Jag behöver råd om aggressiv/rädd hund

[prinsessfeminist]

Sv: Jag behöver råd om aggressiv/rädd hund

Jag tycker det verkar som du har en rädd hund.
En hund som är rädd är farlig eftersom den när den känner sig trängd också känner sig tvingad att ta till "storsläggan".
Det gör hunden väldigt oberäknerlig eftersom rädslan är en så dominant känsla.
Något bra råd har jag inte att ge för ofta innebär denna situation att föraren inte litar på sin hund och hunden känner förarens osäkerhet och arbetar upp sin rädsla och sen är det klippt. Det hela blir en ond cirkel som är mycket svår att påverka.

Ja, rädd är han . det är ingen tvekan.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Jag behöver råd om aggressiv/rädd hund

Men om jag ändå ska ge några "råd" läs av hunden, försök avleda uppmärksamhet från den andra hunden på något sätt och se till att valpen inte hamnar i mellan, munkorg är inte något jättefel för att "rädda" både dig och valpen... Men se även till att valpen får träffa andra "normala" hundar så inte den utvecklar några "problem".

Och som sagt, ta kontakt med duktig hundtränare som kanske kan följa med ut och ge några bra tips när det händer.

Det där med att avleda är svårt. Han ser den andra hunden, styvnar i hela kroppen och är mer eller mindre okontaktbar. Problemet är också att avleda honom när valpen är med. Valpen hänger på det mesta och det är då svårt att få den ontakt som krävs med den äldste.

Det är ett dilemma, för när det bara är han och jag, så bryr han sig över huvud taget inte om andra hundar - om inte de kommer fram och är lösa.

Munkorgen tror jag gör mindre nytta, för han kan fortfarande skrämma valpen med sitt beteende och kroppsliga attacker. Jag tänkte närmast på det där med munkorg för barnens skull, om de tar ut honom.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Jag behöver råd om aggressiv/rädd hund

Din situation låter inte alls roligt!

Var försiktig så att inte din valp blir traumerad av dessa händelser och att du inte får två stycken hundar med dessa utfall.
En valp tar alltid efter den vuxna så hade jag varit du hade jag inte gått ut med de samtidigt.

Tja, att de alltid tar efter de vuxna är en sanning med modifikation.

Hade det varit helt sant så hade vi haft världens stabilaste lille jycke här. Hans rottissyster var oerhört självsäker och inget av hennes säkerhet smittade av sig på honom.

Men du har rätt i att den unga ofta tar efter en del. Det är därför jag har satsat på att ha hundarna isär. Detta till trots så finns tillfällen då den gamle är alldes ypperlig som förebild. Tex. är hans snabbhet på inkallning alldeles fantastisk bra "draghjälp" på liten nyfiken valp som glömmer av sig i nosandet.

Det är aldrig så enkelt att en hund bara är dålig eller bara bra...

Men du har rätt, promenader med dem tillsammans utan fler "koppelhållare" blir det inte längre tal om. Är de lösa tillsammans så får det vara i områden där jag vet att inget oväntat dyker upp.

Det som är fascinerande är att den gamle aldrig reagerar på andra hundar långt bort. I synnerhet om han är lös. Han är totalt ointresserad då. Även om vi passerar andra hundar och jag har honom fot vid sidan så bryr han sig inte nämnvärt, men då har han inte heller haft chansen att ge sig på någon valp. Oftast går han som sagt, själv...

Det verkar vara väldigt situationsbundet till "trottoaren hemmavid, koppel, den lille hunden/alt flickan och okänd hanhund". Om jag minns rätt så är det hanhundar vi mött vid de tre tillfällena. De gånger han gav sig på rottisen var nog liknande, men det var så länge sedan så jag har glömt. Hon gjorde dessutom oskicket kortvarigt eftersom hon inte accepterade hans galenskap.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Jag behöver råd om aggressiv/rädd hund

Ett problem blir det då ägaren ser det ett problem. Olika för alla.
Jag rekomenderar att du vänder dig till en instruktör gärna SBK, men jag är lite partisk där eftersom jag själv är kursledare för dem.
Jag tycker du resonerar mkt vettigt i att ha din hund i munkorg tills ni hittat en lösning på ert "problem".
Och att du går med hundarna en och en är också mycket bra! Störningar kommer i ett senare skede.
Att SBK's kurser går ut på att utbilda hundägaren är inte alls konstigt, eftersom det inte går att dressera en hund på en kurs, på ca 10 träffar. Utan kurserna är till för att utbilda hundägarna att hantera sin hund och dess egenskaper på bästa sätt.

Lycka till med vovvarna.

Tack för lyckönskningen!

Jag hörde mig inte för på brukshundklubben igårkväll, för det fanns ingen tid till det - men kanske en annan dag. Problemet känns inte akut, vilket i och för sig är en fördel då det är mindre risk för förhastade slutsatser och metoder.

Jag behöver hjälpa honom med sitt självförtroende, men det är lite svårt då hunden är oerhört signalkänslig. Om jag är lite dämpad så känner han av det direkt och kan ibland gömma sig under sängen. Likaså blir han oerhört uppspelt när jag är på gott humör.

Denna hund har för mig varit en utmaning, för samtidigt som han är otroligt intelligent och lättlärd så påverkas han av känslolägen. Korrigerar jag honom för hårt så kan han slå över och hugga efter mig eller bli väldigt ledsen. Samtidigt är inte allt han gör bra och jag måste ibland säga ifrån ordentligt. han testar så klart gränser som alla andra.

Ett exempel är vår korta, men mycket intensiva karriär i lydnadsklass ett. Han kunde alla momenten på träning, men på tävling skuttade han sig skällande genom hela programmet. Matte var ju jättekonstig som var så där stel och nervös som hon aldrig är annars! JAG tyckte att jag var som vanligt, för det där med tävlande tar jag lätt på... Adelsmärket "inkallning" fungerade inte alls. "Bäst att avvakta lite om hon verkligen menar "hit" och stanna kvar lite extra länge för säkerhets skull", såg han ut att tänka.

Den här hunden läser av mig med blixtens hastighet och han registrerar allt. Vissa människor reagerar han negativt på och jag ahr upptäckt att de ofta är sådana som jag inte känner mig helt avslappnad med.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Jag behöver råd om aggressiv/rädd hund

Nu är det ju väldigt svårt, som vanligt :smirk: , att säga någonting om Din hunds utfall när man inte sett det. Men oftast beror det på en osäkerhet i hunden. Var den osäkerheten sitter måste man ta reda på innan man går in med en korrigering av något slag.

Att kastrera en hund som är osäker skulle jag aldrig göra.

Så det jag anser Du ska göra är att ta kontakt med någon duktig tränare, få denne att följa med ut och se hur dina hundar beter sig i ett möte med främmande hund. Kan det kanske var i valpens beteende det sitter? Hur agerar denna när ni möter en hund?

Kan det vara så att valpen blir nyfiken och börjar söka kontakt med den mötande hunden och att din äldre hund ska "mota" bort valpen från det "farliga" mötet?

Någonstans ligger ju svaret på detta beteende. Det är omöjligt för Dig att kunna hitta själv, då Du inte kan läsa av 3 hundar samtidigt som Du ska hålla koll på den som ev. kanske lägger in ett utfall.


Beroende på var du bor kan jag tipsa om ett antal personer som kanske kan hjälpa dig.

Jag har inte direkt korrigerat honom. Fösta gången han gav sig på valpen så var det hela över på en tiondels sekund och lyckligtvis blev valpen inte skadad. Kanske för att han omedbart slängde sig på rygg? då sprang vi dessutom in i ett annat ekipage, då vi (hundägare) rundade hörnet på exakt samma gång och överrumplades av varandra.

När han gav sig på barnet var jag tyvärr inte så nära att jag kunde se vad som hände.

Denna sista gång så blev han styv i kroppen, jag kallade in honom att sitta fot vid sidan - samtidigt som jag höll valpens koppel i andra handen, för att själv stå i mitten. det hela verkade fungera bra, men så väljer den mötande hundägaren att passera oss på precis samma fläck på trottoaren som vi stod.

Det var synd att han gjorde så, för att han såg att jag hade lite bekymmer. Det var ju därför stannade hundarna för att kunna låta honom passera. Fast kanske skulle jag ignorerat situationen och bara sneddat över gatan och fortsatt gå?

Det var i mötesögonblicket som den gamle tappade konceptet och inte klarade pressen mer. Eftersom jag mindes hur galen han blev sist så satte jag benet emellan, för att han inte skulle få tag på valpen - men då bet han som sagt mig...

Jag borde antagligen ha gått ifrån trottoaren själv och inte väntat mig att den andre hundägaren skulle fatta. Oerhört irriterande var det att han berömde sin duktiga hund (som visserligen skötte sig exemplariskt) som gick så snällt förbi mina med bara fem centimeters marginal, samtidigt som min gamle flög på valpen!

Hade han inte haft en fånig nosgrimma på sin rottweilerhane hade jag kanske varit stum av beundran, men just då kändes det fuskigt...

Oh well. jag kan förmodligen analysera hela händelseförloppet till döddagar utan att veta exakt vad eller hur denna överslagshandling triggas.

Jag pm.ar dig. Tack för din hjälpsamhet!

 

[prinsessfeminist]

Sv: Jag behöver råd om aggressiv/rädd hund

Priffe. När detta hände så gjorde jag så att jag höll honom i kort koppel. Och höll honom ifrån min hund. Sen fick han sätta sig och lugna ner sig (fast egentligen var han ganska så lugn, blev ju inte så som du skriver här), sen gick vi vidare.
Men jag tror också han blir osäker i dessa situationer. Ser du hur han visar sina signaler när ni möter andra hundar?

Du har rätt i hans osäkerhet. Tyvärr tror jag att jag förstärker den genom att jag är hans "ankare i tillvaron". Du vet ju hur mattetokig han är och allt jag gör har han stenkoll på. Även om jag själv tycker att jag är "säker" så känner han av om jag funderar i andra banor eller blir splittrad.

Jag skrev innan att han är "okontaktbar" och det var nog en liten överdrift, för jag kunde sätta honom fot vid sidan, han tittade på mig och vi hade kontakt.

Antagligen var retningen för stor när den andra hunden kom så nära. Kanske hade vi klarat mötet om vi var på längre håll?

För när jag tänker efter så har dessa två valp-händelser inträffat nör den andra hunden har varit inne i vårt "territorium". Med barnet var det annorlunda, men då var hon helt själv med honom, så det är nog inte riktigt jämförbart.

Efter denna attack var han ganska lugn, men rädd för mig. Han hade släppt den andra hunden, attacken mot valpen, men förstod att jag var arg så han var ordentligt tilltryckt. Det enda jag gjorde var att gå hem (haltandes) och han höll sig i kopplets längd för att ta avstånd från mig.

Men jag var inte heller någon lustigkurre vid tillfället, det skall erkännas. Gahh - att det kunde göra så ONT att bli biten, det hade jag glömt!

Tack Grana för dina reflektioner, nu fick jag tillfälle att fundera ytterligare... problemet är nog trots allt inte så stort, jag får antagligen bara anpassa mig till verklighetne och inte ställa för stora krav på denna herre med sina franska nerver.

 

[Milosari]

Sv: Jag behöver råd om aggressiv/rädd hund

nu sitter jag vid ett trasigt tangentbord och kan inte skriva något långt svar, mer än att det går att få bort utfallen. min kan fortfarande göra utfall och unga spolingar ger hon mer än gärna en extra lusing, men hon har kontroll över sitt beteende och hon blir aldrig helt okontaktbar längre.

jag tror inte alls att det har med din hunds eller den mötande hundens kön, så jag hade inte kastrerat.

 

[Tippan]

Sv: Jag behöver råd om aggressiv/rädd hund

Nä precis. Man kan inte göra vad som helst av vad som helst... Man får leva med att de är på sitt sätt, men man kan göra det mer hållbart för en vanlig vardagssituation. T.ex. kan det vara lagomt att en hund ska kunna passera på andra sidan gatan utan att de flippar, men man ska kanske inte kräva att det ska fungera på 5 cm avstånd.

Sen kan det också trubbas av lite allt eftersom att valpen blir äldre.

 

[lady_vip]

Sv: Jag behöver råd om aggressiv/rädd hund

hmm, låter som en tysk terrier

Allvarligt talat, så tror jag att själv har kommit fram till problemet när du skriver att hundarna som stressar honom är på ert territorium. Dessutom kan det vara så att han känner att hans flock måste vaktas. Det kommer instinktivt, sedan blir han så upptrissad och vet inte riktigt vart alla energi ska ta vägen så en överslagshandling är ett faktum.
Är det så så hade jag tränat enkla ledarskapsövningar för att se om det är han eller du som bestämmer.
Tills vidare hade jag tagit ut asvtånd till mötande hundar, eventuellt tagit med valpen på enstaka tillfällen som övning, gärna med någon annan som håller valpen. Så när ni möter en hund så ta ut avstånd, undvik ställen som trånga trottoarer. Sätt er ner och försök avleda, sedan minska avstånden efterhand. Ett stark tips är att iscensätta dessa tillfällen. Valpen ska i så fall med eftersom du skrev att det sällan händer när han är själv. Då kan den som har valpen latja lite med den så att den inte märker spänningen lika tydligt.

Har han blivit socialt tränad som ung?? Jag har själv en skarp terrier som är avläsarexpert, hon kan läsa av allt på långt håll. Som tur är så så har hon alltid blivit "utsatt" för hundar av alla de slag så hon stressar aldrig upp sig och försäker sällan mäta sig.
Men jag vågar inte spekulera i hur hon hade varit om jag inte hade träffat så mycket hundar alltid.

När det gäller SBK så utbildar de mest för lydnad, dvs "problemhundar" (fast jag vet inte om jag vill kalla honom det) med specifika probem får sällan den plast de behöver. Dessutom är det få av SBKs utbildningar som går djupare in på hundar med problem, så instruktörerna är sällan så kunniga som man skulle vilja. Men deras genre är att utbilda till ett bra hundägande, inte en hund... Så jag hade konsulterat en hundpsykolog som är utbildad för ämnet.

Men det kan kanske hjälpa om han får träffa många hundar på neutral plats.

//E

 

[prinsessfeminist]

Sv: Jag behöver råd om aggressiv/rädd hund

Tja, tysk jaktterrier? Kanske har han drag av den rasen? Han är hälften tax och hälften terrier/pudel (tror man). Med andra ord är det en hund som reagerar snabbt!

Dina förslag låter vettiga, tycker jag. När vi går två med hundarna har detta scenario aldrig inträffat - men då har heller inte valpen varit så nära honom heller.

Handen på hjärtat så har han inte varit särskilt socialiserad som valp/unghund. Han har varit mycket av "mattes kelgris" (vilket förmodligen får er terrierägare att kvida av förtvivlan... ) och därmed också ganska bortskämd!

Jag upplever honom inte som skarp, men jag vet att Geezer en gång rådde mig (ja, han har varit föremål för diskussion förut! ) att tala om för honom att han faktiskt bara är hund. Denna typ av hundar behöver veta sin plats i rangordningen.

Jag har nog ursäktat hans beteende med att han är vek och ängslig eftersom han svansar efter mig för jämnan, men eftersom han reagerar med ilska så snabbt så kanske han trots allt är rätt så aggressiv vid hot? Han kanske är en ulv i fårakläder?

Helt klart är i alla fall att han behöver mycket tydliga regler för att må bra.

Jag är lugnare nu och i takt med att såret läker och blåmärket börjar anta en mer acceptabel ton så har också min förtvivlan lagt sig. Jag måste ju inte, som tippan påpekade, ha en hund som accepterar främmande närgågna hundar på riktigt så nära håll.

Ojojoj vilken plats denna hund tar i mitt liv - alltid! Kanske är det därför man älskar honom så besinningslöst? (fast inte på vägen hem efter bettet )

När det gäller att träffa andra hundar på neutral plats så är det aldrig någonsin ett problem. Han leker länge och gärna med alla som vill jaga honom och glädjen lyser i ögonen när han får ett riktigt underbart race. Möte med andra hundar går också bra, som jag skrev - men då ignorerar han den mötande hunden. Han leker allra bäst när man ger honom signal att han får leka; "varsågod"! Annars bryr han sig inte nämnvärt.

 

[lady_vip]

Sv: Jag behöver råd om aggressiv/rädd hund

En icke socialt tränad terrierkorsning

Nä, allvarligt, de mår aldrig särskilt dåligt av att veta att de är hundar, förklara det lugnt och sansat.

Han borde ju inte vara större än att du kan hålla honom ordentligt i kopplet, vilket du säkert gör. MEN släpp efter på kopplet, han känner din styrka genom kopplet och på så sätt triggar du honom och han ser det som om du säger "nu tar vi dem, vi hjälps åt". Skulle han flippa ändå så bara gå åt ett annat håll, dvs avled honom och avbryt honom.

//E

 

[Geezer]

Sv: Jag behöver råd om aggressiv/rädd hund

Här var visst jag med! Ha ha

Jag tycker faktiskt att man kan säga ifrån även till rädda hundar. Många hundar kan både vara dominanta och rädda (speciellt om de har terrier i sig) vilket är en jobbig situation. Själva 'sägandet ifrån' måste ju givetvis anpassas efter hunden så att den inte blir ännu mer rädd men samtidigt så får man inte bete sig hur som helst....även om man tycker att man borde vara kung i kvarteret.

Vilket fall så är jag helt inne på det som jag tror Grana skriver, håll isär hundarna vid annat hundmöte. Jag lärde min lilla terrier att han skall gå bakom mig vid vissa hundmöten medan min valp gick på sidan av eller framför mig. Att din hund flyger på valpen är väl en felriktad handling och det är ganska vanligt hos vissa hundar vid stress. Faktum är att min terrier tycker att detta är ganska skönt numera, dvs gå bakom matte och den andra hunden. I början så tyckte han det var jobbigt och ville fram men nu har han nog märkt att den är mindre stress för honom själv och helt enkelt tryggare.

Jag tycker att det här med att gå bakom/snett bakom är rätt bra på ett sätt till och det är att många terriers och även taxar har en förmåga att reta gallfeber på andra hundar vid möten. De spänner gärna blicken i den mötande och är lite provocerande och genom att de inte tillåts att gå först så minskar detta lite.

Ja, det var mitt lilla tips!

 

[Zafir]

Sv: Jag behöver råd om aggressiv/rädd hund

Hej där!
Jag läste om din hund och det är synd att han beter sig så. Jag har haft otur med min hund han har blivit påflugen 3 gånger av en annan hane och blev hanilsken och fick en chock. Han var rädd för allt som rörde sig hoppade till varje gång han hörde ett ljud. Men ringde till djursjukhuset och fick ett nummer till en hundpsykolog hon talade om för mig vad jag skulle göra och inte göra när jag möter andra hundar det har hjälp mig jättebra.
Detta sa hon till mig:
När du möter en annan hund ska du gå som en båge gå ut ifrån den andra hunden och låta hunden titta på dig inte på den andra hunden ha kontakt med din hund, dra aldrig i kopplet för då förstärker du osäkerheten i din hund. Många dra till sig kopplet när det kommer andra hundar och det är ett tecken på att du är osäker på din hund och hunden får ta jobbet skydda sig själv. Och det är så utfallet kommer. Du ska öva mycket på kontakten med din hund att han litar på dig. Du ska aldrig tänka att snart kommer utfallet utan tänk på annat hunden känner direkt ifall du är orolig att det kommer snart. Sen sa hon att det var bra att hunden kom ut i skogen och fick gå lite balans gång hoppa upp på stena för att stärka sin självsäkerhet hunden ska lita på dig. Mycket beröm & godis när hunden är duktig det ska bara vara du och hunden.
Detta har tagit mig långtid med min hund men han har blivit bättre han gör inga utfall men han kan inte leka med andra hundar idag el hälsa på hanar för då smäller det direkt ifall de är höga i rang.
Jag hoppas verkligen att du förstår och fått lite hjälp på vägen fråga om det är något du inte förstår.
MVH hundmänniska!!