskattar.
Jag är väldigt stolt över att jag tog mig igenom våren och sommaren utan att bryta ihop eller att sjukskriva mig. Jag är otroligt glad över mina fina kollegor som har fått vara min familj här och som verkligen har funnits här för mig. Jag är väldigt ledsen över den framtiden som jag trodde att jag hade är borta och försvunnen men jag börjar äntligen känna att det är okej och att det som hände nog var till det bästa. Jag har saknat hans familj som var min familj här under tiden vi var tillsammans, jag klarade inte av att träffa dom och valde bort all kontakt med dom, det är det enda som jag eventuellt ångrar med året men samtidigt så vet jag att jag inte kunde ha gjort det annorlunda då.
Jag är otroligt imponerad över att jag har tagit mig igenom allt det här så här långt från min familj och på sätt och vis ensam. Jag har insett att jag klarar med än vad jag tror och att det finns många runtomkring mig som finns där när jag behöver dom.
Jag har dessutom fått världens finaste systerson, även om det inte är utan smärta eftersom att jag trodde att jag skulle få bli gravid och köpa hus i år, men det känns så fint ändå.
Om några veckor ska jag flytta hem till Skellefteå, jag kommer att "få" en egen lägenhet och jag kommer äntligen att kunna packa upp mina saker ur flyttkartongerna som dom har bott i sedan i våras och jag får shoppa möbler! Jag ska läsa de kurser som jag inte avslutade när jag pluggade vilket innebär att jag kommer vara tjänstledig och studera på 100% hela våren och förhoppningsvis ta ut min examen till sommaren. Sen vette tusan vad jag ska göra, kanske tillbaka till Gävle eller söka ett nytt jobb i Skellefteå, eller någon annanstans?
Förhoppningsvis flyttar det också in en liten valp under våren.
För att sammanfatta så var 2014 inte alls roligt under tiden men sett i backspegeln så var det inte så dumt ändå
2015 kommer nog att bli bättre på många vis och jag hoppas, hoppas, hoppas att jag kanske kan få bli förälskad eller kär igen?
(Vilken novell det blev, det kändes skönt att få skriva ner det och få reflektera över året. )
