Jag förespråkar det men vi har inte lyckats helt, pga olika omständigheter - mest speciellt är nog att vi använt så lite föräldraförsäkring överhuvudtaget för våra 5 barn. Första 3 barnen var i närheten, kanske 60/40, men eftersom vi båda var studenter med de 2 första barnen blev det knappt nån föräldrapenning alls. Förutsättningen är att båda har ungefär liknande inkomster, eller åtminstone att den som ska arbeta tjänar något att leva på överhuvudtaget. Eller att man i normalfallet tjänar långt över vad man behöver för att leva det liv man vill leva och därmed kan spara pengar till att vara ledig. Prioriteringsfråga i det fallet.
Vi skulle gå i ganska snar personlig konkurs om jag tog en längre föräldraledighet (alternativt helt behöva lägga om livsstil bums). När man är student eller nystartad egenföretagare fungerar allt annorlunda. Vi har båda jobbat nästan 100% (jag måndag-fredag kontorstid och min partner kvällar och fredag-söndag) och nästan inte tagit ut nån föräldrapenning alls (det kanske till och med är så att det faktiskt ligger ganska nära 50/50, bara det att vi nästan inte använt försäkringen alls.). Yngsta dottern är 4 år och går ännu inte på förskola heller för den delen, mest pga att det är praktiskt väldigt, väldigt obekvämt där vi bor med massor av bilåkande för ett fåtal timmar.
Men trots det skulle jag med stor värme välkomnat en individualiserad föräldraförsäkring. Det är helt enkelt en åtgärd som behövs. Politiken är inte till för att maximera min plånbok. Föräldraförsäkringen har helt enkelt passat vår familj väldigt dåligt med alla barnen; och det har inte med fördelningen av dagar att göra.
