Jag blir förbannad på denna oseriösa avel!

Status
Stängd för vidare inlägg.
Här där jag bor skulle det inte vara problem att låta en 7 eller 11-åring gå ut med en vavva eller någon annan ras som väger 1-2 kg om barnet var moget nog att inte släpa hunden.
 
Här där jag bor skulle det inte vara problem att låta en 7 eller 11-åring gå ut med en vavva eller någon annan ras som väger 1-2 kg om barnet var moget nog att inte släpa hunden.

Problemet med att släppa ut en unge med en hund som den fysiskt kan kontrollera (och är snäll mot) är inte den egna hunden, utan vad som skulle hända om någon annan hund kom framrusandes. Bor man väldigt isolerat kanske det skulle funka, men jag som fick min hund attackerad senast idag av två helt okontrollerade hundar (och jag bor ändå på landet...) skulle aldrig våga chansa med det.
 
Hur kunde någon med säkerhet fastställa att det inte förelåg någon genetisk orsak till problemen? HD brukar anses bero på en kombination av genetik o miljö, arvsgången är ännu oklar.
Min förra hund, en BC fick HD B + C, andra kullen med samma föräldrar, alla andra i båda kullarna hade A o någon enstaka hade B. Hanen var väl använd o fick ca 70 avkommor totalt, av dessa var det en annan valp som fick HD C, o detta med en tik från fria linjer, vilket min hunds föräldrar oxå var. Ibland spelar naturen spratt när det kommer till genetik.

Ett exempel: Hanen i exemplet ovan var avkomma till svenska hundar, i de synliga stamtavlorna fanns inga importer. Han växte upp till en tvättäkta Ny Nyzeeländare, både till utseende, sätt att valla, inklusive övriga egenskaper, såväl fysiska som mentala.
När jag luskade bakåt så visade det sig att i tikens stamtavla fanns brittiska importer ganska långt bakåt. På faderns sida hittade jag två NZ, en i gren 5 generationer o i en annan gren 6 generationer tbx.

Av dryga 70 valpar så visade sig de NZ egenskaperna bara i en enda individ, ganska svårt att förutse m.a.o.

Enligt veterinären så är det en typ av missbildning/outveckling i att höftkulan är för liten och bäckenet missformat så denne trodde mer på att det handlar om någon form av legat fel/trångt i magen, eftersatt efter födsel, fel foder nämnde han även.
Jag ska inte säga inte mer idag, för så insatt är jag inte på hund och inte heller har jag träffat specialisten, då jag fick åka in akut pga smärtpåverkad hund.

Det jag ville ha sagt med mitt inlägg innan var att jag tycker att man nog ska ta reda på fakta innan man skriver den typen av kommentar då jag inte ens svarade på dennes inlägg innan.
Så vitt jag vet så är detta ett öppet forum där man får skriva vad man tycker och fråga de frågor man har, men gränsen går väl ändå när man gör falska påståenden eller som i detta fallet drog en slutsats som denne inte hade någon bakgrundinformation om. Vem sa att det var min blandras som min andra tråd handlade om? vem har sagt att jag bara har en hund? (faktum är att jag har 2 1/5 hund, varav en av dess är blandras)
Nu blev det visst lite OT, så nu kommer jag lämna denna diskussion:)
 
Här där jag bor skulle det inte vara problem att låta en 7 eller 11-åring gå ut med en vavva eller någon annan ras som väger 1-2 kg om barnet var moget nog att inte släpa hunden.

Jag gick med familjens taxar som barn. Jag var ute med en av taxarna när en irländsk varghund slet sig och bet ihjäl vår tax. Jag kommer fortfarande ihåg paniken och hur jag slet i kopplet och det gick av och hur taxen var för tung att bära och att jag var tvungen att springa närmre en kilometer hem och hämta min mamma. Nä, det minnet sitter fortfarande glasklart på min hornhinna 30 år senare och kan söka mig än idag. Med det som referens, skulle jag aldrig släppa ut ett barn med en hund, världen är full av idioter!
 
Jag gick med familjens taxar som barn. Jag var ute med en av taxarna när en irländsk varghund slet sig och bet ihjäl vår tax. Jag kommer fortfarande ihåg paniken och hur jag slet i kopplet och det gick av och hur taxen var för tung att bära och att jag var tvungen att springa närmre en kilometer hem och hämta min mamma. Nä, det minnet sitter fortfarande glasklart på min hornhinna 30 år senare och kan söka mig än idag. Med det som referens, skulle jag aldrig släppa ut ett barn med en hund, världen är full av idioter!

Fy fan vad ledsamt, sånt ska inget barn behöva råka ut för :cry:. Ingen vuxen heller för den delen....

Det är de tankarna jag får i huvudet också när föräldrar släpper ut små barn ensamma med hunden med tanken "äh, vår hund är ju snäll". Men det händer ju tyvärr sånt som du råkade ut för, för alla andras hundar är inte "snälla" och alla andra har inte koll på sina djur... det verkar som att många missar att tänka på det...
 
Frågan är dock vad de menar med "far illa"? Att hunden vanvårdas? Att hunden blir odräglig pga för lite/felaktig träning? Min tanke är att många av deras hundar kanske slutar som "inte bra nog i tjänst" just för att de hamnar hos för okunniga personer som inte kan ta fram en brukshund på rätt sätt. En hund som ska användas i tjänst hos försvarsmakten bör ju tas omhand av otroligt duktiga personer som verkligen kan förstärka rätt drag hos hunden osv. Det är ju så lätt att "förstöra" även de bästa hundarna. Vet bara hur det är med min Aysu. Hon är en av de i särklass bästa salukis jag mött, en helt otrolig hund, men när hon kom till mig framstod hon som raka motsatsen just eftersom hon hamnat i fel hem. Ju mer motor det finns i en hund desto lättare är det ju att allt slår över åt fel håll och hunden blir "oanvändbar".
Har fått den uppfattningen att Försvarsmakten gärna får tillbaka ganska "råa" ett-åringar. De vill att hunden ska vara miljötränad, dressyr och uppfostran klarar hundförar-proffsen inom organisationen enkelt av. Sedan ska de här valparna vara så psykiskt starka att de nästan omöjliga att "förstöra", annars duger de inte till tjänstehundar. Personligen tycker jag alltså mer synd om fodervärdarna än hundarna......
 
Fy fan vad ledsamt, sånt ska inget barn behöva råka ut för :cry:. Ingen vuxen heller för den delen....

Det är de tankarna jag får i huvudet också när föräldrar släpper ut små barn ensamma med hunden med tanken "äh, vår hund är ju snäll". Men det händer ju tyvärr sånt som du råkade ut för, för alla andras hundar är inte "snälla" och alla andra har inte koll på sina djur... det verkar som att många missar att tänka på det...
Vi gick ju alltid ut med mammas och pappas hundar. Å andra sidan var det ett par stadiga st bernader så de blev inte så ofta påhoppade.
Dottern promenerar med vår hund, hon är 12, men jag har också lärt henne att undvika hundmöten där det går osv om det är hundar som är ökänt svåra
 
Fy fan vad ledsamt, sånt ska inget barn behöva råka ut för :cry:. Ingen vuxen heller för den delen....

Det är de tankarna jag får i huvudet också när föräldrar släpper ut små barn ensamma med hunden med tanken "äh, vår hund är ju snäll". Men det händer ju tyvärr sånt som du råkade ut för, för alla andras hundar är inte "snälla" och alla andra har inte koll på sina djur... det verkar som att många missar att tänka på det...

Ja och barn är precis som djur impulsstyrda och förstår inte innebörden av hundens reaktion. Var ute och promenerade med våra hundar en mörk kväll. Ren hör jag plötsligt bara en barnröst i mörkret "JA nu fick han fart - KOM IGEN!!!" I det svaga ljuset från en fasadbelysning ser jag en korsningshistoria komma farande med käkarna på vid gavel och där står jag med sambons polishund som tolkar det hela som ett fullskaligt anfall.

Jag var vansinnig på de två föräldrarna som satt, fulla som ägg, på en kräftskiva ett halvt kvarter bort och hade skickat ut ungarna att rasta hunden. Barnen tyckte bara att det var roligt att hunden fick lite fart, hakade på och hejade på. Att hunden hade fått korn på mina hundar och mig, förstod de inte. Tur för dem att det fanns en vägstolpe där jag stod och att jag är förbannat snabb. Polishund snabbt fjättrad i stolpe och jag hann få stopp på ungarna innan det small.
 
Har fått den uppfattningen att Försvarsmakten gärna får tillbaka ganska "råa" ett-åringar. De vill att hunden ska vara miljötränad, dressyr och uppfostran klarar hundförar-proffsen inom organisationen enkelt av. Sedan ska de här valparna vara så psykiskt starka att de nästan omöjliga att "förstöra", annars duger de inte till tjänstehundar. Personligen tycker jag alltså mer synd om fodervärdarna än hundarna......

Försvarsmaktens foderverksamhet är ett skämt! Min sambo har en utdömd FM-hund som tjänstehund. Den hade varit hos 3-4 fodervärdar innan den testades. Vi är i runda slängar hundens 8onde hem och den kom till oss när den var ca 15 månader... Önskar att ingen tog emot deras valpar så att de hade fått ta lite jäkla ansvar själva. Såg en FM-hund på polishunsds-SM, stökig till tusen och hundföraren slet som ett djur med den. Den har minst 40 avkommor inom försvarets avelsverksamhet. Stackars fodervärdar säger jag bara!
 
Förresten, jag tittade lite på försvarsmakten och deras schäfrar. Där står det tex att deras fodervärdar inte behöver någon som helst hunderfarenhet innan de tar hem en hund. Är det bara jag som tycker att det låter smått galet att skicka ut en förhoppningsvis väldigt aktiv och krävande brukshund till någon som inte har någon kunskap? Dessutom, om jag tolkat det rätt, så får man en liten "lön" för att man har hunden samt att de betalar foder, utrustning m.m. Med andra ord kan en okunnig person få betalt för att ha en sådan hund. Visst hoppas jag att de är noggranna i sina val av fodervärdar, men med tanke på att de skickar ut mellan 200-250 hundar per år(!) får det mig att fundera på hur allt egentligen kan fungera på ett bra sätt. Gör det ens det?
Försvarsmakten har en helt ansvarslös avel numera. De sprutar ut valpar och parar allt. De har inte alls samma kvalitetskontroller som övriga "Schäfersverige" därför köper tex polisen privatuppfödda hundar numera.
Var och testade en privatvovve idag :)
 
Försvarsmaktens foderverksamhet är ett skämt! Min sambo har en utdömd FM-hund som tjänstehund. Den hade varit hos 3-4 fodervärdar innan den testades. Vi är i runda slängar hundens 8onde hem och den kom till oss när den var ca 15 månader... Önskar att ingen tog emot deras valpar så att de hade fått ta lite jäkla ansvar själva. Såg en FM-hund på polishunsds-SM, stökig till tusen och hundföraren slet som ett djur med den. Den har minst 40 avkommor inom försvarets avelsverksamhet. Stackars fodervärdar säger jag bara!

Min familj tog en schäfer-tik från FM för 15-20 år sedan. Vi var andra hemmet, hon föddes i Sollefteå, skickades till Jönköping. Det paret där hade haft en annan hund från FM som tydligen hade gått vidare, då hade de tagit en ny valp. Men något hände och deras andra hund kom tillbaka och valpen var tvungen att byta hem. Så vi bilade från Växjö till Jkp, 12 mil, för att hämta henne.
I efterhand skulle vi INTE ha tagit henne, eller hund alls från FM. Hon gick givetvis inte igenom testen när hon var ca 1,5 år. Hon var ett nervvrak. Min syster gick mycket kurser med henne men det gick inte in. Vi kunde inte ha henne lös, hon stack. Sitt och ligg gick, men inte mer. Hon såg "spöken" och hade mycket problem med sjukdomar, kliade sig, problem med öron, ögon mm. Det var bara synd om henne, hon kom aldrig till ro, ständigt nervös och darrade, tappade päls. Till slut insåg vi att det gick inte längre för hennes skull och vi avlivade henne. En himla vacker svart schäfer, men skulle inte ha fötts. Stackars hund! Jag tror hon var runt 7 år när vi tog bort henne.
 
Försvarsmakten har en helt ansvarslös avel numera. De sprutar ut valpar och parar allt. De har inte alls samma kvalitetskontroller som övriga "Schäfersverige" därför köper tex polisen privatuppfödda hundar numera.
Var och testade en privatvovve idag :)
De köper fortfarande in FM-hundar. Det har köpts in några stycken i Skåne i år. De kommer dock i regel från företag som köper från FM, "tränar till dem" och sedan reser runt som andra gårdfarare från hundenhet till hundenhet. Går den inte att sälja i ex Dalarna, går det säkert i östra Götaland eller Skåne :meh:

Trodde att hotet om att inte få registrera och att hundarna därmed skulle få blandrasstatus, skulle få FM att ta förnuftet till fånga. De kör på och jag undrar hur många de lyckas pracka på högoktaniga arbetsnarkomaner som bara går att tävla med i lydnad, rallylydnad, agility och viltspår. Inte för att jag skulle våga köra agility med en FMare, många av dem har ryggproblem och problem med aggressivitet mot andra hundar...
 
Senast ändrad:
Vet någon hur det går med FM och de försök till närmanden i frågan som ändå pågick ett tag? Kör de benhårt på sin "kan själv"-linje, eller finns det något hopp på horisonten?
 
Jag gick med familjens taxar som barn. Jag var ute med en av taxarna när en irländsk varghund slet sig och bet ihjäl vår tax. Jag kommer fortfarande ihåg paniken och hur jag slet i kopplet och det gick av och hur taxen var för tung att bära och att jag var tvungen att springa närmre en kilometer hem och hämta min mamma. Nä, det minnet sitter fortfarande glasklart på min hornhinna 30 år senare och kan söka mig än idag. Med det som referens, skulle jag aldrig släppa ut ett barn med en hund, världen är full av idioter!

Usch ;(. Jag blev också ivägsläppt med familjens dalmatiner när jag var liten, han slet sig och sprang in i hästhagen där han blev ihjälsparkad framför mina ögon… Så jag sällar mig till kören. Barn ska inte gå ut med hundar själva.
 
Jag tycker nog inte det finns någon ras man köper till sina barn?

Varför inte? Själv var jag 10 när jag fick min första hund, en vuxen jämte som inte funkade som lös hund på älg min far var inte mycket äldre när han fick sin första hund (drever/tax valp som farfar vann på poker).

Nä förstår inte varför barn inte kan ha hund.
 
Varför inte? Själv var jag 10 när jag fick min första hund, en vuxen jämte som inte funkade som lös hund på älg min far var inte mycket äldre när han fick sin första hund (drever/tax valp som farfar vann på poker).

Nä förstår inte varför barn inte kan ha hund.

Jag anser inte att barn är mogna för ansvaret. Vuxna kan ha hund som barnen får vara med och träna och ta hand om, men en hund som är barnets ansvar säger jag absolut nej till. Det är inte rättvist för någon av dem.
 
Jag anser inte att barn är mogna för ansvaret. Vuxna kan ha hund som barnen får vara med och träna och ta hand om, men en hund som är barnets ansvar säger jag absolut nej till. Det är inte rättvist för någon av dem.

Att en vuxen har huvudansvaret ja men barnet har ansvarar ser jag inga fel på.

Är någon lite skadad av att jag som ung hade både hund, kanin och höns som jag hade ansvar för men pappa hade huvudansvaret (gick in och styrde upp om något blev tokigt/fel men annars inte la sig i).
 
Barn kan absolut ha en hel del ansvar för en hund i hemmet, men en 7 eller 11-åring ska inte gå ut själv med en cane corso. Har sett för många skräckexempel i mitt område med 12-13-åringar som fått linda sig runt lyktstolpar för att kunna hålla "sin" stora CC, mastiff eller annan stor ras vid hundmöten. Känns inte det minsta tryggt för oss andra som är ute med hundar. Barnet kan inget göra om något händer - vare sig det är deras egen hund som gör något eller om en annan hund ger sig på deras.

Dock bor jag i ett otroligt hundtätt område med mycket "skithundar" som inte är speciellt kul att möta, men viktigast av allt är att ett barn både är mogen nog att ha vett och ansvarskänsla OCH krasst orkar hålla hunden om den verkligen får för sig att dra iväg. Det sistnämnda fallen många barn på här...
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Katt Fick lite inspiration från hund och tänkte skapa en liknande tråd på katt. Här diskuteras allt som har med oseriös avel och konstiga...
2 3 4
Svar
65
· Visningar
5 612
Senast: Puffindog
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp