Jag har en plan!

[anhe]

Sv: Jag har en plan!

*kl*

Problemet generellt sätt kan väl kanske vara att omgivningen inte tycker det är lika fantastiskt som man gör själv, det här med att man väntar barn. Visst blir de glada (för det mesta), men inte i samma bemärkelse som man själv uppfattar det. Blivande mor- och farföräldrar som är mycket ivriga i väntan på denna begivelse kanske jag skulle tänkt mig ett "besked" som julklapp, men jag är ändå lite tveksam....

 

[jerseyko]

Sv: Jag har en plan!

Fast risken för missfall (tycker jag) är ganska så hög, mellan 10-35%. Jag vet att det brukar pratas om att nästan varenda kvinna är med om ett missfall någon gång.

Nej jag skulle inte kunna hålla tyst, speciellt inte om jag mådde dåligt och inte klarade av vissa lukter. Hur förklarar man på lucia att man ska ha alkoholfri glögg och man skanske åker på julbord i slutet på november/början av december.

Skulle jag få missfall så vill jag att mina nära ska veta de. Vet att min kollega inte berättade om sin första graviditet och det slutade i missfall och reaktionen blev:
"F*n va du är grinig då, har du mens eller?"

Kanske inte det bästa man vill höra efter ett missfall?

 

[Calazirya]

Sv: Jag har en plan!

Så resonerade vi också, berättade ganska tidigt för närmaste familjen eftersom jag visste att jag skulle behöva deras stöd om något hände..

 

[doglover]

Sv: Jag har en plan!

Tycker idén verkar skitbra!

 

[Midna]

Sv: Jag har en plan!

Vi gjorde på liknande sätt. Mor- och farföräldrarna fick varsin mugg med mormor/farmor osv på. I muggarna hade vi lagt i en lapp "God Jul mormor/morfar/farmor/farfar. Vi ses till sommaren. Kram Barnbarnet"
Det funkade jättebra i våra familjer eftersom ett barn var önskat utav alla, men det är väl som endel skrivit tidigare, att man måste fundera om det funkar med er familj. Det skulle nog vara rätt känsligt om nåt av syskonen också försöker få barn, men inte kan?

Kan berätta om reaktionerna vi fick:
I farfars familj delar man först ut alla klappar och sen öppnar alla samtidigt. Så jag satt och kikade i smyg på honom för att se hans reaktion. Han plockade upp muggen, vred så han såg motivet, plockade upp lappen och läste. Sen tittade han på mig och sambon och mimade "Är det sant". Jag nickade och log. Då kom han runt bordet och gav mig och sambon varsin kram. Sen visade han presenten för sin fru och sen resten av familjen. Blev ett stort kramkalas efter det. Superskoj!
Mina föräldrar fick sina presenter samtidigt. Där har vi traditionen att vi öppnar ett paket i taget och alla tittar på. Var så taktisk att jag sparade detta till sist. . Dom hade väl mer eller mindre gett upp tanken på barnbarn så där var nog första reaktion lite misstro. Men efter att vi förvissat dom om att det var sant så började mamma gråta, och sen min syster och sen jag. Men alla var i alla fall jätteglada.
Farmor var mer sansad. Hon öppnade paketet och tittade på muggen. Och sa sen att "det hade hon redan räknat ut". Hon var också glad, men det var inte lika kul reaktion som de övriga.

Oj, blev långt. Men det var lite kul att berätta

 

[Comfort]

Sv: Jag har en plan!

tack, äntligen!



syskonen i fråga är 15 och 13 år gamla, så jag hoppas att de inte försöker!

som sagt så känner jag faktiskt denna familjen ganska väl... och jag vet att de skulle bli glada. Sen vet jag att de skulle tycka att det vore ett fyndigt sätt att få reda på det på.

gnist: jo jag vet, jag uttryckte mig lite fel. men jag vet vad jag menar, och det låter bra

svärmor har haft jobbigt på barnaronten, spädbarnsdöd bland annat, och hon vill inget hellre än att ha barnbarn.

men jag förstår fortfarande onte varför de skulle vara mindre delaktiga i barnets kliv, beroende på hur man få reda på det?


pmm: jag förstår att vissa känner så, och därför berättar, men det är mitt val om jag inte väljer att göra det.

 

[Comfort]

Sv: Jag har en plan!

vad roligt att det gick hem!

 

[Midna]

Sv: Jag har en plan!

Kan ju tillägga att vi var i vecka 13 kring jul. Vi tyckte att det kändes bäst att vänta tills den osäkraste tiden (första 12 v) var över innan vi berättade för familjen.
Sen bad vi dessutom att familjen skulle vänta med att meddela övrig släkt och vänner till efter vi gjort rutin-UL. Ville veta att det verkligen var på riktigt och allt var ok innan alla fick veta.

 

[Calazirya]

Sv: Jag har en plan!

jag förstår att vissa känner så, och därför berättar, men det är mitt val om jag inte väljer att göra det.

Absolut Man gör vad som känns bäst för sig själv, helt klart

 

[Rizto]

Sv: Jag har en plan!

Min bästa vän gjorde gravtest på julaftonsmorgon, slog in testet och gav det till sin man i julklapp! VÄLDIGT lyckat!!

 

[Petruska]

Sv: Jag har en plan!

men jag förstår fortfarande onte varför de skulle vara mindre delaktiga i barnets kliv, beroende på hur man få reda på det?

Det var jag som skrev om det. Det gällde ju särskilt den tilltänkte fadern, men där var det ju (som väl var) ett missförstånd från min sida.

För mig, men det här är en känsla inte något slags "princip", så känns det där lite "jippoartade" som distansskapande. Att bara över en fika i lugn och ro säga tex till sin mamma (valfri annan släkting) att hon ska bli mormor, känns för mig mer närhetsskapande. Det ger henne tex möjlighet att prata och fråga. (Även om alla blir glada, så kan man ju också ha funderingar hur länge ni har varit ihop, hur gamla ni är, tid, ekonomi etc.)

 

[Comfort]

Sv: Jag har en plan!

fast alla känner ju varann där, så de kommer ju att kunna fråga sånt ändå. de är en tajt familj

 

[Luecca]

Sv: Jag har en plan!

Det låter som ett bra sätt att berätta men jag hade inte kunnat vänta ända till jul
Jag har beställt två tröjor som det står blivande mormor/morfar på och så fort dem kommer så ska jag åka ner till mamma och pappa och så ska de få öppna paketet ihop.

Jag har jättesvårt att hålla mig från att berätta för hela världen som det är nu och jag är bara i v 5

 

[nDian]

Sv: Jag har en plan!

Låter som en jätte bra idé. Bäst att ni sätter fart så det blir så.

Vi har redan räknat ut hur vi ska berätta det för mina föräldrar. Vi ska åka hem till min mamma och fika ellter äta middag som en vanlig dag. Men fast denna gång så har vi med oss ett lite paket. Nu har jag redan en dotter sen innan så världens bästa mormor på en mugg skulle hon bara tro att det var ifrån min dotter. Så det får nog bli någon annat. Vad har vi inte bestämt oss. Kommer nog bli samma sak när vi åker till min pappa.
Sambos föräldrar blir det lite svårare för dom bor 84 mil ifrån. Ja men fast vi har ju 2 år på oss att lista ut hur vi ska göra

Mvh

 

[bananabambi]

Sv: Jag har en plan!

Jag har lite svårt för det där sättet att berätta, det känns lite som en romantisk amerikansk film.

Nu vet jag inte hur er familjeuppsättning ser ut, men tänk om det sitter några där som kanske försökt att få barn lääääänge? Dom kommer garanterat att ha skilda känslor kring er graviditet. Även om det enda rätta självklart är att gratulera er och glädjas med er, så kan det faktiskt få andra att må dåligt, och julafton är en dag man vill att alla ska vara lyckliga. Inte bara de blivande föräldrarna och mor/farföräldrarna.

Dessutom kommer hela julafton efter paketöppningen handla om er. Eran graviditet, hur de andra reagerade, om er finfina idé. Och jag kan kanske tycka att idén är god, men jag skulle ändå välja att berätta kanske dagen innan. Som än julklapp ändå.

 

[jerseyko]

Sv: Jag har en plan!

Dessutom kommer hela julafton efter paketöppningen handla om er. Eran graviditet, hur de andra reagerade, om er finfina idé. Och jag kan kanske tycka att idén är god, men jag skulle ändå välja att berätta kanske dagen innan. Som än julklapp ändå.

Åh du skrev det jag kände men hade så svårt att få ut på tanjenterna.

Jag vill att julafton ska vara julafton, inte dagen så "alla" får reda på att vi ska ha barn.
Samma sak var det med Rasmus dop, vi funderade ju på att gifta oss då också men kom snabbt överens om att den dagen är Rasmus dopdag.


Jag skulle där emot kunna tänka mig att trycka en T-shirt med "Jag ska bli storebror" och sen åka och besöka släktingarna och be Rasmus dra upp sin tröja och visa vilken fin t-shirt han fått av mamma och pappa.


Mina syskon var 16 och 18 när de fick veta (efter de 12 veckorna) att de skulle bli moster och morbror. Vi berättade bara för mina föräldrar och svärmor innan v.12.

Och om jag skulle vara gammal nu och Rasmus ska bli pappa, skulle jag gärna se att han berättade det ganska så tidigt. Och jag vill inte ha det som en present, ingen present i världen kan mäta sig med att man ska få barnbarn och jag förstår faktiskt inte varför man ska göra paket av det.

Men det är JAG och mina känslor, jag tycker det är underbart när AFV visar snuttar när föräldrar öppnar paket med positiva gravtest och UL-bilder

Ett jag minns så väl:
Mamma: Vad ska jag med ett grav-test till?
Dotter: Det är använt.
Mamma: Vad ska jag med att använt gravtest?
Dotter: Det är jag som använt det!
Mamma: Varför ger du det till mig?
Dotter: Men titta på testet!
Mamma: "Äntligen trillar poletten ner"

 

[bananabambi]

Sv: Jag har en plan!

Jag tycker också det är fel att göra en present av det. Speciellt om det finns andra syskon med. Vad kan de ge för present som kan mäta sig med ett barnbarn liksom.

Dock tycker även jag att det är kul att se på AFV, men det är ju USA (oftast). Där gör folk ganska konstiga saker över lag (fördomsfull, yes ).

Jag tycker absolut att man kan göra en suprise av det, solklart. Men inte en present.

Jag minns när jag och sambon var hos sambons bror och hans flickväns föräldrar på stor kräftskiva. Då drog dom ut sina respektiver föräldrar i köket, och så hördes det illvrål, och så började folk tjuta och gråta och jubla. Och då hade deras föräldrar fått varsin UL-bild i ett kuvert.

Och hela den där kvällen grät jag inombords, för det var ganska precis två år vi hade försökt. Jag kunde väl hålla masken ganska bra, men kvällen var skitjobbig. Inte kunde jag försupa mig heller IFALL det skulle gå vägen just den här månaden...

Hade de då gjort samma sak på julafton hade jag inte kunnat hålla mig, då hade jag störtlipat. Man är aldrig så egoistisk och missunsam som när man själv vill ha barn men det inte går. Känslorna bara svämmar över och man vill, VILL kunna känna glädje med de som ändå lyckas. Men man blir arg, arg över att man är så hjärtligt avundsjuk, arg över att man inte kan glädjas åt andra, arg på sig själv och sin dumdumma kropp som inte fattar och som uppenbarligen inte fungerar. Min julafton hade solklart blivit förstörd om de hade gjort så då.

Men det är ju jag. Missunsam och egoistisk.

 

[Bullfia]

Sv: Jag har en plan!

jag gillar inte heller tanken faktist. Lite stjäla shown på julafton. Även om alla tycker det ska bli jättekul så kan det bli för mycket, jag skulle nog kunna känna mig utanför om min syrra gjort en sån sak, även om jag varit jätteglad för hennes skull så skulle det ändå kännas lite för mycket...
Ett besked om en graviditet kan sätta i gån gmycket tankar och funderingar, över livet, över de barn man inte fått, över de barn man har, etc etc, så det tycker jag inte man tar på julafton. Då firar man jul.

 

[Vaccan]

Sv: Jag har en plan!

Åh, i sådana fall är jag också missunsam och egoistisk.

Jag har precis haft mens.. igen -och både en kompis och min svägerska har för ett tag sedan annonserat att de ska få bebisar i Feb/Mars. Jag tycker det är kul för dem men jag måste få hata livets orättvisa för mig själv innerst inne.

Ang. planen som TS hade, jag personligen skulle inte göra så -när/om det tar sig någon gång.
För mig känns det onaturligt och skulle jag bli gravid en bit före jul skulle jag inte vilja gå och hålla på det till julafton, inte till mina systrar och min mamma iallafall.
Dessutom så firar jag en sån hattig jul (skilda föräldrar) och framförallt så är det vissa personer med på julmiddagar och luncher som jag inte tål/tycker så vidare värst mycket om (pappas nyas döttrar exempelvis).
Och jag har ingen lust att berätta om en bebis för pappa/den sidan när de är med också.
Men det är ju jag det, har man en annorlunda familjesituation kanske man resonerar på ett annat sätt.

 

[bananabambi]

Sv: Jag har en plan!

Det är ju så svårt att glädjas med andra, samtidigt som man är avundsjuk.

När jag slutade jobba för att gå på mammaledighet så fixade jag in min bästa vän som vikarie för mig (pers ass). Jag hade själv börjat få fingra på anministrativa uppgifter på vårt jobb (schema, vikarietillsättning, kontorsjobb helt enkelt). Och som jag älskade de uppgifterna . Min vän fick ju givetvis ta över allt som jag gjort. Sedan kom en stor omorganisation, och en anministrativ tjänst utlystes. Som min vän fick.

Där kan man snacka avundsjuka. Men jag har lyckats tygla det, ganska bra. Dock känns det fortfarande jobbigt när hon pratar om sitt jobb, för jag vet att om jag inte varit ledig hade jag suttit där.