Sv: Jag vill lära mig om vinklar
Djurjouren skrev:
Ok, han är redan sabbad med andra ord :-(
Då har någon redan tidigar ei hans liv försökt förändra honom, det går inte med en sån häst, då blir de pajj.
Men om man tar den från början oförstörd så klarar de oftast (men inet alltid) ganska mkt så länge de får gå i egen form i eget tempo och om man tränar efter deras dagsform.
Japp, han var så pajj han kunde vara när jag köpte honom.
Och det blev ju inte bättre av att jag fortsatte där förra ägaren slutat utan att tänka de första tre månaderna. Han lärde mig tänka.
Men jag tror inte att någon försökt ändra honom till något som de tänkt att ska var bra för HONOM och HANS kropp, bra dressyr (eller vad man nu vill) enligt hur han är skapt och vad HAN vill!
Däremot HAR någon försökt ändra honom, men vart de hade tänkt sig att allt skulle gå, det vet jag inte. Med tanke på hur han var/är så har jag ju mina aningar men..
Det är dit jag vill komma, det spelar ingen roll hur "svår" dressyr det handlar om, bara det är gjort för honom och hans kropp, hans vilja, hans väl.
Kort resume på hans liv:
Troligen jakthäst på Irland tills 6 år, importerad till Sverige, kunde bara stanna och stopp, såldes till en ung tjej för 6 år sedan (hon hade honom 4 år, jag köpte honom av henne) som "red till honom" med (såvitt jag vet/hört/sett) fokus på huvud och halsens placering, tröttnade på honom, for runt hos minst 4 fodervärdar varav den sista skulle köpa honom men då var han halt så han åkte hem igen, jag köpte honom.
Efter 3 månader hade han kotledsinflammationer på 3 ben (båda fram och vb) samt hasledsinflammation vb (det var hb som krånglade när han först skulle säljas).
Blev friskförklarad första januari 05 (jag köpte honom i maj 04) och då började jag gräva.
Hittills har jag funnit sadelproblem (djupa smärtor och "förtvinade" muskler kring manke/bog/länd/rygg), hålväggar på båda bak, stora mekaniska belastningar i munnen vilket satt sig fast hårt i psyket på honom, spänningar både här och där, osv osv. Och det kommer bara mera.
Tänk så tokigt det kan gå.
Han är 11 eller 12 år.
Det är stora luckor i hans historia, har varit rätt svårt att få reda på det lilla jag vet.
Nu är han åtminstone glad och tycker ridning är kul (första halvåret gick han med bakåtstrukna öron konstant vid ridning).
En rätt osäker, mkt känslig individ som är mycket mycket misstänksam (väntar på att man ska göra honom illa) som kräver rutiner och lugn och förståelse.
Så jag har helt enkelt gjort så att vi inriktat oss på dressyr och där jobbar i hans takt.
Jag vill att han ska må bra och jag tror inte han mår bra utan dressyr, hans kropp kan inte må bra utan "sjukgymnastik". Vi har roligt.
Rider ut, dressyrar, busar, gör honom glad, låter honom förstå att det inte ska göra ont (det är i princip det allt går ut på, han är van vid att krulla ihop sig, man håller i i tyglarna och skänklar så blir han en boll...).
Jag vill inte tävla, jag vill bara utvecklas med honom för att han är en så stor utmaning. Jag vill att han ska komma så långt som möjligt, utvecklas så möjligt som möjligt i det som är bra för honom, det som han tycker är roligt.
Fasiken vad långt det blev nu.
Ursäkta.