Jag vet knappt vart jag ska börja..

[Petruska]

Hoppas ni står ut med mina dagliga inlägg om hur det går för mig. Ni har blivit en utsläppsventil för mig.
Något som gör att jag inte förlorar förståndet och bryter ihop helt.

Idag är det en vecka sedan, jag har sovit superdåligt inatt. Vaknat med hjärtklappning flera gånger och hade sån otroligt olustkänsla i hela kroppen när jag vaknade på morgonen.

Igår blev lägenheten uppsagd så idag har jag städat av så hjälpligt jag orkar och tagit bilder. Det är "vi" själva som annonserar, vilket jag tycker är otroligt bra så kan jag välja att ge telefonnummer till hyresvärden till den som vill ta över den 1 augusti (ingen mer hyra för mig).

Så nu håller jag tummarna att det är många som hör av sig. Jag tror att det går fort, lägenheten ligger i ett attraktivt område, har bra hyra och med egen trädgård.
Men det är så otroligt tungt, jag vill ju inte flytta härifrån egentligen, har verkligen älskat att bo här.

Men om du vill bo i Danmark, så är ju det fullt uppnåeligt. Men du ska ju helst göra det på vettiga villkor.

 

[Fibusen]

Av egen erfarenhet, och även vänners så har det börjat vända efter 3 månader ca efter ett oväntat uppbrott. Vännen blev bedragen av sin pojkvän sen 5,6 år tillbaka, han hade gått baklm ryggen på henne i flera månader. Hon trodde ALDRIG hon skulle överleva, aldrig hitta någon ny, och aldrig kunna lita på någon.

Jag sa till henne att av egen erfarenhet så har det vänt efter 3 månader för mig. Hon trodde mig INTE, men när det gått ca 3 månader så började hon "leva upp" igen, hon kunde komma på att hon inte tänkt på honom på flera dagar, och efter ett halvår efter uppbrottet så träffade hon en ny. Hon är överlycklig nu, och säger att hon aldrig haft det så här bra innan. Inget ont som inte har något gott med sig får man försöka tänka.

Sen ska man ju såklart inte gå och tro nu att om 3 månader är det bra, självklart är det individuellt. Men för mig och några vänner så är det där man hamnat ungefär. Först tomheten,sen sorgen, sen ilskan, sen börjar man släppa, sakta men säkert.

Man sörjer inte för alltid, även om det känns så just för stunden. Och du kommer bli starkare av det hela tillslut också, istället för att stanna och undra om han lagt av som han lovat, vara misstänksam, osäker och bli bitter. Kanske tom bli gravid och få barn, då är det inte bara att flytta efter det. Han fick en chans som han inte tog allvarligt på. Då är man bara dum mot sig själv om man ger dom en till chans. Han behöver hjälp, eller så kanske han helt enkelt vill leva så här som han gjort, och då är det bättre att du träffar någon som har samma värderingar som dig själv.

 

[VLMF]

Vissa saker kanske du kan skicka i förväg/efterskott med bussgods? Det kan vara helt okej priser.

 

[Domino_s]

Gör en lista med kommentar om de saker som är viktiga för dig?
Om du skriver ned varför de olika sakerna är viktiga för dig kanske det är lättare att välja?

Jag sätter inte så mycket sentimentalt värde i saker så egentligen är jag kanske inte rätt person att svara, en de flesta tankar brukar vara lättare att reda ut om man skrivit ned dem.
Jag hade velat släpa så lite som möjligt, så om jag hade råd att köpa många möbler på plats hade jag lämnat allt sådant. Men man är ju olika och jag har förstått att alla inte klarar det.

Ja, det var en mycket bra ide. Det gjorde jag igår och sen tar jag en möbler för varje dag och känner efter och bestämmer mig.

Någonstans djupt inne i mig är det ändå en liten röst som ihärdigt viskar "gör nu det här så smidigt för dig själv som möjligt".

 

[Domino_s]

Vart är det någonstans i danmark?

Jyllands västkust

 

[Domino_s]

Vad bra du är på att hantera det praktiska trots att du mår så dåligt! Det tyder på styrka, och goda förutsättningar att klara resten också.

Tack! Och det ger mig mer styrka att få höra det från någon annan. Man känner sig så liten och ensam i det ganska ofta

 

[Domino_s]

Uppdatering:

Igår kom de först

Men om du vill bo i Danmark, så är ju det fullt uppnåeligt. Men du ska ju helst göra det på vettiga villkor.

Jag vill bo i Danmark med honom, med det liv jag trodde vi skulle få.
Utan honom finns det inget här för mig, men jag älskar lägenheten och den underbara trädgården och den är svår att släppa. Och sen hatar jag, verkligen hatar jag att flytta.

Men jag föreställer mig mitt egna lilla röda hus på den småländska landsbygden, det som en gång var min dröm och till stor del fortfarande är det. När livet ändrar sig kan man alltid skapa nya drömmar och mål, eller gå tillbaka till de gamla.

 

[Domino_s]

Uppdatering

Igår var det visning på lägenheten, det har varit otroligt många intresserade och de verkade inte besvikna när de fick se den i verkligheten heller. Nu hoppas jag bara på att en av dem snabbt bestämmer sig så är den biten över. Så ska jag bara fokusera på att rensa ut, sälja, packa och allt annat som behöver göras.

Men det är fortfarande så tungt och så tomt.

 

[sorbifolia]

Uppdatering

Igår var det visning på lägenheten, det har varit otroligt många intresserade och de verkade inte besvikna när de fick se den i verkligheten heller. Nu hoppas jag bara på att en av dem snabbt bestämmer sig så är den biten över. Så ska jag bara fokusera på att rensa ut, sälja, packa och allt annat som behöver göras.

Men det är fortfarande så tungt och så tomt.

Kram!

Bra av dig att ta hand om allt med lägenheten, hoppast den blir uthyrd snabbt!

 

[Domino_s]

Kram!

Bra av dig att ta hand om allt med lägenheten, hoppast den blir uthyrd snabbt!

Ja, det hoppas jag också. Så är den biten avklarad.
Jag är inte så glad i att ha en hel flock med människor springandes hemma varenda eviga dag.
Nu är det 2 visningar till, sen är det förhoppningsvis över.

 

[Loons]

Ja, men tycker du tar hela fruktansvärt bra. Bara blicka framåt, och tänka att det blir bättre sen

 

[Domino_s]

Fy för att inte kunna sova. Jag har snittat max 4 timmar/natt sedan den 21/6 nu (då jag började med kortison i hög dos) och ovanpå det allt som har hänt lördagen efter. Och inatt är ännu en vaken natt.

Det har varit riktigt tungt de sista två dagarna, det känns som att tiden sniglar sig fram. Varje kväll tänker jag, "jag klarade ännu en dag, bara xx antal kvar". Samtidigt är jag fast i någon sorts dimma att jag inte vill att mitt liv ska försvinna. Men det har det ju redan gjort, nu måste jag bara försöka bygga upp det på nytt igen.

Just nu verkar det lite hopplöst att finna någon som vill ta över lägenheten 1/8, folk avbokar eller skiter helt i att komma på de inbokade visningarna. Imorgon kommer dock en kille som jag hoppas på ska vara tillräckligt intresserad.

Jag har varit in till sjukhuset idag och lämnat femtioelva rör blod, de pratar om att jag ska starta på cellgifter för min tarm. Nästa vecka är det dags för ännu en kameraundersökning.

Mitt i allt är det något pucko som varit på min bil och försökt stjäla den, så nu har jag ett icke fungerande dörrlås på förarsidan. Detta hoppas jag dock blir lagat imorgon.

Om jag ska försöka se lite positivt på det så har jag fått mer klarhet i vad jag ska göra med alla möbler, jag säljer i princip allt utom sängen. Jag har insett att jag orkar helt enkelt inte släpa på allt en gång till.
Jag startar på nytt i Sverige och då ska jag verkligen göra det på riktigt.

Jag hoppas att det inte blev allt för svamligt från mig såhär klockan 02.00 mitt i natten.

 

[sorbifolia]

Fy för att inte kunna sova. Jag har snittat max 4 timmar/natt sedan den 21/6 nu (då jag började med kortison i hög dos) och ovanpå det allt som har hänt lördagen efter. Och inatt är ännu en vaken natt.

Det har varit riktigt tungt de sista två dagarna, det känns som att tiden sniglar sig fram. Varje kväll tänker jag, "jag klarade ännu en dag, bara xx antal kvar". Samtidigt är jag fast i någon sorts dimma att jag inte vill att mitt liv ska försvinna. Men det har det ju redan gjort, nu måste jag bara försöka bygga upp det på nytt igen.

Just nu verkar det lite hopplöst att finna någon som vill ta över lägenheten 1/8, folk avbokar eller skiter helt i att komma på de inbokade visningarna. Imorgon kommer dock en kille som jag hoppas på ska vara tillräckligt intresserad.

Jag har varit in till sjukhuset idag och lämnat femtioelva rör blod, de pratar om att jag ska starta på cellgifter för min tarm. Nästa vecka är det dags för ännu en kameraundersökning.

Mitt i allt är det något pucko som varit på min bil och försökt stjäla den, så nu har jag ett icke fungerande dörrlås på förarsidan. Detta hoppas jag dock blir lagat imorgon.

Om jag ska försöka se lite positivt på det så har jag fått mer klarhet i vad jag ska göra med alla möbler, jag säljer i princip allt utom sängen. Jag har insett att jag orkar helt enkelt inte släpa på allt en gång till.
Jag startar på nytt i Sverige och då ska jag verkligen göra det på riktigt.

Jag hoppas att det inte blev allt för svamligt från mig såhär klockan 02.00 mitt i natten.

Inte svamligt för min (lite alkoholpåverkade) hjärna iaf. Minns inte helt vad det var med din tarm, men var det IBS + något mer? Mitt ex har varit riktigt sjuk pga IBS, men har hittat en diet nu som mer eller mindre gett honom livet tillbaka, du får gärna pm-a om du vill veta mer.

Kan dina läkare hjälpa dig med sömnproblemen? Att sova tillräckligt är jätteviktigt för både psyket och kroppen, så jag hoppast verkligen att du snart får sova såpass att du känner dig utvilad.

Tror att det tänket om att du kan klara en dag till i taget är väldigt bra. Vi finns här för dig!

 

[Cattis_E]

Fy för att inte kunna sova. Jag har snittat max 4 timmar/natt sedan den 21/6 nu (då jag började med kortison i hög dos) och ovanpå det allt som har hänt lördagen efter. Och inatt är ännu en vaken natt.

Det har varit riktigt tungt de sista två dagarna, det känns som att tiden sniglar sig fram. Varje kväll tänker jag, "jag klarade ännu en dag, bara xx antal kvar". Samtidigt är jag fast i någon sorts dimma att jag inte vill att mitt liv ska försvinna. Men det har det ju redan gjort, nu måste jag bara försöka bygga upp det på nytt igen.

Just nu verkar det lite hopplöst att finna någon som vill ta över lägenheten 1/8, folk avbokar eller skiter helt i att komma på de inbokade visningarna. Imorgon kommer dock en kille som jag hoppas på ska vara tillräckligt intresserad.

Jag har varit in till sjukhuset idag och lämnat femtioelva rör blod, de pratar om att jag ska starta på cellgifter för min tarm. Nästa vecka är det dags för ännu en kameraundersökning.

Mitt i allt är det något pucko som varit på min bil och försökt stjäla den, så nu har jag ett icke fungerande dörrlås på förarsidan. Detta hoppas jag dock blir lagat imorgon.

Om jag ska försöka se lite positivt på det så har jag fått mer klarhet i vad jag ska göra med alla möbler, jag säljer i princip allt utom sängen. Jag har insett att jag orkar helt enkelt inte släpa på allt en gång till.
Jag startar på nytt i Sverige och då ska jag verkligen göra det på riktigt.

Jag hoppas att det inte blev allt för svamligt från mig såhär klockan 02.00 mitt i natten.

Starkt jobbat med möblerna!
Jag hade antagligen gjort samma sak, men det förstod du nog tidigare i tråden

 

[Domino_s]

Inte svamligt för min (lite alkoholpåverkade) hjärna iaf. Minns inte helt vad det var med din tarm, men var det IBS + något mer? Mitt ex har varit riktigt sjuk pga IBS, men har hittat en diet nu som mer eller mindre gett honom livet tillbaka, du får gärna pm-a om du vill veta mer.

Kan dina läkare hjälpa dig med sömnproblemen? Att sova tillräckligt är jätteviktigt för både psyket och kroppen, så jag hoppast verkligen att du snart får sova såpass att du känner dig utvilad.

Tror att det tänket om att du kan klara en dag till i taget är väldigt bra. Vi finns här för dig!

Jag har IBS och total Ulcerös kolit (hela tjocktarmen är inflammerad). Bor i princip på toaletten och det enda som kommer är blod, slem och avföring i vattenformat samtidigt som jag har vansinniga smärtor, när jag är som värst.

Jag har pratat med läkaren och de har föreslagit sömntabletter, men jag valde att prova Valerina i förrgår. Och de hjälper faktiskt lite på det, jag får nu nästan 6 timmar på natt och det märks.

Tack! Det gör otroligt mycket att få använda er som "avlastning"

 

[Domino_s]

Starkt jobbat med möblerna!
Jag hade antagligen gjort samma sak, men det förstod du nog tidigare i tråden

Ja, nu känns det bara skönt! Att slippa släpa det hela vägen till Sverige. Det är nästan så att jag börjar se fram emot att få gå och mysa runt i butiker och köpa nytt när det är dags i Sverige sen

 

[Domino_s]

En liten uppdatering från mig

Jag är inte död, jag lever. Men jag känner mig död. Har åkt på en förkylning som slagit ut mig totalt mitt i det hela.

Men jag försöker kämpa på och har lyckats sortera alla de kartonger som har blivit undanställda då vi inte tyckte att det var saker som skulle användas just nu. Och det jag inte vill ha har åkt i soporna eller lagts ut på annons. Endast en halv liten ynklig flyttkartong blev kvar. Och jag känner att det är skönt, mindre att släpa på senare!

Igår var det visning av lägenheten igen och båda två som var och tittade nappade och nu ska bara allt falla på plats så är den uthyrd. Jag kommer få svar här i eftermiddag. Det känns otroligt skönt!

Denna vecka väntar två besök inne på sjukhuset, varav en är en kameraundersökning av tarmen. Inte min favorit men jag hoppas att den visar att inflammationen är påväg tillbaka.

 

[Fibusen]

En liten uppdatering från mig

Jag är inte död, jag lever. Men jag känner mig död. Har åkt på en förkylning som slagit ut mig totalt mitt i det hela.

Men jag försöker kämpa på och har lyckats sortera alla de kartonger som har blivit undanställda då vi inte tyckte att det var saker som skulle användas just nu. Och det jag inte vill ha har åkt i soporna eller lagts ut på annons. Endast en halv liten ynklig flyttkartong blev kvar. Och jag känner att det är skönt, mindre att släpa på senare!

Igår var det visning av lägenheten igen och båda två som var och tittade nappade och nu ska bara allt falla på plats så är den uthyrd. Jag kommer få svar här i eftermiddag. Det känns otroligt skönt!

Denna vecka väntar två besök inne på sjukhuset, varav en är en kameraundersökning av tarmen. Inte min favorit men jag hoppas att den visar att inflammationen är påväg tillbaka.

heart

 

[Cattis_E]

En liten uppdatering från mig

Jag är inte död, jag lever. Men jag känner mig död. Har åkt på en förkylning som slagit ut mig totalt mitt i det hela.

Igår var det visning av lägenheten igen och båda två som var och tittade nappade och nu ska bara allt falla på plats så är den uthyrd. Jag kommer få svar här i eftermiddag. Det känns otroligt skönt!

Denna vecka väntar två besök inne på sjukhuset, varav en är en kameraundersökning av tarmen. Inte min favorit men jag hoppas att den visar att inflammationen är påväg tillbaka.

Kämpa på. /

 

[Domino_s]

Lägenheten är uthyrd! Så skönt att ha fått det avklarat, inga mer visningar eller tusen frågor som inte leder någon vart att besvara.

Igår åkte alla möbler plus lite småsaker ut på annons och inom en timme var tre av de stora sakerna sålda och en sak avhämtat. Det gick så fort att jag hann knappt reagera, men det är väl skönt på ett sätt också.

Jag har nästan lyckats bli av med min förkylning men den har istället bytts ut mot en präktig migränliknande huvudvärk som inte ens alvedon 665 mg biter på. Jag gissar på att problemet sitter i nacken och kommer från att jag är/har varit så spänd och stressad sista veckorna. Idag tänkte jag försöka med lite stretchövningar, hoppas att det hjälper.

De kommer och hämtar två möbler här på förmiddagen så jag har att göra med att tömma den ena fram tills dess.

Min läkarundersökning i onsdags gick på det stora hela bra. Läkningen av tarmen går sakta, sakta åt rätt håll och jag klarar mig undan cellgifter eller operation just nu ialla fall. Jag fick en ny medicin och ska fortsätta trappa ner en annan.
Nu när jag börjat gå ner i dos på mitt kortison sover jag lite bättre, är ialla fall uppe på 5 timmar på natt. Dock sover jag dem inte i sträck vilket gör att jag aldrig vaknar utvilad. Men nu är det det inte många dagar kvar så ska jag gå ner ännu mer och då hoppas jag på att få sova.

Kram