Jag är en dålig mamma.

[vansinnet]

Överallt läser jag om mammor som älskar att amma. Alla runtomkring mig älskar att amma.
Dom önskar att dom fick amma mer, längre, hela tiden..

Så känns det iallafall.

Jag gillar inte att amma.
Jag vet inte vad som är fel på mig, men jag känner inte dendär känslan av samhörighet när jag ammar Nikki.

Egentligen har jag ingen anledning att hata amningen så mycket. Det gör inte ont, hon äter bra och det är egentligen inga problem.
Det är bara det att jag inte gillar det.
Vet inte om det är att jag känner mig så "fast" eller vad det är, men så fort det börjar närma sig matdags så känner jag någon slags ångest.

En eller två gånger om dagen pumpar jag ur och låter sambon mata henne med flaska istället, så jag ska få känna mig lite "fri" och det är den bästa stunden på hela dagen.

Domhär känslorna gör att jag får jättedåligt samvete och känner mig som världens sämsta mamma.
Jag älskar verkligen Nikki och vill ju göra det som är bäst för henne, men jag kan inte hjälpa hur jag känner.

Nu är hon visserligen bara 3 veckor så det kan ju hända att det går över, men..

Är det fler som kännt såhär eller är jag helt enkelt en känslokall människa som inte kan känna det där "amningsruset" ?

 

[chrysler]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Mne du, har du verkligen läst om amning?alla gillar inte att amma, det står ju verallt om smärtor, sår, för lite mjölkproduktion, barn som får i sig för lite & måste ammas stup i kvarten, det där är väldigt vanligt.

Tycker det låter bra att du kan pumpa så pappan kan vara delaktig & ge flaskan, då får man mer lika föräldraansvar oxå.
De flesta killar man känner lämnar ju över allt prakiskt på mamman eftersoim hon är den enda som har maten.

Vi har gett flaska från 3 veckor till våran son då han behövde ammas så ofta & bvc tyckte det var ohållbart för mej som människa att bara sitta & amma hela tiden.Vilken skillnad!så sedan har pappan kunnat mata på nätter osv när jag velat sova.
Finns mkt fördelar där & mamman slipper slita ut sig.
Ångesten kan jag inte svara på men det kanske är en idé att gå & prata med ngn, tex på bvc.
Det är inget fel på att inte gilla att amma, du är absolut inte den enda som tycker så, däremot låter det inte kul för dig att ha ångest, därav tipset om bvc.

 

[Jolanta]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Det är inget fel på dig, alla gillar inte att amma, så är det bara.

Jag tycker att det är jätte bra att du pumpar ibland, så du får känna dig fri. Om du tycker att det är ohållbart att du känner ångets över at amma så kanske du kan pumpa på heltid?

Du är INTE en dålig mamma bara för att du inte gillar att amma.

 

[Mampas]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Jag har haft blandade känslor inför amning. Någon gång har det känts nästan läskigt och jobbigt medans det oftast, tack och lov, känts ok. Men sällan den där himlastormande "rosaskimrande" amningslyckan.

Du är alldeles normal.

 

[Mammadutt]

Sv: Jag är en dålig mamma.

För mig så tog ångesten över totalt vid amning. Det gjorde oerhört ONT i själen. Iofs lika ont att INTE amma (skuldkänslor).... Men amning var iaf för mig inte det minsta pluttinuttigt eller romantiserat. Snarare tvärt om, det gjorde ont, kladdade, ångesten var extrem.... men jag ammade inte mkt mer än några månader, pumpade sen och sen ersättning... Dottern har alltid mått bra i alla fall

 

[Calvaro]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Jag tyckte också att det var hemskt och jag verkligen kämpade för att det skulle gå. Längtade efter den dag han blev sex månader och jag äntligen skulle bli fri. Jag räknade dagar....
Jag var nästan lite äcklad och kände mig smutsig. Ville nästan inte lägga honom vid bröstet när jag hade duschat. Men på något vis gick det över för mig. När han slutade äta så ofta började det kännas bättre. Jag var ingen mjölkko längre.
Nu är han sju månader och vill inte äta mer än morgon och kväll och nu kommer jag på mig själv med att sörja det lite.
Så det kan ändra sig och gör det inte det så är du ingen dålig mamma för det.

 

[BitterAss]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Nee, bort med dessa känslor- DU är ingen dålig mamma!!
Jag ammade i 3-4 veckor innan jag gav upp. Pumpade ur & gick till sist över helt på ersättning.

För mig var det 2 orsaker: Emil var hungrig konstant & åt på båda sidor i sammanlagt 1 timme. Efter 40 min var han hungrig IGEN.. Och det andra var att jag kände mig obekväm att slänga upp "matkassarna" inför folk.

 

[patsy02]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Jag gillar inte heller att amma. Har förtvivlat mycket mjölk, precis som sist och det är verkligen mjölk överallt. I sängen, på soffan, över mig och över bebis. Inte alls mysigt. Men jag vet sen sist att det blir bättre. Bebisen får bättre snurr på att hantera mjölkmängden och när man inte längre behöver helamma så blir det lättare och mysigare.

Att amma gör man bara en kort period och vill du inte så behöver du inte. Lika lite som alla tycker det är mysigt att vara gravida så tycker inte heller alla att det är mysigt att amma. Så är det bara och valet är ju självklart ditt ingen annans...

 

[Mitten]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Jag har haft blandade känslor inför amning. Någon gång har det känts nästan läskigt och jobbigt medans det oftast, tack och lov, känts ok. Men sällan den där himlastormande "rosaskimrande" amningslyckan.

Du är alldeles normal.

Precis så här känner jag också. Jag tycker inte det är jättekul, det är lite tjorvigt och kladdigt och jag SER knappt min lilla under de där jättespärrballongerna Så jag tycker inte heller det är så himla fantastiskt och så mycket närhet ... men jag har inte ångest eller äckelkänslor heller, det är mer lite egalt och idag ska vi ge med flaska under ett mål är planen
Jag tycker det är mycket mer närhet att ligga med henne intill kroppen och låta henne somna

 

[Zaria]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Tyckte int heller det var så speciellt kul,iaf inte inte i början då bebisen ammade JÄMT.Man kände sig liksom aldrig fri att nu kan jag handla 2 timmar eller dyl för man visste aldrig om bebisen skulle bli akut hungrig.

Efter 3 månader fick Hampus dock lite mer rutiner och efter ett halvår ca börjar de ju äta mer än bara bröstmjölk,så helammningstiden går ju ganska fort och då blir man friare i det att man inte ammar hela tiden om man gör i början.

 

[Mustasukka]

Sv: Jag är en dålig mamma.

De första månaderna har inte jag heller gillat att amma.
Det var mest jobbigt då.
Men när barnen varit 3 månader och äldre har det känts mycket bättre.

 

[vansinnet]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Tack för alla svar!
Känns bra att det finns fler som känner på ungefär samma sätt. De flesta mammor i min omgivning och som jag träffar är riktiga amnings-freak och då känns det som att det är olagligt att inte gilla att amma.

Jag ska försöka att pumpa ur till ungefär varannat mål, och se om det känns lite bättre då.
Sambon tycker det är en jättebra idé för han tycker det är helfestligt att få mata henne så det är ju bra.
Kanske kan jag också känna mer närhet till henne om jag slipper amma hela tiden eftersom vi oftast blir lite "ovänner" eller vad man ska säga när jag mår dåligt över det. Förmodligen känner hon av mina känslor och blir då lite kinkig.

 

[Pia]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Det är klart att du inte är en dålig mamma, det inser du säkert själv om du tänker efter lite.
Jag har tre barn.
Barn ett fungerade inte alls att amma. Han sög en halv sekund och blev vansinnigt arg när det inte kom något direkt. Produktionen kom inte igång ordentligt så jag fick pumpa och ge i flaska och sedan ge tillägg eftersom mitt inte räckte. Det höll jag på med i ett par dagar, sedan blev det bara ersättning.
Barn två fungerade jättebra och jag ammade henne i fyra månader.
Barn tre kunde jag inte amma alls pga mediciner jag åt. Jag fick nåt piller på BB så att produktionen avstannade.
Av dessa tre har en varit sjuk väldigt mycket och det är flickan som jag ammade. Barn ett var 10 år när han var förkyld första gången och är alltid den som förblir frisk när vi andra är sjuka. Barn tre är också väldigt motståndskraftig. Så myten om att immunförsvaret stärks kan jag avfärda direkt.

Jag tycker absolut att du ska sluta amma. Varför fortsätta när du inte vill. Barnet mår säkert bättre av en nöjd mamma med en nappflaska i handen än en mamma som ammar och mår dåligt.
Dessutom blir du friare och kan lämna bebis till en barnvakt om du behöver det. Du kan äta och dricka vad du vill. Och det känns bättre att ta fram en flaska än att ta fram tuttarna om man är och fikar någonstans. Dessutom vet du hur mycket bebis har fått i sig.

 

[TinyWiny]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Det är hemskt att alla i din omgivning verkar vara fast i "amningsruset" något amnings rus kände jag inte av, det var bara så enkelt att slippa värma, diska och dona allt med sig i snygg förpackning och lagom varmt

Om du känner så här är det bättre att du bara pumpar, (eller bara ger ersättning) ingen mår bra av att du ska ha ångest inför amningen!

Läste din andra tråd om ridning, kanske känner du dej låst överhuvudtaget? och amningen blir droppen som får bägaren att rinna över?
Alla är inte gjorda för att vara "lyckliga mamman som ammar hela dagen och bara vill se bebis överallt" endel är si och andra så, det viktiga är att du känner att ditt beslut är det rätta, inte vad andra tycker.

Prata med dem på bvc om hur du känner, det låter som om allt går väldigt fort för dej nu och att du behöver lite lugn och ro för att hitta dej själv igen!?

 

[vansinnet]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Jag tycker absolut att du ska sluta amma. Varför fortsätta när du inte vill. Barnet mår säkert bättre av en nöjd mamma med en nappflaska i handen än en mamma som ammar och mår dåligt.
Dessutom blir du friare och kan lämna bebis till en barnvakt om du behöver det. Du kan äta och dricka vad du vill. Och det känns bättre att ta fram en flaska än att ta fram tuttarna om man är och fikar någonstans. Dessutom vet du hur mycket bebis har fått i sig.

Tack för ditt svar.
Tänkte också att det kan vara bättre att ge flaska eftersom Nikki har haft lite problem med kräkningar. BVC trodde att det berodde på att hon fick i sig för mycket mjölk på kort tid och därför inte kunde behålla det. Jag har väldigt mycket mjölk.
När vi ger flaska så ser vi ju hur mkt hon äter och kan lättare kontrollera att hon inte tar in så mycket för fort.

 

[Minta]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Jag försökte amma i bara en vecka innan jag gav upp, på grund av extremt stark ångest av det. Jag har bara gett ersättning. Jag klarade inte av att pumpa heller.
Sedan hade jag dåligt samvete och sörjde att jag inte fortsatt, eftersom jag kände mig som en usel mamma som inte kunde ge sitt barn mat.

Men man är ju defenitivt inte en sämre mamma för att man inte kan eller vill amma.
Jag blev en bättre mamma när jag slutade eftersom jag inte fick panik så fort A skulle äta. Och A mådde också bättre eftersom hon fick en lugnare mamma.
Man får lika mysiga matstunder med flaska som om man ammar. Närheten och låta bebisen vara hud mot hud går att få ändå.

Så du skall inte alls ha dåligt samvete om du slutar. Gör det som känns bäst för dig. Pumpa ur eller ge bara ersättning. Det kommer både du och din bebis må bäst av.

 

[doglover]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Överallt läser jag om mammor som älskar att amma. Alla runtomkring mig älskar att amma.
Dom önskar att dom fick amma mer, längre, hela tiden..

Så känns det iallafall.

Jag gillar inte att amma.
Jag vet inte vad som är fel på mig, men jag känner inte dendär känslan av samhörighet när jag ammar Nikki.

Egentligen har jag ingen anledning att hata amningen så mycket. Det gör inte ont, hon äter bra och det är egentligen inga problem.
Det är bara det att jag inte gillar det.
Vet inte om det är att jag känner mig så "fast" eller vad det är, men så fort det börjar närma sig matdags så känner jag någon slags ångest.

En eller två gånger om dagen pumpar jag ur och låter sambon mata henne med flaska istället, så jag ska få känna mig lite "fri" och det är den bästa stunden på hela dagen.

Domhär känslorna gör att jag får jättedåligt samvete och känner mig som världens sämsta mamma.
Jag älskar verkligen Nikki och vill ju göra det som är bäst för henne, men jag kan inte hjälpa hur jag känner.

Nu är hon visserligen bara 3 veckor så det kan ju hända att det går över, men..

Är det fler som kännt såhär eller är jag helt enkelt en känslokall människa som inte kan känna det där "amningsruset" ?

Jag hade heller ingen anledning. Jag gillade det helt enkelt inte. Jag kände mig så obekväm, men ändå undrade jag om man skulle ha dåligt samvete för att man inte ammar när det uppenbarligen fungerar bra?

Jag kände så under nästan hela tiden. Jag kände mig inte "kvinnlig" och sådär. Utan bara obekväm med det på något sätt.

Jag slutade helt när man var 3 månader, innan dess var det 50/50 med ersättning.

 

[Druvan]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Jag började tycka om att amma först när lillan var kring 3 månader, innan dess kändes det bara jobbig, besvärlig, kladdigt, smärtsamt.. När hon började rata amningen vid 6 mån sörjde jag faktiskt- speciellt saknar jag amningen på morgonen när man låg och myste och slumrade båda två framför morgon-nyheterna

 

[Pallas]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Men du, dina kvaliteter som mamma har inte att göra med hur du känner inför amningen. Det finns ju många saker här i livet som vi inte gillar men gör ändå.

Jag har ammat tre barn i sammanlagt över fyra år och jag gillar INTE amningen i början. Att delamma, det är däremot höjden av mysighet för mig. Mina barn har velat vara nära och amma minst en gång i timmen det första året, och det är klart att jag känt mig bunden ofta. För mig har dock amningen varit viktig ur ett immunologiskt perspektiv, och därför har jag ammat ändå.

Det finns många saker som kan påverka ens känslor inför amningen. Man kan ha svårt att ta till sig barnet, tex efter en smärtsam, utdragen eller i övrigt traumatisk förlossning. Man kan drabbas av förlossningsdepression eller "bara" baby blues. Ens syn på den egna kroppen kan också spela in, liksom omgivningens inställning till amning och dess stöd, eller brist på stöd.

Att tro att det bara är en adekvat mjölkproduktion och en sugmogen baby som gör amningen är att förenkla det hela, tycker jag. Det finns så otroligt många faktorer som spelar in, eftersom vi är människor med känslor och tankar kring detta.

 

[Inte_Ung]

Sv: Jag är en dålig mamma.

Du kanske är litet ung?
Det blir lättare ju äldre som man är att liksom ge upp sig själv och acceptera att man bara är till för någon annan.
Jag var inte mogen för att ta det steget förrän jag var 30.
Innan dess så hade jag varit en urkass mamma.
Med ett alldeles för stort focus på mig själv och mina behov och ett för litet focus på barnets behov.

Det handlar om några månader av ditt liv.
Det är kort.
Men känns längre ju yngre som man är.
Jag tycker att du skall bita ihop och räkna veckorna tills att det "går över".

Detta av 2 anledningar.
Den ena för att du inte senare skall få ett dåligt samvete som gnager dig för resten av livet.
Det är ju värre än att bita ihop i några månader.
Det andra för att det är så praktiskt när man vill dra iväg och göra något.
En blöja i fickan och bebisen på armen och maten i tuttarna så kan man åka vart som helst.
Utlandssemester - inga problem.
Ren och säker mat i tuttarna.
O.s.v.