Jag tror att det flyttat in en skitunge i vårt stall

[fio]

Alla barnen eller tonåringarna i vårt stall har inga som helst problem att komma ihåg att låsa sadelkammaren. Nu har jag stått där i 2 år och då var tjejerna 12 år när jag flyttade dit. Dom kan glömma annat ibland som inte är superviktigt.. sopa , ta bort bajs från ridhuset , plocka undan saker. Men släcka och låsa har ingen problem med. Det vet dom att det är viktigt.

 

[fio]

Ungarna i mitt stall är vana att ta ansvar , är man van vid att föräldrarna curlar runt för en så är ju sannolikheten mkt större att man varken tar ansvar eller kommer ihåg saker eftersom det alltid är någon annan som har det yttersta ansvaret.
Jag har stått i många stall med mkt barn och yngre tonåringar och tycker dom flesta sköter sig alldeles ypperligt och har inga problem med ansvarsbiten.

 

[Marita73]

När jag var 14 höll jag egna ridlektioner på ridskolan, utöver att hålla lektionerna planerade jag även hela terminen med både ridning och teori. Att en 15-åring inte skulle klara av att låsa en dörr känns för mig väldigt främmande.

Jag har en 12-årig tjej som rider min sällskapshäst. Hon har ibland större koll än vad jag har på att allt är sopat, undanställt och låst när vi är klara i stallet.

 

[Lovisaleonora]

När jag var 14 höll jag egna ridlektioner på ridskolan, utöver att hålla lektionerna planerade jag även hela terminen med både ridning och teori. Att en 15-åring inte skulle klara av att låsa en dörr känns för mig väldigt främmande.

Jag är helt på det klara med att vi utveckas olika snabbt, men om man som nära-15-åring inte kan klara just att låsa dörrar och ha enkla rutiner, har man trots allt en svårighet som gör att man inte ska lämnas av föräldrarna. Anser jag.

 

[Silkisif]

När jag var 14 höll jag egna ridlektioner på ridskolan, utöver att hålla lektionerna planerade jag även hela terminen med både ridning och teori. Att en 15-åring inte skulle klara av att låsa en dörr känns för mig väldigt främmande.

Jag har en 12-årig tjej som rider min sällskapshäst. Hon har ibland större koll än vad jag har på att allt är sopat, undanställt och låst när vi är klara i stallet.

Så bara för att du var exemplarisk är det okej att ha som krav att alla andra också ska sköta sig exemplariskt?


Riktat allmänt: Jag känner att jag blir så innerligt ledsen när jag läser den här tråden. Vuxna människor som inte ser hur ett beteende kan orsaka lidande hos någon annan, ett barn, och inte ens verkar vilja försöka förstå. Vuxna människor som drar argumentet att "jag hade minsann... på min tid!" som skäl till varför otrevlighet ska vara rättfärdigat. Vuxna människor som anser att ett misstag två gånger är långt över gränsen för ett barn och att barn alltid ska stå för sina misstag, hur hemsk upplevelse de än har av tillsägelsen från den "raka och ärliga med högt i tak"-vuxna.

Ja det är okej att vara arg över sadelkammaren och ja det är okej att vara arg på barnet, men det tar man upp med föräldern om man är riktigt arg och inte kan kontrollera amplituden på ilskan som kommer ut. Vet man med sig att man har lite svårt för empati så kan man också prata med föräldern så barnet slipper bli ärrat. Det är ett barn, hon är under 15 dvs inte ens straffmyndig.


En annan aspekt som jag tror glömts bort: En eller båda av barnets föräldrar kanske har väldigt svårt att kontrollera sin ilska. Att ljuga om misstag kan vara ett sätt att komma undan från ilskan. Tjejen är rädd att ts också har kort stubin, är en sån som ältar i evigheter eller dylikt. Tjejen uppfattar ts meddelande som hotfullt (vi är flera i tråden som hade blivit ledsna/arga om vi fick ett sådant meddelande, så kom inte och säg att det är schysst) och är rädd att uppleva något jobbigt. Vad gör hon? Jo, det hon brukar göra. Ljuger så hon kommer bort från ilskan.

Eller något annat.

Eller så är tjejen en psykopat som ljuger, men då kan jag tycka att ts borde ha mer kött på benen n två incidenter som hon är "säker" på och en hörd i andra hand.

Förresten. Jag tycker inte det är okej att kalla någon skitunge, alls, och att säga det inombords i stunden är en sak men att skriva det på ett forum (som tjejen kanske tom är aktiv på) är faktiskt ett ganska skitigt beteende. Tycker jag.

 

[Marita73]

Så bara för att du var exemplarisk är det okej att ha som krav att alla andra också ska sköta sig exemplariskt?


Riktat allmänt: Jag känner att jag blir så innerligt ledsen när jag läser den här tråden. Vuxna människor som inte ser hur ett beteende kan orsaka lidande hos någon annan, ett barn, och inte ens verkar vilja försöka förstå. Vuxna människor som drar argumentet att "jag hade minsann... på min tid!" som skäl till varför otrevlighet ska vara rättfärdigat. Vuxna människor som anser att ett misstag två gånger är långt över gränsen för ett barn och att barn alltid ska stå för sina misstag, hur hemsk upplevelse de än har av tillsägelsen från den "raka och ärliga med högt i tak"-vuxna.

Ja det är okej att vara arg över sadelkammaren och ja det är okej att vara arg på barnet, men det tar man upp med föräldern om man är riktigt arg och inte kan kontrollera amplituden på ilskan som kommer ut. Vet man med sig att man har lite svårt för empati så kan man också prata med föräldern så barnet slipper bli ärrat. Det är ett barn, hon är under 15 dvs inte ens straffmyndig.


En annan aspekt som jag tror glömts bort: En eller båda av barnets föräldrar kanske har väldigt svårt att kontrollera sin ilska. Att ljuga om misstag kan vara ett sätt att komma undan från ilskan. Tjejen är rädd att ts också har kort stubin, är en sån som ältar i evigheter eller dylikt. Tjejen uppfattar ts meddelande som hotfullt (vi är flera i tråden som hade blivit ledsna/arga om vi fick ett sådant meddelande, så kom inte och säg att det är schysst) och är rädd att uppleva något jobbigt. Vad gör hon? Jo, det hon brukar göra. Ljuger så hon kommer bort från ilskan.

Eller något annat.

Eller så är tjejen en psykopat som ljuger, men då kan jag tycka att ts borde ha mer kött på benen n två incidenter som hon är "säker" på och en hörd i andra hand.

Förresten. Jag tycker inte det är okej att kalla någon skitunge, alls, och att säga det inombords i stunden är en sak men att skriva det på ett forum (som tjejen kanske tom är aktiv på) är faktiskt ett ganska skitigt beteende. Tycker jag.

Jag var absolut inte exemplarisk som tonåring och gjorde min beskärda del av misstag. Lärde mig dock rätt fort att det var enklare att stå för mina misstag än att ljuga om dem.

Det jag snarare menade med mitt inlägg var att jag tycker det är lite förnedrande att kalla en femtonåring för litet barn som inte kan klara av att låsa en dörr. Självklart kan alla glömma men att hon inte skulle kunna klara av det? Som tonåring hade jag känt mig rejält förminskad och dumförklarad om folk runt mig trodde att jag var så inkapabel till att sköta mitt liv.

 

[Lovisaleonora]

Riktat allmänt: Jag känner att jag blir så innerligt ledsen när jag läser den här tråden. Vuxna människor som inte ser hur ett beteende kan orsaka lidande hos någon annan, ett barn, och inte ens verkar vilja försöka förstå.

Jag ägnar inte min fritid åt att curla andras ungar. Det är den bistra sanningen. Vill familjen att barnet ska få vara i stallet - då är det deras intresse att lägga upp det så det fungerar.

Mina grejor är viktiga för mig, jag har inte pengar att lägga 50 000 kr för att köpa ny utrustning om det är olåst och sakerna blir stulna. Sannolikt kommer inte föräldrarna att ersätta heller.

Unga idag vill gärna vara vuxna och ha mobiltelefon, sex, sprit och leka hästägare. Helt OK. Men i det paketet ingår också ansvar. Det går inte att välja russinen ur den kakan. Det är hela paketet, eller föräldrarövervakning.

 

[Silkisif]

Jag var absolut inte exemplarisk som tonåring och gjorde min beskärda del av misstag. Lärde mig dock rätt fort att det var enklare att stå för mina misstag än att ljuga om dem.

Det jag snarare menade med mitt inlägg var att jag tycker det är lite förnedrande att kalla en femtonåring för litet barn som inte kan klara av att låsa en dörr. Självklart kan alla glömma men att hon inte skulle kunna klara av det? Som tonåring hade jag känt mig rejält förminskad och dumförklarad om folk runt mig trodde att jag var så inkapabel till att sköta mitt liv.

Du kanske inte hade behövt lära dig att ljuga heller. Som sagt, vi vet egentligen ingenting om familjen och jag tycker sorgliga familjehistorier finns nästan överallt.

Litet barn är förnedrande, ja, men barn är det inte. För det är man faktiskt när man är tonåring.
Jag har glömt nycklarna i kylen, något sådant kan verkligen inte förväntas av en vuxen men det är liksom sånt som kan hända. Är jag inte stressad så händer det inte. Jag har glömt sätta på strömmen ett par gånger, och är jag hemma så händer inte det heller. Är jag däremot i nytt stal med nya rutiner så har det hänt. Jag har skämts som bara den men vad gör man åt det i efterhand? Man får dra ihop sin stressade hjärna lite till och försöka allt man kan till nästa gång. Det är ytterst ovanligt att någon njuter av att göra fel, få utskällning och få ljuga lite. Förmodligen mår tjejen väldigt dåligt nu.

Har hon läst här så har hon också insett hur urusel hon är som inte ens kan låsa när andra minsann har kunnat (bla bla).

 

[Silkisif]

Jag ägnar inte min fritid åt att curla andras ungar. Det är den bistra sanningen. Vill familjen att barnet ska få vara i stallet - då är det deras intresse att lägga upp det så det fungerar.

Mina grejor är viktiga för mig, jag har inte pengar att lägga 50 000 kr för att köpa ny utrustning om det är olåst och sakerna blir stulna. Sannolikt kommer inte föräldrarna att ersätta heller.

Unga idag vill gärna vara vuxna och ha mobiltelefon, sex, sprit och leka hästägare. Helt OK. Men i det paketet ingår också ansvar. Det går inte att välja russinen ur den kakan. Det är hela paketet, eller föräldrarövervakning.

Jo visst, men (givet ts vokabulär) då hade tråden hetat "jag tror det flyttat in skitfamilj i vårt stall".

Då tar man upp det med föräldrarna. Man skriver det på tavlan första gången, och händer det igen så tar man det med familjen. Vad tror du det hjälper att skälla ut tjejen? Ska hon gå hem och säga att "Lovisaleonora sa till mig att jag är för omogen för att vara i stallet själv, ni får följa med" ?

Det bästa för utrustningen är också att ta det med föräldrarna och göra tydligt att de får stå för kostnaden vid ev stöld. Då kanske de hänger med tjejen, alt så säger de till henne på ett sätt så hon förstår allvaret. Det är deras problem att reda ut det, men det är deras problem att uppfostra sitt barn.

 

[Korven]

En tonåring under 15 år. Långt ifrån vuxen.

Man får helt enkelt förutsätta att barn glömmer och lägga ansvaret för dyra sadlar där de skall vara, hos en vuxen.

Då ska inte Barnet vara i stallet ensam. Päronen får helt enkelt masa sig dit och kolla att det låses.

 

[Tora]

Man kan inte dra alla barn över en kam. Bara för att det finns dom som klarar av det så betyder det inte att alla klarar av det.

Snarare är det så att barn glömmer ofta och tills motsatsen bevisats så är det vansinne att ett barn skall ha ett så stort ansvar.

Och framför allt skall barnet inte bli uthängt på stalltavlan eller bli kallad skitunge. Inget utav det är okej.

 

[Lovisaleonora]

Och framför allt skall barnet inte bli uthängt på stalltavlan eller bli kallad skitunge. Inget utav det är okej.

Jag tycker vi kan lägga ner diskussionen att barnet blivit uthängd med trådrubriken. Det finns INGEN som kan identifiera vem det är som avses. Det blir ju bara larvigt att som argument påstå att barnet ifråga m e m blivit kallad skitunge i ansiktet.

 

[Tora]

Jag tycker vi kan lägga ner diskussionen att barnet blivit uthängd med trådrubriken. Det finns INGEN som kan identifiera vem det är som avses. Det blir ju bara larvigt att som argument påstå att barnet ifråga m e m blivit kallad skitunge i ansiktet.

Alltså är man den tjejen och läser på Buke och läser denna tråden så är det inga som helst problem att förstå att det är en själv som har blivit kallad skitunge.

 

[LenaH]

Så bara för att du var exemplarisk är det okej att ha som krav att alla andra också ska sköta sig exemplariskt?


Riktat allmänt: Jag känner att jag blir så innerligt ledsen när jag läser den här tråden. Vuxna människor som inte ser hur ett beteende kan orsaka lidande hos någon annan, ett barn, och inte ens verkar vilja försöka förstå. Vuxna människor som drar argumentet att "jag hade minsann... på min tid!" som skäl till varför otrevlighet ska vara rättfärdigat. Vuxna människor som anser att ett misstag två gånger är långt över gränsen för ett barn och att barn alltid ska stå för sina misstag, hur hemsk upplevelse de än har av tillsägelsen från den "raka och ärliga med högt i tak"-vuxna.

Ja det är okej att vara arg över sadelkammaren och ja det är okej att vara arg på barnet, men det tar man upp med föräldern om man är riktigt arg och inte kan kontrollera amplituden på ilskan som kommer ut. Vet man med sig att man har lite svårt för empati så kan man också prata med föräldern så barnet slipper bli ärrat. Det är ett barn, hon är under 15 dvs inte ens straffmyndig.


En annan aspekt som jag tror glömts bort: En eller båda av barnets föräldrar kanske har väldigt svårt att kontrollera sin ilska. Att ljuga om misstag kan vara ett sätt att komma undan från ilskan. Tjejen är rädd att ts också har kort stubin, är en sån som ältar i evigheter eller dylikt. Tjejen uppfattar ts meddelande som hotfullt (vi är flera i tråden som hade blivit ledsna/arga om vi fick ett sådant meddelande, så kom inte och säg att det är schysst) och är rädd att uppleva något jobbigt. Vad gör hon? Jo, det hon brukar göra. Ljuger så hon kommer bort från ilskan.

Eller något annat.

Eller så är tjejen en psykopat som ljuger, men då kan jag tycka att ts borde ha mer kött på benen n två incidenter som hon är "säker" på och en hörd i andra hand.

Förresten. Jag tycker inte det är okej att kalla någon skitunge, alls, och att säga det inombords i stunden är en sak men att skriva det på ett forum (som tjejen kanske tom är aktiv på) är faktiskt ett ganska skitigt beteende. Tycker jag.

Men herregud, du bygger en helt egen story som inte alls framkommit av TS?!
Har @spinxx öht skrivit att hon varit arg? Eller visat ilska?

Jag blir helt förundrad.

 

[Crossline]

Snälla nån. TS visar att hon uppenbart vill att det här ska fungera, ge henne tips på kommunikation istället. TS verkar superschysst. Själv hade jag sagt till på skarpen. På en gång.

 

[Sirap]

Så bara för att du var exemplarisk är det okej att ha som krav att alla andra också ska sköta sig exemplariskt?


Riktat allmänt: Jag känner att jag blir så innerligt ledsen när jag läser den här tråden. Vuxna människor som inte ser hur ett beteende kan orsaka lidande hos någon annan, ett barn, och inte ens verkar vilja försöka förstå. Vuxna människor som drar argumentet att "jag hade minsann... på min tid!" som skäl till varför otrevlighet ska vara rättfärdigat. Vuxna människor som anser att ett misstag två gånger är långt över gränsen för ett barn och att barn alltid ska stå för sina misstag, hur hemsk upplevelse de än har av tillsägelsen från den "raka och ärliga med högt i tak"-vuxna.

Ja det är okej att vara arg över sadelkammaren och ja det är okej att vara arg på barnet, men det tar man upp med föräldern om man är riktigt arg och inte kan kontrollera amplituden på ilskan som kommer ut. Vet man med sig att man har lite svårt för empati så kan man också prata med föräldern så barnet slipper bli ärrat. Det är ett barn, hon är under 15 dvs inte ens straffmyndig.


En annan aspekt som jag tror glömts bort: En eller båda av barnets föräldrar kanske har väldigt svårt att kontrollera sin ilska. Att ljuga om misstag kan vara ett sätt att komma undan från ilskan. Tjejen är rädd att ts också har kort stubin, är en sån som ältar i evigheter eller dylikt. Tjejen uppfattar ts meddelande som hotfullt (vi är flera i tråden som hade blivit ledsna/arga om vi fick ett sådant meddelande, så kom inte och säg att det är schysst) och är rädd att uppleva något jobbigt. Vad gör hon? Jo, det hon brukar göra. Ljuger så hon kommer bort från ilskan.

Eller något annat.

Eller så är tjejen en psykopat som ljuger, men då kan jag tycka att ts borde ha mer kött på benen n två incidenter som hon är "säker" på och en hörd i andra hand.

Förresten. Jag tycker inte det är okej att kalla någon skitunge, alls, och att säga det inombords i stunden är en sak men att skriva det på ett forum (som tjejen kanske tom är aktiv på) är faktiskt ett ganska skitigt beteende. Tycker jag.

Men det är ju ingen som varit otrevlig mot barnet??!!

 

[Rialavargen]

Long story short: Nyinflyttad helt fantastisk familj som flyttade in med tre hästar för ca. 2 veckor sedan.
Tonårsdottern verkar dock lite slarvig, jag tänkte att det berodde på tonårshormoner och kanske dels på avsaknaden av erfarenhet gällande noggrannhet i välorganiserade, om än mindre, stall.

Vi inackorderade delar sadelkammare och då vi alla är aktiva tävlingsryttare så förvaras det mycket dyr utrustning där, försäkringen täcker vid inbrott/stöld så länge dörren är låst. Vi är alla måna om att låsa/släcka/städa och vi har aldrig haft problem med detta.

Nu till poängen:
1a tillfället: Lyset på ridbanan lämnades tänt över natten. Tonårsdottern var sist på plats vilket gårdsägaren noterat genom deras fönster (utsikt över ridbanan). Det har hänt oss alla, men när gårdsägaren påpekade detta dagen därpå blånekade flickan att hon skulle glömt att släcka, och sa istället att hon "var helt säker" på att hon släckt.

2a tillfället: Jag och flickan är ensamma i stallet, de andra inackorderingarna har redan varit i stallet under dagen. Jag går iväg till vårt ridhus (10 min promenad) och hon kommer upp med sin häst ungefär 40 min senare då jag är klar för att gå ned. När jag kommer tillbaka till stallet är sadelkammaren öppen och tänd.
Jag påpekar det till henne dagen efter men får som svar "Vad konstigt. För jag låste innan jag gick upp."

3e tillfället: Samma scenario som ovan. Jag kommer tillbaka till stallet och ser att sadelkammaren är öppen. Hennes pappa (som precis som mamman verkar vara en väldigt reko person) dyker upp och jag tar det då med honom och förklarar att det inte är första gången detta hänt. Jag måste åka och lämnar stallet innan flickan kommer tillbaka.
Jag får höra av en annan tjej i stallet att pappan pratat med flickan straxt efter att jag åkt, och att hon då svarat "Det var inte jag som var här sist, utan Denise. Så det måste varit hon som glömt att låsa". Vilket
naturligtvis inte stämmer då Denise varit i stallet men hunnit åka hem innan flickan lämnat stallet för att gå till ridhuset.

Nu har det mig veterligen inte hänt något mer under den senaste veckan, men OM detta förekommer igen, -hur sjutton pratar man med en tonåring som bara skyller ifrån sig? Hur hade ni gjort?

Jag hade vänt mig till den som jag har en affärsuppgörelse med. I detta fall stallägaren. Men det först efter att jag påtalat för föräldrarna att det är svårt att tala med er dotter för hon har en benägenhet att skylla i från sig. När hon gör så så känns det som om hon inte förstår allvaret i situationen och jag når inte fram med mitt budskap. Något liknande hade jag sagt.

Därefter hade jag som jag skrev tidigare tagit upp det med stallägaren.

 

[Mariona]

Efte att precis fått massa dyra saker stulna ur våra sadelkammare pga slarv med låsandet så förstår jag precis oron över just detta. Det är verkligen jättekul att komma till stallet och saknar massor av dyrbar utrustning som man slitit för att få ihop och det kan vara jättesvårt att ersätta tex en sadel som passar både ryttare och häst.

Att ha häst medför rättigheter men även skyldigheter och med det ansvar. Är man inte tillräckligt mogen för att kunna sköta sina skyldigheter och ta ansvar får antingen vårdnadshavare ta det ansvaret och skyldigheterna och se till att det sköts. Alternativt får man avstå att ha häst tills man är tillräckligt mogen. Vi har problem i vårt stall med unga (myndiga) vuxna som inte klarar av det här och i mina och flera andras ögon är för omogna för att ha häst. Vi andra vill inte mocka, fylla vatten, hålla stallet rent samt inte minst se till att sadelkammare är låsta för att de är för lata/slarviga/omogna för att klara av detta. Eftersomstallet delvis sköts kollektiv är det inte speciellt kul att på kvällen inse att den unga vuxna inte fyllt på vatten åt hästarna alls, inte mockat vare sig i hagarna eller efter sig i stallet samt slarvat med att låsa. Stallskötseln är upplagd så att man inte måste åka ut varje dag, tex sjukdom etc, och då måste vi ju alla kunna lita på att den som har ansvaret faktiskt gör det den ska!

Vi har även fantastiska tonåringar i stallet som sköter sig bättre än en del vuxna och har gjort så i flera år. I början fanns föräldrarna i bakgrunden och höll ett vakande öga och hjälpte till när det behövdes, men nu behövs inte de utan de sköter sig exemplariskt helt själva. De är i varierande ålder, och jag tycker att ålder inte är en ursäkt för slarv, utan det faller helt tillbaka på den enskilda individen om man är slarvig eller ej,oavsett ålder!

Så jo, tala med flickan varje gång det händer och påpeka vänligt vad som ska göras och varför, och jo, tala med föräldrarna också (ffa vad som händer ekonomiskt om saker blir stulet), och jo, påtala det för stallägaren. Fortsätter det kanske man får ta upp med stallägaren att familjen/flickan får ha ett eget utrymme för sina saker så att det inte påverkar alla andra.

 

[cirkus]

Jag häpnar över denna tråd. Häpnar på riktigt.

Det är inte konstigt om den här typen av tonåring blir curlad om andra vuxna än föräldrarna inte ska kunna säga till om enklaste grej. För mig helt obegripligt och sen pang på 18-årsdagen så ska ungen plötsligt börja föra sin egen talan för innan så har hen ju varit ett barn. Som ska omhuldas och inte går att säga till för det kan minsann skapa lidanade. Ärligt talat - välkommen till verkligheten. Lär man sig ta tillsägelser som annat än personliga kränkningar har man kommit en bra bit

Personligen tycker jag att man kan säga till rätt skarpt när det gäller säkerhet för hästar och dyra grejer om en sak som att strunta i att låsa sadelkammaren upprepas. Att hålla på och dalta i all oändlighet hjälper ingen.

 

[Lovisaleonora]

Personligen tycker jag att man kan säga till rätt skarpt när det gäller säkerhet för hästar och dyra grejer om en sak som att strunta i att låsa sadelkammaren upprepas. Att hålla på och dalta i all oändlighet hjälper ingen.

Så känner jag också. Som förälder får man väl prata med sin ungdom om denna tagit illa vid sig. Prata igenom om det finns fog för irritationen, vad som faktiskt är motiverat att bli arg över, vad som händer när andra blir arga över saker man gjort och arga över saker som man inte gjort. Oskyldig eller skyldig, hur man hanterar sina och andras känslor. Är det inte vad föräldrar ska skicka ut barnen med, till myndighetsdagen? Verktyg att hantera sina liv.

Om alla ska tassa runt och aldrig säga något om olämpligt beteende, påtala felaktigheter och kommunicera kommer det ju aldrig att bli någon utveckling. Välkommen till verkligheten, det blir ett hårt slag när den inte är vadderad längre.

Eller är kanske den springande punkten den att föräldrar inte länge har den kommuniktionen med SINA barn att de kan utröna när barnen är ute på hal is, fånga upp det och hantera det? Och därför blir det omgivningen sak att inte "ställa till" saker som är föräldrarnas sak att hantera antingen fysiskt (vara där och låsa) eller psykiskt (prata igenom hur man som vuxen hanterar omgivningen och dess förväntningar på de egna handlanden).

Edit: mina föräldrar var glada när andra gav tillrättavisningar, eftersom det ofta blev kollision med föräldrarna men mer på riktigt när det kom från utomstående. Nu får tydligen ingen någonsin korrigera eller kommunicera med ett barn/ungdom annat än med glada tillrop.