Jobbsökartips

Absolut! Som ngn påpekat är det kanske så att det inte alltid funkar att jobba heltid heller.
Men vidhåller ändå att inställningen spelar in. Jag fattar att det är tyngre om en har tex en depression eller ngn annan svårighet. Men livet är inte alltid jättekul eller toppen eller festlgt, inte för någon. Allt är inte alltid kul och lustfyllt. Jag vet av egen erfarenhet att det är jävligt tungt ibland men personligen känner jag att finns möjligheten att resa sig och kämpa vidare är det ofta värt det.
Det är alltid knepigt att tala om inställning när det handlar om depression, då är det inte tungt ibland utan hela tiden kanske under flera år. Att hitta ett arbete som faktiskt fungerar för en när man har den typen av sjukdom är inte lätt och man får ha respekt för att det inte bara är att "ta sig i kragen" eller att det inte är "likadant som för alla andra". Jag har tex fått anpassa min tjänst så att jag börjar senare på dagen eftersom jag har just svårt att somna och sedan att vakna. Jag får rätt ofta frågan om det inte varit skönare att börja tidigare så jag kan vara ledig på em. Men just grejen är ju att jag inte jobbar deltid för att vara ledig utan för att orka jobba och fungera överhuvudtaget. Nu vet inte jag vilka problem med ångest, depression och utmattning du haft, men du kanske lyckats tackla dom på något annat sätt.

Det där med att ta sig i kragen och göra som alla andra trots att man känner att man inte orkar är det som har gjort att jag nu befinner mig i ett läge där jag inte klarar av ett heltidsjobb, så det är verkligen inget jag rekommenderar.
 
Målet är väl att hitta ett jobb som är ok för dig, även om du i dagsläget inte vet vilken typ av jobb som passar?
Poängen är lite att även med ett sånt jobb är det motigt att kliva upp i ottan när man sover som bäst.
Nu vet inte jag hur det är för TS men jag har en tendens att börja arbetsdagen redan i sängen genom att gå igenom alla jävla grejer man ska göra under dagen och det som känns extra motigt gör då att det är svårt att ta sig upp, för man vill bara inte möta den där skiten. Det är inte liksom inte bara det att man är trött, det är också att det som väntar en är skit. Har man en bra jobbfas, där chef och kollegor är bra och kul att jobba med och arbetsuppgifterna inte är omöjliga eller dötrista så är det otroligt mycket lättare att komma upp. Det tillochmed gör att man kliver upp ur sängen lättare, man har något kul att se fram emot.

Sedan är det stor skillnad på att jobba tex med praktiskt trädgårdsarbete som parkanställd eller kyrkogårdsanställd då du börjar 06.30-0700 eller om du jobbar inom handelsträdgård och kanske börjar vid 8.30-9.30 om det är man själv som öppnar butiken.
 
Inte bara en fysisk inkörsperiod, tycker jag, utan också en psykisk/mental. Att börja ett nytt jobb (eller för den delen gå en ny kurs, och liknande) gör mig helt slut i huvudet. Alla intryck, nya människor, saker att lära sig, nya rutiner....osv. Men det går ju över efter ett tag när man kommer in i det hela.... :)
Jag är likadan, helt slutkörd första veckorna på en ny arbetsplats. Ibland kan jag få bakslag om det börjar ny personal i en etablerad grupp också, men som du säger går ju den biten över. :)
 
Det är alltid knepigt att tala om inställning när det handlar om depression, då är det inte tungt ibland utan hela tiden kanske under flera år. Att hitta ett arbete som faktiskt fungerar för en när man har den typen av sjukdom är inte lätt och man får ha respekt för att det inte bara är att "ta sig i kragen" eller att det inte är "likadant som för alla andra". Jag har tex fått anpassa min tjänst så att jag börjar senare på dagen eftersom jag har just svårt att somna och sedan att vakna. Jag får rätt ofta frågan om det inte varit skönare att börja tidigare så jag kan vara ledig på em. Men just grejen är ju att jag inte jobbar deltid för att vara ledig utan för att orka jobba och fungera överhuvudtaget. Nu vet inte jag vilka problem med ångest, depression och utmattning du haft, men du kanske lyckats tackla dom på något annat sätt.

Det där med att ta sig i kragen och göra som alla andra trots att man känner att man inte orkar är det som har gjort att jag nu befinner mig i ett läge där jag inte klarar av ett heltidsjobb, så det är verkligen inget jag rekommenderar.

Har inte påstått att "ta sig i kragen" betyder att en ska klara ett heltidsjobb. Jag pratar mer om en allmän inställning. Om ngn tex kommer och säger att "du har en dödlig sjukdom" så kan en ju antingen ge upp eller så bestämmer en sig för att försöka kämpa vidare? Kanske kan en hitta ngt i livet som ger en ljusglimt? Allt kanske inte är becksvart ändå? Allt kanske inte bara är problem, även om det känns så? Är du med? Det kanske inte är en fest att kliva upp varje morgon, men något kanske kan vara lite positivt, någon gång? Allt i hela livet genererar inte problem eller hinder.
Det går alltid att hänvisa tills sjukdom, en kass uppväxt, trauman eller ett dåligt liv men på ngt vis äger en ju ändå livet så länge det pågår.
 
Har inte påstått att "ta sig i kragen" betyder att en ska klara ett heltidsjobb. Jag pratar mer om en allmän inställning. Om ngn tex kommer och säger att "du har en dödlig sjukdom" så kan en ju antingen ge upp eller så bestämmer en sig för att försöka kämpa vidare? Kanske kan en hitta ngt i livet som ger en ljusglimt? Allt kanske inte är becksvart ändå? Allt kanske inte bara är problem, även om det känns så? Är du med? Det kanske inte är en fest att kliva upp varje morgon, men något kanske kan vara lite positivt, någon gång? Allt i hela livet genererar inte problem eller hinder.
Det går alltid att hänvisa tills sjukdom, en kass uppväxt, trauman eller ett dåligt liv men på ngt vis äger en ju ändå livet så länge det pågår.
Hur tror du att en depression påverkar kroppen?
 
Hur tror du att en depression påverkar kroppen?

Såklart påverkar det kroppen. Vad vill du att jag ska skriva, en medicinsk lista/bedömning?
Är ju svintungt att kämpa som satan men vad ska en göra? Ge upp? Ta livet av sig? Har upplevt stor hjälp av att faktiskt göra ngt och göra det tillsammans med andra människor. Kanske på en arbetsplats. Även om det är ett "skitjobb".
 
Senast ändrad av en moderator:
Såklart påverkar det kroppen. Vad vill du att jag ska skriva, en medicinsk lista/bedömning?
Är ju svintungt att kämpa som satan men vad ska en göra? Ge upp? Ta livet av sig? Har upplevt stor hjälp av att faktiskt göra ngt och göra det tillsammans med andra människor. Kanske på en arbetsplats. Även om det är ett "skitjobb".
Problemet kanske inte är att det är ett lågavlönat eller i samhällets ögon mindre statusfyllt jobb så mycket som att det innehåller delar som man har svårt att motivera sig till att göra eller som känns svåra eller tunga att utföra av en eller annan anledning. Det finns ju även diagnoser där man helt enkelt inte klarar av att motivera sig själv att göra sådant som man är omotiverad till pga av att signalsubstanserna inte gör det dom gör hos "normalfungerande personer". Tex när jag som för tillfället har en relativt normalfungerande hjärna gjort färdigt något jag tycker är tråkigt tex betala räkningar, tidsrapporter eller städa så belönar min hjärna mig med en liten dopaminkick. Har man en npf eller hjärnan är i oskick av någon anledning så får du inte den där dopaminkicken och därför uteblir belöningen, man känner sig varken lättad eller nöjd.
 
Problemet kanske inte är att det är ett lågavlönat eller i samhällets ögon mindre statusfyllt jobb så mycket som att det innehåller delar som man har svårt att motivera sig till att göra eller som känns svåra eller tunga att utföra av en eller annan anledning. Det finns ju även diagnoser där man helt enkelt inte klarar av att motivera sig själv att göra sådant som man är omotiverad till pga av att signalsubstanserna inte gör det dom gör hos "normalfungerande personer". Tex när jag som för tillfället har en relativt normalfungerande hjärna gjort färdigt något jag tycker är tråkigt tex betala räkningar, tidsrapporter eller städa så belönar min hjärna mig med en liten dopaminkick. Har man en npf eller hjärnan är i oskick av någon anledning så får du inte den där dopaminkicken och därför uteblir belöningen, man känner sig varken lättad eller nöjd.
Nu är det väl en helt annan diskussion egentligen men varför skulle man få en dopaminkick av att ha utfört något man tyckt varit tråkigt bara för att man har inte har en diagnos? Känner inte alls igen mig i att jag skulle vara det minsta nöjd efteråt om jag inte specifikt känner att jag gjort ett exceptionellt bra jobb (hur har man ens tid med sådant, utan det är bara att fortsätta med nästa grej på att göra listan). De flesta tråkiga saker är ju mest bara att göra för att det ingår i jobbet eller för att man sätter andra i skiten om man låter bli och det inte är att något att diskutera hur vida man vill göra det eller inte. Tycker man att såpass mycket av ens arbetsuppgifter är urtråkiga att man oftast känner att det är tråkigt på jobbet så låter det som man har fel jobb och bör försöka söka sig vidare.

Min erfarenhet av människor med olika npf-diagnoser på arbetsplatsen är snarare att de flesta är mycket välfungerande bara de hittar rätt jobb. Arbetsuppgifter som de flesta ”normalfungerande” skulle tycka är fruktansvärt monotona i längden fungerar suveränt för vissa personer med autistiska drag som behöver extremt tydliga rutiner och de kan jobba med det ett helt yrkesliv som exempel.
 
Nu är det väl en helt annan diskussion egentligen men varför skulle man få en dopaminkick av att ha utfört något man tyckt varit tråkigt bara för att man har inte har en diagnos? Känner inte alls igen mig i att jag skulle vara det minsta nöjd efteråt om jag inte specifikt känner att jag gjort ett exceptionellt bra jobb (hur har man ens tid med sådant, utan det är bara att fortsätta med nästa grej på att göra listan). De flesta tråkiga saker är ju mest bara att göra för att det ingår i jobbet eller för att man sätter andra i skiten om man låter bli och det inte är att något att diskutera hur vida man vill göra det eller inte. Tycker man att såpass mycket av ens arbetsuppgifter är urtråkiga att man oftast känner att det är tråkigt på jobbet så låter det som man har fel jobb och bör försöka söka sig vidare.

Min erfarenhet av människor med olika npf-diagnoser på arbetsplatsen är snarare att de flesta är mycket välfungerande bara de hittar rätt jobb. Arbetsuppgifter som de flesta ”normalfungerande” skulle tycka är fruktansvärt monotona i längden fungerar suveränt för vissa personer med autistiska drag som behöver extremt tydliga rutiner och de kan jobba med det ett helt yrkesliv som exempel.
Ja, så fungerar hjärnan, när den fungerar som den ska. https://www.specialnest.se/forskning/dopamin-nyckelspelaren-i-hjarnans-beloningssystem .
 
Svälj stoltheten och kolla om du kan få jobb på Plantagen, sikta in dig på kassa/butik. Det är förmodligen ett av de jobb som passar dig bäst i dagsläget geografiskt, arbetstider och arbetsuppgifter. Och vill du ändra på hur de hanterar kassering av växter gör du det bättre inifrån tänker jag.
 
Svälj stoltheten och kolla om du kan få jobb på Plantagen, sikta in dig på kassa/butik. Det är förmodligen ett av de jobb som passar dig bäst i dagsläget geografiskt, arbetstider och arbetsuppgifter. Och vill du ändra på hur de hanterar kassering av växter gör du det bättre inifrån tänker jag.
Det vore ju en insats för kunderna då kan man ju styra bort från uppenbara dumheter som förodlade morötter och annat.
 
Ja då är det ju en dålig ide att jobba på plantagen om man inte har samvete att lura folk. Om det nu är det som är deras företagsidé. Jag tolkar det lite välvilligt som att de bara är okunniga.

De lurar inte folk... men de vill sälja och helst till en så låg kostnad som möjligt. Förodlade grönsaker är billiga att dra upp och köps av de som inte är vana vid odling. Jag ser inte problemet (även om det för mig är idioti men jag är ju inte nybörjare), folk får ju lägga sina pengar på vad de vill.

Sedan får en nog inte vara så kinkig vad gäller jobb om en varit arbetslös länge utan vara glad om en får något öht. Beggars can't be choosers är rätt sant (har varit där själv och varit tacksam för de jobb jag fått).
 
Lura folk?
Nu tar du väl ändå i från tårna.
Nej faktiskt inte, Lena Israelsson har fördjupat sig lite i det där. Men en hel del av deras produkter är helt enkelt inte fungerande eller hur man nu ska beskriva det. Man kan tex inte förodla morötter eftersom de slutar växa vid omplantering, det finns en hel del andra sådana där exempel.

https://www.aftonbladet.se/harligthemma/a/zpKy9/plantagens-fropasar-far-kritik-av-tradgardsprofil Här är hon citerad i en av sina rants.

https://www.odlamat.com/blog/kogdsel-r-verkligen-inte-alltid-kogdsel
 
"Tyvarr vet jag inte svaret pa din fraga. Vill du komma tillbaka senare nar nagon av mina kollegor ar har och kan hjalpa?"

Inget katastrofalt kommer att handa om en kund inte kan fa svar pa sina fragor! Du forvantas inte vara ett orakel

Det svaret får mig faktiskt att välja en annan butik, för all framtid. Typ. Så himla otrevligt mot en kund.

Självklart säger en något i stil med "Det var verkligen en bra fråga, vänta en minut medan jag försöker leta rätt på ett svar så både du och jag har lärt oss något". Eller något i den modellen.

Ditt svar låter för mig som "vill du vara snäll och gå till en annan butik och sluta besvära mig". Det är ju tufft när kunderna stör i jobbet :cautious:
 
Nej faktiskt inte, Lena Israelsson har fördjupat sig lite i det där. Men en hel del av deras produkter är helt enkelt inte fungerande eller hur man nu ska beskriva det. Man kan tex inte förodla morötter eftersom de slutar växa vid omplantering, det finns en hel del andra sådana där exempel.

https://www.aftonbladet.se/harligthemma/a/zpKy9/plantagens-fropasar-far-kritik-av-tradgardsprofil Här är hon citerad i en av sina rants.

https://www.odlamat.com/blog/kogdsel-r-verkligen-inte-alltid-kogdsel

Nu är jag inte någon jätteanhängare av Plantagen även om en som van odlare kan göra fynd på deras utförsäljningar men deras representant säger ju att de är medvetna om problemet och håller på att åtgärda det.

Att det är svårt att rekrytera personal med kunskap är ju synd men det är inget unikt för Plantagen, jag har sett katastrofer på tex Granngården vad gäller levande växter.
 

Liknande trådar

Relationer Jag och pojkvännen har börjat prata om att flytta ihop, det i sig är inget stort eller konstigt. Men vi bor 18mil ifrån varandra och med...
Svar
0
· Visningar
510
Senast: Myzan87
·
Skola & Jobb Den här vintern har fått mig att undra om jag verkligen orkar fortsätta köra buss. Jag älskar det verkligen, det är mitt drömyrke sen...
5 6 7
Svar
122
· Visningar
8 074
Senast: BernT
·
Skola & Jobb Dramatisk rubrik men det är så det känns :cry: Är inne i en djup kris och det känns som att jag håller på att förlora fotfästet. Jag...
Svar
3
· Visningar
1 183
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
4 753

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stil på bostad för uthyrning.
Tillbaka
Upp