Jag vill inte vara så trött 😭

Kan inte göra någonting. Knappt skriva ens. Ångesten sliter mig i stycken för jag blir så arg och frustrerad på mig själv. Fick nyss ett meddelande om ett hundtäcke jag har till salu. Orkar inte ens svara trots att jag vill. Jag orkar ingenting. Hela dagen har jag legat i sängen utom när jag släpat mig upp för att kissa hundarna och mata marsvinen. Jag har flera meddelanden att svara på men jag kan inte. Det är så jävla lätt men jag kan inte
 

IMG_7283.jpeg

Om inte mina djur och anhöriga är meningsfullt nog så finns inget alls
 
Utifrån allt jag har provat (vilket är väldigt mycket) så är det dessa mediciner och doser som funkat överhuvudtaget. Jag kan förstå hans tanke, men jag vågar inte ändra något alls som det ser ut nu med tanke på hur jag har reagerat tidigare. När jag mår bättre så tar jag mindre mediciner och kosttillskott automatiskt för när jag inte behöver dem så tar jag inte dem, men nu MÅSTE jag ha dem om jag ska klara mig alls
Är det så smart att sluta ta dom när du mår bättre? För du mår väl bättre pga av dom? Skulle jag sluta ta mina mediciner när jag mår bättre hade jag snabbt svängt i måendet.
 
Jag vill inte gå till vårdcentralen imorgon och jag vill inte ta några prover alls längre. Vad spelar det för roll?! Ingen bryr ju sig ändå!!
 
Läkaren kan ju ändå ha en poäng i att sätta ut mediciner (och egentligen alla diverse tillskott också) och när systemet är rensat "börja om".
Se vad som gör vad, vad som hjälper, vad som stjälper och på vilka sätt.
Dock är det -sett till ditt allmänna mående- väl något som bör göras under kontrollerade former kan jag tycka.

Kan ju hända att cocktailen av mediciner och tillskott där doserna förändras titt som tätt faktiskt gett effekter som i grunden försämrar istf förbättrar.
 
Läkaren kan ju ändå ha en poäng i att sätta ut mediciner (och egentligen alla diverse tillskott också) och när systemet är rensat "börja om".
Se vad som gör vad, vad som hjälper, vad som stjälper och på vilka sätt.
Dock är det -sett till ditt allmänna mående- väl något som bör göras under kontrollerade former kan jag tycka.

Kan ju hända att cocktailen av mediciner och tillskott där doserna förändras titt som tätt faktiskt gett effekter som i grunden försämrar istf förbättrar.
Ja, det ville ju jag också i våras, men då ville inte psykiatrin göra något och nu mår jag alldeles för dåligt för att klara att ta bort någon av de som jag Vet gör skillnad eller som jag Vet jag blir jättedålig av om jag ändrar dosen. De som jag inte blir dålig av kan de få fippla lite med, men inte de andra, och det är just ett par av dem han främst pratade om att sätta ut och det är helt omöjligt för mig att klara som det ser ut nu
Men här är ju ändå någon som vill prova någonting nytt för att försöka hjälpa dig? Det är väl positivt? För det funkar väl inte bra just nu?
Jag ser det inte som positivt att skriva att jag ska hitta något meningsfullt när hela livet är meningslöst och avsluta med att han inte vet vad han ska göra utöver det
Men är det inte tvärtom? Jag tycker absolut att det låter som om läkaren bryr sig, i och med att han vill börja analysera och försöka reda ut dina mediciner.
Det tycker inte jag. Han ”bryr” sig bara när han blir tvingad till det. Hade inte jag tjatat på först samtalskontakten och sedan honom så hade det inte hänt ett dugg och nu ångrar jag att jag gjorde det för nu vill han inte skriva ut elvanse eller attentin och de är det enda som kan få mitt huvud att funka iallafall lite. Om allt det svarta i huvudet kommer tillbaka så kommer allt att bli ännu värre!
 
Nu börjar det ramla in lite av provsvaren från i morse och det ser inte jättekul ut med alla felstjärnor överallt, men förhoppningsvis(!) tar de tag i det denna gången och om de inte gör det så kommer boendestödet hjälpa mig att fixa ett sip-möte. Sköldkörteln är ännu sämre nu, men problemet där är att det är inte den som är grundorsaken för den har legat någorlunda normalt fram till jag började med litium. Det andra som ligger fel/nära fel verkar det mesta bero på järnet av vad jag har kunnat googla mig till
 
Visa bifogad fil 128781
Om inte mina djur och anhöriga är meningsfullt nog så finns inget alls

Det här läser jag som att du dels behöver faktiskt känna att det är meningsfullt, gör du det nu? Det spelar ju ingen roll hur mycket värdefullt man har omkring sig om man inte hittar den känslan, och det är en väg att gå för att komma dit. Det andra är att man vid trötthets- eller depressionssjukdomar behöver få hjälp att hitta hur man ska kunna genomföra en meningsfull sysselsättning. Jag vet att det låter som ett hån när man är på botten, jag har själv varit där, men allt pekar på att måendet brukar rulla i en mer positiv spiral när man bara hamnar i ett sammanhang där man är kapabel och faktiskt kan göra något. Som känns "vettigt".
 
Det här läser jag som att du dels behöver faktiskt känna att det är meningsfullt, gör du det nu? Det spelar ju ingen roll hur mycket värdefullt man har omkring sig om man inte hittar den känslan, och det är en väg att gå för att komma dit.
Jag hade samma tanke. Jag får mer känslan av att mycket kring djuren skapar stor stress och oro, och det är ju inte så konstigt när de är gamla och sjuka förstås.
 
Det här läser jag som att du dels behöver faktiskt känna att det är meningsfullt, gör du det nu? Det spelar ju ingen roll hur mycket värdefullt man har omkring sig om man inte hittar den känslan, och det är en väg att gå för att komma dit. Det andra är att man vid trötthets- eller depressionssjukdomar behöver få hjälp att hitta hur man ska kunna genomföra en meningsfull sysselsättning. Jag vet att det låter som ett hån när man är på botten, jag har själv varit där, men allt pekar på att måendet brukar rulla i en mer positiv spiral när man bara hamnar i ett sammanhang där man är kapabel och faktiskt kan göra något. Som känns "vettigt".
Nej. Det enda jag känner är att hela livet är meningslöst och total hopplöshet över att någonsin kunna ändra på det. När jag fortfarande hade lite energi så kunde jag iallafall ganska ofta lyckas strunta i att allt är meningslöst och då kunde jag ju fortfarande göra saker ändå. Men att få bort själva känslan av meningslöshet tror jag är omöjligt i mitt fall
 
Nu ringde läkaren angående sköldkörteln så nu ska jag få en remiss till endokrinolog. Järnet skulle de vänta med minst en månad trots att det var problem först. Så nu börjar hela jävla vänteleken med remisser om igen. Jag förstår ju att de inte bara kan knäppa med fingrarna och så är allt bra sedan, men det handlar om ÅR av väntan nu och under tiden så bara försvinner livet och blir ännu mer meningslöst. Både min bror och min vän med sköldkörtelfel har mått skit superlänge av medicinerna också innan det börjat vända lite för dem så där blir det ännu mer väntan och väntan och ännu mer dåligt mående under tiden
 
Nu ringde läkaren angående sköldkörteln så nu ska jag få en remiss till endokrinolog. Järnet skulle de vänta med minst en månad trots att det var problem först. Så nu börjar hela jävla vänteleken med remisser om igen. Jag förstår ju att de inte bara kan knäppa med fingrarna och så är allt bra sedan, men det handlar om ÅR av väntan nu och under tiden så bara försvinner livet och blir ännu mer meningslöst. Både min bror och min vän med sköldkörtelfel har mått skit superlänge av medicinerna också innan det börjat vända lite för dem så där blir det ännu mer väntan och väntan och ännu mer dåligt mående under tiden
Men nu HÄNDER det ju saker! Det är väl jättebra! Men vill du inte vänta får du kanske söka upp privata alternativ istället?
 
Nu ringde läkaren angående sköldkörteln så nu ska jag få en remiss till endokrinolog. Järnet skulle de vänta med minst en månad trots att det var problem först. Så nu börjar hela jävla vänteleken med remisser om igen. Jag förstår ju att de inte bara kan knäppa med fingrarna och så är allt bra sedan, men det handlar om ÅR av väntan nu och under tiden så bara försvinner livet och blir ännu mer meningslöst. Både min bror och min vän med sköldkörtelfel har mått skit superlänge av medicinerna också innan det börjat vända lite för dem så där blir det ännu mer väntan och väntan och ännu mer dåligt mående under tiden
Ta reda på var de skickat remissen - ring den mottagningen och säg att du kan komma med kort varsel. Så kan de ringa när dem fått en avbokning, de vill inte stå med tomma tider.
 

Liknande trådar

L
  • Artikel Artikel
Dagbok En sak som jag inte kan få bort från hjärnan som jag blir så jävla ledsen för är att det är så JÄVLA orätt vist 😭 För att egentligen så...
Svar
18
· Visningar
1 973
Senast: LiviaFilippa
·
Hästvård Vill börja med att jag ska ringa veterinär idag. I våras hade min häst en tydlig beteendeförändring. Hon mådde dåligt och hon visade...
2
Svar
27
· Visningar
3 852
Senast: Twihard
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Ni som vet vem jag är IRL får gärna hålla det för er själva. Skiter i att ha nåt anonymt nick, jag har ju ändå redan ältat allt detta i...
2
Svar
36
· Visningar
8 497
Senast: _Taggis_
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Nej, att vara ny på ett jobb är verkligen inte min grej. Speciellt inte med den attityd mot en nyanställd som verksamheter har nu för...
Svar
13
· Visningar
3 496
Senast: Urigurien
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp