Jobbsökartips

[Wille]

LinkedIn är ju rätt märkligt. När jag kollar på de jobb som finns där så står det ibland "Din profil matchar jobbet". Jaha, hur då? Känner att de är helt ute och cyklar för det mesta. Idag såg jag t.ex. att min profil matchade ett jobb som barnskötare. Väldigt oklart hur de kom fram till det. Jag har aldrig varit i närheten av barn.

 

[a1agnlju]

LinkedIn är ju rätt märkligt. När jag kollar på de jobb som finns där så står det ibland "Din profil matchar jobbet". Jaha, hur då? Känner att de är helt ute och cyklar för det mesta. Idag såg jag t.ex. att min profil matchade ett jobb som barnskötare. Väldigt oklart hur de kom fram till det. Jag har aldrig varit i närheten av barn.

Håller med dig där. LinkedIn söker helt sjukt brett. Jag får också upp helknäppa annonser som inte har med mig alls att göra

 

[Raderad medlem 68338]

Sökte ett sånt jobb för ett tag sen. Fick inte ens komma på intervju. Men det är ett sånt där slitigt jobb. Bra att ha för att sätta mat på bordet men inget mer.

Är ju jättemånga som har rena ”brödjobb”, inget fel i det? Kan vara mkt som väger upp, tex bra arbetstider, trevliga kollegor. Sen är det väl oftast trevligt med en inkomst om en nu inte är ekonomiskt oberoende. Hellre det än att gå på bidrag eller liknande om en inte måste? Har själv jobbat i butik, äldrevården, ledsagare/personlig assistent osv. Det finns ngt positivt med de flesta jobb! Jag väljer hellre att jobba som personlig assistent än att ha ett hetsigt 9-17 jobb där karriär, yta och prestation är allt. Hade kunnat tänka mig att jobba extra inom äldrevården men jag klarar det inte pga blir för känslomässigt engagerad så att jag inte kan släppa jobbet, annars hade det absolut kunnat funka för mig

 

[Wille]

Är ju jättemånga som har rena ”brödjobb”, inget fel i det? Kan vara mkt som väger upp, tex bra arbetstider, trevliga kollegor. Sen är det väl oftast trevligt med en inkomst om en nu inte är ekonomiskt oberoende. Hellre det än att gå på bidrag eller liknande om en inte måste? Har själv jobbat i butik, äldrevården, ledsagare/personlig assistent osv. Det finns ngt positivt med de flesta jobb! Jag väljer hellre att jobba som personlig assistent än att ha ett hetsigt 9-17 jobb där karriär, yta och prestation är allt. Hade kunnat tänka mig att jobba extra inom äldrevården men jag klarar det inte pga blir för känslomässigt engagerad så att jag inte kan släppa jobbet, annars hade det absolut kunnat funka för mig

Ett brödjobb kan man må dåligt av om man inte trivs. Jag hatade t.ex. att vara ute på praktik på min utbildning. Hatade att gå upp på morgonen och räknade timmar, dagar och veckor. Vad är det för ett liv? Och sen när man kom hem så var kroppen som hundra år och man orkade ingenting, knappt ens resa sig från soffan för kroppen ville inte lyda.

 

[Raderad medlem 68338]

Ett brödjobb kan man må dåligt av om man inte trivs. Jag hatade t.ex. att vara ute på praktik på min utbildning. Hatade att gå upp på morgonen och räknade timmar, dagar och veckor. Vad är det för ett liv? Och sen när man kom hem så var kroppen som hundra år och man orkade ingenting, knappt ens resa sig från soffan för kroppen ville inte lyda.

Är nog ganska få som studsar upp på morgonen och älskar att gå till jobbet. Kanske ta en fullsatt buss i beckmörker, gå i slask och sen jobba säg åtta timmar. Men är nog lite av en inställningsfråga, klart att det blir olidligt att räkna ner varje minut av arbetstiden? Med den inställningen blir ju vad som helst mer eller mindre olidligt. Är glaset halvtomt eller halvfullt? Det är väl en tolkningsfråga.
Alternativet är att vara sin egen, jobba sina egna arbetstider, bestämma sina egna arbetsuppgifter. Men med det följer ofta stor press på att prestera, sälja in sig själv och sitt jobb, nätverka, jobba kanske mer eller mindre dygnet runt. Det finns ju stora nackdelar med det också. Krävs en stor drivkraft och att man har förmågan att spotta upp sig och bara köra på.
Finns nog inget jobb som är kul och härligt jämt, det har jag mkt svårt att tro tyvärr.

 

[Kilauea]

Ett brödjobb kan man må dåligt av om man inte trivs. Jag hatade t.ex. att vara ute på praktik på min utbildning. Hatade att gå upp på morgonen och räknade timmar, dagar och veckor. Vad är det för ett liv? Och sen när man kom hem så var kroppen som hundra år och man orkade ingenting, knappt ens resa sig från soffan för kroppen ville inte lyda.

Det är ju ofta en inkörsperiod om man börjar med nåt nytt.
Om man tex får lyfta ofta på jobbet så bygger man ju muskler för det rätt automatiskt och blir därav mindre trött av sånt.
Sen underlättar det ju absolut om man tycker det är roligt, det håller jag med om.

Alla jobb har för- och nackdelar. Förhoppningsvis fler fördelar, men jobbiga dagar på jobbet kommer man nog aldrig ifrån, hur bra man än trivs.

 

[Wille]

Är nog ganska få som studsar upp på morgonen och älskar att gå till jobbet. Kanske ta en fullsatt buss i beckmörker, gå i slask och sen jobba säg åtta timmar. Men är nog lite av en inställningsfråga, klart att det blir olidligt att räkna ner varje minut av arbetstiden? Med den inställningen blir ju vad som helst mer eller mindre olidligt. Är glaset halvtomt eller halvfullt? Det är väl en tolkningsfråga.
Alternativet är att vara sin egen, jobba sina egna arbetstider, bestämma sina egna arbetsuppgifter. Men med det följer ofta stor press på att prestera, sälja in sig själv och sitt jobb, nätverka, jobba kanske mer eller mindre dygnet runt. Det finns ju stora nackdelar med det också. Krävs en stor drivkraft och att man har förmågan att spotta upp sig och bara köra på.
Finns nog inget jobb som är kul och härligt jämt, det har jag mkt svårt att tro tyvärr.

Lär aldrig starta eget.

Det är ju ofta en inkörsperiod om man börjar med nåt nytt.
Om man tex får lyfta ofta på jobbet så bygger man ju muskler för det rätt automatiskt och blir därav mindre trött av sånt.
Sen underlättar det ju absolut om man tycker det är roligt, det håller jag med om.

Alla jobb har för- och nackdelar. Förhoppningsvis fler fördelar, men jobbiga dagar på jobbet kommer man nog aldrig ifrån, hur bra man än trivs.

Men jobbigt när alla dagar är jobbiga och suger. Fanns inget kul alls med min praktik.

 

[bettysmatte]

Det är ju ofta en inkörsperiod om man börjar med nåt nytt.
Om man tex får lyfta ofta på jobbet så bygger man ju muskler för det rätt automatiskt och blir därav mindre trött av sånt.
Sen underlättar det ju absolut om man tycker det är roligt, det håller jag med om.

Alla jobb har för- och nackdelar. Förhoppningsvis fler fördelar, men jobbiga dagar på jobbet kommer man nog aldrig ifrån, hur bra man än trivs.

Inte bara en fysisk inkörsperiod, tycker jag, utan också en psykisk/mental. Att börja ett nytt jobb (eller för den delen gå en ny kurs, och liknande) gör mig helt slut i huvudet. Alla intryck, nya människor, saker att lära sig, nya rutiner....osv. Men det går ju över efter ett tag när man kommer in i det hela....

 

[monster1]

Är nog ganska få som studsar upp på morgonen och älskar att gå till jobbet. Kanske ta en fullsatt buss i beckmörker, gå i slask och sen jobba säg åtta timmar. Men är nog lite av en inställningsfråga, klart att det blir olidligt att räkna ner varje minut av arbetstiden? Med den inställningen blir ju vad som helst mer eller mindre olidligt. Är glaset halvtomt eller halvfullt? Det är väl en tolkningsfråga.
Alternativet är att vara sin egen, jobba sina egna arbetstider, bestämma sina egna arbetsuppgifter. Men med det följer ofta stor press på att prestera, sälja in sig själv och sitt jobb, nätverka, jobba kanske mer eller mindre dygnet runt. Det finns ju stora nackdelar med det också. Krävs en stor drivkraft och att man har förmågan att spotta upp sig och bara köra på.
Finns nog inget jobb som är kul och härligt jämt, det har jag mkt svårt att tro tyvärr.

När man ska komma tillbaka från depression och utmattning kan man behöva det där lilla extra, det är svårt att gå rakt in i "brödjobb".

 

[Gnist]

Hatade att gå upp på morgonen och räknade timmar, dagar och veckor. Vad är det för ett liv?

Kliva upp tidigt på morgonen för att komma i tid till jobbet, vara där i 9 h och sen åka hem är ju vardag för alla med heltidsjobb, såvida man inte jobbar natt/har nån typ av skiftgång (och de jobben är oftast slitiga) så det är svårt att komma ifrån som anställd.

Själv kliver jag upp 05.05 för att hinna vakna, fixa med morgonmåstena och kunna ta det lugnt en stund innan jag åker mina 4 mil till jobbet. Hade jag fritt fått välja arbetstider, så hade jag definitivt inte klivit upp den tiden

 

[monster1]

Kliva upp tidigt på morgonen för att komma i tid till jobbet, vara där i 9 h och sen åka hem är ju vardag för alla med heltidsjobb, såvida man inte jobbar natt/har nån typ av skiftgång (och de jobben är oftast slitiga) så det är svårt att komma ofrån som anställd.

Själv kliver jag upp 05.05 för att hinna vakna, fixa med morgonmåstena och kunna ta det lugnt en stund innan jag åker mina 4 mil till jobbet. Hade jag fritt fått välja arbetstider, så hade jag definitivt inte klivit upp den tiden

Så kan det ju vara men det finns också en hel del som inte jobbar heltid efter sjukdom, jag och flera av mina bekanta klarar inte av heltid längre och jobbar därmed deltid i olika grad. Vilket är en verklighet för oss...

 

[Youma]

Har du funderat på att kanske titta på jobb som är på deltid, typ 50%?


Det är mycket lättare att börja så, om man ex.vis jobbar 5 timmar, 4 dagar i veckan eller liknande.
Arbetsdagarna hinner inte bli så långa att man blir helt spak, och har man 3 lediga dagar, så hinner man ta igen sig, eller göra alla saker som "bör" göras på extradagen, typ tvätta och handla.

När jobbet inte längre kräver 100% av ens energi, då blir det helt plötsligt ganska trevligt!

När det väl funkar och man inte känner sig helt mosad av jobbet, så kan man fråga efter möjligheter att gå upp i tid, eller öka på dagar när det behövs en vikarie eller vid semestrar.

 

[Gnist]

Så kan det ju vara men det finns också en hel del som inte jobbar heltid efter sjukdom, jag och flera av mina bekanta klarar inte av heltid längre och jobbar därmed deltid i olika grad. Vilket är en verklighet för oss...

Nu vill ju ts ha just ett heltidsjobb så mina svar är givetvis baserade på det, inte på att några andra som läser kanske inte kan jobba heltid.

 

[Wille]

Kliva upp tidigt på morgonen för att komma i tid till jobbet, vara där i 9 h och sen åka hem är ju vardag för alla med heltidsjobb, såvida man inte jobbar natt/har nån typ av skiftgång (och de jobben är oftast slitiga) så det är svårt att komma ifrån som anställd.

Själv kliver jag upp 05.05 för att hinna vakna, fixa med morgonmåstena och kunna ta det lugnt en stund innan jag åker mina 4 mil till jobbet. Hade jag fritt fått välja arbetstider, så hade jag definitivt inte klivit upp den tiden

Det är skillnad om man kliver upp för att göra något man hatar eller om man gör det för något som känns ok.

 

[Wille]

Har du funderat på att kanske titta på jobb som är på deltid, typ 50%?


Det är mycket lättare att börja så, om man ex.vis jobbar 5 timmar, 4 dagar i veckan eller liknande.
Arbetsdagarna hinner inte bli så långa att man blir helt spak, och har man 3 lediga dagar, så hinner man ta igen sig, eller göra alla saker som "bör" göras på extradagen, typ tvätta och handla.

När jobbet inte längre kräver 100% av ens energi, då blir det helt plötsligt ganska trevligt!

När det väl funkar och man inte känner sig helt mosad av jobbet, så kan man fråga efter möjligheter att gå upp i tid, eller öka på dagar när det behövs en vikarie eller vid semestrar.

Jag klarar mig inte ekonomiskt på så lite jobb. Och sjukpenning lär jag inte få. Har ju liksom klarat att plugga "heltid" sedan mars. Och då får man nog anse att jag kan jobba heltid också.

 

[Kilauea]

Inte bara en fysisk inkörsperiod, tycker jag, utan också en psykisk/mental. Att börja ett nytt jobb (eller för den delen gå en ny kurs, och liknande) gör mig helt slut i huvudet. Alla intryck, nya människor, saker att lära sig, nya rutiner....osv. Men det går ju över efter ett tag när man kommer in i det hela....

Håller helt med.
Även om det är ett yrke man kan är ju allt annat nytt.

 

[Youma]

Det är skillnad om man kliver upp för att göra något man hatar eller om man gör det för något som känns ok.

Min erfarenhet är att man hatar alla jobb efter 3 dagar . Allt är nytt, man ska lära sig en massa, allt är tungt och man går hem som en urvriden skurtrasa. Spelar egentligen ingen roll vad det är. Har varit jobb där jag trodde jag älskade arbetsuppgifterna, men ändå, början är motig. Det är ändå ett arbete, hade det varit roligt och lätt hade ingen velat betala en pengar för det!

Vändpunkten är ungefär 2-3 månader in, när huvudet har vant sig och kroppen har vant sig.

Det slutar kännas motigt att gå upp och ta sig till jobbet, man kanske gillar åtminstonde en arbetskamrat som gillar en tillbaka, man har energi kvar efter jobbet.

Därför tycker jag att om man har haft problem med jobb innan, att man börjar lite mer försiktigt, för köra heltid direkt kan vara som att köra huvet i en vägg.

 

[Gnist]

Det är skillnad om man kliver upp för att göra något man hatar eller om man gör det för något som känns ok.

Målet är väl att hitta ett jobb som är ok för dig, även om du i dagsläget inte vet vilken typ av jobb som passar?
Poängen är lite att även med ett sånt jobb är det motigt att kliva upp i ottan när man sover som bäst.

 

[Wille]

Målet är väl att hitta ett jobb som är ok för dig, även om du i dagsläget inte vet vilken typ av jobb som passar?
Poängen är lite att även med ett sånt jobb är det motigt att kliva upp i ottan när man sover som bäst.

Jag tycker det har varit skillnad att kliva upp för att åka till skolan och att åka till praktiken.

Eftersom jag lägger mig tidigt brukar jag inte ha problem att vakna. Men jag har problem att kliva upp, särskilt om jag måste göra något jag hatar.

Men ja, det är en viss utmaning att hitta ett okej jobb.

 

[Raderad medlem 68338]

När man ska komma tillbaka från depression och utmattning kan man behöva det där lilla extra, det är svårt att gå rakt in i "brödjobb".

Absolut! Som ngn påpekat är det kanske så att det inte alltid funkar att jobba heltid heller.
Men vidhåller ändå att inställningen spelar in. Jag fattar att det är tyngre om en har tex en depression eller ngn annan svårighet. Men livet är inte alltid jättekul eller toppen eller festlgt, inte för någon. Allt är inte alltid kul och lustfyllt. Jag vet av egen erfarenhet att det är jävligt tungt ibland men personligen känner jag att finns möjligheten att resa sig och kämpa vidare är det ofta värt det.