Jag vill inte vara så trött 😭

Kan inte göra någonting. Knappt skriva ens. Ångesten sliter mig i stycken för jag blir så arg och frustrerad på mig själv. Fick nyss ett meddelande om ett hundtäcke jag har till salu. Orkar inte ens svara trots att jag vill. Jag orkar ingenting. Hela dagen har jag legat i sängen utom när jag släpat mig upp för att kissa hundarna och mata marsvinen. Jag har flera meddelanden att svara på men jag kan inte. Det är så jävla lätt men jag kan inte

 

[Lyan]

Varför är jag så jävla oduglig för

 

[Askur2017]

Att leva med ångest är inte att vara oduglig.

Jag tror vi alla kommer till mer eller mindre svåra vägskäl ibland. Själv har jag fått skiljas från en av mina älskade hästar när livet inte gick ihop så länge de var två. Med en blev det mycket mycket lättare och det var oerhört skönt att få känna glädje över att kunna ge en häst allt, i stället för frustrationen över att inte räcka till för två.

 

[Lyan]

Pojkvännen kommer men det tar en timme

 

[kma]

Vad fan gör man när man inte klarar att leva men inte kan ta livet av sig?! Jag hade troligen överlevt även om jag kastat mig framför tåget. Varför kunde jag inte fått dö när jag nästan var död?! Varför var jag så korkad som glömde och varför kunde de inte väntat en ynka liten stund så jag hade hunnit dö

Fina du! Nu är tankarna riktigt tuffa hör jag. Har du haft det något lättare under dagen eller varit såhär hela tiden?

Någonstans finns det en drivkraft, en liten knappt märkbar i all ångest som tar dig framåt.
Jag har själv varit rejält suicidal under flera års tid tidigare. Så Kan nog relatera till vad du känner.

Men kan du hitta några få saker, personer eller ngt av djuren som du känner att nä men dessa vill jag inte lämna?

Lucifer hjälpte mig, utan honom hade jag inte funnits idag.

Skulle du kunna försöka omplacera eller få hjälp med hundarna och kunna koncentrera dig mer på marsvinen? Vilka individer har du mest kärlek till nu?

 

[kma]

Pojkvännen kommer men det tar en timme

Skönt du snart får sällskap

 

[sorbifolia]

Pojkvännen kommer men det tar en timme

Behöver du någon att skriva med tills dess? ❤ Evt prata i telefon om du orkar?

 

[sorbifolia]

Det är många år sedan jag var i kontakt med habiliteringen, men då kunde de inte hjälpa mig. Psykiatrin skiter i mig trots att jag har försökt få hjälp i många år. Jag tror att de har stämplat mig som ett hopplöst fall och bara ger det allra nödvändigaste de är tvungna till och lägger resurserna på de som anses möjliga att hjälpa. Nu är jag i så dåligt skick att det hade ändå inte hjälpt om de erbjudit någon form av terapi för jag hade ändå inte klarat att bättra mig oavsett hur mycket jag än försökt

Men du, det handlar inte om att du ska "bättra dig", det handlar om att du ska få hjälp... och jag tycker det är sjukt dåligt av vården att de inte erbjudit någon form av terapi.

Samtidigt håller jag med om att ditt fysiska mående måste bli bättre innan du kan orka med terapi - och det påverkar ju även det psykiska.

Känner du till Maslows behovspyramid? Den är en bra grund att utgå ifrån, som viser vad som är viktigast för oss människor. Mat och vatten först och främst, och tillräckligt med sömn/vila. Sedan kommer trygghet, både fysisk och ekonomisk. Jag tror att om du kunnat få hjälp med att få dessa pusselbitar på plats, så skulle det vara ett stort steg i rätt riktning till ett bättre mående. ❤ För som det är nu så sjunker ju din "body battery" för varje dag...

 

[Lyan]

Jag kan inte svara för jag är så väck, men tack för att ni bryr er Denna kvällen kommer med stor sannolikhet bli lika illa om jag utgår från hur jag mår nu och ikväll kan inte pojkvännen komma för han måste jobba. Jag är verkligen jätterädd
Min klocka mäter inte ens body battery längre för det gick för mycket minus för den. Jag har skickat till osteopaten jag går till om han kan känna på Poppy så fort som möjligt så jag har något att utgå från. Det var han som hittade var hennes artros satt. Jag har en tid hos hundfysioterapeuten i oktober, men det är för lång tid för oss som, framförallt jag, mår nu. Kanske griper jag väl bara efter halmstrån. Jag vet inte

 

[Lyan]

Någon drivkraft har jag inte. Bara rädslan för att misslyckas igen hindrar mig

 

[DarkInNight]

Så tufft du har det
Jag förstår att djuren är det som håller dig uppe, samtidigt som de även dränerar dig på den lilla energi du har.

Om du kunde önska ett enda (levande eller bortgången eller önskedröm) vilken typ av Djur skulle du ha då?
Vilka egenskaper har djuret?

 

[Lyan]

Ångesten gör verkligen allt den kan för att ta sig igenom alla tabletter och apatin. Allt är bara totalt hopplöst och meningslöst och jag har tappat all vilja att ens försöka bli bättre. Jag vill bara dö och försvinna

 

[Lyan]

Jag är så rädd

 

[sorbifolia]

Jag är så rädd

Vad är du rädd för? Kan det hjälpa att skriva om det tror du? ❤

 

[Lyan]

Vad är du rädd för? Kan det hjälpa att skriva om det tror du? ❤

För ångesten och paniken. flrsöker distrahera mig men det går jättedåligt. Jag vill bara sova men samtidigt inte för då måste jag vakna imorgon

 

[Lyan]

Jag har varit hos osteopaten med Poppy och jag tror att det gick bra. Är så trött så allt känns bara overkligt

 

[Lyan]

Jävla huvud

 

[Lyan]

Imorgon är det meningen att vi ska åka och hälsa på en pudeluppfödare (och nej, jag ska INTE ha en så det behöver ni inte kommentera), men jag vet inte om min hjärna klarar så mycket intryck utan att explodera fullständigt efteråt, men jag vill ju inte vara tvungen att leva i en intryckslös bubbla heller

 

[Lyan]

Så tufft du har det
Jag förstår att djuren är det som håller dig uppe, samtidigt som de även dränerar dig på den lilla energi du har.

Om du kunde önska ett enda (levande eller bortgången eller önskedröm) vilken typ av Djur skulle du ha då?
Vilka egenskaper har djuret?

Mm Poppy verkar iallafall gladare nu efter behandlingen hos osteopaten

Just nu kan jag inte tänka på sådant för då kommer det bara att kännas som att djuren jag har kvar duger ännu mindre än de redan gör nu när de bara behöver ”tävla” mot de som är döda

 

[Lyan]

Men du, det handlar inte om att du ska "bättra dig", det handlar om att du ska få hjälp... och jag tycker det är sjukt dåligt av vården att de inte erbjudit någon form av terapi.

Samtidigt håller jag med om att ditt fysiska mående måste bli bättre innan du kan orka med terapi - och det påverkar ju även det psykiska.

Känner du till Maslows behovspyramid? Den är en bra grund att utgå ifrån, som viser vad som är viktigast för oss människor. Mat och vatten först och främst, och tillräckligt med sömn/vila. Sedan kommer trygghet, både fysisk och ekonomisk. Jag tror att om du kunnat få hjälp med att få dessa pusselbitar på plats, så skulle det vara ett stort steg i rätt riktning till ett bättre mående. ❤ För som det är nu så sjunker ju din "body battery" för varje dag...

Jo, men jag får ju inte hjälp varken fysiskt eller psykiskt mer än att de kollar så att jag lever fortfarande

Jag har hört om den, men är inte insatt. Mitt livspussel är som pusslet som ett tag var känt som ”Det Omöjliga Pusslet” i min bekantskapskrets. Vet inte vem som sliter sitt hår över det nu. Men det ser jättelätt ut och är bara tusen bitar, men alla bitar passar både överallt och ingenstans. Det tog flera dagar för mig att pussla trots att tusen bitar brukar gå på en dag utan problem.

Min klocka mäter inte ens body battery längre för den säger att det är för lågt

 

[Lyan]

Fina du! Nu är tankarna riktigt tuffa hör jag. Har du haft det något lättare under dagen eller varit såhär hela tiden?

Någonstans finns det en drivkraft, en liten knappt märkbar i all ångest som tar dig framåt.
Jag har själv varit rejält suicidal under flera års tid tidigare. Så Kan nog relatera till vad du känner.

Men kan du hitta några få saker, personer eller ngt av djuren som du känner att nä men dessa vill jag inte lämna?

Lucifer hjälpte mig, utan honom hade jag inte funnits idag.

Skulle du kunna försöka omplacera eller få hjälp med hundarna och kunna koncentrera dig mer på marsvinen? Vilka individer har du mest kärlek till nu?

Det är ungefär jämnvidrigt, men nu tar jag så mycket ångestdämpande jag får och hoppas att slippa de allra värsta stupen, men det kommer inte att hålla i längden.

Den enda drivkraften jag har är rädslan för att misslyckas igen.

Jag vill inte lämna dem för deras skull.

Just nu finns inte den möjligheten. Floor är den jag älskar mest, och hon är troligen den som kommer dö näst för jag vet inte hur många bakslag hennes kropp kommer klara även om hon verkar odödlig. Hade jag fått bara en promille av hennes livvilja så hade jag inte haft några problem