Sv: Jag fick låna en ängel
Förlåt om jag frågar men fick du/ni se kroppen?
Det sägs ju att hoppet är det sista som lämnar människan, när min vovva dog så ville jag se henne, att hon verkligen var död, att dom som hittade henne inte skojade. Jag såg henne, hennes ögon hade slocknat, hon var inte där. Då kunde jag bryta ihop totalt och slippa hoppas.
Måste vara skitjobbigt att bli på helspänn varje gång telefonen ringer.
Och med drömmen, jag undrar så om det är min hjärna som vill att det ska vara så eller om det är vovvan som sände drömmen uppifrån, vill gärna tro det..
Kändes så verkligt.
Strö askan tycker jag är det finaste man kan göra, önskar jag kunde gjort det med min. Vi gjorde det efter morfar, i sjön vid hans och mormors sommarställe där jag och min bror tillbringade vår barndoms somrar. Blir på ett annat sätt än med en grav, en grav känns väldigt tungt, strör man askan så är det som själen finns runt en på nåt sätt när man är på det stället. Gud vad jag svamlar...
Det här är svårt jag vet, men försök att tänka på Felix med ett leende, varje gång jag gråter så försöker jag ändå tänka på allt kul jag och vovvan hade tillsammans, minnas. Vi vet ju att dom har det bra där dom är nu, synd bara att dom inte kan vara här hos oss.
Förlåt om jag frågar men fick du/ni se kroppen?
Det sägs ju att hoppet är det sista som lämnar människan, när min vovva dog så ville jag se henne, att hon verkligen var död, att dom som hittade henne inte skojade. Jag såg henne, hennes ögon hade slocknat, hon var inte där. Då kunde jag bryta ihop totalt och slippa hoppas.
Måste vara skitjobbigt att bli på helspänn varje gång telefonen ringer.
Och med drömmen, jag undrar så om det är min hjärna som vill att det ska vara så eller om det är vovvan som sände drömmen uppifrån, vill gärna tro det..
Kändes så verkligt.
Strö askan tycker jag är det finaste man kan göra, önskar jag kunde gjort det med min. Vi gjorde det efter morfar, i sjön vid hans och mormors sommarställe där jag och min bror tillbringade vår barndoms somrar. Blir på ett annat sätt än med en grav, en grav känns väldigt tungt, strör man askan så är det som själen finns runt en på nåt sätt när man är på det stället. Gud vad jag svamlar...
Det här är svårt jag vet, men försök att tänka på Felix med ett leende, varje gång jag gråter så försöker jag ändå tänka på allt kul jag och vovvan hade tillsammans, minnas. Vi vet ju att dom har det bra där dom är nu, synd bara att dom inte kan vara här hos oss.
