Civilingenjör blir man på universitet och högskolor (Chalmers, KTH), det tar fem år. Det finns också en mindre teoretisk utbildning till högskoleingenjör som är 3 år, även dessa läses på uni eller högskola. Man kan också bli gymnasieingenjör, 3 + 1 år på gymnasiet.
För den som har arbetslivserfarenhet och/eller tidigare utbildning så finns YH-utbildningar som är lite av ett snabbspår till yrken där det är brist, vilket det är inom många ingenjörsyrken*. Vi har generellt god erfarenhet av dem på min arbetsplats. Inom vissa områden kan det gå snabbare att få en YH-are att arbeta självständigt än en civilingenjör. Men även detta är utbildning utan lön (upp till ett par år, men mycket praktik insprängt och ibland på halvfart och/eller distans). Just nu jobbar jag med en som kommer direkt från utbildningen (och praktik hos oss) som tidigare har varit bussförare, inom det hon jobbar är det en fördel :-).
Jag skulle tipsa dig om att se vad det kan finnas för YH-utbildningar som du skulle klara under en begränsad tid vid sidan av jobbet (kanske gå ner i tid). Finns många yrken som man inte tänker på. Drifttekniker av olika slag brukar t ex efterfrågas och tror de klickar i på många av dina boxar.
* Det tycks det nästan alltid ha varit. På 60- och 70-talen utbildades ingenjörer vid olika tekniska institut, inte sällan på kvällstid för att man skulle kunna ha ett jobb på dagarna. De kallades "Institutare" eller lite skämtsamt "25-öresingenjörer". Det är många av dessa som vi har att tacka för all infrastruktur, byggnader mm mm samt teknisk utveckling och innovation under flera decennier. Så så mycket 25-öre var det verkligen inte.