Varit helt väck hela dagen. Fått lite smågrejer gjorda men alldeles alldeles för lite
Jag är likadan, jag klarar inte att hålla ordning, enligt andra är det kaos i lådor och skåp och överallt ovanpå saker som garderober och under sängen. Jag kan inte vika saker, på riktigt om jag orkar försöker jag och gör något halvdant fast det är mitt bästa och så jag trycker i princip in allt i en enda oordning. Jag kan dölja lite inför besök men det är ofta störtt omöjligt att hitta saker. Allt försvinner. Alla säger att jag måste ta tag i det och jag försöker men det är jobbigt och snabbt kaos. Saker ramlar ur lådor och skåp när jag öppnar dom och jag för puzzla ihop saker för att kunna stänga dom.Det är okej. Var snäll mot dig själv.
Jag läste en gång att det är rätt typisk för autister att man har svårt att hålla ordning och reda hemma, jag har själv alltid haft problem med det helt tills att jag började dejta en som har ocd... Det är tydligen lite antigen eller, vissa är typ överdrivet ordningssamma medan andra är bara inte klarar av det.
Vet inte om det hjälper något, men det kanske blir enklare att ha överseende med att det är stökigt när det faktiskt fins en förklaring på varför det är så svårt, och veta att du inte är ensam om att ha det så. Och kom ihåg att det är helt okej att behöva ta hjälp med sådana saker.
Skulle det vara lättare att göra så (valfri tid) sätta det inom ramar och inte känna att man vet att man kommer behöva hålla på timmar eller dagar utan ”bara” den tiden?
Varit ute och gått 50 minuter med hundarna och boendestödet så nu behöver jag inte ha dåligt samvete för dem iallafall. Har ännu inte ätit något idag. Jag är hungrig men får panik pga min vikt
Gissar att du menar vågen? Den måste jag ha för många gånger känner jag mig smällfet och helt övertygad om att jag har gått upp massor i vikt och så visar det sig att jag ligger på samma eller lägre än förra gången jag vägde mig så den minskar många gånger ångesten. Men egentligen är det inte vikten utan måtten jag mår allra sämst av för knappt några kläder passar längre
Samtidigt så orkar jag ju inte klä mig ändå så vad spelar det egentligen för roll? Vet inte hur många dagar jag har haft samma tröja nu. Bara byter till mina ”säkerhetsbyxor” med stretch så vikten inte märks och drar på mig en jacka när jag ska ut. Fast igår gjorde jag ett litet försök, bara för att inse att kjolen var för liten
Hade det bara varit stökigt så hade det inte gjort så mycket men det är på riktigt kaos där jag måste klättra över saker. Jag har städning med boendestödet på onsdagar men det funkar knappt för några timmar efter de har gått så är det lika illa igen och jag fattar inte hur det går till! Hur kan jag stöka upp så mycket när jag nästan bara ligger i sängen?! Jag försöker att ha två ställen där jag får lov att bara slänga allting jag har i händerna och det har iallafall minskat klädhögarna. Som jag inte heller fattar hur de kommer till eftersom jag bara går i äckliga myskläder hemmaDet är okej. Var snäll mot dig själv.
Jag läste en gång att det är rätt typisk för autister att man har svårt att hålla ordning och reda hemma, jag har själv alltid haft problem med det helt tills att jag började dejta en som har ocd... Det är tydligen lite antigen eller, vissa är typ överdrivet ordningssamma medan andra är bara inte klarar av det.
Vet inte om det hjälper något, men det kanske blir enklare att ha överseende med att det är stökigt när det faktiskt fins en förklaring på varför det är så svårt, och veta att du inte är ensam om att ha det så. Och kom ihåg att det är helt okej att behöva ta hjälp med sådana saker.
Alla mina grejer har sina egna platser. Problemet för mig är att de aldrig ligger där utan är utspridda på golvet
Hade behövt städa till marsvinen, slänga sopor och plocka ned lite möbler och allt skräp från marsvinen till källaren innan hon kommer. Har en massa meddelanden på alla möjliga ställen jag behöver svara på men svara på meddelanden verkligen suger energin ur mig. Har en massa jag behöver beställa också. Innan har jag ju haft problem med att inte shoppa, men nu när jag faktiskt behöver shoppa så säger hjärnan tvärnej 
Så det är väl egentligen en bra sak, men störigt just nuOch så har jag ätit både cheesecake och bullar
Gissar att du menar vågen? Den måste jag ha för många gånger känner jag mig smällfet och helt övertygad om att jag har gått upp massor i vikt och så visar det sig att jag ligger på samma eller lägre än förra gången jag vägde mig så den minskar många gånger ångesten. Men egentligen är det inte vikten utan måtten jag mår allra sämst av för knappt några kläder passar längre
Men för att påverka måtten måste jag både gå ned i vikt och träna och inget funkar eftersom jag inte orkar röra mig tillräckligt. Jag känner mig äcklad av min kropp för den är så degig. Hade jag bara haft lite mer muskler så vet jag att det hade känts bättre. Jag behöver inte gå ned till 59kg som jag vägde innan men under 65kg är ett måste. Hade jag bara orkar göra något så hade det varit lätt
Hade det bara varit en bulle eller lite cheesecake hade det varit okej men nu blev dagens mat nästan 2500 kalorier och om jag äter mer än ca 1300 kalorier så går jag upp i vikt för jag är så inaktiv. Och om sköldkörteln också tänker börja krångla så kommer jag att få ännu lättare att gå upp i vikt.
Jag behöver inte vara helt trådsmal (även om ätstörningen vill det) utan det jag helst vill är att vara lagom vältränad så jag slipper allt det degiga som får mig att må dåligt. Jag har typ inte en muskel kvar i kroppen efter att ha legat i sängen nästan dygnet runt i två år
Det kändes dock jättekonstigt att vara där för det är så längesedan. Det kändes liksom både bekant och nytt på samma gång. Och rätt vemodigt att jag aldrig kommer att vara där igen.
