Jag har blivit störd i huvudet. *[långt] adoptionsrelaterad tråd/fråga*

[Riley]

Sv: Jag har blivit störd i huvudet. *[långt] adoptionsrelaterad tråd/fråga*

Men sen är jag alltid av åsikten att ens nära (kallar dem det, även om er relation är mer komplex än så) förtjänar ärliga förklaringar när något går fel.

Det håller jag med om och känner samma sak själv.
Om något gick snett i en av mina relationer med någon nära, skulle jag helt klart vilja veta om hen ansåg att jag gjort något fel som bidragit till "osämjan", eller om det inte alls handlat om mig. Annars skulle jag förmodligen grubbla över det väldigt länge.

Anledningen till att jag tvekar i det här fallet, är att jag funderar på om det är svårare att höra något sådant från sitt barn än exempelvis en nära vän. Som sagt, jag skulle absolut vilja höra sanningen oavsett om det gällde en vän, men jag har ju i egenskap av barnfri inte en aning om huruvida det kan vara mycket känsligare när det rör ens barn.

Det där med att eventuellt ha någon "expert" med sig var en bra idé, ska kolla upp det lite närmare.

det är knappast så att du kan klippa banden rakt av heller

Det är dock lite det som är tanken på längre sikt.

 

[nidron]

Sv: Jag har blivit störd i huvudet. *[långt] adoptionsrelaterad tråd/fråga*

OT-varning

Har du haft ett annat nick förut som har med musik att göra?

Violator (Depeche Mode-platta), om jag inte totalt missminner mig

TS: Betyder Stormkast "stormby" eller något liknande? Har alltid varit nyfiken

 

[Mitten]

Sv: Jag har blivit störd i huvudet. *[långt] adoptionsrelaterad tråd/fråga*

Det håller jag med om och känner samma sak själv.
Om något gick snett i en av mina relationer med någon nära, skulle jag helt klart vilja veta om hen ansåg att jag gjort något fel som bidragit till "osämjan", eller om det inte alls handlat om mig. Annars skulle jag förmodligen grubbla över det väldigt länge.
.

Tänk så här :
Din pojkvän gör slut, han känner att det är bättre att vara vänner.

Eller, din pojkvän gör slut, för han blir så äcklad över att du är rödhårig, rödhåriga människor äcklar honom. Så han vill inte vara i närheten av dig. Han har försökt komma över det men det är så fult att det inte går.

Jag hade hellre hört att han ville ändra vår relation för att det kändes som en bättre typ av relation för oss, än att veta det andra. Vad skall jag göra åt det? Det sårar bara och gör att jag kommer älta det om och om igen. Det är ju mer för hans skull att han känner att han är tvungen att säga det, mig ger det ingen nytta.

 

[Mabuse]

Sv: Jag har blivit störd i huvudet. *[långt] adoptionsrelaterad tråd/fråga*

Jag skrev inte ut det, eftersom jag antar att TS hade skäl för sitt namnbyte. Men problematiken och sättet att skriva verkade så bekant.

 

[Riley]

Sv: Jag har blivit störd i huvudet. *[långt] adoptionsrelaterad tråd/fråga*

[OT]

Skälet var inte djupare än att jag tröttnat på Depeche Mode.
Anledningen till att jag inte svarade i tråden var att jag faktiskt inte såg att du ställt frågan.

nidron: Japp!

[/slut OT]

 

[Hiddeous]

Sv: Jag har blivit störd i huvudet. *[långt] adoptionsrelaterad tråd/fråga*

Det är dock lite det som är tanken på längre sikt.

Hade jag varit din förälder hade jag skyndat på den processen. För min egen skull.

 

[nidron]

Sv: Jag har blivit störd i huvudet. *[långt] adoptionsrelaterad tråd/fråga*

Jag skrev inte ut det, eftersom jag antar att TS hade skäl för sitt namnbyte.

Antog att namnbytet berodde på att TS ville ha omväxling och förnyelse, även om tanken på att skälet för bytet berodde på anonymitet slog mig. Men det senare kändes lite långsökt iom att kontots alla inlägg och trådar finns kvar, liksom att det tidigare användarnamnet syns där folk citerat (och jag hoppas, och tror, att TS är smart nog att skaffa ett nytt konto istället, om det vore så)

 

[Riley]

Sv: Jag har blivit störd i huvudet. *[långt] adoptionsrelaterad tråd/fråga*

Tänk så här :
Din pojkvän gör slut, han känner att det är bättre att vara vänner.

Eller, din pojkvän gör slut, för han blir så äcklad över att du är rödhårig, rödhåriga människor äcklar honom. Så han vill inte vara i närheten av dig. Han har försökt komma över det men det är så fult att det inte går.

Jag hade hellre hört att han ville ändra vår relation för att det kändes som en bättre typ av relation för oss, än att veta det andra. Vad skall jag göra åt det? Det sårar bara och gör att jag kommer älta det om och om igen. Det är ju mer för hans skull att han känner att han är tvungen att säga det, mig ger det ingen nytta.

Du har helt klart en poäng där.

Samtidigt skulle jag nog i den sitsen vilja ha en förklaring till varför han plötsligt inte hade några "intima" känslor kvar. Särskilt om jag redan innan det konkreta uppbrottet märkt att han börjat ta avstånd från mig. Nog eller nog förresten - jag vet sedan tidigare "oklara" uppbrott att jag absolut skulle vilja veta och har mått bättre av att få höra sanningen, även om den i något fall varit tuff.

Å andra sidan har någon aldrig brutit upp med motiveringen "jag äcklas av dig", och det är ju förmodligen möjligt att jag inte tyckt sanningen varit lika rolig då. Så som sagt: Du har absolut en poäng.

 

[Hyacinth]

Sv: Jag har blivit störd i huvudet. *[långt] adoptionsrelaterad tråd/fråga*

Nu kanske jag tar fel, men har inte du och din adoptivmor en ganska trasslig relation?
Jag tror ju att du behöver komma hemifrån ett tag, och sedan kanske du kan ha en relation till adoptivföräldrarna på ett annat sätt där du inte är i någon beroendesituation, vilket jag tycker verkar vara något som är ett problem för dig.

 

[Riley]

Sv: Jag har blivit störd i huvudet. *[långt] adoptionsrelaterad tråd/fråga*

Nu har jag ingen lust att gå in på det i tråden, men nej, den absolut senaste tiden har den inte varit den bästa.
Det var dock inget som var i närheten av att vara aktuellt på den tiden de här känslorna dök upp.

 

[Hyacinth]

Sv: Jag har blivit störd i huvudet. *[långt] adoptionsrelaterad tråd/fråga*

Sen tror jag med tanke på tidigare trådar att terapi eller kbt skulle vara positivt. Men det vet du bäst själv. Men det du skriver är oftast negativt, och det är ett mönster du kanske behöver hjälp att bryta. Det är inte farligt att försöka.

 

[Hyacinth]

Sv: Jag har blivit störd i huvudet. *[långt] adoptionsrelaterad tråd/fråga*

Det förstår jag, men det gör kanske inte att dina känslor gentemot dem blir bättre.Orsak och verkan.

 

[Riley]

Sv: Jag har blivit störd i huvudet. *[långt] adoptionsrelaterad tråd/fråga*

Jag tycker snarare att jag är en extremt positiv person som gläds mycket och ofta.
Saken är väl bara den att jag inte precis behöver hjälp eller inputs när det kommer till de känslorna, och därmed har jag inte heller något behov av att starta trådar på öppna forum om dem.

Men nog med OT.

 

[Hyacinth]

Sv: Jag har blivit störd i huvudet. *[långt] adoptionsrelaterad tråd/fråga*

Det ärju skönt att höra.

 

[Denver]

Sv: Jag har blivit störd i huvudet. *[långt] adoptionsrelaterad tråd/fråga*

Har inte läst hela tråden för de orkade ja inte.

Men jag förstår inte riktigt hur du tänker, en förälder för mig behöver inte betyda biologiska band. Utan för mig är de en person som funnits där och stöttat en igenom livet, i vått o torrt.
Alla som skaffar barn gör de väl egentligen av ego skäl?? Hur många barn har bett om att få bli födda??
Alla är väl främlingar innan man lär känna någon, även en biologisk släkting kan vara en främling, ja vet för ja har många .
Alla man träffar är ju främlingar egentligen, så förstår inte riktigt de heller.
Men nu är ju detta dina tankar och om hur du känner, jag bara visar mitt sätt att tänka och hoppas du förstår hur jag menar.

 

[Jenny]

Sv: Jag har blivit störd i huvudet. *[långt] adoptionsrelaterad tråd/fråga*

*kl*

Alla är i sin fulla rätt att tycka och känna precis som dom vill.

Men sen tycker jag, iom att du inte vill reparera eller på något vis arbeta
på en eventuell relation utan snarare tänker bryta helt inom en överskådlig framtid,
att du bör flytta ut snarast ifrån ditt icke-föräldrar-hem.

Hur kommer det sig att du ens bor kvar?
Tycker att det är jäkla fräckt faktiskt!
Du känner som du känner med allt som det innebär.
Jag skulle aldrig vilja försörja ett person som känner som du gör,
biologisk eller icke. Man kan inte både ha kakan och äta den.

Eftersom du inte kan eller vill relatera till dina adoptivföräldrar,
varken som ställföreträdande föräldrar eller som äldre 50+ vänner
så ser jag ingen anledning till att fortsätta att uttnyttja dom heller.
Du ger ju liksom inget tillbaka?
Skriker bara dom lägger handen på dig?
Fy vad misslyckade dom måste känna sig....
Man kan som förälder knappast föreställa sig.

Näe, det är ju snällt ändå att du känner empati för dom.
Trots äckel- känslorna. Kanske lite som när man med cykel väjer för
en äcklig insekt. Man tycker inte om den och vägrar att flytta den för hand.
Men man väjer ändå undan för att inte mosa den.

Ta professionell hjälp till hands, för adopivföräldrarnas skull.
Och sedan är det bara att släppa bomben. Tycker jag.
Det kanske bringar lite klarhet för dom och samtliga parter får gå vidare med sina liv.
Du är inte störd men en smula egocentrisk, tror jag.
Fånge i dina egna lite destruktiva tankar.

Hoppas att ditt fattade beslut är det rätta. Det kommer att visa sig.

/J.

 

[Ylva86]

Sv: Jag har blivit störd i huvudet. *[långt] adoptionsrelaterad tråd/fråga*

Delvis knapplån

Som adopterad själv och med eget adoptivbarn tycker jag att det är inte så enkelt att man kan säga att älskar du oss inte så stick. Jag hade själv stora problem med mina adoptivföräldrar. Jag hatade dem länge. Både älskade och hatade kan man väl säga kanske. Svårutrett. Jag flyttade dock hemifrån mycket tidigt för att slippa dem. Det gjorde att jag påbörjade ett vuxenliv vid sexton års ålder. Detta har jag ångrat djupt. Jag önskar inte min dotter något liknande.

Att kärlek däremot skulle komma automatiskt i och med genetiska band tror jag inte ett dugg på. Att knyta an till någon som liten är viktigt. Vem denne man knyter an till är mindre viktigt. Det finns det omfattande forskning på.

Vad jag funderar mycket på när jag läser inläggen är varför det poängteras att adoptivföräldrarna är 50+. Är det bara föräldrarna du har problem med eller är det en allmän attityd mot människor som blivit äldre? Kanske något att fundera på, åtminstone tills du själv är 50+ vilket jag kan tala om inträffar långt tidigare än man själv tror.

 

[Gnist]

Sv: Jag har blivit störd i huvudet. *[långt] adoptionsrelaterad tråd/fråga*

För att vara en människa som inte under några omständigheter har problem som du behöver ha hjälp med på något vis, så verkar du faktiskt baserat på vad och hur du skriver ha rätt många problem i ditt liv..

 

[Riley]

Sv: Jag har blivit störd i huvudet. *[långt] adoptionsrelaterad tråd/fråga*

Vad jag funderar mycket på när jag läser inläggen är varför det poängteras att adoptivföräldrarna är 50+. Är det bara föräldrarna du har problem med eller är det en allmän attityd mot människor som blivit äldre?

Av anledningen att jag inte umgås vardagligt (dvs. utanför rent... vad man nu ska kalla det, professionella kontakter på jobb/skola) eller håller vardaglig kontakt med personer som ligger så långt ifrån mig åldersmässigt.
Har inget med att göra att jag tycker de är mindre värda eller whatever.

 

[Ylva86]

Sv: Jag har blivit störd i huvudet. *[långt] adoptionsrelaterad tråd/fråga*

Men du måste väl ha umgåtts vardagligt med dina föräldrar? Eller står ni så långt ifrån varandra så att kontakt inte finns?