Grejen är att du vet att detta är fel, jag vet det, alla här vet det, och framförallt han vet det. Eftersom ni redan haft den här diskussionen tidigare när du kom på honom första gången, han har hört vad du tycker och tänker, och sett hur dåligt du mått av det, och ENDÅ gör han om det. Bara där tycker jag det är läge att lägga ner. Han sårar den han påstår sig älska, med samma grej igen. Du ska inte behöva ta det en gång till!
Sen om det handlar om beroende, brist på respekt, bekräftelsebehov eller vad som, eller alltihopa så är det inte ok! Har han ett sånt stort problem, så pass att han riskerar sitt livs kärlek, då får han ta tag i det. På allvar. Du har ju gett han en chans, och han sumpar den. Ska du förlåta igen och ge han en chans till så blir det ju som om du "accepterar" hans beteende, för det blir inga konsekvenser för honom. Varför ska han söka hjälp om du står kvar endå? Han kan ju chatta med nån ibland, och OM det skulle komma fram så stannar du ju iallafall efter att han sagt att han ångrar sig. Det går bara om och om igen, sen när du väl ger upp kommer du ångra att du kastat bort så många år!
"Fool me once, shame on you, fool me twice, shame on me"
Du behöver bort. Sen om det blir för alltid, eller tills han visat att han verkligen lagt av/sökt hjälp, det får bara framtiden utvisa. Men det han har verkar vara ett beroende. Han behöver ta ordentlig hjälp för att lägga av. Och han behöver se att du verkligen inte accepterar det en gång till.
Du kommer vara skitledsen, du kommer känna dig helt jävla tom,du kommer sakna honom så att du nästan går sönder, du kommer ångra dig och du kommer bara vilja skicka ett sms att du älskar honom, men den han är nu vill du inte ha, eller hur? Den du trodde att han var är borta för tillfället, och det är just det du måste intala dig själv också. JUST NU är han inte bra, han är sjuk, och han behöver hjälp.
Eller så kommer han fortsätta så här, och det är inte mycket att hänga i julgranen då. Tillslut kanske han går hela vägen också och faktist träffar någon, och som någon annan här sa, spring, INNAN ni skaffar barn. Då sitter du fast där.
Åk hem till Sverige, börja om på ny kula, skaffa ett eget och landa i lugn och ro. Du kommer inte kunna må bra i det där, även om han (påstår?) att han lägger av så kommer du älta, fundera, misstänka, och det kommer äta upp dig tillslut.
Du kommer få ett helvete i några månader, men hellre det än att ha ett helvete år efter år, efter år.
Åk hem med mamma, ta med alla saker, släpp det helt för ert tag, träffa vänner och hitta på roliga saker. När du mår bra själv igen och han sökt hjälp kan du börja fundera på om det är värt ett försök till eller inte. Ta hand om dig!
