Sv: Jag fick låna en ängel
ja,det var det som var det värsta,att det kändes som om jag svek min lilla bäbis,men sen tänkte jag,att OM han tittade ner på oss där uppe,OM han såg mig,och vakade över mig,Om han kunde se mina känslor,så VET jag att han skulle veta,att jag aldrig nånsin svikit han...för om han kunde se mig så skulle han se hur ledsen jag var..
i bland undrar jag till och med om det var han som skickade hit min "nya" hund,bara för att trösta och hjälpa,för att det BARA var slumpen,att jag fick hem en avlivningshotad hund,som dessutom bodde över 50 mil ifrån mig,dagen före julaffton,vet jag inte riktigt,tror nog nästan att hotshot var med lite i leken där han oxå!
det roliga är att jag ser mycket i alfonz som fanns i hotshot..
vad som hände är inte 100% fastställt,men nån slags förgifftning..
åkte in med han på kvällen akut eftersom han fick plötsliga krampanfall,när vi väl kom in så fick vi svaret att det kunde vara epilepsi,och vi skulle avakta och se om det vart mer,så dom skickade hem oss,utan att ta det minsta lilla provet,efter att vi kört ca 5-6 mil,så fick han kramper igen,och igen,och igen,vände,och åkte ilfart in,han krampade,krampade och krampade,väll inne så somnade han i mitt knä för han var helt slut,veterinären tog prover på lever och blod,men inget var konstigt,men det bestämdes att han fick stanna över natten..
när dom gick iväg med han var det värsta jag nånsin varit med om,veterinären bar iväg han,gick ifrån oss,och hotten kollade över hennes axel mot oss,han visste inte vad som hände...ute i bilen bröt jag ihop,det var som att jag visste då att det var sista gången jag skulle få se han...
hur som helst så kom vi hem,somnade efter många timmar,ringde till veterinären direkt på morgonen,och han hade hafft en tuff natt med många kramper,han hade satts på avgifftning,och hade inte krampat på några timmar,och han åt och drack normalt,men det var lite blod i bajset,men dom trodde bara att det hade spruckit nått litet i kroppen eftersom han hade krampat så mycket..
dagen gick,och jag kontaktade dom på eftermiddagen,och allt var bra,dom han mådde mycket bättre och hade inte krampat nått mer alls,och att han skulle få komma hem dagen efter! jag som hade tänkt att åka och hälsa på han struntade i det,eftersom jag inte ville komma dit,och sen åka igen och göra han ledsen,om han endå skulle få komma hem dagen efter.. glad i hågen åkte jag och köpte en pipleksak till han,diskade rent hans skålar skinande rena tills han skulle komma hem,tvättade hans fillt,köpte godis,och gick och pysslade,går och lägger mig vid 10 kanske,glad över att han får komma hem,och jättetrött efter gårdagen,somnar jag på en gång.. 23.07 ringer telefonen,jag vaknar av ett ryck,och vet att nu är det kört..
svarar:
Ja,hej,det var från djursjukhuset,ursäkta att vi ringer så här sent,men hotshot mår inge bra..
"vad är det för fel?" halvskriker jag..
"jo,hans blod har slutat att koagulera,det flyter ut,överallt,ur näsan,tandköttet,urinröret,anus,ja,överallt där det kan komma ut.. vi har försökt att stoppa det,att återkoagulera det i 20 minuter nu,vanligtvis så slutar det rinna ut efter 5 -20 sekunder,vi har hållt på i 20 minuter,och det är knappt märkbar förbättring,vad vill du att vi ska göra? om du skyndar dig så kanske du hinner komma in innan han... innan han dör...?"
jag blir iskall,börjar skaka,när det har gått in i mitt huvud att nu är det slut,det går inte att göra mer,så säger jag bara "ta bort han,nu,han ska inte lida mer"
hon fågar snabbt om jag vill ha tillbaka kroppen,jag säger ja,hon ursäktar sig,och säger att dom gjorde allt dom kunde,sen lägger vi på,hon avslutar med "vi går och ger han sprutan nu"..
sekunderna efter samtalet räknar jag,5 sekunder,10 sekunder,en minut, det är över nu,nu sover han för gott...
det kom aldrig fram var det var som han förgiftades av,men vi hade varit i skogen kvällen innan,och han måste ha ätit nått där,att ta prover och allt nu var omöjligt sa veterinären,finns 1000 saker att söka efter,och ett test kostar ca 300:-...
det får vara ostört,skulle nog aldrig få reda på det iallafall...
blir bara så frustrerad när man tänker tillbaka,att tänk om han satts på avgiftning försa gången vi kom in,om vi inte blivit hemskickade,det kanske hade räddat hans liv,om ha fick avgiftningen 2 timmar innan,när vi var in första gången,så kanske han hade levt i dag..
vart visst jättelångt,men det är min (våran) historia iallafall..
