De får komma ut och kissa och bajsa på gården men inte mycket mer för jag har så mycket ångest och är så trött Måndagar och tisdagar kommer boendestödet för promenadhjälp men jag tycker inte att det räcker med två promenader i veckan utan vill såklart att de ska få en längre promenad varje dag (utom när det regnar för då får jag släpa dem med mig). Hundarna klagar aldrig. De ligger hos/på mig när jag vilar, men jag om jag hade velat hitta på något så hade Bella varit redo på en sekund, Poppy om jag hade haft tillräckligt gott godis och Pärla om hon fått sitta i sin väska eller i min luva och slippa göra något 
Så det är främst Bella och Poppy jag har dåligt samvete över. Jag tror absolut inte att de lider, men de har garanterat tråkigt Hur länge har det känts och varit så här?Hur vet jag om jag borde lämna bort hundarna? Jag tycker att de får alldeles för lite aktivering och promenader
Jag vet inte. Alldeles för länge iallafall
Jag minns inte hur det var i somras men förra vintern var det illa också. Jag vet att jag inte klarat att vara ute med marsvinen i parken på två somrar men förutom det har jag nästan noll tidsperspektiv på vad som har hänt när. Jag har fått lämna bort dem en gång tidigare men det var något år innan jag fick hem Bella och Pärla och de fick jag 2019 tror jag. Har det nedskrivet någonstans. Jag vet att jag fick Bella i juli och Pärla i oktober men jag minns inte året nu
Det låter ju som en jätte bra lösning. Om det inte hjälper får ni komma på nytt men jag tror verkligen det där är en bra lösning. Håller tummarnaTrots extremt mycket ångest kom jag iväg på promenad med boendestödet. Vi pratade om att eventuellt sätta in 5-10 minuter om dagen för att jag ska få hjälp att komma ut. Jag klarar inte att träffa dem en hel promenad mer än vad jag redan gör för jag blir så trött i huvudet. Så tanken i så fall är att de ska komma och ”sparka” ut mig oavsett ångestnivå för på egen hand klarar jag det inte. När jag väl är ute så minskar ångesten lite. Jag orkar sällan gå någon riktig långpromenad pga ångesten och tröttheten men om jag bara lyckas komma ut så blir det ju iallafall en vettig promenad utanför gården för hundarna och förhoppningsvis kommer jag att kunna öka promenaderna bara jag får upp lite kondition igen. Tröttheten och ångesten får jag nog dock försöka acceptera att de är här för att stanna
Hur vet jag om jag borde lämna bort hundarna? Jag tycker att de får alldeles för lite aktivering och promenader
Jag ska prata mer med henne om det idag. Jag vet att det kommer att ge mig EXTREM ångest men hundarnas välmående måste gå före mitt
Nja. Pärla är 11år och Poppy och Bella 8år. Ping som var 13år lever inte längreÄr inte dina hundar rätt gamla? Och om jag minns rätt har en eller flera varit omplacerade innan de kom till dig? I så fall tror jag absolut de mår bättre av att få fortsätta med sin trygga och vana tillvaro hos dig.
Min exmake hade en två år gammal brukshund då han fick utmattningssyndrom, som han aldrig repade sig helt ifrån. Den hunden spenderade mååååånga dagar, veckor och månader med att bara ligga och gosa med husse och komma ut för att snabbkissa ibland. Men den visade inga tecken på att må särskilt dåligt över det, den var rätt nöjd med att vara med sin ägare och "vakta huset". Så jag tror inte det är någon större fara med dina hundar.
Om de blir kalla eller skruttiga på långpromenader är det säkert bättre för er alla att bara ta kortare promenader nu, så kan du ha som mål att gå längre när våren och värmen kommer igen? Du kanske blir lite mindre trött också om du går en kort promenad varje dag, istället för långa promenader någon gång ibland? Låter som en bra plan du kommit överens om med boendestödet!
Poppy är den enda jag har köpt som valp. Pärla hade jag inte kunnat lämna bort för hon har varit med om så många flyttar, sjukdomar och olyckor men hon är helt nöjd med att bara gå utanför dörren för att göra sina behov och sedan in under täcket igen. På promenaderna åker hon i sin väska. De andra hade behövt mer men det är så svårt när Poppy hela tiden blir ofräsch någonstans. Det är så fruktansvärt jobbigt och stressande att aldrig veta om hon bara inte vill gå den dagen eller har ont Hon får sprutor för sin artros och går regelbundet hos fysioterapeut men hon blir knackig hela tiden ändå Bella hade väldigt svårt att hantera flytten hit så kanske hade hon blivit stressad av att bli bortlämnad även en kort period. Jag vet inte.
Nej, jag har tyvärr inte det
En vän tar dem om det blir kris men hon bor nästan två timmar bort. Att anlita någon jag inte känner är också svårt då jag har mycket svårt att släppa kontrollen över dem för jag är så rädd att något ska hända, men visst hade det varit väldigt skönt om de hade fått komma ut ordentligt utan att jag behöver tvinga mig igenom ångesten varje dag.
Vad starkt av dig att våga dig på en förändring, bara det är ju svårt och med din ångest blir det ju ett ännu större steg. Vad är det med att gå ut som ger dig ångest? (Jag har några saker jag med men vill inte lägga mina ord i din mun)
Mm. Frågan är bara hur det kommer att gå och om jag kommer klara att gå ut trots ångesten för det brukar alltid bli värre och värre för varje gång på allt jag gör till jag inte klarar mer.
och trött trött tröttare tröttast
När man både har ångest och är utmattad både i kropp och huvud så finns det inget bara att göra, ta sig i kragen och gå ut. Det tar extremt mycket av den lilla energi man har.
Hittade gammal antibiotika hemma så tog två tabletter och hoppas på att det finns lite verkan i dem. Vet att det inte är bra men jag är totalt desperat Lider med dig, det gör så fruktansvärt ont, glöm inte dricka mycket så det sköljer igenom.Det gör så fruktansvärt ont
